Senaste kommentarerna i forumet

Jag följer TV frustrationen med intresse. Känner igen en del, men här är det Filmer och dator som gäller. Jag tänker att det är en flykt från verkligheten och behov av egentid. Viktigt att man pratar om det så att man kan respektera och förstå, båda två i relationen.
Det är ju också en verklighetsflykt att dricka alkohol, det ger inte heller särskilt mycket energi och handlingskraft.
Jag har under många år städat och slamrat i ren ilska när maken förlorat sej i någon film, "lyckligt ovetande" om alla måsten. Det hjälpte inte, ?.
Nu har jag till slut accepterat att hans energi är årstidsbunden. Jag ger honom mer utrymme nu, men är säkert omedvetet krävande ändå.
Dit hade jag säkert inte kommit om vi inte pratat om hur vi vill ha det tillsammans, vilka behov vi har, vilka måsten osv.
Det är omöjligt att ändra på en annan människa oavsett vad det gäller.
Jag har landat i acceptans.
Vilja, ditt uttryck över TV själsdödande egenskaper kan jag bara instämma i! Hahaha! Jag ser möjligen dokumentärer och naturprogram men slötittar aldrig.

För övrigt har stickning varit min räddning, rastlös som jag är. Jag stickar för brinnande livet. Å älskar det!

du är så jäkla kul! Håller helt med dig om tvn!

Det brukar finnas program jag vill se. Och då tittar jag på dom, sen slutar jag titta. Eller så stickar jag framför tvn för att ändå kunna vara social med sambon.

Jag har inte hunnit läsa din tråd riktigt, men jag blev nyfiken när du skrev att vi var lika. Så nu har jag läst. :-)
Jag har försökt (för ca 1 år sen) att dra ned på mitt drickande. Jag vill kunna dricka måttligt i mitt liv. Det höll i sig några månader, men sen föll jag dit igen. Nu har jag förstått att jag måste vara helvit åtminstone en längre period för att kunna förändra mitt drickande. Å funkar det inte sen att måttlighetsdricka, så får jag lägga av helt. Kan du inte få med din karl på en längre helvit tid? Jag och min sambo kom fram till att vi skulle ha en helvit senvinter och ev vår.
Jag tycker oxå att det är väldigt jobbigt att vara helt ärlig här, men jag har tvingat mig själv. För en del i alkoholberoendet är ju ljugandet. Usch, jag avskyr det. Det är så skönt att slippa det och jag vill aldrig mer behöva ta till lögner.
Du har rätt, vi är lika och har kanske rätt lika karlar. Jag har oxå använt alkohol för att slappna av, både för stress och för oroliga situationer. Och för att kunna sova. Nu sover jag som en....ja jag sover så jäkla bra! Känner oxå igen det där med att jag tyckte att jag kunde belöna mig efter en dag ute. Vi åker oxå massor med skidor, både utför och längd, och så är både jag och min sambo jägare. Vi har nästan alltid avslutat en sån dag, med att dricka nåt, precis som du skriver, belöna sig, "värma sig" osv. Slut på det nu!

Hold on, vi klarar det här tillsammans.

Kramar! :-)

D vitamin har jag tänkt på till min karl, jag ska nog skaffa hem det. Han har oxå lite höst/vinterdepressioner. Receptbelagd medicin mot depression skulle jag aldrig få honom att ta. Han gillar inte sånt. Å ja, det är jag som drar det tunga lasset, som planerar och ser till att det blir genomfört.

Jag grälar inte heller. Det har jag inte gjort förut heller, när jag drack. Då kunde det istället komma som en fors då. Tyvärr, för oftast sa jag en massa mer som jag inte menade.

Däremot kan jag bli väldigt sur och irriterad på min sambo när han inte vill göra nånting. Inte nånting alls, utom och titta på tv. Grejen är den att han vid ett tillfälle här för ett tag sen, skyllde det på mig, att det är jag som inte gör nåt. Att det beror på mig att vi inte kommer igång med renovering (vi behöver renovera badrummet)Men det visste jag att det inte stämde, jag sitter sällan still och tittar på kvällarna utan håller på med alla möjliga sysslor. Han vet bara inte vad han ska ta till och säga till mig.
Men det har blivit bättre, sedan i lördags, då jag talade om för honom vad jag tyckte och tänkte.

Tack Sisofys, för dina omtankar. Jag köpte lite alkoholfri öl här för ett tag sen, och ja, den var rätt god. Ska nog köpa igen.
Kramar :-)

om det där "duktig" är en kvinnofälla. Har sett andra här på forumet som lider av det och även jag. Men nu har jag insett en sak; nu måste vi låta oss gå först, för att kunna finnas där för våra kära.

