Senaste kommentarerna i forumet

Raje! Underbar läsning. Jag önskar dig all lycka i din fortsatta resa mot ett liv i nykterhet. Du valde rätt idag. Du gjorde många kära glada. Lycka till och fortsätt en dag i taget! God fortsättning!

Den första vita julen i mitt vuxna liv tro jag. Helt underbart att fira denna högtid nyckter. att se sina barn öppna julklappar och kunna sitta där i soffan och bara mysa. mitt x var här oxå och vi hade det rätt trevligt.
En rätt rolig sak var när jag och min grabb satt och åt. Då sa jag. Du det här är min första vita jul som jag upplever som vuxen. han tittar på mig och säger vadå de har ju inte kommit nån snö än. de va ju förra julen pappa.. jag började skratta jag menar att jag är helt nyckter. då säger han, ja det stämmer vid den här tiden brukar du va rätt full annars. det blir fem veckor på söndag som hel nyckter ;). ha en god fortsättning alla.......kram//r

..eller ja..nästan.
Här sitter man och är ball när det ännu bara är juldagen, tar ut allt i förskott.
Men så känns det, all stress rinner av en dagen efter julafton nu är det bara några lediga dagar framöver.
Förr i tiden betydde juldagen en dag då barnen fick leka med sina julklappar i lugn och ro, inget fick störa den dagen.
De hade varit supertrissade under julaftonen, och nu kunde de få tillfälle att få kolla igenom sina grejer på riktigt.
Fortfarande vill man att våra barn ska tindra om ögonen som när de var fem år, trots att de båda är numera vuxna men inte utflyttade.
Antalet klappar har minskat men knappast priset på dem, det svider hårt i lädret men....Det är det värt.
Dottern går ut och festar med sina kompisar, tydligen har juldagen blivit en riktigt festkväll bland dagens ungdomar, annandagen finns ju kvar för att bota sina baksmällor på, stackars barn....
Grabben som fixade körkortet för ett par månader sedan får ta familjebussen till fjällen med 15 av sina polare, känns lite risky men man måste utmana sina rädslor, hoppas de får det roligt, och det blir utmanade att få vara vuxen på låtsas när ingen förälder finns där och ordnar allting runtomkring dem med mat, disk, handling, tvätt, städning, kläder och sängkläder med mera.
Det kommer säkert bli rörigt som när ett gäng ungdomar får bestämma själva, men det ögat inte ser, kan heller ej tåras.
Morsan sitter och gnisslar tänder, själv klappar jag grabben på axeln och säger "Ha det så roligt", och hon tycker jag är oansvarig.
Jag anser att hon borde klippa navelsträngen lite granna, vi kan inte för alltid övervaka exakt vad som händer våra barn.
Genom att ge dem ansvar så kanske de tar sig ett ansvar.
Hon är mer pipplig när det gäller grabben, och jag .....hämtar gärna dottern på nätterna efter festerna.
Men att erkänna att jag oroas?, aldrig!
Det som inte dödar, det härdar, botklemade ungar lär sig aldrig att ta för sig av livet, utmaningar i lagom doser är nyttigt.
Skolan kan aldrig lära ut livserfarenhet, bara förmana på sin höjd.
Jo jag såg att grabben tar med sig dricka, men vi har pratat mycket om hur han dricker sin alkohol, och han är väldigt försiktigt med att bli för full
han tycker att det är pinsamt att skämma ut sig och att inte ha kontroll längre, och jag får ta honom på hans ord och helt enkelt hoppas på att han lever upp till dem, han brukar vara väldigt rättfram och ärlig med far-son pratet.

Julen har varit hittills väldigt trivsam, vi har farit runt hos både min och frugans släkt, och ätit dubbla julbord.
Magen spännd som en isterbuk och ett lätt illamående har genomströmmat helgen, inte undra på med den mängden fet mat.
Min 5-2 bantning är helt som bortblåst, är tillbaka på ursprungsvikten dvs nya toppnoteringar, suck!
Har köpt ett årskort på ett gym, men bara att köpa den räcker inte för att gå ner i vikt, den måste brukas också, och kortet väger bara några gram så det måste lyftas många gånger om det ska hända något, haha!
Inte händer det heller så mycket när jag åter ligger på soffan, tvingas titta på något kä...ngdravel på teven som frugan har bestämt, men hon snarkar och dräglar i andra sidan av soffan men likt en vakthund vaknar hon direkt när jag närmar mig fjärrkontrollen.
Tur att man har paddan och forumet, har hunnit läst ikapp allt senaste dygnet och det var många nya inlägg.

