Senaste kommentarerna i forumet

Så fantastiskt duktiga ni är. Så skönt att få stöd från andra, ni är guld värda <3

Lätt att glömma bort hur det kändes och var innan, tänker jag på nu. Rastlösheten, den ständiga planeringen av livet med A. Inte kunna köra, skjutsa och hämta. Undermedvetet fanns bolagstiderna i planeringen hela tiden. Jobbigt om man var tvungen att hålla sig nykter längre än önskat. Avstod från mycket pga av A. Kommit på mig under nykterheten att vilja vandra fram till platsen där boxen stod eller vinflaskan fanns för att fylla på. Registrerar mitt beteende.

Hur kändes det i kroppen? Dov, trög, mörkt och segt på morgonen. Sömnbrist och dåligt morgonhumör. Alla morgnar då man vaknar med en dålig känsla, vet att man kanske luktar sprit, trött och tittar sig i spegeln och ser hur det börjar synas, påsar under ögonen, röda ögon och plufsigt ansikte. Tom toalettbesöket luktar alkohol.

Känslan och psyket då? Lättare orolig, nervös och stressad. Svårare att få saker gjort vilket skapade mer stress och självförakt. Negativa tankar, skam, mindrevärdeskänslor och uppgifter som känns övermäktiga, ge upp, känna att man inte klarar och duger eller orkar. Struktur och planering. Negativ energi i utstrålning, tankar och samtal. Folk drar sig undan. Destruktiv, ingen mening ändå, att ta väl vara på sig själv. Bara det nödvändigaste för att klara sig i samhällets och jobbets normer. Inte för att jag själv ville vara och känna mig fin. Undvikande beteende, drog mig undan socialt och i familjen. Kunde inte hantera bråk och diskussioner med familjen lugnt och förnuftigt. Fly eller motangrepp/försvar/urladdning.

Planer för helgen var ingen idé till slut. Blev ändå inte av, ofta pga av alkoholen. Ångesten ökade och självkänslan rasade i takt med alkoholkonsumtionen. Vilket djävla trist och idiotiskt liv och det är självvalt. Ingen tvingade mig att dricka. Problem, oro och rädslor ökade. Istället för att förändra och hantera/lösa saker så sköts allt framåt.

Är jag sådan. Var jag sådan? Har jag blivit? Nä, sakta kommer den riktiga personen fram, lite trasig och ärrad i och för sig, men med alla möjligheter att förändra och tro på livet igen. Med lite ansträngning och självhjälp så hittar man sig själv igen. Alla kämpar med livets med- och motgångar. Nyktra kan vi njuta av medgångarna och det vi har och hantera de motgångar vi möter.

Jag vill påminna mig och inte glömma. Jag vill inte romantisera och förminska alkoholens roll i mitt liv. I mångas liv.

Jag vill leva. Gärna med ett leende på läpparna.
❤️

Hur går det?

Har du sökt bättre stöd och hjälp nu?

Kram

Nu är jag inne på min 3:dje dag och det känns också jätte skönt☺️❤️Bara orolig för helgen. Ska försöka boka in något kul☺️

och ert stöd - Ztark, Sattva, Vilja och Leverjag! Det är så bra att tänka att jag inte börjar om på noll igen utan fortsätta - att allt inte är förstört med dessa två glasen - att det är mänskligt och trilla dit men att det inte gör mig till en sämre människa utan snarare hjäper mig i det fortsatta kriget. Sov bättre i natt utan ångest och utan att vakna med bakfylla och panikångest ! Det är en stor njutning och glädje - så vill jag ju ha det ! Ha en bra vit dag alla krigare tillsammans skall vi gå framåt !

1. Se till att inte ha alkohol hemma¨
2. Kontakta vc för hälsokoll samt få info om stöd. Kanske medicin så du inte kan dricka (antabus)
3. AA kan vara ett enormt stöd
4. Skriv och läs här

Det viktigaste tror jag är att släppa prestigen och "jag kan" och ta hjälp. Jag tror chanserna ökar högst radikalt då. Har du någon god vän du kan prata med så hjälper det enormt att kunna lätta sitt hjärta och få hjälp.

F

Blev bjuden både på glögg och vin igår, men var helt inställd på nej, tack. Visst ett litet sug fanns det en stund. Vanor, kära jaglever. De tar tid att bryta och förändra..

Nöjd och trött. Sov gott alla kämpar!

Så bra början, Raje!

Hoppas du håller i nu och att det går bra för dig. :-)

Tack. Jo det är det jag gör nu, och tränar för fullt på att ta hand om mig men visst det finns behov av att bli bättre på det. På rätt sätt. Får inte bli ett måste. Tränar på att lyssna inåt och känna efter.

Sov gott!

Hann inte med att kommentera!

