Senaste kommentarerna i forumet

jag är ledig idag och en ledig dag brukar innebära vin och lite till och så till slut mycket ... Jag har sett till att vara sysselsatt till max hela tiden för att inte tänka på suget ... Nu är det värre än någonsin - kan nästan känna den underbara smaken av vin i munnen och få slappna av ... Då satte jag mig och läste här och såg att jag fått fler kommentarer av krigare som liksom jag slåss och brottas för sin överlevnad och värdighet och då tänkte jag "nej jävlar i om A suget skall vinna ännu en gång " nu är det bara att kämpa kämpa och kämpa !!!! Tack för alla kommentarer och peppande tillrop - det räddade mig idag att trilla dit igen och jag förstår att jag kommer att ha stor nytta av detta forum ! Tack alla fina !

jag är ledig idag och en ledig dag brukar innebära vin och lite till och så till slut mycket ... Jag har sett till att vara sysselsatt till max hela tiden för att inte tänka på suget ... Nu är det värre än någonsin - kan nästan känna den underbara smaken av vin i munnen och få slappna av ... Då satte jag mig och läste här och såg att jag fått fler kommentarer av krigare som liksom jag slåss och brottas för sin överlevnad och värdighet och då tänkte jag "nej jävlar i om A suget skall vinna ännu en gång " nu är det bara att kämpa kämpa och kämpa !!!! Tack för alla kommentarer och peppande tillrop - det räddade mig idag att trilla dit igen och jag förstår att jag kommer att ha stor nytta av detta forum ! Tack alla fina !

Det värmer ska du veta. Kram tillbaka! :)

Nej, jag tycker att du är stark och modig! Jag kämpar precis som som du och många med oss, med sug, med sorgen över att förlora A fast det är en riktig typ som man skulle kastat ut för länge sen. Det känns jättetufft ibland och som du kan se på mitt namn här är jag väldigt ambivalent. Ett steg fram och två tillbaka men nu satsar jag på att försöka igen. Trägen vinner.. Kram till dig. För varje glas vi avstår blir vi lite starkare..

Har följt er tråd och känner igen mej med mitt drickande, jag är så trött på det. Vakna bakis och inte kunna ta bilen, man blir låst. Och varje fredag och lördag och söndag så ägnas det åt A, fast att jag lovat mej att sluta så går det inte när det finns hemma. Varför går det inte bara att ta ett glas:(
Men nu har hag bestämt mej för att till att börja med hålla upp med A, jag hoppas att jag kan även efter tredje dagen utan att ha samma positiva tänkande och inte som jag brukar -jag kan nog ta mej ett glas, för att slappna av:/
Jag verkligen vill men vet inte hur jag skall få mod och styrka att klara det.

Så härligt att komma in och läsa alla uppmuntrande ord från er, det värmer verkligen! :-)
I fredags gick det åt skogen. Som det händer ibland så stängde hjärnan bara av till slut och jag tänkte inte på hur jag drack utan ville bara ha mer. Drack tills jag behövde spy. Så blir det alltid nästan vid festtillfällen. Börjar inse mer och mer att "lagom Partyfull" existrerar inte för mig. Efter två glas börjar jag få ångest och känner mig allmänt olustig till mods, jag vet inte om det beror på att jag vill dricka mer men känner att jag av sociala skäl inte borde dricka mer på en stund och då blir stressad för att jag blir helt fixerad på när jag kan ta ett till glas. Eller om det bara är vanlig ångest som kickar igång. Jag tror nästan mer på det första för jag blir väldigt lätt rastlös när jag druckit två glas eller mer. Får jag inte utlopp för energin då får jag istället ångest. Får jag ångest vill jag dricka mer för att lindra ångesten och sen blir det pannkaka av allt... Alkohol är fan inge bra alls för mig. Jag är en sån som inte kan dricka måttligt, jag har alkoholproblem. Jag började dricka rätt sent, först efter 21 som jag började dricka varje vecka och sen dess har det bara gått utför. Jag vågar inte skriva att jag ska sluta dricka, det känns läskigt och jobbigt och som ett alldeles för stort löfte. Men jag är ju här för att jag behöver förändra mitt drickande och det har jag ändå gjort sen jag blev aktiv för typ två-ish veckor sen. Men nu måste jag ta nästa steg i förändringen och erkänna för mig själv att jag inte kan party-dricka. Jag mår dåligt av det. Det får negativa konsekvenser. Jag mår dåligt dagen efter. Jag mår dåligt två och ibland tre-fyra dagar efter pga ångesten det för med sig. Jag kan inte partydricka. Det får bli mitt nya mantra. Jag kan inte partydricka, det funkar inte för mig, det skapar bara ångest, illamående och spyor. Heja mig och heja alla oss här på alkoholhjälpen!!

