Senaste kommentarerna i forumet

Tack för tipset, jag är glad över all respons just nu. Jag har faktiskt tagit mig hem idag efter jobb, utan att ta vägen om bolaget. Detta känns just nu väldigt bra!

Jag har försökt sluta själv. Men det går inte. Min sambo märker ibland och frågar mig om jag har druckit men jag nekar. Och han litar på mig. Vilket han inte borde i dom fallen. Jag tar även av hans alkohol men köper nytt och ställer på samma ställe för att han inte ska märka.
Nu har jag legat hemma i förkylning och feber i 6 dagar och då har jag känt att 'ja men vin och whisky förtjänar jag då det är så synd om mig. Och det får mig att hosta upp mindre slem.' Men det är ingen lösning. Jag orkar inte ljuga längre och jag vill bli en bra person. Jag vill också ha barn. Men vågar inte sluta med preventivmedel när jag är sånhär. För tänk ifall jag skulle få för mig att ta ett glas när jag är gravid? Skulle aldrig vilja utsätta ett barn för det. Men jag litar inte på mig själv. Vill så gärna få kontakt med likasinnade och på något sätt hjälpa varandra och stötta varandra så att vi kan sluta ihop.

Inte var så hård ;-)

Försvinn inte härifrån. Ge inte upp. Stanna och hitta ny kraft. Sluta prestera, även här!
Oj, vad jag känner igen mig i dina fantastiska texter. Hjärnspöken och nästan ett schizofrent samtal med sig själv hela tiden. Jag känner igen mig när jag slutade skriva här för duktiga jag hade fallit, misslyckats, inför forumvänner. Hur knäppt är inte det??? Är det några som förstår och kan ge både stöd och medmänsklig kärlek så är det här vi finns.
Nu är jag på g igen, lite klokare gällande mig själv och min sjukdom för en lång match och uppgörelse. Under tiden lär jag mig att leva, känna igen tankar och mönster och att vara så hård mot mig själv. Jag vill lära mig att njuta av livets alla små och stora skeenden utan A.
Stora, stora kramar till dig som kämpar!
(P.s. Det där mixtrandes med tabletter (börja, sluta) verkar livsfarligt. Då hamnar man riktigt i obalans. Det tar ju ganska många veckor innan medicinerna visar positiv verkan. D.s)

Tack för er feedback ! Jag ska snart ge mig iväg och är jättetaggad!
Ska berätta hur det gick!

Så sant. Det skulle bli panik i många stugor då! Kan verkligen se människor i sina kök stirra och vandra med rastlöshet och panik om de fick veta att inget kunde handlas på en vecka eller mindre.

Jag är här för att det ger så bra stöd att läsa, reflektera, känna igen sig och faktiskt skriva ner sin resa och kamp. Bra att titta tillbaka när det gått en tid också för att påminna sig om hur det var innan och varför man ville sluta. Många skriver om det djävliga som A ställt till med i livet.

Hur är det för dig? Varför vill du sluta? Vad ser du fram emot? Och Bönsyrsans råd är bra, att reflektera när suget kommer, i vilka situationer, platser och känslor det är kopplat med och då försöka ändra eller ersätta dessa på längre sikt.
Tänk så här, om du slutar idag så kan du vara stolt över din första vecka fyra dagar tidigare. ;-)
Lycka till! Läs och skriv här istället för att dricka...

De där beroendet smyger sig på efter många års konsumtion för många av oss och plötsligt är man slav under drycken. Inget annat ser man fram emot som A. En romans som blir mer och mer destruktiv och inga andra och inget annat får främsta rummet i ens liv.
Bra början, svårt m Åland men har du bestämt dig klarar du det och kan vara en bra start, kanske.
Det går att ändra sitt liv och du, försök håll upp ett par veckor i alla fall för att notera hur du mår då och vad som händer i dig.
Kram

att du kunde stå emot. Jag har det som värst hemma på kvällen och klarar inte att stå emot när suget är starkt ( stress, oro, upprörd, slutkörd, ensam).