Förlåt att jag inte grattade på rätt dag. Grattis innan och efter får det bli. Du gör ingen annan än dig själv besviken och jag tycker fortfarande att du är fantastisk. ? nu har du registrerat denna händelse och hur det gick till och det är väl en erfarenhet till i nykterheten. Bara att fortsätta, inte börja om. Du ger dig själv friheten att välja bort alkoholen för att du vill. Det får inte bli måsten och svart eller vitt, då tror jag vi faller fö hårt och länge. Det svart-vita är enbart om vi inser att vi inte klarar att ha både och och då skador oss själva. Så tänker jag numer.

Ses snart igen. Vi fortsätter vidare på våra liv med förändringar som vi väljer :-)

Härligt, eller hur?! ?

Hitta på något trevligt och annorlunda vetja som du och partnern inte brukar göra? Bryta mönster, unna sig nya upplevelser, upptäcka och vara tillsammans...kan vara något bra, tänker jag.

Övernatta i en ny stad, gå på museum, konsert, spa, golfrunda, utställning, konditori, en dagskryssninh, brunch på trevligt hotell eller till någon vacker naturplats med medhavd matsäck kanske. Nu är du ju fri att hitta på vad som helst när du inte sitter fast i A! ;-))

Grattis till dina dagar!

Du har ju familjen och de verkar ju vara riktigt vettiga 6 dagar av 7. Förstår verkligen vad du menar. I problemet med drickat riskerar vi ensamhet, och i nykterheten därefter med, fast på annat vis. Den typen av ensamhet är ändå att föredra då den är ångestfri.
Att ha det skoj har nästan hela livet inneburit att det är under alkoholinflytande. Funderar på hur man gör om det ska
bli riktigt trevligt fast nyktert. Det är väl i det läget folk får för sig att gå i kyrkan kanske? ?

Ha det gott kompis
/PP

hej.

Tack MrX! Kämpar på med dag 16 idag! :-) Några dagar till så är det tre hela långa veckor!! Oroar mig lite över helgen som kommer. Har haft 2 fullbokade helger, men nu kommer en hemmahelg utan något speciellt planerat. Känns som jag har en tuff lördag söndag framför mig. Oroar mig en liten aning för detta.

Någonting inom mig säger ändå att jag gjorde rätt, min intention säger att jag nog inte hade kunnat göra på något annat sätt, det var jag.

I helgen så var frugan och jag bortbjudna på fest, vi blev sex par till middag där det fanns kopplingar till varandra på herrarnas sida.
Paret som bjöd in oss är kända för att gå all-in när det gäller drickat, och frugan blir alltid snorfull på deras tillställningar.
Jag lägger inga moraliska predikningar i detta, jag missunnar henne inte att fyllna till några gånger om året.
Det blev väldigt många med starka personligheter som älskar att ta all uppmärksamhet själva, blir de för många så konkurrerar de med varandra
och vår allas deltagande i deras heta diskussioner, det blir lätt småintriger och skrikigt och ett sju. .tes tempo.
När fyllan går in så börjar det bli lite jobbigare att vara nykter i gänget, det går bra till en början men sen....ujuj-uj. .
Värdinnan blir slickad i ansiktet inte bara en gång utan tre, trots hennes vilda protester, var det roligt?, nej inte på ett nyktert synsätt.
Vinglas går sönder, värden nyktrar till en stund så han kan dammsuga bort skärvorna på golvet, sen är det rock'n roll igen.
Man gasar på på stereon så att det distar något fördj....t, bara det låter högt, inte njutbart det minsta.
Det går inte att använda paddan med Spotify på, den slits mellan folk, dränks i ölfläckar och låtar avbryts för att någon vill lira death metal, det skapar naturligtvis intriger på dansgolvet.....och jag tänker .....here we go again!

Blev utfrågad flera gånger under kvällen varför jag inte drack, men herregud har ni glömt bort det sedan förra gången vi festade ihop.
varför ska jag behöva berätta detta gång efter annan när det tillsynes aldrig fastnar, eller vill de bara höra det gång efter gång.
Jag hade förvarnat frugan om att om värdinnan tänker tvinga mig upp på dansgolvet så går jag hem, hon gjorde sina trevande försök och jag var nog beredd att lyfta på rövva, men hon gav upp efter några minuter.

Blev som vanligt påtvingad fyllchaffis med det blev lokalt och det kunde jag ställa upp på, men jag gillade det inte.
Tänk vad bra att det fanns en som höll sig nykter hela kvällen och kunde köra oss hem, så lät det knappast tidigare på kvällen.

Iklädd enbart kalsonger vid trerycket och skulle precis ta tag i täcket på sängen ringer dottern, hon ville bli hämtad ca 2,5 mil längre bort
hon skulle sova över men det hade blivit tjafsigt tjejerna emellan, och hon ville hem till sitt trygga hem NU!
Bara hoppa in i palterna igen och bege sig ut i den svinkalla natten, fick vänta en halvtimme utanför hyreshuset, den tjejen hon skulle ta skjutsa hem hade fyllsomnat och blivit otrevlig och lägenhetsinnehavaren ville inte ha henne kvar där.
Hon satte sig i bilen själv utan kompisen rödgråten, jag förklarade att det där bara var fyllbråk och inte hade någon påverkan i det vardagliga livet men hon var svår att övertyga hon var ju också full...
Håhåjaja, here we go again tänkte jag, kände så väl igen mig i hennes situation, men föga påverkar mina förmaningar.

