Senaste kommentarerna i forumet

Ja du Muris

Bra frågor du ställer och jobbiga... ;-) du öppnade en lucka hos mig också. Den som är svårast att öppna. En del av detta har jag svårt att svara på och en del kan jag förklara men det är svårt utan att det blir för avslöjande. Jag ska göra ett försök för min egen skull. Återkommer!

I början av 2015 var jag kvar i mitt drickande... El ja så som det sett ut de senaste åren. Januari helt ok, nytt liv ni vet, drack troligtvis fred/lörd/sönd, men inga jättemängder. Eller jo, kunde säkert klämma nästan en flaska vin själv och det ÄR mycket. Feb ung samma. Mars/april var värre vin nästan varje dag. Sen var allt slut den 9 maj när min sambo upptäcke min gömma. Det bästa som kunnat hända. Sen dess dricker jag inte hemma. Och vet du, det är skönt utan helgvin. Trodde att det var livsnödvändigt. Jag har ersatt med a-fritt. Dricker när jag lagar mat, har smygdruckit a-fritt (hur dumt Låter inte det). jag dricker socialt, en är inte ute så ofta. Dricker inget hemma och det är så fantastiskt skönt. Och måendet är bättre än på många år. Ångest finns nästan aldrig längre. Så mitt råd till dig är att avstå en period. Det är svårt men för mig var det lättare ändå än att fortsätta med helgdrickandet. Det går och det är så mycket bättre utan.

Det är lätt att halka, Kanske nån obligatorisk omständig tvångsritual som måste utförasinnan drickandet skulle hjälpa? Det behövs ju oftast inte jättemycket för att komma på andra tankar ändå. Men visst tusan har du rätt i att det känns som att vända en färja. Eller få stopp på en skenande hjord när man får för sig att det vore en bra idé att dricka. Tror på dig ändå och du har ju några förebilder härinne som inte heller hade det särskilt lätt i början. Det går!

Så underbart glad att läsa om din fina jul. Har haft ett avbrott härifrån men inte pga ngt stort återfall utan minskat behov...
kramar å God Jul

Fina underbara Alkohjälpens medlemmar.
Livet är så konstigt. Har haft en bra höst. Bra på det sättet att jag inte varit full. Bra för jag har varit en närvarande och nykter mamma. Och tydligen.behövde jag inte Alkohjälpen då. Har köpt gymkort. Har tränat och jobbat järnet. Men jag lääääängtar efter att gå in i dimman. O nu är det jullov. Ni som minns så var det nykter till jul som gällde.
kompromisserna kom i slutet av november. Började köpa starkvinsglögg. Hmmm glögg är vl inte vin.
Vet inte poängen med detta inlägg men summa summarum jag vill berusa mig. Men jag har lärt mig en hel del i höst

Välkommen! Skomakarens barn har hål i skorna. Du behöver verkligen inte skämmas, bra att du tagit steget nu. Du kommer klara detta.
Skriv ut alla känslor, tankar och funderingar. Hitta din visshet, du har den.

Mvh
Studenten

Jag har inte varit här på ett tag då det varit fullt på agendan.
Det har verkligen varit skön ledighet, men oxå lurig.
Jag har hamnat i situationer som är farliga, som t.e.x dagen innan julafton, då värmdes det glögg och klåfingrig som man är så kunde jag inte låta bli att smaka, det var gott så jag smakade lite till och blev på örat, MEN det spårade inte ur med minneslucka eller krogen eller så, men jag fick ångest för att jag tillförde alkohol i min kropp, min hjärna är under läkning från ett långvarigt missbruk och detta tar tid.
Jag måste lära mig att hantera sådana här situationer, alkohol kommer att finnas runtomkring oss så länge vi lever och därför kommer vi alltid att konfronteras med A, det gäller att vara på sin vakt.

Jag har nu lekt med elden två gånger senaste tiden, det har gått bra men nästa gång kan det bli katastrof.

Men något som känns väldigt bra är att jag trots lediga dagar knappt inte känner nåt sug alls, i tisdags när jag gick på min ledighet var det riktigt jobbigt och höll på att gå fel med folkölen, så jag fattar inte varför jag skulle smaka på glöggen, det är nog som aqua skriver här i tråden att man lätt glömmer bort sig själv ibland, man bara gör liksom.

