Senaste kommentarerna i forumet

som finns runt han nu är olika slags missbrukare och där han även bor så några egna reflektioner är nog svåra att göra.
Att efter 35 år veta att det leder till dåliga konsekvenser men inte kunna "lämna" måste vara tufft. Och för att slippa känna dricks det mer och ny relation inleds och allt är så bra och lyckligt när han själv pratar om det. Skulle önska att han såg sitt eget mönster och sökte hjälp (som han pratat om) annars kommer han snart inte finnas kvar för efter 35 år är kroppen/knoppen sliten. Endast några nyktra perioder på behandlingshem sen på igen och förstöra relationer med barn sim hunnit byggas upp.

Menar jag inte i form av "medberoende" som möjliggör för den med problem att kunna fortsätta sitt destruktiva leverne.

Utan bra stöd och hjälp till den som inser sitt problem och vågar be om hjälp :)

Det är inte lätt alltså.
Jag skrev bara som jag kände.
Så himla klok och insiktsfull är jag inte alltid men tack.

Jag utgår från mina erfarenheter, jag är så innerligt tacksam över att jag inte längre dricker.

Det är ju ändå så att många av oss dricker och har druckit i smyg och om man lyckas få stopp på det i tid genom att våga be om hjälp så kanske det kan förhindra att man vaknar upp om 35 år och har förlorat allt.

Jag menar inte att vänner, anhöriga, män och fruar ska stanna kvar och fördärvas.
Det hoppas jag att du förstår :)

Jag önskar att den som har problem och anhöriga till människor ska våga prata om det, be om hjälp och vara modiga.

Det är inte bra att alkoholproblem är så skamligt och svårt att prata om för det vet vi ju alla att det är lättare om man får stöd och hjälp än att kämpa ensam.

Kram

Du är verkligen klok och insiktsfull. Men om man inte erkänner att det är ett problem utan mer bara pratar om medicin och kurator så orkade iaf jag inte stå kvar och se människan mer och mer trasas sönder. Då hade även jag strykit med. Så en armé med vänner och anhöriga finns tyvärr inte kvar efter 35 års supande. Och de anhöriga som finns kvar är oftast mkt medberoende och inte bra vare sig för alkoholisten eller sig själva. Det var verkligen med sorg i hjärtat jag skrev detta, nyseparerade från någon som stannade med jävulen likaså min pappa.

Jag håller med dig fullt ut. Om folk bara visste vilken lömsk sjukdom man slåss emot. Men vi väljer ju vi allra flesta att inte berätta. Har man någon annan kronisk sjukdom som tar upp alldeles för mycket av ens kraft, har folk oftast överseende med att det ger konsekvenser på annat håll, som minskad energi att engagera sig i saker. Jag känner att jag denna hösten om och om igen har hittat andra förklaringar på min nedsatta energi än den sanna orsaken. Folk tycker nog jag är asocial och oföretagsam. Jag har dragit halvsanningar som att "jag har mycket att få ordning på, det är mycket på jobbet" etc etc. När sanningen är att min sjukdom har dränerat mig. Och den är kronisk. Men jag ska vinna över symtomen.

Upprepa Nej tack! Jag behöver inte alkohol! Hjärntvättad hjärnan med ett evigt nej tack, det är bra för mej! GOTT SLUTpå året och ett Gott Nytt År!

Å så fina kommentarer jag får! Känner mej inte ensam, märklig men en skön känsla. Ska strax fixa middagen, kocken får INGET vin idag! Så de så! Jag bestämmer över kocken ( som är jag) Min nyktra hjärna säger nej tack, det är bra, jag behöver inte alkohol just nu. Så säger jag! Just Nu! Så då,får jag upprepa det igen och igen och igen....så många gånger som krävs.

Var inte meningen att dra alla över en kam, bara så att de alkoholister jag känner ofta målar upp en bild att de har det så bra och är lyckliga, får inte ihop den bilden med det verkliga måendet.
Gällande min så har jag under 7 månader hört att han ska börja med medicin och kurator men det kom aldrig. Utan det som kom var fler och fler återfall och en abstinent människa som då bara fräste och morrade. Det var i nyktert tillstånd vi pratade och han vet om sitt alkoholproblem då det funnits där 35 år och han vet att det bara leder till konsekvenser, men frågan är om viljan finns?