Såg den heta diskussionen som blossade upp angående diskretion på forumet, jo det är väldigt viktigt att få vara anonym här, har påtalat det massor av gånger och det är en förutsättning för att våga vara helt ärlig med sin alkoholism, för den kräver att man är ärlig, att man vågar se sin sjukdom precis för vad den är, en sjukdom.
Som en liten anekdot kan jag berätta att precis på dagen veckan efter att jag medverkade på Riddarträffen så hejdade jag på ett välkänt ansikte på parkeringen vid ett handelscentrum och mitt privatliv exponerades som en ljusblixt genom min kropp.
Där stod jag med frugan och ville absolut INTE diskutera mina tidigare alkoholbesvär med för henne en okänd person.
Men ett kort "Hej" och ett erkännade med resolut nickade räckte denna gång, jag vet personens hemlighet och personen vet om min,
det behövde inte exploateras just där och då.
För en mikrosekund for det genom mina tankar att jag borde radera min tråd med åtta års veckoanalys av mitt leverne som nykterist, men nej så lätt skulle det inte gå.
Så ja, behåll er anonymitet, och riskera inte att blanda ihop delar av erat liv som kan tillhöra det förgångna och genera er inför andra.
Precis som ni har diskuterat det går att lägga ihop delar och på så sätt få ett namn på en person, men vad har man för nytta av det när man heller inte kan berätta det för andra utan att röja varifrån man har fått det.
Hemligheten med en hemlighet är ju att inte berätta den för någon, och oavsett om man förlitar sig på någon just då, så kan framtiden ändra det så att bästa vännen kanske inte är en bästa vän längre, och hemligheten är ingen hemlighet längre utan ett vapen som berättar en osanning som är sann, och livet blir mycket mer komplicerat än vad man hade tänkt sig, man tvingas dölja sanningar med nya osanningar.

Jag har mött många genom livet som har sagt att de är min bästa vän, värst var alkoholen som tvångshöll mig genom att ömsom smeka mig och ömsom uppmuntra mig till att göra saker som jag ångrar fortfarande efter trettio år.
Och än idag knackar han på min ryggtavla, vinkar välkomnade, vill att jag ska göra hans sällskap och uppleva gamla roliga minnen.
Men han är en troublemaker, och jag negligerar hans inviter.

Jag har ett eget liv nu, och det återstår att ta hand om det, på bästa sätt under de omständigheter som råder just nu.
Och mitt råd är..

...stay out of trouble!

Berra

Jag förstår vad du syftar på etanoldrift. Tycker själv att jag känner mig utanför vissa signaturer som bondat och skickar ? och kramar med ? kärleksfulla hälsningar... Samtidigt förstår jag att man hittar sina favoriter som man både förstår och andra som man får stöttning av. Men de trådar som innehåller mycket kompis/vänskapsuttryck har jag svårt att känna mig bekväm i. Känner att jag kommer och stör. Så det finns säkert flera sidor att tänka på. Respekt är viktigast och en insikt om att trots att vi alla har samma problem med alkoholism så är vi från totalt olika förhållanden. Lika många olika sorts människor här som i samhället. Så okej, en del blir vänner, andra mer anonyma som jag. För det finns många farmödrar i världen, jag är bara en av dem alla.

Två månader/åtta veckor/femtiosex dagar har gått sedan jag slutade med Alkohol denna gång.

(Om man bortser från det halva glaset skumpa som jag till slut sa ja till för att ngn så gärna ville bjuda på fin sort. Ngn visste att jag inte dricker längre och jag kände att det var ok. Dumt? Känner inte minsta ånger eller rädsla för det. Det är jag som måste fatta beslut och ha fortsatt kontroll.)

