Senaste kommentarerna i forumet

Kommer ihåg dig Tjalle!

Detta är min andra runda mot alkoholen. Någongång kommer man till ett riktigt beslut och jag är beredd att gå i terapi, på AA-möten, hypnos, medicin och allt om detta inte funkar. Jag vill inte längre vara slav under A.

Tänkte när jag läste om du verkligen jobbat med de bakomliggande orsakerna, känslorna som får dig att dricka. Ta den hjälp du behöver för att klara det.

Lycka till!

Låter som en bra idé!

Häng i. Kompisen är inte en bra kompis.

Du är verkligen ingen "jordgubbe" (hahaha det ändrades från tjötgubbe till jordgubbe när jag skrev och det var så gulligt så det får stå kvar!)

"Det finns ingen logik i det jag gör" skriver du och jag tycker att du beskriver hur det är att vara styrd av alkohol väldigt bra i den meningen.

Det är sjukt och man är sjuk.
Håller du med?

Jag blir sjuk av alkohol.
Kanske kan du se på det som jag och många med mig brukar se på det: en jotdnötsallergiker blir sjuk av jordnötter, han undviker därför jordnötter.

Det är samma för oss, det jävliga är dock att alkohol som vi inte tål är beroendeframkallande och en riktigt listig, falsk och stark jävel :/

Underbart att du är tillbaka!
Det finns hopp, det går verkligen att bryta sig loss.

Ta en dag i taget.
En timme i taget eller en minut i taget.
Det är värt kampen.

Kram från en som har tagit den kampen med svett och tårar och idag mår bra på riktigt :)

Tack, Mick och Leverjag, för välkomnande.
Det var väldigt uppmuntrande att "höra" att det blir bättre med tiden.

Just nu är det fredag eftermiddag och jag är ensam hemma. Min första fredag utan alkohol på jag vet inte hur länge...

Det känns "sådär". Inte jättejobbigt - suget är hanterbart - men däremot LEDSAMT. Jag saknar min vanliga fredagspolare....
Kommer kanske hänga här lite i kväll. Och ska kolla om det finns något AA-möte i närheten.

Tack för svaret. Jo jag vill ha kontroll över drickandet, fast när man väl börjar e de svårt o sluta ibland. Kände sug hela dagen igår, men drack inget och idag e suget tillbaka. Kanske för att jag vet jag ska dricka på Lördag.

Hej Krickelina. Ja, jag känner igen mig. Själv tror jag att mina förväntningar var för höga samt att jag inte riktigt var förberedd på att allt inte skulle gå som på räls!
13.e nyktra dagen idag och allt jag gömt under mattan i flera år verkar komma upp till ytan nu. Småproblem och bekymmer som jag tidigare gömt undan kommer fram och man har liksom ingen handlingsberedskap. Jag får helt enkelt acceptera att livet ÄR jobbigt ibland och helt enkelt ta en sak i taget.
Jobbigt? ja så in i.... och det har varit nära, nära att korka upp under dessa 2 veckor.
Jag intalar mig själv att det är rätt normalt att ha motiga dagar. jag är bara ovan vid att inte "medicinera" för minsta lilla!
/Z

Allt har flutit på så bra, men så idag när jag börjat adventspynta inför helgen, känns allt så motigt och meningslöst.
Känner mig trött och hängig.
Har jag för höga förväntningar att må bara bra nu när jag är nykter? Någon annan som upplevt något liknande efter några veckor??

Så vuxen man jag är så var jag tvungen att stänga dörren om mig på jobbet då ögonen blev fuktiga när jag läste ditt svar. Du är underbar min vän!
tack!

Zorro!

Jag blir alldeles lycklig och tårögd av att läsa ditt fina inlägg! Modigt, moget, ärligt och ödmjukt. Gud, vilken fart du har i din egen utveckling och vad fint för er båda att få samtala på riktigt. Det var nog den bästa gåvan till henne, att bekräfta hennes ensamhet och svårigheter under åren och att du förstår att det är svårt för henne att plötsligt lita på och glömma. Inte minst det om att stötta m beslutet blir så att ni separerar någon gång!

Jag vet inte vad jag ska säga...bara ler. Du är en fin man som tagit ett jättekliv och gjort dig av med en hel del av din maskering. Jag tror verkligen att du håller på att förändra ditt liv.