Nån som har tips på hur jag ska sluta?har druckit kontinuerligt nu i 4år efter min dotters död.men har fått besked av läkare att min lever blivit mkt sämre Samt för lite äggviteämnen.jag har missbrukat mer eller mindre hela livet men orkar inte mer .är det farligt att bara sluta?jag har stesolid o mogadon till natten samt smärtstillande opiater spm oxå ska avslutas.föreligger nån skada för hjärnan att bara sluta????

Måndagmorgon och återigen igen samma ångest och och en önskan att ändra på livet:(
Jag är också en kvinna i mina bästa dagar som har halkat dit under en lång tid, det är inget som syns eller någon som skulle tro det. Jag är väl som många andra som har samma problem, sköter mitt jobb, tränar relativt mycket och har tre barn som har 100 koll på och bryr mej jättemycket om. Men jag slappnar av på kvällar och helger med alkohol i stora mängder. Har jag en gång börjat så kan jag inte sluta förräns det är slut eller jag är väldigt avslappnad.....
Morgonen efter är mindre kul, de bästa dagar är när man får vakna upp och veta att man inte druckit någon a, och sedan vet jag inte varför jag inte kan hålla det:( när jag har hållt upp med a så kommer längtan med att sitta på kvällen och titta på tv och slappna av med a. Jag skulle verkligen behöva hjälp med att få styrka och mod att stå emot, känner att det tar över mer och mer. Våra helger tar mer eller mindre över med alkoholen, vi börjar att dricka tidigare och tidigare. Min sambo är tyvärr väldigt glad i detta också, han ser hela tiden till att det finns mycket av mitt vin hemma, nästan som han vill att jag skall dricka. Känns som då håller jag mej hemma, och det gör jag då för jag dricker i hemmets vrå. Jag skulle verkligen behöva hjälp och kraft och mod för att ta mej ur detta, och jag ser att många med mej har samma problem. Så jag hoppas vi kan hjälpas åt och peppa varandra:)
Dag 1, here I come!

Nu tar vi en vit vecka till. Du är oerhört stark och du kommer fixa detta. Du får klättra upp i sockerdricksträdet och ta en sockerdricka istället :)

...nä nu är jag faktiskt orättfärdig, den har innehållit både lugn och fullt spett.
Lördagen bjöd på sen frukost och en lugn eftermiddag, släpade fötterna efter mig.
Den det tycker jag att jag hade rätt till, efter en sjuhe..tes arbetsvecka, helt slut och jätte...grinig på fredagen och en huvudvärk som hette duga, en spricka i skallen av minst Grand Canyons storlek.
Till kvällen blev det musikal med ett par gamla goda vänner och middag innan, eller inte jättenära utan några som vi känt kvinnan i 22 år och numera nygift med en ny man, lite sådär löjligt nykära men på ett moget sätt ändå.
Trevligt i alla ära, inte jättesent ändå, precis lagomt, det var vi gubbar som höll oss nyktra, lite skönt att få sitta bredvid ratten för en gångs skull och inte alltid vara den där notoriska fyllechaffisen.

Söndagen då, tja en utrensning igen, jag har tre ställen som är ett ständigt elände i mitt hus, vinden, garaget och arbetsrummet.
Denna gång arbetsrummet, jamen fy f.n vad med skit man samlar på sig, det där bra stället man lägger ifrån sig grejor som man ska ta hand om en annan dag, och den där andra dagen kommer aldrig, förens just idag.
13 timmar tog det, och jag är inte ens klar, vi var fyra stycken, tjejerna tog hand om papprena och gamla kvitton, manualer osv.
Jag och svärsonen tog hand om alla apparater och leksaker, gamla skrivare, routrar, NAS'rar, diskar, CD-skivor, printerpapper, pennor, miniräknare, installationsskivor och allt gammalt mög.
Jag är inte alls enskilt skyldig till all bröte, frugan pluttar gärna in mina grejor som jag har lagt ifrån mig i köket, jo det är mina grejor men det är inte jag som har lagt dem där, men den bataljen tar jag inte upp, den är redan förlorad innan jag ens har påbörjat den.
Man har lärt sig en del saker i sitt förhållande, ibland måste man göra avkall på vissa höjer, oavsett om man har rätt eller inte.
Och vet ni, jag har ca 1/3 kvar, en hel garderob med bra-att-ha-saker, gamla mobiler, kameror, videokameror, laddare och sladdar till dem osv, fattar inte vilken hamsterådra man har fått, men jag har blivit duktig på att slänga prylar också.
Fyra flyttlådor upp på vinden, tre ut i garaget, jo jag vet att jag har flyttat på problemet, men det är sorterat i alla fall...

