Senaste kommentarerna i forumet

Jodå, det går bra! Min fysiska träning är definitivt inte kompatibel med alkohol så jag har lösningen inom räckhåll! Jag tror att så snart jag tydligt känner och ser effekter av min träning, så ökar motivationen ytterligare. Bra att höra Sisyfos att även du hade dagliga vintankar i två månader. Då är jag inte onormalt utan bara en nykter alkoholist! ?
Nu ska jag inte tänka bara en dag i taget. Nu räknar jag veckor istället! ?
6 veckor ska min lever få, till att börja med! Japp!
Tack Macadi, helgen har varit bra! Mycket träning och frisk luft!

Jag tycker ju att du verkar ha alkoholen under kontroll igen, Andreas. Du väljer bort och det är ett bra tecken. Ja, jag är ju inte bra på sånt här, men får du arbetsträna, praktikplats eller nåt? Eller gå en kurs med hunden? Hoppas du hittar nåt då att du kan må bättre snart.

Du kommer att fixa det! Ja, det är faktiskt lättare att inte dricka alls, än att försöka vara måttlighetsdrickare. Den bittra erfarenheten har jag själv tvingats få. Men samtidigt, vad missar man? 25 dagar är inte illa! God fortsättning!

En dag i taget, blir strax en vecka! Visst är det häftigt med tacksamheten som föds. För mej är den som starkast på natten, trots att jag kan ligga vaken ibland. Sov gott i natt ?

Tog i princip 2 mån av dagliga vintankar för mig innan det släppte. Sen har jag funderat mycket på alkohol och hur mycket som är förknippat med det. Tycker det är lite bekymmersamt. Och farmor, jag tror inte man måste bestämma sig. Men jag märkte de riktigt, riktigt positiva effekterna först efter ett par mån, så det är nog ändå bra att ta ett längre uppehåll så att man hinner märka sånt.

Ja, att njuta av stunder i vardagen är en bit på väg. Och att ta hand om sig själv. Jobba på med det :-).

Du får väl hitta något annat som du kan gå in för till 100 %. Något som inte är kompatibelt med alkohol. Motorcykelkörkort? ?
Hoppas att du haft en bra helg...
Kram!

Jag har också fått ett galet sug efter både godis och mat och har GÅTT UPP ett kg de senaste veckorna! ?
Nu verkar det dock ha lugnat sig och under helgen har jag både ätit nyttigt och tränat.
Förberedde mig på en liten 3-veckorssvacka (många pratar om det) och möjligtvis kände jag av den liiite i fredags men inte värre än att det var hanterbart. Suget känns väldigt avlägset och lugnet i kroppen består!
Nu är 3 veckor avklarade! ?

har ju inget annat val. Ångesten börjar släppa lite, men det är inge kul att ha alkoholångest, när man inte riktigt minns den sista timmen. Fy.

Söndagskram till er, Lena och Berra.

helt klart för mycket att dricka, vet att det är alkholen som gör att jag känner ångest. längtar till i morgon, då har det förhoppningsvis släppt lite. Men varför blir det så här? Varför dricker jag alldeles för mycket?

Jag hade nog den i favoriterna. Nåväl, har nu startat ny tråd.

Mat, godis, lyx-te och en barnfri timme i sovrummet?
Rätt fint att unna sig!

Vet inte om mina erfarenheter kan hjälpa, har varit nykter i 3v idag, druckit mycket, främst rödvin, de sista åren. Mellan 1-2 flaskor dagligen.

Jag slutade tvärt, de första dagarna var hemska!! Sov i snitt 2-3 timmar per natt de första 6 dygnen, kallsvettades nåt kopiöst. Efter knappt en vecka vände det värsta med sömnen och efterkommande blev jag jättetrött några dygn. Efter ett par veckor så sover jag som en gudinna så det är värt att rida ut stormen.

Nu kämpar jag med mitt humör som är tvärsurt, deprimerad och allmänt vresig hemma. Sugen på sött sött choklad i massor, såklart kroppen kompenserar belöningssystemet på ett annat sätt...

Stå ut och håll dig helt fri från alkohol, annars rättar sömnen inte till sig, det gjorde den iallafall inte för mig de gånger jag försökt trappa ner...