Tack för läsningen, min vän
❤️❤️❤️?⚓️?✨

Hej på er gamla och nya forumvänner. Det var sisådär ett drygt halvår sedan jag skrev här. Jag var nykter drygt två månader på sensommaren men sedan har det mest varit ett evigt drickande fram och tillbaka. Jag är Dr Jekyll and Mr Hyde personifierad. När jag inte dricker tränar jag,äter hälsosamt, sover mycket, ja allt som ska vara bra. Efter ett tag "skriker" huvudet/hjärnan på att jag måste få lugn och ro och då kommer jag in i skiten igen. Jag känner så väl igen allting som tex Lill-Per skrivit. Tycker att jag är en normalbegåvad person som hanterar vardagsproblemen OK men när det kommer till det egna välbefinnandet är det tvärstopp. Där finns ingen logik i det jag gör. Jag har så svårt att förstå att jag inte kan lösa mina problem på egen hand. Jag ska vara ärlig och säga att nu är det nära att jag ger upp. Jag hatar alkoholen och allt vad den gör med mig men jag klarar uppenbarligen inte att avstå. Jag inser att ni tycker jag är en riktig "tjötgubbe men jag vill i alla fall försöka igen.............
Tjalle

Pippi, jag har haft ett h... de sista dagarna. Tagit mig igenom det mycket tack vare underbara människor här! Det har varit så otroligt viktigt. jag hade suttit med en kasse pilsner nu om det inte alla ni funnits. Nu vill jag tillsammans med dig fira 2 veckor imorgon. Visst är det väl helt otroligt. Får 2 veckor sedan såg jag den tiden som näst intill ouppnåelig. När jag tittar tillbaka så har den gått fort. Så håll ut och fira med mig imorgon! 2 hela veckor! Jäklar va bra vi är!! :-)

Hej Leverjag
jag har ju varit så självupptagen i mina egna bekymmer sista dagarna så jag ville bara in hit och skriva en rad. Jag har läst allt du skrivit om problem i relationen och vet ju hur kämpigt det är. För mig är du ett under av styrka och jag önskar dig all lycka.Många kramar! /Z

Hej Alla
Nu inne på min 13.e nyktra dag. Det blir ett lite längre inlägg idag och för mig lite mer personligt. Hoppas ni orkar igenom det. Om inte har jag i alla fall fått skriva av mig lite!
De sista dagarna har varit riktigt jäv...a! Inte så mycket gällande alkoholsug, men relationsmässigt. Vem kunde tro att en ganska taskig relation skulle bli värre efter att man varit nykter i dryga veckan!
Jag har läst en del inlägg som gett mig mer än en tankeställare. En "medberoendes synvinkel på ny-nykterhet" av etanoldrift är en av dessa. Leverjag kom med flera mycket bra synpunkter i denna tråd.
Jag har aldrig varit elak eller fysisk på något sätt i min relation. Jag har aldrig varit dyngfull och aldrig legat och spytt på fyllan. Problemet i vår relation är framförallt att jag enbart haft fokus på alkohol. Aldrig på min sambo eller på saker som har behövt göras. Underhåll av huset är eftersatt och jag har väl under många år inte fått "tummen ur" till något annat än att dricka. Helst i fred, i lugn och ro ute i garaget eller i källaren. Jag har helt enkelt inte "funnits där" på flera år!
Efter ett antal nyktra dagar tillhör jag dem som kommit hem med en liten present och trott att NU blir allt bra!
Efter att ha läst det etanoldrift och Leverjag har skrivit inser jag att så ÄR det inte. snart 2 nyktra veckor för mig är för henne EN nykter helg som motsvarar några få sekunder.
Efter mycket gräl, skrik och slåendes i dörrar genom åren, lyckades jag med era erfarenheter och tips igår sätta mig med henne och faktiskt ha ett samtal som vi inte haft på väldigt, väldigt länge. Det blev en lång natt, men väl värt det.
Hon berättade saker som inte direkt handlade om mig, men som genom åren varit jobbiga för henne. Nu upptäcker jag att detta har jag hört så många gånger tidigare, men aldrig lyssnat! Har väl bara velat ta mig väck för att kunna öppna en ny burk. Nu lyssnade jag. Lyssnade på riktigt och inser, ja jäklar, klart att detta är något hon haft jobbigt med och kämpat med och jag har inte funnits där!
Jag inser att hon har svårt att lita på mig. Hon vet att jag försöker bli den person jag varit och som jag vet att jag åter kan bli, men nu kan jag inför henne faktiskt medge att jag mycket väl förstår att det är svårt för henne att lita på mig.
I ilska har hon sagt att hon vill lämna mig. Vill hon det på riktigt är det ok. Jag har tidigare tjatat och nog varit en jobbig jävel i mina försök att övertala att börja om och reparera. Inser nu att det kanske inte går. Beslutet är hennes och väljer hon att lämna mig så ska jag hjälpa henne och underlätta. Väljer hon att stanna då måste båda vilja och ha som mål att reparera till 100%.

det blev mer personligt än jag hade tänkt mig. Inte riktigt van vid det!