Om jag summerar detta så har jag verkligen lärt mig att det finns fallgropar överallt på vägen till ett helt nyktert liv och det är inget man lär sig på några veckor.
Men jag är så glad att jag äntligen fått en stor förändring i mitt liv, och det är så skönt med dessa lediga dagar utan att behöva känna sug hela tiden, visst kommer det lite sug i vissa situationer men är helt hanterbart.
Det är så skönt att vakna fräsch och utan bakfylla.

Stor kram Leverjag, aqua, Sisyfos och Vilja och god fortsättning till alla kämpar ? ?

Ja precis!
På nåt jävla sätt måste det bara gå.
Vi hänger väl kvar ett tag till.

Då sitter vi i samma båt, Kvaddad!
Men låt oss hjälpas åt! På nåt j-a vis ska det gå!!

Vi måste förändra vårt drickande annars slutar det illa. Hur tråkigt och omöjligt det än känns så måste vi antingen minska alkoholkonsumtionen eller sluta dricka helt och hållet. Det tredje alternativet vill man ju inte tänka på. Vi får jobba på.

alternativet vill jag helst inte tänka på men det känns jobbigt som f-n, som att vända en Stenabåt i ett badkar.

Hej vännen,

Tack för det du delade med dig av i min tråd. Ser verkligen hur ledsen du är. Men jag får inte riktigt ihop hela bilden. Du behöver inte berätta om du inte vill i så fall. Helt ok. Jag bara funderar på det du skrev + det i Blåögds tråd. Jag börjar förstå att din terapeut kommer tillbaka till din nuvarande relation hela tiden, som du också skriver. Inte så konstigt. Min undran är, varför vänta i sex år och fortfarande vänta? Är det för att du har, så att säga, dåliga erfarenheter från tidigare skilsmässa? Det behöver ju inte bli likadant nu. Det är väl en annan man du lever med nu? Mer precist, vad är det egentligen som hindrar dig från att lämna? Är det rädslan för att vara själv? Eller rädslan för att genomdriva en skilsmässa? Eller något annat? Jag bara tänker att så här kan du ju inte fortsätta och ha det. Du förtjänar så oerhört mycket bättre än så här! Det känns som om du tänker att du är fast i den här relationen. Och att det är upp till dig själv om du ska må bra i den eller inte. Det verkar inte vara ett alternativ att lämna. Eller missförstår jag dig? Att lämna är ALLTID ett alternativ.

Är den här dåliga relationen, och den förra, blandad med låg självkänsla - en av de saker som driver dig att prestera, att ha perfekt jul osv? Typ "visst, allt är skit, men i alla fall julen ska vara perfekt"? Eller är jag helt ute och cyklar? Inte helt ovanligt i så fall ;-)

Jag har ju också en riktigt skitig relation bakom mig sedan tidigare. Genom min psykolog har jag i vart fall fått klart för mig varför jag hamnade i den och varför jag stannade i den. Han var tyvärr allt dåligt som jag upplevt under min uppväxt. Så klart att det kändes normalt och "som hemma". Min nuvarande man är raka motsatsen, helt igenom, på alla sätt. Inte ens min psykolog verkar förstå hur jag lyckades bryta mönstret och gifta mig med honom. Ha ha ha...

Om du vill skriva om det - men vad är det som har hänt för din del i din nuvarande relation?

För egen del är jag fortfarande tjurig och sur här hemma. Jag puttrar ikapp med julgröten i grytan. Ganska likt faktiskt. Men jag inser att jag behöver komma igenom det här. Det är inte skilsmässo-illa för min del. Det känns som att jag upptäcker så mycket nytt HELA TIDEN, både om mig själv och andra, så jag måste liksom vänja om mig vid allt och alla relationer. Inget passar liksom längre, utan skaver och irriterar. Ungefär som om någon bytt ut favoritskorna mot plåtburkar. Tex är jag galet arg på en av mina vänninor också. Vet inte hur jag ska kunna träffa henne om någon vecka, vilket är planerat. Det är som att jag plötsligt kommit på att "det här är inte ok längre!" med en massa gammal skit. Naturligtivs hänger det ihop med terapin, men också med den skarpa nykterheten. Men det är bara att jobba sig igenom...