Förra gången jag slutade var det skitjobbigt första dagarna. Men vill minnas att det var tredje dagen som var värst. Nu kände jag ingenting första dagarna men tredje dagen fick jag huvudvärk och sug. Kanske för att jag under mellanperioden ofta har hållet upp två dagar men druckit tredje, vet inte. Alla är nog olika och du kanske klarar att ha A i källaren.
Härligt att du mår så bra redan!

Det är verkligen ett bra forum med vänner som på sätt och viss nog känner varandra bättre än de vi träffar IRL. Vi läser om varandras vardag, längtan, knepiga tankar och sådant som vi nog aldrig berättat för någon annan. Jag känner verkligen för många här med hela hjärtat och det är skönt att vara tillbaka.

Gör om, gör rätt. Bara att gå vidare. Minns flera kloka personers råd här i början att liksom räkna ihop den totala tiden, trots avbräckor för att se resan mer positivt. Vi måste vara snälla mot oss själva. I alla fall behöver jag lära mig det!

Satte på musik som brukar göra mig lugn utan A (Norah Jones) och till min förfäran började jag tänka på vin och blev sorgsen. Det är så mycket i hjärnan som spökar. Jag måste verkligen vara uppmärksam på mina tankar. Min hjärna är inte frisk!

En dag i taget, dricka vatten, äta ngt starkt, inte vara hungrig, sätta igång med projekt eller träna, promenera, meditera eller liknande, så försvinner suget.

Ha en fin dag!

Tack alla för era inlägg!

#aeromagnus
- kloka råd som jag kanske slutligen måste följa?

#vinärgott
-tack för stödet!

#leverjag
-jag känner absolut igen mig och det är en viss form av sorg att sluta dricka.

#Sisyfos
-vanan är stark och vi får se om avståndet till källaren räcker?

Igår kväll hade jag ett perfekt läge att dricka då frugan lade sig tidigare. Jag tänkte tanken på hur skönt det skulle vara att avsluta dagen med lite vin men lyckades ta mig samman. Vet inte varför jag klarade mig denna gången men när tanken på A kom över mig började jag resonera med mig själv över för- och nackdelar med att dricka. När jag tänke på nackdelarna kunde jag välja bort A denna gång.

Idag känns det riktigt bra! Jag känner mig otroligt klar och närvarande. Det är ganska fantastiskt att 3-4 dagar utan A kan göra så stor skillnad för välbefinnandet!

Hur kändes era första dagar av nykterhet? När var det som jobbigast och vilka insikter fick ni?

Mvh siggez

En Ålands kryssning är en utmaning. Kanske kan det vara lättare att berätta för din kompis än för sambon. För mig är det ibland så trots att det kanske är lite knasigt.
Jag önskar dej all lycka och en trevlig kryssning. Berätta hur det gått när du kommit hem igen.

Du är inte ensam, vi är många som försöker sluta eller hitta ett bättre sätt att hantera a. Det är lättare sagt än gjort, helt klart, men det är ovärderligt att få bolla med andra som är i liknande situationer. För mig blev det väldigt annorlunda att försöka sluta/förändra mitt beteende den här gången, eftersom det blir verkligt på ett helt annat sätt när man skriver ner sina funderingar och får feedback. Tyvärr går det ju inte alltid att lita på sig själv och sin egen hjärna när det handlar om a.... Jag tror precis som etanoldrift att om det är så att du känner dig motiverad till förändring idag, så börja idag. Jg har kommit fram till att jag verkligen behöver fundera igenom alla möjliga situationer där a förekommer eller har förekommit och omvärdera mitt sätt att agera i dem. Det är ett tips, att börja nu och reflektera över vilka situationer som triggar dig och hur du ska hantera dem på ett sätt som känns okej för dig. Lycka till!

Det är så "gött" att veta att man inte är ensam, det är ju det som gör att man kämpar på och vill ha en förändring. Tack ska du ha för raderna du skrev, bara det gör det hela lite lättare att få lite feedback är aldrig fel.