Det är så kort tid men en bra bas som start. En tredjedel av ett halvår! En sjättedel av ett år! Dit vill jag, helst nu! Jag vet att det är förrädiskt efter tre, sex och nio månader... Får inte glömma.
Har läst min tråd igen och hoppas innerligt det gått bra för er andra och att ni hittar er motivation. Livet är så mycket bättre utan alkohol.

? Önskar alla här inne mod, vilja och styrka att förändra det vi kan och vill förändra! ?

Det är inte bara de glada färgerna som räknas i väven. De mörkare partierna lyfter fram ljuset. Det är lätt att låta sig nedslås när det blir tungt, fel och deppigt. Men mitt i detta finns alltid något som kan bryta av den negativa spiralen. Sätt på fin musik, se roliga klipp på Youtube eller vad som helst som kan sätta stopp för de jobbiga känslorna. Jag tyckte själv väldigt synd om mej själv ikväll, så jag gick och lade mej. Tänkte sova bort kvällen istället för att trösta mig med vin. Nu surfar jag runt, läser intressanta inlägg och artiklar. In med nya tankar och känslor.

En underbar jul.
Jag börjar le för att det låter så härligt!
Bra jobbat :)

Härligt att höra dig beskriva en riktig barndoms jul! Jag hör lite svagt i bakgrunden när jag läser ditt inlägg "Bara tomten är vaken"! :-) Ja, juldagarna som följer är härliga och kravlösa dagar.
Kram
/Z

Naturligtvis kan jag inte hindra folk från att ta kontakt!
Men det finns vissa faror i det också.. Ja, jag kanske är larvig, men ibland behövs riktiga proffs, när det gäller problem med både alkohol och psykiska problem..
Dessutom kan vissa känna det liiiite som ett tvång att "hjälpa till" (iaf många medberoende fungerar på det sättet..)
Jag såg att mulletant tipsat om en facebookgrupp och jag tror att det i så fall är ett bättre sätt..
Känner att jag snart gjort mitt på forumet, så det är nog ingen risk att det upprepas..
Allteftersom mitt liv förändras, så blir önskan att delta mindre.. Kanske att gå in och läsa, för att inte glömma bort var jag varit och var min resa började <3

i hens egen tråd om en sluten Fb-grupp: Nykter och drogfri för min egen skull. Där är hög aktivitet och snabba svar har jag förstått. Jag vill stöda er som värnar anonymiteten här, jag tror den är viktig på flera sätt. Just att inte bli 'bedömd' utifrån kriterier som yrke och stadsdel är en enorm vinst i kontakten (tycker jag), samma gäller på AA och Al-Anon. Så skönt att mötas 'inifrån' som den människa jag djupast är / vill vara. Anonymiteten ger också en större frihet och öppenhet, det är min erfarenhet, och precis som nån skrev, det kan vara andra personer än sig själv en vill skydda.

Jag har valt att bli öppen vän med flera, då har vi gått via Fb-konton med nicknames. För min del har det varit efter lång bekantskap här och i relationer som känts ömsesidiga och förstås respektfulla. Samma gäller Al-anonvänner.
God fortsättning, allt gott! / mt

Om ni uppfattat det som att jag vill förbjuda folk att ta kontakt!
Nix.. Klumpigt formulerat av mig, men jag vill inte att det ska kännas som ett "tvång" (i det fallet blir det ju lätt att man faller för någon form av grupptryck och drar sig undan istället..)
Kram på er allihop!

Vilja har rätt. Det är valfritt att ta kontakt med varandra på annat sätt, såklart :-)

Jag vill minnas att jag förra året märkte att några hade varandras e-post. Tror de delade via Facebook.

Bästa dagen på året, juldagen! ✨❤️✨

Julafton blev jättemysig. Huset var så mysigt och vackert med alla levande ljus och julpynt fullt av nära och kära. Jag älskar adventsljus, stjärnor och julgrans ljus som ensamma lyser på natten och tidig morgon. Det är minnen från barnsben och det för mig är jul. Julfrid.