Bamsekram till dig vännen

Hej Frihetstjejen och välkommen! Att leva i en lögn tror jag vi allra flest känner igen oss i. Att VETA att man gör fel/tokigt men ÄNDÅ fortsätter med A är så fruktansvärt frustrerande. Det är kanske just därför missbruk är en sådan plågsam sjukdom. Frågan om man är alkoholist eller inte tycker jag man ställer sig lite då och då. Vad som känns mer viktigt, tycker jag, är att inse och erkänna vilka konsekvenser drickandet har i ens liv. Jag är en "ensamdrickare". Kan dricka okej socialt men åker sedan hem för att dricka mig full. Snacka om att visa ett ansikte utåt och dölja mitt elände. En förrädisk strategi som gör att man kan fortsätta ostört. Jag definierar mig själv som att jag är "beroende". Snusberoende, kontrollberoende, prestationsberoende, alkoholberoende, sockerberoende osv.
Att du är terapeut, jobbar med hälsa och dricker A tycker inte jag är häpnadsväckande. Missbruk är en sjukdom som ser bortom kön, ålder och utbildning. Vi sitter alla i samma båt. Jag önskar dig all lycka och tänk vilken bra terapeut du är/blir med den erfarenheten du har. Fortsätt gärna läsa och skriv här på forumet och hoppas du hittar ditt sätt och sammanhang som gör att du väljer ett nyktert liv :)

Alldeles för mycket vin 2015. Ångest idag eftersom jag tömde en flaska själv igår... Maken drack inget, och jag hällde upp i smyg till mig själv från boxen... Det här är inte bra. Jag hade ångest igårkväll och då tog jag till flaskan. Det måste finnas andra sätt för mig att hantera ångesten på? Alkoholen är så destruktiv. Varför vill jag skada mig själv?

Tack för all fin feedback !
Jag har ägnat lite tid åt att läsa igenom min tråd här och konstaterar att ett av mina misstag har varit att inte fortsätta vara aktiv här på Forumet. Jag har alltid fått klara mig själv och blev kaxig av att det gick så bra ett tag.
Men jag VILL ju inte vara ensam och "stark". Är så tacksam för alla sköna människor här inne som peppar och stöttar.
Har ägnat en del tid åt att filosofera över mitt "alkoholist-jag" som är så helt annorlunda mitt "riktiga" jag.
Jag är en ganska välutbildad människa som vet det mesta om vett och etikett, vackra dukningar och rätta drycker till olika mat, o s v. Min mitt "A-jag" är något helt annat?: När jag super till, smyger jag bakom ryggen på dem jag älskar, dricker direkt ur flaskan och tappar snabbt kontrollen.
Nu, under helgen kom jag på när det hände första gången.
Jag var 7-8 år, den duktiga, ansvarstagande storasystern blev lämnad ensam hemma medan resten av familjen skulle uträtta något ärende.
Mor och far var ytterst måttliga med alkohol, men hade en flaska Madeira i ett skåp, för högtidliga tillfällen.
Jag minns inte hur jag kom på id'en, var nog helt enkelt nyfiken på hur det smakade. Tog en stol, tog ner flaskan och drack några klunkar direkt ur flaskan. Det var gott, men blev en engångsförete'else. Jag var helnykterist upp i 22-års åldern.
Är det den ensamma lilla jäntan som dricker rödvin direkt ur flaskan när ingen ser det??
Oj, vad mycket det blev, men det var skönt att få skriva av sig.
Kram till er alla fina! //Krickelina

Har efter 2 veckors nykterhet fått ett "återfall" inatt & åkt dit för rattfylla. Startade tråden för ett halvår sen & dagen efter blåste jag positivt. Det här var helt förutsägbart. & ändå har jag ställt till det. Känns just nu helt overkligt samt att jag har en hel del problemlösning att klara av närmaste timmarna. Återkommer ikväll när jag fått provresultaten.

Hej Krickelina, vad bra att du skrev härinne om din julafton. Jag funkar lite som du i mitt drickande o har valt att dricka socialt eftersom det alltid funkat tidigare. Och ute är det inga problem, men där jag kan smygdricka så blir det trassligt. Och inte blir det lättare av att toleransen har försvunnit så man förlorar snabbt omdömet. Jag har aldrig gillat att vara full, så det är rätt obegripligt egentligen. Kanske en längtan efter berusning ändå? El för att dämpa stress? Beteendemönster? Trots? Ja, jag vet helt enkelt inte. Jag smygdrack när de andra lagt sig sist. Fick mitt straff med gruvlig baksmälla. Tycker att du ska könna dig stolt över dina framsteg och lära dig av dina erfarenheter. Du har kommit så långt under hösten. Och så länge ett misslyckande inte startar en ny period så är det bara att "vända blad och gå vidare". Det kommer att gå bra för dig!