Känner igen situationen kära Farmor..
Fast jag hade en lite annorlunda ingång.. Jodå jag var själv på väg att bli alkoholist och var gravt medberoende..
När vi varit ute och handlat något gott till middan och mannen stannar till utanför systemet med orden "men en liten flaska gott vin ska vi väl ändå ha till det här"? Då var det jag som höll tyst..
Problemet var, att jag också tyckte att det var gott med vin! (nej det sticker jag inte under stol med!) Och att dela en flaska på 2 brukar inte vara något problem..
Däremot blev det ett problem, när jag så småningom ville "bromsa", eftersom jag upptäckte, att det förutom den där flaskan vin köptes 2 - 4 starköl.. ( på slutet insåg jag att han förutom det han köpte "öppet" också hade ett eget "lager")
Eller så tittar mannen på en flaska av ett vin som jag inte tycker om och säger generöst.. Men vi kan köpa en till, som du gillar.. Vi behöver ju inte dricka ur allt ikväll. (Vilket vi vanligtvis gjorde.. )Dvs, han drack ur sin och sedan det som var kvar av min, vilket brukade vara mer än ett stort glas. (.-för att det inte skulle "förfaras" eller för att han tyckte att den där "skvätten" var väl inget att spara på?)
Det hände faktiskt, att han drack ur resten av min rosé också, även om han avskyr rosé, bara för att han råkade behöva "fukta mun" och hans egen öl och vin var slut..
En lite rolig anekdot är att hans sug (som han än idag påstår att han inte har) ibland fick honom att dricka några av mina A-fria öl istället för vatten när han var "törstig".. (då fanns förutom kranvatten, kolsyrat vatten och läsk)
Se det som att du faktiskt tränar din beslutsamhet och iakttagelseförmåga! Jag känner att du slagit till bromsen och trägen vinner!
styrkekram från en fd etanoldriven farmor <3

Jag tror du ar fel ute som tror att alla fungerar lika for att vi har problem med alkohol.

Om du vill hjalpa nagon, jag pratar nu om hur det skulle fungera for mig, ar att inte kritisera nar nagon ar full. Forsok komma till botten med problemen och hjalp dar. Jag kan saga att aven om jag vet att jag har problem, och jag vet nar jag ar full, har jag ett brak med frugan och hon kastar ur sig att vad jag tycker ar inte relevant eftersom jag ar full, ja da kanns det som ett slag under baltet och risken ar att jag bara dricker mer for stunden. Har man dock inte erkant for sig sjalv att man har problem ar det omojligt. Det enda som kan hjalpa ar positiv uppmuntran, slag under baltet forvarrar.

Nu har jag ingen aning om bakgrunden till ditt exs problem, men vad de an ar kan de inte losas om personen i fraga inte erkanner for sig sjalv att han/hon har alkoholproblem.

Jag kommer också få problem...Vi skulle inte handla något a här, men så kommer de
Vänner hit i morgon o då säger min man att vi kan ju inte låta bli att handla a-fritt?
Så jobbigt just nu.
Kram Gott nytt År

För att du skriver och berättar hur det går, vad som händer, hur du tänker och känner.

Väldigt nyttigt för både dig, mig och många andra att du delar med dig.

Alkoholdjävulen gillar nog dock inte att du är honom på spåren och identifierar honom och hans luriga och falska beteende.

Var rädd om dig farmor.
Kram Ebba

Vill tacka dig lite extra här. Ditt inlägg var väldigt inspirerande. Har följt din tråd faktiskt sen innan jag startade min tråd. Du verkar kämpa på bra! Det där med botten är intressant. Alla verkar ha olika gränser för botten. Flera här sörplar i sig flera liter varje dag av BIB:en innan de når dit. För dig och mig kan det va mer av karaktären "göra bort dig på fyllan" eller inte kunna stoppa i tid.
Vi är alla olika men ändå så lika. Tror att jag kan sticka ut ut hakan och säga att alla vi som hittat hit är vinnare på ett sätt. Vi har ändå insett problemet innan det gått så långt att vi inte ens har en dator att skriva på.

Tror ni att jag sa nåt till maken om alkoholfri semester? Icke! Där satt jag i bilen på väg till affär och system Tigande! Ett litet halvhjärtat "vi ska väl inte dricka så mycket... " Jag handlade maten, han vinet! Hur funkar jag? Tala om alkoholdjävulen som gräver sig in i hjärnan!! Så konstigt att viljan, tanken och beslutsamheten bara rinner av mej. Jag vill inte vara maktlös! Jag är inte maktlös! Jag dricker i allafall inte just nu! Japp! Inte nu heller! Inte om en timme heller!

med män dom försöker förminska oss. Du har slitigt hårt med missbruk och sjukt barn, FU behöver landa ordentligt och behöver inte detta runt dig. Du klarar " stå" utan honom, kram.

Tack för kloka kommentarer! Jag känner också igen mej i dina erfarenheter och tankar. Jag kämpar, en dag i taget...

Du har helt rätt i allt du skriver. Jag är medveten om att den enda rätta vägen är utan a. Det har jag vetat ett tag, men nu är jag helt medveten. Känns rätt skönt faktiskt att bara ge upp och lägga ner alla försök till att hantera det som alla andra normaldrickare

Lika bra Att säga nej till vinet så riskerar man ingenting. Livet ska levas i lugn och ro. Då mår man egentligen bättre. Bara alkoholen som försöker intala sig själv att man behöver dem för att koppla av. Det är en av våra största lögner

Det gör mig ont att du får höra negativa saker om dig själv. Har levt i såna relationer men lever nu med en man som är otroligt medveten om vad man inte säger. Det är så skönt på nåt sätt. Det gör så ont att leva nära personer som sårar. För de har kunskapen, de har makten och det är så svårt att värja sig även om man kan på nåt vis se vad som händer och varför. Stå på dig Leverjag. Du är en stark och fin människa! Bara de avtryck du gör härinne säger rätt mycket om dig.