Vi ändrade inte på våra planer på söndagen första advent, vi skulle gå på julmarknader och jag hade två kvinnliga mosiga personer i mitt sällskap vars enda mål var att sikta in sig på nästa ställe som sålde bubbelvatten, intresset för själva marknaden var ganska så ljummt.

En helg där jag vet att jag känner mig som en vinnare, trots att andra velat våga påstå att jag är en vekling som inte gör dem sällskap med att dricka den alkoholen som gör dem till en fucking looser dagen efter.
Okey, mina skratt var äkta på lördagen även om de var färre och mindre intensiva än mina bordsgrannar....
Men verkligheten var så krass att den inte var så mycket mer rolig.

Jag sitter där som en verklig dokumentär, jag bär på sanningen som de andra troligen är så rädda att få höra,
kanske 1/4 del var roligt, resten är bara en besvärlig röra av lite olika pinsamheter.
Skulle de må bra av att höra den, troligen inte, därför gör jag nog bäst i att behålla sanningen för mig själv.
En hemlighet jag får bära på, så länge ingen frågar får de inget veta, och jag tror att de inte heller vill veta att de blivit lurade på roligheterna.

En nykters hemlighet ingen vill höra.

Ibland så känner jag mig så förbaskat ensam, på ett mentalt sätt.

Berra

Känt mig så liten o så sårbar. På jobbet är jag käck, glad, Inga problem, det fixar jag...och så kommer min närmsta kollega ( vi delar rum) och slår hål på min fasad. Hon ser att jag kämpar med " någonting", som hon kallar stress och oskrivna dokument. Hon skulle bara veta hur djup min " stress" verkligen är. Daglig ångest över att inte räcka till, att mitt grundproblem ska lysa igenom. Jag har ett vikariat med goda chanser till förlängning. Men då ska jag ju prestera på alla håll också...när allt jag egentligen behöver nu är en rejäl paus att bara landa och hitta ett stadigt fundament.

Inte för att göra oss läsare glada! Du är mänsklig. Vi kämpar tillsammans.

Konserten gick bra, men det blev typ 10 öl. Var inte "hemma" förrens 6 på morgonen. Nu blir det nykter vecka.

Jo. Lördag, söndag också idag - ingen öl!

Tack Leverjag,
I helgen kände jag mig lite besviken på några i min omgivning som jag berättade för i somras, "nu måste jag ta tag i detta", men ingen fråga på många månader från dem. Förutom i lördags kväll, när vi tog bil ner till stan o jag tog vatten, min kompis - som tydligen är glömsk - frågade "har du börjat ett nytt liv" (utan att syfta på vattnet - kompisen hade själv tagit cola), va?? sa jag, jo du tar ingen öl. "men - jag kör ju". Nåväl, då hade jag inte tänkt så mycket på berätta mer. Men det var *ändå* något som satte sig efteråt. Kompisen såg att jag gjorde något annat, men inga fördomar eller ngt, inga korsförhör. Vi pratade raskt om något annat. När vi äter middag nästa gång hoppas jag säga "jag tänker låta bli alkohol ett tag, eller kanske för gott".

Vet att jag använder det för att smita. Men så många timmar som bara går bort till inget.

Ska läsa ditt inlägg igen o fundera mer.

Och hör sen! Kram på dej <3 / mt

att du gjorde helt rätt som pratade med mamman. Jag tror vi haft det uppe tidigare här på forumet om att hantera sorg och att det känns rätt att "Våga Fråga" ! Tystnaden är många gånger svårare som jag känt de gånger jag gått igenom tragiska händelser. När folk undviker en för att de är rädda för svaret/reaktionen. Ensamheten som följer....

Jag har en vän som nyligen förlorat sin dotter och som tackochlov har hyfsat lätt för att prata, och han behöver sannerligen prata.Han har ett bra stöd runt sig så jag avvaktade några dagar innan jag tog kontakt och det var ingen tvekan om att han behövde häva ur sig det som tryckte. Jobbigt ? JA !! Sorgligt ? JA !! Nyttan med det ? Utan tvekan JA !!

Och jag tror att det vi gått igenom för att få vår nykterhet mer eller mindre ger oss en "fördel" mot andra bara för att vi lärt oss att lätta på trycket. Innan det går för långt. På nåt sätt uppfattas vi som mer stabila.

Och jag tror inte ett dugg på att du är känslokall !! Sådetså !!

Just nu känns det lite tungt, att inte lyckas en enda helg Det är bara att se till att de inte finns något hemma:(
Jag är just nu arbetslös och min man jobba och han tycket att det är "mysigt" att ta några öl på helgen och då får jag
han och handla vin till mej också. Fast han vet att jag har STORA problem med a.
Skönt att hitta den här sidan och att alla jobbar på med sitt. Jag är inte ensam iaf, Kram