Jag var förberedd och lugn dagen innan och hela julafton. Stort fint julbord och som vanligt klarade jag knappt att äta hälften av det innan jag blev proppmätt. Julklappsutdelning med rolig tomte och familjespel. Många lyktor tända upp till huset som lös så fint när de sista gästerna gick. Sådant uppskattar jag. Det vackra. :-)

Att vi är nyktra jag och min man gör att flera andra minskar intag. De får gärna dricka för min del. Ingen drack något starkare än öl och vin. Mina systrar gillar inte att dricka. Lugn jul och många kramar och värme. Skålade i alkoholfria skumpadrinkar och lite riktig skumpa. Jag och maken gick med på ett halvt glas champagne. :-) Resten av kvällen A-fritt.

Juldagen idag är den bästa. Helt fri, huset så vackert, fullt med mat, julgodis och inga måsten alls. Kaffe och skinkmacka på sängen. Jag myser.

Jag är inte det minsta sugen på alkohol och det är så skönt att slippa vakna bakis. Hela huset är fyllt med julfrid. Allt jobb innan är värt denna belöning!

Kramar
❤️

(Det blir bara lata mig med bok, film och forum idag tror jag)

Tack för att ni skriver i tråden. Va skoj att se att det kommit så mycket nya inlägg. Kapa hur mycket du vill Etanoldrift=)

Jag köper dina teorier helt och hållet Etanoldrift. Känner likadant som du verkade göra. Alkohol är inte på samma sätt avkopplande för mig. Känner alltid lite skam när jag druckit och oro när jag ska , ifall det skulle bli för mycket eller inte. Precis som så många andra så får jag ett sug i situationer där jag druckit några glas, vill ha mer. Sen kan jag ta det piano några dagar och leva mitt vanliga liv. Men det är klart att konsumtionen har ökat över tid ganska rejält.

Man behöver ju mer för att känna av och ibland missar man balansen och det blir för mycket. Igår blev jag varken nämvärt onykter eller bakfull som följd. Men jag skulle kanske, om jag hade någonting hemma när jag kom hem lika gärna ha blivit plakat..

Missunderstood, jag lider med dig. Tyvärr är anonymiteten väldigt viktigt för mig också. Det är därför jag har velat så länge att ens skriva här och bara suttit och läst. Hoppas du mår bättre och att du lyckats stoppa dagens drickande? Känner igen mig i den ångest du förmodligen kände imorse när du vakande och att du inte hade något annat väl än att lindra den med en öl till frukost. Man har alltid ett val!

Det stämmer, det är nog utmattningssyndrom också.
Alla tips och råd är jättebra att höra, det är antagligen så att varje av oss måste hitta sin egen väg. Men allt som ni kommer med är värdefullt, ger mig nya input och hjälper att få ihop hela "bilden". Pga av mitt arbete har jag gott en del kurser i mindfulness och KBT. Funkar faktiskt bra. För en tid sedan åt jag också SSRI, fast jag gillade inte effekten. Det fungerar jättebra på mig mot ångest, men samtidigt blir jag bara avtrubbat, sitter och är nöjd med allt, har ingen drivkraft att göra någonting. Har inget behov att träna, laga mat, ha sex eller göra något, för att jag mår bra ändå, ha ha.
Just nu mår jag faktiskt lite bättre. Men det irriterar mig att jag inte har något kontroll över det hur jag mår. Samtidigt, jag hade det inte förut heller, egentligen, så vad spela det för roll? Men idag känns det så himla skönt att julafton är över och alla värsta "måsten" är avklarade.
Ok, jag ska ta prover nu när jag är bortrest. Det är nog klokt. Och försöka fylla på det som "fattas" i kroppen.

Mycket handlar nog också om att hitta sig själv. Jag har suddat ut mig själv med vin, jag blev till ett monster, någon egentligen som jag inte är. Kanske någon som min omgivning ville se? Nu är det så att varje sekund när jag mår bra är värdefull, varje stund när jag känner att det är ok är värd att komma ihåg. Att vara närvarande i nuet som Sisyfos skrev. Det vill jag jobba på. Livet är så bräckligt och kort, inte alltid nödvändigtvis meningsfullt. Men jag vill försöka, ge mig själv en chans till. Om jag orkar? Vem vet.