Bra kämpat, Januari, ja, alla oss här på forumet! Kramar!

Tack för era kommentarer, jag ser det nog lite så själv. Fast jag vet inte om jag är extraordinärt motsägelsefull. Men jag är tydlig med att jag är "allt eller inget", extrempersonlighet i någon mån. Jag gissar att de flesta av oss är komplexa och samansatta av så många puzzelbitar, historier, relationer ( både aktiva och inaktiva) som djupt påverkar oss. Lager för lager virar vi in oss, likt en lök. Allt för att skydda det inre barnet. Det som kanske blivit sviket, ignorerat, mobbat eller till och med misshandlat. Skal läggs på skal för att skydda, och mellan lagren döljer sig historier som får en påverkan över hur vi fungerar nu. Själv vill jag tränga genom skalen, lyfta upp gamla lögner och kanske sanningar i ljuset för att få demonerna att skingra sig. Till slut hittar jag det lilla barnet, som jag då får en chans att stifta fred med och ta hand om, ett sätt att skapa trygghet.
Nåväl, fortsatt nykter i januari. Börjar forma en strategi för att hålla mig nykter även i februari.
Livet är faktiskt ganska ljust nu.

Hej Sisyfos

Har läst din tråd "Dags att kliva ur mörkret ". Vad ärlig du är, och stark. Tack för att du finns här.

Jag har ännu inte frågat dig om dig. Ja ruset försvinner utan att ta bort det svåra vi flyr från. Lever du nyktert?

Jag ska klara det, men det känns oväntat svårt. Idag har jag i allafall inte ätit en massa onyttigheter så en god natts sömn väntar ? Zzzzzzzz

Ja, jag saknar också flyktväg nu. Men alkohol kastade ju oupphörligen tillbaka en i utgångsläget efter ruset. Så vi får leta efter nåt annat tillsammans.

Hmm, ja uppenbarligen har maken nån typ av beroende
Han också. Han kanske också har smygdruckit?
Men som sagt stå fast du. Du kommer ur alkoholfixefingen snart. Kropp och själ börjar funka igen, så avstå för din skull.

Jag ser fram emot dina kloka ord.

Jag förstår dig och tycker inte att du ska ha dåligt samvete. Har också flytt från alla andras behov med alkohol. För att det pressar. Har alltid eg behövt egen tid. Älskade att leka själv när jag var liten. jag var med andra också men behövde verkligen vara själv. Och det har varit lite tid för en själv. Jag jobbar på det nu. På att hitta mina saker som jag njuter av. Tycker du tar ett moget beslut.

Du är dessutom medveten om att du har sjukdomen alkoholberoende. Du lider och plågas. Din familj lider också eftersom du inte söker och tar emot hjälp för din sjukdom.
Vilken annan sjukdom skulle du totalt strunta i att söka behandling för? Hjärtinfarkt? Cancer? Brutet ben? Knappast någon annan sjukdom skulle du nonchalera symtomen ifrån som du nu gör när det gäller din alkoholism som drabbat dej.
Det finns ingen skam i att söka hjälp! Tveka inte utan ring redan nu, 1177, då,får du veta vart du ska vända dej i morgon. Det finns hopp! Kramar ?

Hjärnan blir verkligen kidnappad.. Ganska läskigt när man tänker på det egentligen, hur alkoholen tar över ens hjärna och gör sig själv till herre på täppan.. Hualigen. Måste påminna sig själv om att det fanns en tid då man inte drack alkohol alls och ändå hade roliga saker för sig utan alkoholförtäring!

Ingen fara! :) Hoppas att det går bättre för dig denna vecka! :)
Är det något speciellt du blir stressad över eller blir du stressad av "allt"?

Jag tror på dig oxå Vilja, du verkar vara stark och vet vad du vill.
Tänk var stort när vi berättar för varandra till semestern att vi fortfarande är nyktra, visst är vägen krokig och lurig dit, men det klarar vi ihop.
Vi hjälper varandra snabbt vidare om vi stöter på patrull på vägen ??

Så skönt att läsa. Det finns ingen bok som säger hur man ska leva! Vi måste få må bra, få andas.
Har sån skuld över min oförmåga att leva ihop. Men jag är inte oförmögen att älska! Kram

Allt går som på räls just nu känns det som och jag har saker att greja med varje dag.
Helgen gick bra xoxo, och jag håller fortfarande fast vid mina mål Leverjag, vad glad jag blir när undrar ?