Kram

Har druckit från och till sen sist. Lyckats hålla mig till en rätt lagom nivå.. Inga "all in-fyllor". Känns rätt bra i nuläget men har bestämt mig för att försöka ta en helvit månad från och med idag. Berättar det för alla runt mig så det blir svårare att trilla dit. Plus att ingen ska bjuda mig på nåt. Vet att jag då plötsligt kan glömma alla löften och beslut jag tagit. Har man berätta så känns det lite dumt att dricka. Pinsamt att inte kunna stå emot. Kommer behöva allt stöd jag kan få. Både av att läsa här och från min omgivning

Känner mig skör och i kontakt med mina känslor. De som gömts och trampats ner under månader av flykt undan. Har uttalat vad jag behöver och nu finns ingen återvändo. Det är befriande och läskigt. Jag har levt mitt liv efter vad mitt hjärta sagt till mig och det har aldrig blivit fel. Jag har aldrig ångrat några cal och ser mig själv som modig i mina val. Mitt senaste val att sälja mitt hus och flytta till mitt livs kärlek var både modigt och klokt! Jag ångrar ingenting. Det är skillnad på att sakna och ångra. Jag saknar mitt hus, jag saknar mitt tidigare enkla liv, ensam med bara min flicka. Men av det valet att leva med min man har jag lärt mig massor och min kärlek till honom är större än någonsin. Men nu måste jag härifrån, för jag måste lära mig älska mig själv igen.

Sisyfos?
Jag känner mig ensam och använd, ibland bortkastad och nyttjad. Egentligen vet jag att jag är älskad och bra. Men jag ges ingen chans till återhämtning. Ingen ro. På jobbet är jag centrum. Hemma är jag centrum. Skitjobbigt!
Men jag gör något åt det nu. Flyttar så snart jag kan. För min skull, för min mans skull och min dotters. Det finns ingen som har glädje av min stress och olycka och ingen kan hjälpa mig mer än jag själv.

Äntligen har det hänt något över tid. Jag och särbon bestämde oss ju för att ha vita helger i en månad. Detta var helg nr två och det känns så himla bra! Jag är tröttare än vanligt, hungrigare än vanligt, men känner mig mer stabil än på länge. Tänk vad alkoholen gör med en... Jag trodde ärligt talat inte han skulle kunna låta bli men det har inte varit några problem. Och jag konstaterar att han somnar vid tv oavsett... Men det är helt ok. Vi lägger oss i vettig tid, vi går upp i vettig tid. Dottern sa förvånat vid middagen igår "Dricker ni inget vin??". Där ser man, hon noterar mer än jag trott...

Jo min läkare säger att jag kan dricka, men i måttliga mängder. Drack 5 öl i Fredags, 2 kvar i kylen som ja inte rört. Tänkte dricka dom igår, men var inte sugen, drack vatten istället, vilket smakade utmärkt.

Ergo; puss-puss-puss-puss-puss & PUSS påre!

Absolut! :D

Ibland kan jag tänka att livet inte alls handlar om det vi tror. Vi tror att det är trumslagen som är grejen när det egentligen är i tystnaden dom emellan vi hittar vår sanna essens. Glad att du ville titta på länken, Leverjag!

Fast du skriver med mer humor.
Nollbira är bra bira.

... riktigt, riktigt avnjutbar dag på alla sätt och vis.

Det känns gott att ha dig här i forumet. Änglar hit och änglar dit; du är en sån fin tillgång. Opretentiöst och oförtrutet visar du stöttning och uppmuntran. Dagens ros är till dig. Vet du, jag gillar ju SL. Du påminner om henne, tycker jag. Det är en komplimang.

Stress och press på arbetsplatsen, ja. Jag jobbade ett tag (för länge) i en kultur där chefen styrde med rent psykopatisk hand. Jag var mycket nära att bli sjuk i själen. I stället fick jag tennisarmbåge, blev sjukskriven och ett annat kapitel tog sin början. Att jobba där inte både hjärna och hjärta får plats frigör en stor mängd urholkande energi.

Ja, det var väl vad jag hade på hjärtat just nu. Strax ska jag ta min bleka lekamen och mitt vinterfnasfejs ut i solglittret. Kram på dig. Just det, ja; precis som Leverjag tror jag att du är en mycket god vän. Puss!

Fina Orka!
Jag var där, jag också. Kände mig otillräcklig. Orimlig arbetsbelastning, dåligt med stöd och måste orka. Längtade efter någon jag kunde krypa upp i famnen hos som kunde ta hand om mig. På ett sätt ganska främmande, för jag är väldigt självständig och har alltid varit, men jag kände mig så liten. Har nu upptäckt att det nog var så att jag inte tog hand om mig själv. Mitt fokus var på andra hela tiden. Det gagnar varken dem eller mig.
Så mitt budskap till dig Orka är: ta hand om dig! Lägg lite tid på dig själv och vad du vill. När jag slutade dricka började jag prioritera mig själv, kanske lite innan. Sakta men säkert så är inte livet bara en oändlig hinderbana utan ganska trevligt helt enkelt. Du kommer att lyckas, men fokusera på dina vita dagar, på det du lyckas med. Acceptera och lär dig av det andra. Stärk dig själv först!