Vi klarar oftast inte "bara lite..." Det måste finnas ett inte ett första glas om man är den typen som fortsätter sedan. Du är på väg och nu ett felsteg rikare. Många här har blivit lättade av att prata med sin partner om hur problemen upplevs gällande alkhol och då kunnat få bra stöd. Kan du nye göra det som en present till dig själv inför det nya året?

Hoppas du orkar med allt stök idag och är nykter. :-)
Kram

GOD JUL, Det är inte alls lätt att avstå alkoholen. Men jag gläds över måttlighetsdrickande och medvetenheten. Jag är ju i en process som går i rätt riktning! Det ska gå åt rätt håll nu framöver! Som sagt så,är det lättare att helt och hållet avstå vinet, någon dag nu och då. När jag väljer att dricka vin får jag KÄMPA för att dricka måttligt. Undrar varför jag utsätter mej för det? Samtidigt känner jag mej så nöjd när jag kan hålla mej inom gränsen. lurar jag mej själv?

Hur mår du nu miss understood?

Här blåser det extremt mycket och jag är glad över att jag nye ä bakis idag. Det var några veckor innan jul då hjärnan förhandlade med min önskan om att vara nykter. Skitjobbigt. Suget kom starkt och funderingar på alkohol ökade. Men så lade sig tankarna och jag vann. Mitt beslut vann över beroendepersonen. Det är tufft att sluta om man druckit länge och har många av livets situationer kopplade till alkohol. Avgiftningen först och sedan vanorna som ska bytas ut. Efter 3-4 veckor minskar suget mycket och det blir lugnare i kroppen.
Har du varit nykter en längre tid förut? Skriv hur ditt beroende ser ut, vilka situationer som är farligast och triggar drickande, när du mår bra och vad som får dig att vilja dricka. Att tänka igenom det är ett steg på medvetenhet och lära sig att förändra sitt drickande.

Har du en egen tråd?

Välkommen hit till oss som vill förändring! Jag känner igen mej i det du skriver och jag drabbades för 1 år sedan av utmattningssyndrom och depressionen. Det är en svår kombination tillsammans med alkohol. Sök hjälp och stöd. Att försöka komma ur det svåra du beskriver utan stöd från psykolog och läkare är onödigt kämpigt. Du är på rätt väg när du nu minskat alkoholen men i kombination med psykisk ohälsa blir det övermäktigt. Företagshälsovården brukar ha bra hjälp. Även primärvården. Stanna kvar här och dela dina tankar med oss andra. Läs också andras trådar. Du kommer att känna samhörighet och stöd.

Rabbitgirl, välkommen

Det är nog så att julen gör att flera här inte riktigt har haft tid att vara i forumet lika mycket som vissa perioder och då kan det hända att vissa nya inlägg missas. Fortsätt skriv och lägg kommentarer i andras trådar så kommer de att hitta till din också.

Tycker Sisofys ställde bra frågor och kommentarer. Jag tänkte också att du låter lite deprimerad och som du skriver är det inte konstigt. Jag har skrivit en del om det där i min tråd. Du behöver ge din kropp tid. Jag vet, det är tungt. Man vill gärna må toppen när man slutat med A men jag har också varit ganska låg i flera perioder. Jag fyller på med b- och d-vit samt magnesium och omega-3. Gör en hälsokontroll på VC. Det går fort. Så vet du hur dina värden är och kan ev korrigera om det är någon brist.

Promenader i ljuset och fysisk träning är väldigt bra mot deppighet. Regelbundet under flera veckor så märker du skillnad. Du mår bättre. Mindfulness är verkligen något som många inklusive jag får enorm hjälp av och dessutom ökar livskvalitén på lång sikt. Pröva några veckor. Finns appar att ladda ner och ljudböcker som är bra.
Om det inte känns bättre om en månad, tveka inte att ta hjälp och prova ssri-preparat. Livet kan vända från moll till dur på några veckor.

Försätt läs och skriv här, ge dig själv bra förutsättningar att må bra och framförallt tålamod. Hoppas att du snart mår bättre. Berätta gärna hur det går på vägen.

