Senaste kommentarerna i forumet

Vickan visst kommer jag ihåg dig. Tack för dina ord till mig värmer så. Känner så igen mig i din historia. Jag börjar inse inte jag heller kan dricka måttligt. Finns inga gränser när jag kommer igång. Nu vill jag leva nykter tills jag sluter mina blå ögon för gott. Jag kan och ska klara det jag ska förlika mig med att han finns kvar någonstans i hjärnkontoret, men jag ska inte vattna den jävulen. Önskar dig all lycka och du vi får ta en dag i sänder undrar hur många ggr jag sagt det.
Kram Konstnären

... och för att svara på din fråga - ja, Vickan, du lever. Du lever i allra högsta grad. Men nu ska du också börja leva väl.

Här är du ju! Men Vickan - my girl! Vad hände...? Eller ja, jag ser ju vad som hände så klart... Så fint att du är tillbaka igen för att söka stöd och hjälp. Du vet ju att det är ganska skönt och skriva här. Och du. Skämmas? För vem? För oss? Glöm det! Du är i rätt sällskap :-)

Nu var det ju ett tag sedan, men om jag inte minns fel så var det en himla massa stress och press involverat i ditt liv. Visserligen sprudlade du verkligen av energi och en hel del glädje också, men allt gick fort, fort, fort... Ibland kanske man måste våga att stanna upp lite och känna efter (ska jag säga... hrmmm... men nu skriver jag om dig).

Jag hoppas i vart fall att det här återfallet hjälper dig framåt. Att det ger dig den vissheten om att du och alkoholen inte är någon lyckad kombo. Du vet att du kan komma igen. Du har blivit nykter förut, eller hur?

Heja dig! Kram

Att du berättade för läkaren! Jag går och våndas och har fortfarande inte vågat ta steget men måste nog. Hade en bra läkare förut som försvunnit från jordens yta, tyvärr. Har precis som du bara problem i hemmet. Dricker alltid måttligt annars. Smyger för man och barn men det märker ju när jag blir påverkad och luktar. Älskar mina barn och bor fint men hemma får jag suget och möjligheten? att släppa på kontrollen... Jag har pratat m familjen och berättat att jag har blivit beroende och nu kämpar med att sluta igen.

Jag höll upp i flera månader och trillade dit och så sakta blev jag en större konsument än någonsin. Inser att jag inte längre kan dricka måttligt och måste leva utan nervgiftet. En sida av mig älskar det, den andra hatar det. Skulle vilja gå hypnos så att synen och tanken på A ger illamående och äckel.
Lycka till vilken väg du än väljer <3

Att kila upp till nisse & få sig en morrondramm, det kan man man inte göra i staden amsterdamm & kila in på Freden precis när klockan slår, är också en av sakerna som inte går,förövrigt ereväl ungefär, samma turister här som där, samma sorts längtan att komma först, samma solglasögon & samma törst. Att ringa på hos annkatrin precis när tuppen gal, & äta hennes bullar & ställa till skandal, & ordna med försoning innan hon säger nej! det kan man inte göra i staden marsej! förövrigt ereväl ungefär, samma moralister här, som där, samma fasta normer & samma sura miner, men sällan finns det någon som Ann Katarin!
går du i kungsträdgården & ropar ANARKI! & klättrar upp i träden & stannar däruti, då kommer det en polisbil som det tjuter om, men snutarna här nere, dom skjuter dom!
förövrigt ereväl ungefär, samma demonstranter här som där, samma sorts paroller & samma song, & samma shäferhundar & samma batong!
Här finns det ingen Wallenberg att göra miner åt..jag har sett Onassis, i alla fall hans båt..& slår jag upp en tidning, ser jag Onassis fru! Det du gamla Walle, gå hem & lägg dig du..
förövrigt ereväl ungefär..samma kapitalister här som där..samma finesser & samma pynt, & samma valuta & samma mynt..
Att sitta i en källare, långt upp i helsingland, & vänta på länsman som kommer ibland, & skruva på aparaten som det sakta droppar ur..Det kan man inte göra på khòte de azur.
Förövrigt ereväl ungefär, samma alkoholister här som där, samma baksmällor & samma skrol. Fast dom säger prosit! & vi säger skål!
Här sitter jag i solen i staden santropè, & skickar ngra vykort till herr Jansson & herr T.
Jag e här på semester & mår bra som sagt..& kastar en sur strömmig på närmsta jakt..
Förövrigt ereväl ungefär, samma turister här som där..samma diskotek & samma dans, & samma gamla längtan nån annanstans..