Ok, har fått ett ultimatum. Antingen e jag nykter på nyårsafton, eller så spenderar jag den själv. Vet inte om ja ska svälja stoltheten och envisheten eller om jag ska sitta hemma själv o dricka. Jag kan ju iofs alltid dricka andra dagar.

Hej Farmor!
Din beskrivning av drickandet kunde ha varit jag. Tankar om "hur svårt kan det vara", goda föresatser, några nyktra dagar och sedan där igen. Ångest, självförakt och allt det där. Dålig sömn, ont i magen och så trött.
Och där, när tvivlen var som störst på om det skulle gå och hur allt annat som skulle ändras i mitt liv skulle falla på plats kom en röst "hjälp dig själv, så hjälper dig Gud". Är inte särskilt religös, men på nåt sätt har det varit en styrka att ibland tänka så. Och det har fungerat. Jag trodde länge på att jag skulle klara att dra ner drickandet, men det gick inte. Periodvis ja, men sen kom perioder när jag bara måste dricka vin. Ibland för att sambon köpte och jag inte vågade el ville erkänna för honom att jag inte kunde ha nåt hemma. Men när korten väl var på bordet där, så blev det lättare. Dricker därför inte hemma längre... El jo, a-fritt. Fick en flaska champagne när jag precis slutade (hade kunnat bli svårt). Den stod faktiskt kvar i mån, vinet till matlagning slank dock ner snabbt och effektivt. Nu har jag två flaskor vin liggande. Har inte heller rört sambons öl på hela tiden (som jag brukade smygdricka upp i värsta fall tidigare). Smygdrack a-fritt när begäret kom i början. Helt idiotiskt, jag vet. Men det var så jag klarade av det här. Kanske borde du vara ärlig mot mannen. Jag är det inte, så det är bara nåt att tänka på ingen värdering i det. Men för mig har det varit en lättnad att det är så klart att jag inte ska dricka hemma. Och då behöver du kanske vara tydligare mot mannen. Inget vindrickande hemma 2016? Skulle det funka? A-fritt är inte särskilt gott... Men smygdrickandet är ju heller inte särskilt gott. Och när man avstått en längre period då jäklar kommer bakfyllan, illamåendet som du längtar efter med full kraft. Och min trötthet har blivit bättre sen jag slutade dricka. Så jag hoppas verkligen att du kan hitta ut på andra sidan. Det är så mycket bättre utan alkohol.

Ebba, du gör också mej glad och fnissig! Du lyfter det komiska i mina inlägg! Ha en bra dag!

Hej Harrim. Var ett tag sedan jag hörde något ifrån dig. Undrar bara hur det går för dig!
/Z

Du får mig att le med din ärlighet.
Det är så jäkla bra att du sätter ord på dina tankar.

Det som fick mig att le var det där om att du har tyckt att alla som anser att total nykterhet är enda alternativet är präktiga.

Jag känner igen mig nämligen.
Innan jag slutade dricka alkohol tyckte jag att många var så präktiga och tråkiga.

De som var ute och motionerade en tidig söndagmorgon när jag själv var bakis tex...

Det är verkligen skönt att man kan ändra sig :)
Nu gör alla som motionerar en tidig söndagsmorgon mig bara glad.

Jag önskar dig en bra dag med bra tankar som är snälla mot dig och får dig att fatta bra beslut för ditt välmående.

Kram

Ja, så måste det bli! Tack LN för ditt engagemang. Jag tror att klokast vore att ingen alkohol finns hemma. Men när man är två...Som inte ser problemet på samma sätt? Jag ska idag föreslå alkoholfri nyårsafton och hela första veckan ( vi ska på semester och sporta) Det vore ju en självklarhet att undvika vinet när syftet med resan är friluftsliv?!? Varför ska jag överhuvudtaget vara beroende av vilket val maken gör? Han dricker måttligt, även om det nog finns ett beroende eftersom han dricker alla lediga dagar...Nu hör jag att jag försvarar honom. Jag tycker nog att vi har problem båda två. Men att jag helt klart har störst alkoholberoende, jag har brottats med detta i flera år faktiskt. Men aldrig kommit ur det.
I min kloka hjärna förstår jag att min enda möjlighet är total 0 tolerans mot alkohol. Ibland önskar jag att jag skulle bli bakis och må skit. Det enda som drabbar mej är ångest ? jobbigt det också förstås. Men jag borde kräkas och få sprängande huvudvärk! Hm...är det så antabus fungerar?
Jag har tyckt att ni som säger att total nykterhet är enda vägen för en alkoholist är jobbiga och präktiga. Förlåt kära kämpande alkoholister. Ni har helt rätt. Det är nog den enkla vägen i denna snåriga skog av frestelser. Lite klarare tankar och mindre förnekelse börjar ta form här hos mej. Tack för att du vill dela detta med mej, en farmor som önskar en annan framtid.