Helgen är uppbokad och jag kommer inte i närheten av några gröna skyltar så 2 veckor nykter närmar sig och kommer passeras! :-)

Kram på er alla därute! /Z

Jag vill inte heller gå upp ur den varma goa sängen. Sover numera som en stock, det är väl mörkret som gör att man inte vill gå upp. Jag är annars en utpräglad morgonmänniska men död på kvällen. Tittade på listan med punkter som gör oss lyckliga, min hund ger mig ett lugn inombords. Det där med att umgås med andra har jag varit usel på ett tag nu. Jag lider inte av det för jag trivs med mig själv oftast. Drar mig för bjudningar och det är ju As fel inte mitt. Ska lära mig det där med att umgås över en god middag utan A. Varje morgon när jag gått upp sitter jag i köket med en kopp kaffe och en cigg tyvärr och är tacksam för allt jag redan har, att jag kunde gå ur sängen att jag kunde tvätta mig att jag kan betala hyran, att jag har mat för dagen. Mår bättre av det listan kan göras hur lång som helst, inget materiellt gör mig lycklig egentligen för stunden kanske. En bakelse gör mig lycklig. I går bakade jag rulltårta gjorde bakelse av den med mycket vispgrädde och mandariner som en liten topping, gott, gott. I kväll blir det pizza och det ser jag fram emot, ha någonting att längta efter, en liten belöning en fredagkväll när jag inte lägger pengar på alkohol.
Ha en fin helg o vi kämpar på. Vad som än händer idag ska jag inte dricka A.
Kram Konstnären

jag fick tårar när jag läser dina ord som tröstar och peppar och inger hopp !

Godmorgon alla kämpande forumvänner! Sover djup nu äntligen och vill inte alls gå upp ur den varma sköna sängen.

Såg en artikel som tog mig till en lista med punkter som gör oss lyckliga. Mest sådant vi känner till men kan vara värt att fundera över om vi ger oss bra förutsättningar:
http://depression.se/sa-blir-du-lycklig/

Och här tips om att ta sig ur en (lättare) depression:
http://depression.se/9-tips-for-att-ta-dig-upp-ur-depressionen/

Ha en fin fredag, allihop!

Ge inte upp Pippi! Och grattis på födelsedagen! ????

Gör istället en grej av att minnas födelsedagen då du vände på livet och kan minnas efteråt. Viktnedgången kommer. Försök att byta ut några A-fria mot osötade drycker varje dag. Ät ngt med hetta. Motionera och meditera. Då får du ökat lugn och styrka att stå emot.

Du har en del i bagaget, det måste få tid att gå ur din kropp och dina känslor. (suget avtog mycket den fjärde veckan för min del)

Var rädd om dig.
Ge dig själv en speciell födelsedag som du kan vara stolt över! ?✨

och så är det fredag - fredag den 13:e dagen ! Jag måste säga att detta är inte lätt ... Tänker mycket på A - känner smaken av A i munnen... Minns känslan av lugn avslappning med den första klunken - vill inte vill inte. Men det är så. Igår började jag tänka på A efter lunch - det satt i hela em. Drack en a fri öl när jag kom hem och det kändes ju sådär för det var ju inga " riktiga grejer ". Krigade mot suget och drack the resten av kvällen. Och nu mot helgen... Och så skall jag ha kompisar här eftersom jag fyller år ... Jag är rädd osäker och orolig ... Jag vill inte åka dit ! Jag vill fortsätta vara nykter och må bra. Jag vill slippa ångesten utav h- et... Slippa vakna svettig och med tryck över bröstet i panik fem ggr ger varje natt. Jag vill bli fri. Jag har lyckas ta mig ur en destruktiv relation som jag höll på att gå under i. Nu sitter jag fast i denna skiten istället ! Hur kan suget vara värre nu än i början ? Kommer det att fortsätt med samma styrka ? Jag hoppades att vikten skulle rasa nu när jag slutat med A för det har jag förstått att så har det varit för många - icke hos mig... Samma feta mage som spänner under jeansen och just idag lockas jag i att tänka att jag inte fått ut mycket positivt av att vara nykter. Jag vet att det är A- aset som viskar och lockar och drar men just nu känns det så otroligt jobbigt och jag ser inte framåt mot denna helg, kram till alla och ha en bra fredag utan A "

Välkommen Fjällräv

Ja, här finns det gott om oss som druckit oss till ett beroende på ett eller annat sött och nu insett att det inte går så bra längre, kanske gått rejält utför eller så har livet blivit ett rent helvete.