Det är kanske det jag behöver. När jag är pressad, sover jag sämre och har svårt att ens somna och då blir allt bara svårare. Har varit rädd för sömnpiller men det är kanske något jag ska prova. Sömnen är ju så viktig för ork och psykisk balans!

Har sådan huvudvärk sedan igår kväll. Det är väl avgiftningen...

Lösningen blir Cornelis!
Kalle Holm, han bodde i en stuga ner vid sjön..Kalle Holm han bodde i en stuga ner vid sjön..med en fru & fyra ungar att försörja på sin lön..& pappa, pappa, pappa, Hej, har du inget knog? Gå till sociala, dom hjälper dig nog. & råttorna springer & regnet regnar in ×2 , socialassisten har en föraktfull min, du sitter still på dagarna som en trasig symaskin ×2, sen tar du fram din mauser & ett ×tra magasin, & monen lyser kall på en stuga ner vid sjön ×2, & kalle går en vända, & det knarrar i snön, & kalle kalle kalle, din hjärna står still × 2, du grubblar dig fördärvad & vad tjänar det till? 6 skott i magasinet & bara hylsor kvar× 2, & ambulansen kommer & ambulansen far, Kalle Holm & hans fru & hans ungar finns ej mer..× 2, & Wallenberg vet ingenting & Palme, han ler..

Jag tror inte jag är lika långt kommen som du vad gäller självförståelse och sjukdomsinsikt, men det är förhoppningsvis ett steg i rätt riktning att skriva här. Jag har dock inte sagt till sambon att jag inte ska dricka, känns som att jag drar mig för att utsätta mig för den pressen det skulle innebära med hans vakande öga... Men det är antagligen bara ett tecken på min bristande motivation.

Läste igenom din tråd och du verkar vara på god fot med ditt a-bruk. Jag funderar på om jag borde sätta regler kring mitt drickande, typ Max 3 glas eller så, om det fungerar bättre i längden att jobba för att vara måttlig jämfört med att jobba för att vara helt vit. Hur tänker du när du väljer att dricka? Gör du det med en medveten tanke kring hur du ska dricka? (Ber om ursäkt för om du känner att jag har utnämnt dig till min inofficiella forumsponsor med alla mina barnsliga frågor :)...)

Välkommen hit igen, och en stor eloge till att du vågar och klarar att ta tag i problemet. Funderade lite på sömnproblemet, jag har också haft problem med sömnen och haft lättare att somna (dock inte att sova "bra") med a, men jag har ersatt det med propavan (icke beroendeframkallande sömnmedel). Det gör att jag slipper känns oro inför sömnen (funkar inte sömnen så funkar ju inget annat heller). Jag tar en halv tablett ganska tidigt på kvällen, det räcker för att jag ska få sova natten igenom utan avbrott, vilket ger energi att tackla dagen. Bara ett litet tips som kan göra processen mindre tuff!

E

Lösningenblir antagligen folköl. Halleluja!

Jag drack inte igenom, utan blev sjuk, påminner om abstinens konstigt nog, skillnaden är att man blir kritvit i ansiktet med abstinens, och knallröd med antabus reaktion.

hej.

T

Tackar för dom orden! Det känns bra att ha tillgång till detta forum och personer som vet hur det känns och kan vara. Jo det stämmer att jag måste se till att hålla mig till målet och inte ge efter. Har ju som sagt försökt sluta förr men har trillat dit ändå. Nu känns det som om det är större chans att jag klarar det och dessutom få ta del av andras vägar och kamp till nykterheten är bra för mig. Att slippa känna mig så jävla ensam i min strid, det är bra. Tack än en gång som sagt för stödet och uppmuntran.

Idag ska jag börja med antabus. Är egentligen inte nykter & nervös inför den medicinen. Imorse hade jag flera mellanöl+ sprit kvar sen igår, hade yoga, meningen var att hälla ut, men drack upp allt istället. Imorse alltså. Nu har jag svårt att sluta, Frågan är om jag hinner nolla på alko mätarna innan 15 i efter middag. Sist drack jag 3 veckor på raken med antabus. Har motstånd mot den medicinen helt enkelt.

Att läsa om hur du kommit så långt! Läste dina första inlägg och de senaste. Wow! Är så glad för din skull!
Jag är betydligt äldre och hade nog en del problem m a när jag var i din ålder men sedan levde jag mer normalt. Med tiden fanns konsumtionen i bakgrunden och långt senare i livet med barn, make, hus och jobb började konsumtionen öka och jag insåg att jag faktiskt hade problem. Beslöt mig för att sluta, var inne här ofta och skrev och läste. Gick jättebra i fyra månader men började så smått pga av hög stress. Det blev ju efter ett tag mer och mer. Nu ett nytt försök då jag annars kommer att ta död på mig förutom relation till barn, make och jobb totalt havererar.
Tack för allt du delar och fortsatt lycka till!