Vi är MYCKET bra och starka. All lycka till, till din kompis :)

God fortsättning Leverjag :) Grattis till din långa nykterhet och alla insikter du tagit emot. Du speglar; vilja, tvivel, styrka, svaghet, hopp mm när du skriver. Det är lätt att känna igen sig i det du berättar. I mina ögon är du uppriktig mot dig själv och andra här i forumet. Tack för det!

Ibland undrar jag om vi inte testar vår omgivnings kärlek, ungefär som ett barn gör. Vi dricker för mycket och undrar "Älskar du mig nu då?". Jag vet i alla fall att jag har gjort så. Men detta har kanske ingen relevans för dig. Jag kommer bara med input. God fortsättning!

Blir så ledsen över barnen

Så många familjer med barn som behöver leva med mammor som är livrädda, förminskade och plågade och pappor som spyr, somnar redlösa, hotar och skriker vidriga ord.

Så många barn som lär sig att frånvarande lulliga föräldrar som aldrig har tid och ork för dem är "normalt". Skäms och samtidigt känns våra relationsproblem och mitt tidigare beroende så milda jämfört med mångas här.

Blir alldeles upprörd över vad barn får utstå, se och höra. Hur de offras för den sk kärleken till alkoholisten som en gång i tiden var så fin. Fan nyktra äktenskap lider också av att sörja den tidigare kärleksfulla fasen som tog slut. Det är INTE ok att stanna i en relation som är skadlig för barnen!!!

Jag tycker det är hemskt att mina barn ska växa upp i en relation där vi inte visar stor respekt och kärlek till varandra, trots två föräldrar som gör allt för dem och med dem! Snacka om perspektiv...

Jag dömer inte. Jag vet hur man kan vänja sig med hemskheter då kärleken förblindar och förminskar, suddar ut. Men faan. Hur ska barnen i dessa relationer må och bli som vuxna. Ska det aldrig ta slut?? Hur många liv får alkoholen ta indirekt???

Skitjobbigt att läsa, veta och inget kunna göra! Försöker stötta ibland men orkar inte ofta. Det gör för ont, gör mig arg och förtvivlad. Vill ruska om, skrika, skicka dit en jour som räddar barnen från mammor och pappor som fastnat i träsket och offrar barnen dag efter dag och år efter år.

Är oerhört ödmjuk för och imponerad av de som kan hjälpa och stötta och gör det, som kommit vidare och räddat sig själva till slut och dessutom hjälper andra att gå vidare. ❤️

Förlåt om det sårar och provocerar någon men jag behövde få det ur mig. ?

Kontakta vårdcentralen, kommer inte leda till något annat än att du får din medicin. Beroendecentrum tar över en månad innan man kan träffa läkare, beroendeakuten är rätt jobbigt att vistas på & att ta sig till oftast. Där får man bra mediciner iochförsig.
Enklaste är vc, de skickar i regel inte heller anmälningar hit & dit. Jag själv bytte vc innan jag sökte hjälp, kanske underlättar? Lycka till!

Det kommer bli bättre, du har tagit första steget i rätt riktning!

Hej Poppy50

Välkommen här. Du känner igen, vi och jag känner igen oss i dig. Vi finns här och kan stötta så gott vi kan men du gör jobbet. :-) Alla kan förändras. Alla kan vända ett inte vilja leva, till ett tycka om att leva! Det är sant.

Du vet att det är inte du som vill sitta där ensam och dricka. Du vet att alkoholen förändrar oss så mycket att vi inte längre minns oss själva. Vi ser inte ens att vi mår så dåligt, har problem och ångest och deppighet och livsleda pga av alkoholen. Etanolen, nervgiftet som vi sakta dödar vår stackars kropp och hjärna med. Till slut fungerar inte Balansen i belöningssystemet. Vi blir mer rädda, får mer ångest och mindre och mindre blir vi hjälpta av alkoholen för stunden som från början orsakade allt.

Du kan må bra igen men du måste våga och ge dig fan på att försöka. Jag har skrivit en hel del om depression och belöningssystem med länkar i min tråd om du vill läsa.

Du är inte ensam och det går att få ett helt annat liv om du våga säga adjö till alkoholen!?
Vad är alternativet? Vill du långsamt ta livet av dig och plågas in i döden?

Vad betyder mest för dig i livet? Finns det något/någon du är riktigt rädd om eller rädd för? Varför dricker du? Har du funderat på det? Varför egentligen.. Kan du hantera detta på ett bättre sätt tror du?

Hoppas att du tar chansen och säger ja till livet. Var rädd om dig. Du är den enda som kan rädda din själ.?

Härligt och tack för tips. Sköt om dig och god fortsättning!