Så jag känner mig rätt nöjd ändå, ganska skönt att kunna vända sig om i arbetsrummet utan att behöva backa ut igen.
Har en jättefin stationär dator som jag inte har kommit åt för att bordet har varit fullt av prylar, nu står den där nydammad och väntar på 212 uppdateringar eller något liknande...
Ena skrivaren hade patronerna geggat igen sig på,varför motioneras de flera gånger om dagen så att de tar slut även om man inte använder den, jo för att de få gånger man ska använda den så funkar inte f.nskapet.
Tur att vi har en sv/v laser också, snuskigt dyr att byta patron på, men den funkar alltid.
Hur man än gör med dagens teknikprylar så blir man alltid fistad på pengar, det är uträknat.

Nu är klockan ett på måndagsmorgonen och jag har fem dagars hybris framför mig, har svårt att komma till ro.
Nästa helg är också fulltecknad, tjo och tjim var det går undan...

Har ni andra funtat på Riddarträffen den 5:e December?
Jag har, och har fundrat klart, jag kommer...om än lite läskigt...
Man hela livet består av mentala hinder som man måste lära sig att ta sig över, det kan ju också bli otroligt roligt och lärorikt också.
Men något sådant tror ju inte hjärnan att det ska bli, den ser ju som vanligt bara det som kan blir besvärligt, aldrig det som kan bli bra, utan man ska alltid bli så där förvånad över sina känslor.

Jag är förvånad över hur min livssituation ser ut idag om man jämför med hur eländig framtiden såg ut som nynykter,
det hade man aldrig kunnat tro, ingen räkmacka men det glider på rätt bra ändå.
Problem finns det fortfarande, men istället för att mäta dem med tumstocken så funkar det idag bra med ett skjutmått.

Alkoholen och dess biverkningar förstorar allt, både glädje och problemen, och när berusningens glädje har försvunnit, så återstår bara problemen kvar, och de behöver man göra någonting åt, annars förlorar man jämvikten i livet.

Berra

Försök på heldag, då jag kanske behöver pipa iväg tidigare eftersom vi är bjudna på glöggfest i en annan stad på kvällen.
Frugan har noterat i kalendern att inte knöka in något mer den dagen...

Väl mött, forumdeltagare!

Berra

Det kanske finns nån mening med det. Att du är tvungen att ta itu med detta ändå. Istället för att fly. Hoppas att det ordnar upp sig för er och framförallt för dig.

Förlåt Kvaddad om du tog illa upp. Det är så vanligt med återfall och lätt då att dra förhastade slutsatser när någon varit borta. Och då när du skriver att det är lika bra att vara full så antog jag att du var just det. Skönt att jag hade fel. Men du har rätt i att världen inte blir bättre utan a. Jag blir däremot bättre på att hantera den. Därför är jag nykter.

Så stark du är Pippi!
Så bra gjort av dig att lämna ditt ex. En eloge till dig för det. Du är ju egentligen en riktig Pippi, en tuffing som lämnat ett giftigt förhållande.
Visa alkoholen att du är stark - om så bara för en kväll. Idag är kanske den dagen som blir den första dagen på ditt nya liv?
Stå emot suget bara ikväll. Kanske finner du styrkan att stå emot imorgon också?
En dag i taget. Hejar på dig! Kram, AJ, 10 månader och 12 dagar nykter

Du är en bra människa. Behöver inte vara arg på Sisyfos som menade väl oavsett om du varit nykter eller inte. Vi människor gör mycket skit för tillfället och det kommer att fortsätta - inget nytt, men vi trodde oss vara förskonade. Här på forumet kämpar vi en annan kamp, och det är mot alkohol. Jag behöver er i min kamp och hoppas jag kan hjälpa andra i sin med att berätta min historia.

LM och FM! Tack för att ni delat så många klokheter här! Ni har hjälpt mig och säkert många fler. Kram! Sommarkatt15

Ja det är ju det man kan eller hur. Haft en fin helg m särbon. Varit tillsammans på en yogagrej. Men vi/ jag har något som hänger över oss som gör att vare sig vi vill eller ej är vi förbundna för flera år framåt. Ingen av oss hade nog förutsett detta, men nu är det som det är. Så jag är tvungen att hantera hans alkoholproblem versus mina försök att sluta...och lösningen är inte att ta snabbaste vägen ur...som jag i hemlighet hade planerat. Jäklar vad Gud/ universum/ ödet planerar det för oss. Jag är by all means här just nu för att ta mig igenom detta en gång för alla!

Lömsk vän det där... Man tror att man får tröst och stöd. I själva verket är hen väldigt krävande. Orsakar stress och ångest faktiskt och hjälper inte direkt upp självförtroendet. Tänk två gånger innan du bjuder hem hen igen.