Alkohol....etanol....nervgift som romantiseras men ger oerhörda skador med tiden, psykiskt och fysiskt, alla organ och nervceller samt ångest och andra negativa känslomässiga tillstånd.

Jobbigt är det att sluta, men värt det! Ta all hjälp du kan få, läs och skriv här, gå på AA, häll ut allt, gör en bunker som skydd. Det är en mycket mäktig motståndare du ska möta.

Det blir lättare ganska snart och sedan efter ytterligare några veckor innan tillståndet och suget stabiliseras.

Styrka och mod till dig ?

Hej Raje. Tid, ge dig tid.
Det har tagit ett tag att supa sig till ett beroende eller hur? Kan det tänkas att det ta lite tid att förändras? Försök se de små förändringarna. Det går lite upp och ner de första veckorna och det är ju också så att vi inte längre dövar oss och därför upplever och känner allt starkare, livet kommer ikapp oss. Vi måste bygga upp oss från insidan på riktigt för att må bra och det tar tid. Du har tagit de första stegen och sitter inte längre med pipan i munnen och ångesten rivandes i kroppen, eller hur?

Skriv en lång lista på varför du vill sluta och vilka konsekvenser du vill slippa. Hur vill du att livet ska vara, vilka mål har du? Vad behöver du göra för att komma närmare och nå målen?

Vad är suget och varför uppstår suget. Titta på det och försök förstå vilka känslor och situationer som triggar. Vad är du vill när du dricker? Varför dricker du?

Läs om medberoende och högaktuella böcker skrivna av vuxna som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar. Läs en del om det här i forumet.

Träna och fokusera på avslappning, medvetenhet och lugn som är den bästa medicinen. Gå på AA-möte, träffa en behandlande beroende terapeut, var snäll mot dig själv och din kropp. Låt gammalt och problemen vara så länge. Ge dig tid att läka...

Du klarar det för att du vill och det finns heller inget alternativ ❤️

Så bra att du förberett dig så att risken minskar

Det tar tid att ändra tankarna. Vi har fortfarande den där känslan i oss att alkohol är kopplat med nöje, avslappning och njutning. Vet bara att de som inte dricker och innan vi själva drack har inte den associationen och kan uppleva detta utan alkohol. Vi har blivit handikappade helt enkelt.

Tror du klarar det utmärkt! Om du vill :-)

..för de värmande raderna.

Ja vem har inte sett de fysiska skadorna efter en makaber fylla?
Minns hur en f.d chef kom till jobbet en dag med en och en halvt utslagna tänder.
Lite förlägen men ändå ärligt svarade han att han hade slagit ut dem på fyllan under helgen, fastnat i ett gärdsgårdsstaket på väg till bryggdansen.
Eller som när jag själv när jag gick på onsdagen till läkaren med ett svullet knä som värkte, och precis just då kom på vad som var orsaken,
jag hade ju ramlat i en bergsskreva när jag lekte kurragömma med ungarna vid stugan helgen innan, när jag var full men inte kom ihåg det.
Skämdes som en hund och ville bara krypa ur skinnet precis där jag satt mitt emot läkaren, man söker inte läkarvård för fyllskador så enkelt är det bara , sånt förtränger man. ..
Jag har fortfarande en deformerad tumnagel sedan jag meckade med en utombordare för...tio år sedan, på fyllan.
Den fastnade i propellern när jag blev för övermodig, vi bär alla på våra dåliga och delvis bestående fyllminnen.

Det som känns riktigt bra är att jag vet att det inte kommer att komma fler sådana nu sedan jag slutade dricka alkoholen.