Kram

Tack för ditt svar Sisyfos. Jag kände lite att ingen bryr sig, men många här på forum känner varandra och det är nog inte så lätt att komma in. Speciellt i början, när man inte har kanske så mycket att komma med.
Lågt blodvärde har jag, men antagligen pga av alkoholen. Missbruk leder till det. Det tar lång tid att ta sig ur. Jag har faktiskt ätit Mg och D-vitamin (och massa annat) ganska länge nu, men vad hjälper det om man spolar ut allt med vin på kvällen? Man kan hoppas att nu blir det bättre iaf.
Jättesvårt att veta om jag är deprimerad, för att jag har dopat mig så hoppas mycket på sistone att bilden är otydlig. Fast så klart är jag ledsen och uppgiven.
Om jag sover bra? Ha, ha, inte typisk kanske, men sedan jag slutade dricka sover jag som en stock, i natt sov jag t ex 12 timmar. Men det kan bero så klart på låga blodvärden, allmän utmatning (mycket, mycket jobb på sistone).
Nu ska jag åka bort i 10 dagar. Resa till min mamma och pappa, krävande, men lite kul också.
Jag känner att jag behöver prata, men jag har ingen att prata med, kan inte berätta för "någon". Därför att är jag nog här.
Tack för din kram, Sisyfos. Och en kram får du tillbaka :)

Vad exakt är din poäng ? vad vill du bevisa? ett forum är ett språkrör för en diskution om alkoholberoende i detta fall. här talar man om alkoholberoende eller har jag missuppfattat det?

Kommer ner på morgonen. Är sur för att JAG inte ringt hennes bank och fixat så att hon kan överföra sina pengar mellan sina konton. Jag säger att jag jobbat och att jag sagt att vi kan åka ner tillsammans. Det har jag tydligen ALDRIG sagt. Hon tycker att jag "aldrig gör någonting". Då får jag ett liiitet utbrott och frågar henne vem som städat, jobbar 100 %, lagar mat, ser till att hon har rena kläder o.s.v.....Hon bara fnyser. Hon ska hem till pappa i e.m. Har inte handlat julklapp. Affärerna är stängda i dag och jag antar att jag är skyldig till detta också...
Orkar inte ta detta just nu. Hon får åka. Försöker sortera mina egna känslor och vad som är mitt och vad som kommer från henne...
Det var denna julen...och NU kom tårarna...FAN FAN FAN...Jag vill så mycket! För andra och för mig själv också blir det bara så här. I går kväll stod jag med hela disken, mängder av mat som ingen kommer att äta, julklappspapper och snören överallt och ett hem som ser ut som BEIRUT! Nästa jul åker jag bort. Vill inte vara ett offer. Vägrar att vara martyren som dricker som tröst! Nästa år blir det MIN jul. Jag vill finnas för mina barn men inte vara en dörrmatta. Måste hitta mina egna gränser och en lagom kompromiss mellan deras vilja och önskningar och mina egna...
Lite vila nu...sedan jobb!
Kram

Jag backar INTE för forumreglerna!
Jag förstår att du just för ögonblicket har större problem än många av oss.. men då är kanske inte forumet, utan vården det ställe du ska söka hjälp på idag!
Du är alltid välkommen, men respekt, är inget man "kräver", utan något man gör sig förtjänt av!
Hoppas att du får den hjälp du behöver idag!

"Bara" lite glögg.....jo, sen var det färdigt.
Nallade ur familjens vinbox under hela matlagningen. Började äta julbord med gamla mamma, sambo och några andra vuxna släktingar. (Som väl är inga barn med). Vaknade på sängen och insåg att jag däckat mitt i middagen.
Skäms nåt alldeles otroligt och mår som jag förtjänar. Ont i huvudet och darrig i hela kroppen. Ångest från helvetet.
Inatt, när det var som värst, lovade jag mig själv att följa med min väninna till AA. Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv. Jag var ju så bra på väg. Måste ta ett allvarligt samtal med min sambo också. Det svåra är att han inte tycker "det är så farligt" och det blir ju inget stöd. Själv dricker han nästan inget alls.
Vet inte hur jag ska klara dagen med mig själv ens, men snart väller det in nya släktingar som det ska dukas och lagas mat åt. MEN INTE EN DROPPE IDAG.