Stå ut. Stålsätt dig och var beredd på avgiftning, ångest och enormt sug. Ät mat, bada, duscha, träna, vila, sov, titta på film, drick massor, ät godis, läs och skriv ner hur du mår under tiden. Tar ca 3-4 dagar innan det värsta vänder.

Ge dig själv den starten så kan du komma vidare. Håller på dig och jag vet att du kan. A är ingen bra tröst i längden. Det vet du.

Läs ex Freedom och Idiotens kamp och vändning som slutade nyligen.

Kram och bra kämpat hittills ✨

Söndag och sitter här igen och läser. Har svårt att slita mig. Ibland tänker jag att det är ett nytt beroende och idag tänkte jag att jag älskar forumet. Hur många platser finns det där människor skriver så klokt, naket och reflekterande tillsammans med andra?! Där dörren alltid står öppen, alltid någon som är vaken efter midnatt och innan solen gått upp. Värme, hälsningar och så mänskliga berättelser. Jag känner mig inte ensam i min resa och jag känner värme från och till så många människor. Tack, säger jag.

Det blev en långpromenad och middagen jag fixade blev uppskattad. :-)

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Det är en process, ett varande som ett litet vakuum som att vänta på något... Vad ska hända nu då? Ska det vara så här? Försöker vila i alla tankar som passerar i huvudet. Hinner inte med att fånga någon särskild.

Känner sug till och från. Tittar på lusten att dricka något m A i när jag lagar mat. Den är stark fast jag inte vill berusa mig. Jag är glad över att jag är nykter men det är... ovant, helt enkelt. Ovant att leva med sig själv och alla tankar hela j-a tiden. Lite paus, lite flykt, lite eufori på flaska tack, säger mitt undermedvetna.

Nej, jag vet hur nöjd och fri jag känner mig utan, hur jag har får en annan blick och hy, vaknar med en annan känsla, klar i huvudet och känner min kropp, är mer lyhörd när jag lyssnar på barnen och har bättre humör, skrattar ibland, får nya insikter och reflekterar över livet bland annat. Men jag läker fortfarande och vanans makt tar tid att bryta.

Jag vill lära mig leva i vardagen utan alkhol, fri destruktivitet och med respekt för mig själv.

Tredje helgen går mot sitt slut.

Fortfarande har jag avstått från a fast jag inte kan tänka på något annat.. Har kokat en stor kopp te och skall titta på Solsidan med den. Håller på att köpslå med mig själv hela tiden - jag kanske kan ta ett litet halvt glas för att ångesten skall släppa lite men jag vet ju att det blir ett helt glas - två och tre glas tills flaskan är slut. Därefter mer ångest och självförakt .... Det är inte värt det - jag har mått tillräckligt dåligt - nu måste jag kämpa - de första dagarna är värst...skall lägga mig tidigt för att somna ifrån suget. Jag kommer aldrig att kunna dricka lite lagom för a och jag funkar inte ihop - jag dricker tills allt är slut. Måste avhålla mig helt och det känns som en stor sorg - att mista sin bäste vän och sin stora tröst...trösten som sakta men säkert kommer att ta dö på mig. Tack för allt stöd från alla som peppar idag - kärlek till er alla ,

S-jäveln är gift med Göran

Och matar honom hela tiden. Hon dukar fram lämpliga fat med människor han kan sätta tänderna i.

Stress är vårt samhälles stora problem. Vi går under av stress, blir sjuka och får till slut hjärnskador och olika organ i kroppen börjar kollapsa. Därför är det viktigt att hitta verktygen för att hantera stress.

Mindfulness/meditation fungerar bra. Man kan bli superbra på det och på bara några minuter varva ner kroppen, hjärnan och hemligheten sitter i andningen. Jag börjar bli uppmärksam på min andning, spända axlar och märker att jag har stress fast jag inte tänkte att jag var i stress. Det blir också en vana att vara i stress. Det tar tid att lära känna sig själv och sin kropps signaler om man tappat bort dem. Medveten och i nuet...

Oj, jag gick igång! Men jag vet hur det kan göra skillnad och leda till att man mår så mycket bättre. Så jag övar, övar och försöker få in det som en del i mitt liv.
Kram på er!

till förändring. Oo, ja relationer är svårt och särskilt när a varit med som tredje part. Låter fint att du och barnen fått mer kontakt, de uppskattar nog närvaron du kan ge dem nu. Fint skrivet och ger tankar...

Visst får du låna min tråd. Allt vi skriver tillför något. Jag minns en gång när jag just skilt mig och valde att stanna på krogen efter jobbet ett par timmar. När jag kommer hem sitter min dotter vid busshållplatsen och väntar. Där har hon suttit i de två timmarna. Jag skäms så det gör ont i mammahjärtat fortfarande trots att det gått över 20 år.

Japp klarade helgen utan a, mer än nån 2.25% cider, har haft annat att tänka på.