Tack sisfyfos för att du berättar. Hemdrickandet är även mitt största problem, där fyller drickandet funktioner som jag egentligen inte vill att det ska fylla. Dock vill jag så gärna kunna dricka ett glas med min sambo efter att barnen har somnat. När han inhandlar a så brukar han köpa en piccolo som vi delar på, då är det ju ingen risk att det blir för mycket eftersom det är såpass liten mängd att tillgå. Jag vill inte köpa hem själv och smygdricka, det känns så skamligt och bara tragiskt. Ute med vänner är jag ganska sällan nuförtiden med tanke på småbarnslivet, så det är inte heller nåt stort problem, men det brukar absolut kunna bli för nycket, i synnerhet ihop med dem som själva är glada i a. Där tror jag däremot att jag skulle klara att begränsa mig om jag verkligen tänkte igenom det och bestämde mig för en gräns. Jag tror jag behöver sätta upp mål för mig själv i olika situationer där a kan förekomma och bestämma mig för hur jag ska hantera varje enskild situation. Fungerar inte det så måste jag bli helt vit.

Alamedaslim, klart vi ska stötta varandra! Vore jätteskönt och förmodligen större chans att Lyckas också. Hur tänker du kring ditt användande av alkohol?

Gårdagen blev, precis som jag bestämt, den första helt nyktra dagen på månader. Jag tänkte på alkohol med jämna mellanrum men ännu tänkte jag på mitt beslut och på hur jag kommer må lite längre fram.
Känner mig nöjd med det.
Idag infinner sig emellertid en stor utmaning: jag ska göra en Åland kryssning med en väninna. Vi brukar göra det lite nu och då. Äta räkmacka och dricka några glas vin. Uppdatera varandra om vad som hänt sedan sist. Gå till danssalongen en stund....
Och ta ett glas vin. Äta lunch på hemvägen.... och ta ett glas vin.
Jag har laddat mentalt flera dagar nu för att det blir mineralvatten för mig och att jag måste berätta för min kompis hur det är fatt med mig.
Känner mig rätt stark nu, men vi får se hur det blir ikväll.

På hur alkoholen smyger sig in via ett "normalt" drickande. Det är så accepterat och "normalt" idag, att man på ett kontinentalt vis tar ett glas vin till maten.. (ja det är nästan glorifierat..)
Jag misstänker att det finns betydligt fler starkt beroende därute, än historien förtäljer..
Alla dom som fortfarande inte anser att de har problem, alla som tar sitt glas vin till maten.. ja, säkert två.. (kanske också den där obligatoriska "skvätten" när man lagar mat, för att testa att vinet är okej..)
Eftersom de inte har "problem" så går ingen av dem förbi systemet eller planerar en helt alkoholfri vecka (nej varför skulle de, de har ju inga problem..?)
Men ponera att Sverige över en natt blev torrlagt? Säg över en storhelg och att en jättestrejk utbröt och inga alkoholhaltiga varor fick säljas?
Undrar just hur många som skulle sitta där med ågren, när sista droppen kramats ur BiBen..?
För det är inte förrän man försöker sluta, som man i regel upptäcker HUR beroende man faktiskt är..
Jag håller tummarna för er och skickar en stor styrkekram

Och grattis till ditt beslut!
Som du säkert läst dig till här på forumet, så är du inte ensam, vare sig om problemet eller svårigheterna.. Ta en dag i taget.Många får börja med att ta en timme i taget när det är som värst.
Och du har rätt, varför vänta till söndag? det är ju bara alkoholen som vill ha en "brasklapp" en möjlighet att hitta en undanflykt för att ta "ett glas" till (som sällan blir just "ett" glas, annars vore du ju inte här)
Bestäm dig för, att just IDAG ska jag inte dricka alkohol, vad som än händer.. Imorgon är en ny dag.. Men just idag!
Önskar dig lycka till i din intension

Glömde säga att även jag funderat på hypnos! Kan det fungera?! Ska verkligen undersöka det... :)