Äntligen fri.
Jag tycker precis som Leverjag skriver, jag tycker det är läskigt att gå dit, vem kommer jag att träffa, vad ska jag säga, tänk om någon från mitt jobb ser mig gå dit, jag bor på liten ort.

Jag känner mig inte mogen för AA i nuläget, jag har inte fördärvat mig helt med alkoholen, men jag har druckit på mig ett beroende på helger och semestrar och liknande, jag har aldrig druckit när det är jobb dagen efter, men jag kände att jag måste göra något åt det nu innan det blir ännu värre och jag var så fruktansvärt trött på att vakna som ett vrak på morgonen med en ångest från helvetet och inte kunna köra bil på helgerna, suget blev ganska starkt när fredagen kom, och alkoholhjälpen har fungerar bra för mig än så länge.

Sedan 8e november då jag gick med på alkoholhjälpen har jag druckit 3 ggr, ( om jag inte minns fel) och det är en enorm förändring för mig som drack 7-8 ggr per månad och då var jag ofta rejält full med minnesluckor m.m.
Jag inbillar mig att jag kan klara detta med hjälpen och stödet härifrån, den som lever får se.
Skulle jag ha fel så är AA enda alternativet även för mig, jag känner en person lite ytligt som jag vet är med i AA då hen gått ut offentligt med det, om den dag kommer då jag ska gå dit första gången så får jag säkert gå dit ihop med hen.

Äntligen fri..du får gärna skriva lite mer framöver om vad ni gör och hur det fungerar hos AA, och även hur det går för dig.
Ha en fin kväll alla ni här ? ?

Ja inte är det enkelt alla dagar så visst behöver vi peppa varandra och komma med tips. Dagens tips från mej är: sång och musik, gärna i grupp eller kör. Det ger en lyckokänsla som slår ruset från ett glas vin. Ja ett, hur ofta har jag druckit bara ett Glas? Det minns jag inte ens, även om jag planerat att ett glas räcker så har inte beroendehjärnan tyckt det. Därför gäller noll glas numera. Det är trots allt enklare....

Naturligtvis inget vin den här veckan heller! Jag blir bara överraskad och frustrerad över de känslor och tankar som väckts vid upptäckten att HAN minsann dricker vin!
Känner mej som ett litet barn som upptäcker att föräldrarna äter godis i smyg på vardagarna!
Det är också det här med ärlighet, jag är allergisk mot lögner, svek och smygande. Det var också därför jag kände ett sådant förakt mot mitt eget beteende.
Men än en gång måste jag inse, jag kan bara förändra mej själv.
Det är onödigt att lägga energi på att försöka kontrollera och förändra någon annan.
Jag vill bli fri från sådana idéer. Släppa kontrollen. Bara vila i min egen motivation till ett friare och friskare liv.

Vi är gifta sedan 20 år och har levt särbo under vardagarna i stort sett hela tiden. Olika anledningar men med tvekslös kärlek ?
Vi har knappt reflekterat över det, det har bara varit det mest praktiska. Det olyckliga var att när vi sågs ville vi ju fira, känna att det är nåt extra ( vin, vin, vin)
Jag tror att särbolivet är underskattat. Vi har nog alla behov av egen tid.
Nu har vi fixat två nyktra helger tillsammans och jag jobbar för att det ska bli fler! Det blir ju väldigt märkligt om man alltid är onykter när man ses...Det är en reflektion som jag fått nu när jag inte går i alkoholdimman.

Inget vin i dag Farmor! Maken kan kanske, men inte du...och inte jag...för då kommer vi att sluta som två gamla "fyllkärringar" som ingen vill ha med att göra...Barnens och barnbarnens fasa! De turas om att hälsa på oss bara utav pliktkänsla...
Eller också....skiter vi i vinet, biter ihop och lägger ytterligare en vecka till nykterheten! ?
Kram!

Så Fint! Den tanken tar jag till mej! Idag är hjärnan full av planer på att börja dricka vin igen, nu när maken dricker så kan väl jag!
Plötsligt så är det inte alls självklart och enkelt längre. Det är verkligen som att starta om. Måtte jag stå fast! Jag har ju passerat 2 veckor nu och startat på vecka 3 som nykter! Jag måste påminna mej om varför jag har gjort mitt val. Jag tar samma beslut idag igen!
Min kropp blir sjuk av alkoholens frätande syra. Min själ blir ledsen och ångestfylld. Att det ens kan förekomma någon tvekan till att avstå vinet?
PS: vilja, att stå för vad man tycker är det ärligaste man kan göra! Fortsätt med det! Att bli ifrågasatt väcker frågor och kanske nya svar. ?