Berras dagbok då?
Tja egentligen så händer det inte så förskräckligt mycket, man åker till jobbet i mörkret, se dagsljuset genom fönstret, åker hem i mörkret, handlar på affären på vägen hem, lagar mat och sitter sedan och suckar i soffan tills dess att klockan blivit alldeles för mycket, kryper ner i sängen och ligger och sparkar ett tag alldeles för länge, drömmer konstiga drömmar mellan svettiga lakan, vaknar förbannad till en ilsken väckningssignal på mobilen efter att ha sovit alldeles för lite, ett evigt ekorrhjul där man har alldeles för lite påverkan, förutom helgen då.
Så 2/7 delar är bra, resten bara en transportsträcka i ett ingenmansland som känns fullständigt livlöst, faktiskt.
Nja inte helt, träffade mamman ikväll på Ica till den mördade flickan (apropå livlöst?), vi språkades vid och jag fick henne att börja gråta hejdlöst mitt i kassakön, kände mig som en fähund, usch en sådan hemsk människa jag är.
Ville ju bara trösta och visa min empati, deltagande osv, frågade hur det var och så, och så blev det så fel, mår dåligt efter detta.
Undrar om jag är en känslokall och pådrivande personlighet?
Hur välment det än var, så blev det fel.
Fler har dött under senaste veckan, mammas förra gubbes älste son dog också, begick troligen självmord när hans sambo lämnade honom för att han inte kunde välja henne framför flaskan, tragiskt?, vet inte, han hade ju kunnat påverkat detta själv på något sätt.
Men ännu en konsekvens av alkoholen, och jag känner mig matt inför de krafter som försätter hjärnan i ett sådant hjälplöst och nästintill kidnappat tillstånd hos de flesta med ett beroende inklusive mig själv.
Så här i efterhand så känns det nästan oöverstigligt på något sätt, att jag orkade stå emot alla hjärndemoner som hemsökte mitt huvud?

Men jag brukar tänka att alkoholism är inte självaste sjukdomen, utan det är anledningarna till att man blir en som är de viktigaste.
När man lyckas damma av dem och blottlägger dem i ljuset, då är man sjukdomen på spåret.
Det är svårt att vidmakthålla ett beroende utan anledningar, och om vanan tar över, har man då glömt varför man drack överhuvudtaget?

Blev förbannad på min svärson ikväll, när jag berättade att man är som starkast när man vågar visa sig som svagast.
-Varför skulle man våga visa sig svag?, svarade han, man måste väl tro på sig själv.
Hade han inte avslutat meningen på det sättet hade han fått sovit i sin bil i natt.
Pojkspoling, du har mycket kvar att lära av livet tänkte jag tyst för mig själv innan jag tog tallriken ifrån middagsbordet.
Och jag fick genast ett uppslag till vad jag ta upp i mitt brudgumstal om de någonsin gifter sig i framtiden, den ska svida unga man.

Långsint?, jag?, nähä!

Berra

Fredag imorgon och känslan i kroppen börjar ändra sig nu.
Imorgon pratas det om öl, vin m.m på jobbet som vanligt på fredagar, om hur arbetskamrater ska laga go mat och ta några glas vin eller några iskalla öl.
Godegud vad detta gör att suget kommer än värre än vanligt, rastlöshet, nervositet kommer som ett brev på posten, som vanligt för mig på fredagar, och jag blir så avundsjuk på dom som kan dricka normalt.

Jag har förberett mig på helgen så gott det går, ingen A hemma, har bokat upp aktivitet så jag måste köra bil på lördag förmiddag, nu gäller det att stålsätta sig.
Jag är orolig för helgen att jag inte ska klara det, men jag måste nu, det har hänt innan att A djävulen omplanarar helgen bara för att jag ska kunna dricka.
Nu ska jag fixa det ?

Trevlig helg vänner ?

Bra att du kommit hit, det är en början på att du vill ändra på ditt drickande.
Att alkohol kunde få ett sånt grepp på hjärnan kunde jag aldrig tro för några år sedan, den manipulerar och lurar oss att dricka.
Jag har många gånger känt mig maktlös mot A djävulen, men detta forum ger bra stöd och hjälp och det känns som att kampen mot A blir lite lättare när man pratar med andra som är i samma sits.

Fortsätt skriv och läs här på forumet, ingen dömer dig här, vi kämpar tillsammans, välkommen.

Ja, hur f-n gör man, ingen lätt uppgift jag känner igen mig exakt, fredags känslan kommer och folk på jobbet börjar tjata om öl, och jag vet att suget kommer som en orkan över mig imorgon, vad göra.
Jag har sett till att inte ha A hemma imorgon, sen gäller det att stålsätta sig så mycket det bara går, belöningen kommer på lördag morgon när vi vaknar utan ångest och huvudvärk.
Nu kämpar vi och låter inte A djävulen lura oss igen.