Du är så modig som går in här och skriver. Tror att det kommer en tid när det faller på plats. Vi är i så olika skeden när vi börjar skriva här. Jag gömde mig i kulisserna i min kamp. Och fanns där när jag drack och misslyckades med mina nyktra föresatser. Gruvligt avundsjuk på de som kom in och skrev "nu slutar jag" och sen inte verkade ha några som helst problem med att hålla det. Jag avskydde mig själv och min svaghet där i våras. Hatade att jag inte kunde stå emot. Vågade inte söka hjälp. Var så trött på drickandet. Sen kom sambon på min gömma och jag var tvungen att sluta. Kunde inte ha kommit mer lägligt eftersom jag var så trött på det. Inte tusan gick det lätt... Men just beslutet att aldrig dricka hemma, inte medicinera med a hjälper mig nu. Säkert på nåt sätt lättare att sluta på sommaren. Nu kommer mörker, jobbstress, aktivitetsstress... Ja allt som måste göras. Men alkohol som ångestdämpare är ju helt galet. Det ser jag nu. Önskar så att jag skulle kunna lyfta bort dig ett tag, så att du får en nykter period. Det är så svårt att sluta, men fin tid kommer också Myrkotten. Kämpa på och förlåt dig själv.

Jag är inte så aktiv på forumet nuförtiden, men (och det här låter ju som gjort för att vara uppgjort vilket alltså icke är fallet) igår gick mina tankar plötsligt till dig. Jag undrade hur det var med dig och att det var länge sen sist.

Under mina fyllor önskade jag många gånger att nån allsmäktig kärleksfull kraft skulle träda in i min tillvaro, lyfta mig varsamt upp, hålla mig varsamt om och avlägsna mig från allt det självdestruktiva - för jag själv hade inte orken eller självbevarelsedriften.

Jo, jag vet; man vill ju vara lyckad och "en duktig elev". Förstår så väl din känsla. Tror den sitter inom en själv snarare än i forumväggarna, men resultatet blir förstås detsamma; att det är lätt att dra sig undan när man inte kan leverera framgångssagan.

Jag hoppas så att du finner din väg. Det berörde mycket att läsa ditt inlägg. Du är synlig för oss andra ändå, mitt i all din frånvaro.

Har undrat hur det går för dig. Och msn behöver inte alls vara "lyckad" för att vara här. Inte klokt om detta forum ska kännas som ytterligare ett jämförelseforum, där de " bästa" är det som gäller o allt annat skapar ångest. Jag tror vi har olika resor, olika diagnoser om man vill. Du jobbar väl med människor vill jag minnas. Du träffar säkert en massa som ser lika ut på pappret men där den hjälp de behöver o redskapen du måste använda ser olika ut. Så tror jag det är här också.
Det finns många här som beskrivit det så bra, detta att vägen till total insikt då hela själen är redo, är olika lång. Jag tror det viktigaste är att inte ge upp, att acceptera att det inte är ett rakt spår. Sedan tror jag också att mycket i nyckeln är självkärlek. Att älska sig själv o då också vilja sig själv det goda.
Jag är inte heller lyckad.

Vad modigt av dig att komma tillbaka. Påminner om att man måste vara så försiktig för att det är så lätt att falla dit igen. Särskilt för oss som medicinerar med alkohol. Och du är absolut inte misslyckad, snarare lyckad som återvänder hit. Och det är så roligt att se alla dina gamla forumkompisar välkomna dig. Det är kul på det sättet med forumet att det ofta är några som kämpar tillsammans. En liten grupp! Lycka till nu, och ja, du lever och livet kan bara bli bättre.

helt utan A. Som jag skrivit tidigare så kommer jag inte sluta dricka A, men sluta med vardagsdrickandet, kanske lurar jag mig själv, men det är så min plan ser ut. Jag mår fantastiskt bra, sovit gott, vaknade strax innan sex, och snart dags att skutta iväg till jobbet. Ser jag inte lite piggare och fräschare ut också? Jo, det tycker jag, jag känner mig så iallfall.

Ja, man kommer till ett slut när man är så less på sig själv och sitt drickande och då är det dags. Ångesten fanns där och kommer tillbaka ibland. Och för att inte prata om suget. Tänkte på att dricka dagligen de första två månaderna tror jag. Att det gick bra den här gången för mig handlade precis om det som Aeromagnus skriver. Vad jag gör och lär av misstagen. För det var ingen rak väg. Men jag började inte om när jag misslyckats. Det och det faktum att jag slutat dricka hemma verkar till slut ha gått en ände på missbruket. Och få kommer också fördelarna med att vara nykter.