Tackar för dom orden, känns bra att ha tillgång att kunna "snacka" med andra som vet hur det är och kan kännas. Precis som du skriver så gäller det att hålla kursen, hur jobbigt det än känns. Vet ju att det kommer vara tufft på många sätt, men samtidigt så är jag så trött på hur det har varit den senaste tiden. Känner att jag har allt att vinna och inget att förlora.

är en av mina favoriter, otrolig mimik på scenen och duken. En lite dragning i mungipan kan framkalla skrattanfall. Ja, hon var modig för länge sedan med sina alkoholproblem, när inte så många andra hade kommit ut. Rakt och utan krusiduller, "jag måste sluta dricka för jag är alkoholist". En bra fylla och 30 dåliga, bra tänkt där Berra. När jag reflekterar över det, innebär det att den där bra fyllan måste ersättas med en riktigt bra upplevelse nykter, och när jag tänker efter så har jag haft väldigt många sådana, t ex 146 nästan uteslutande fina morgonstunder utan ångest för mitt drickande.
Ju längre jag är nykter, desto mindre tid får jag för det finns så mycket jag vill göra så tiden räcker inte till.

Förutom att jag för länge sedan oroat mig och funderat över min konsumtion, kom genombrottet när jag återfann en vän från gymnasiet som omedelbart berättade om sin alkoholism. Hon går på AA möten och äter antabus. Min sambo är ytterst måttlig och eftersom jag alltid dricker ensam och i smyg, fattar han inte vidden av mina problem. Jag är så rädd att mitt liv ska rasa samman när jag berättar sanningen för honom. För det känns som om jag måste ta det samtalet innan jag går vidare.

Bra att du hittat hit och startat en tråd. Resan du precis har påbörjat kommer antagligen innehålla en del berg och djupa dalar!? Klarar man bara av att inte tumma på sitt mål även vid ev. motgångar så har du kommit en bit på vägen. Ångest, dåligt samvete och sådant blir lindrigare för varje nykter dag som går. Jag lovar. Häng nu i och sätt upp ditt mål och hitta just din väg att komma dit. Lycka till.

Hur har det gått "Villvastark"??
Känner igen mej så i ditt inlägg. Jag har nästan klarat att vara nykter på veckorna men druckit för mycket på helgen.

Nu har jag provat olika varianter av att dricka och inte dricka. Jag har klarat att dricka lagom, jag har klarat att inte dricka flera dagar i rad, jag har misslyckats ett par ggr och blivit onykter. Det jag märker är att oavsett om jag dricker lagom el om det blir för mycket har ångesten i samband m alkohol ökat dramatiskt! Så även om jag är lagom, på rätt sätt, vid rätt tillfälle är det liksom inte lika kul längre, det är inte värt det! Det är som om det ligger en förbannelse över hela grejen. Vissa mornar vaknar jag med ångest utan att ha druckit en droppe kvällen innan, av bara tanken innan jag vaknar till, har jag eller har jag inte druckit. Bakfyllan sitter inte längre i fysiska symtom, den sitter i skallen!!
Så märkligt. Igår drack jag två glas vin, för att sambon och jag ville det, för att vi åt gott, för att det var jvlgt skönt att slappna av ett par timmar. Men idag är det allt annat än skönt, uuurk!
Känner mig färdig med skiten nu! Det är ju inte klokt vad energi man lägger på det där rävgiftet. Det gör mig upprörd! Har för fn annat att tänka på!
God dag på er alla fina och modiga riddare där ute! Idag hugger vi huvet av Draken med stort A!

Inser att det närmar sig min ettårsdag som nykter. Jag har idag varit nykter i 11 månader. Helt otroligt. För 11 månader sen trodde jag knappt på det, men jag ville så gärna. Och jag inser nu att viljan kan ta en långt. Otroligt vilken skillnad det är i livet. Har under dessa 11 månader inte haft en enda panikångestattack och jag känner mig mer närvarande i mig själv än någonsin. Vilket lyft för livet...

Senaste tiden har dock mycket energi gått åt till mitt medberoende. Fått kämpa med att inte engagera mig i mammas drickande, men inte kunnat undgå då hon druckit fördärvat under en period igen. Dock har hon nu själv valt att ta hjälp med medicinering och själv valt att ringa om hjälp för vidare behandling. Jag hoppas hennes vilja också vinner nu. Det vore så underbart för henne, för mig. Känns ändå otroligt att sitta och prata med sin mamma om alkoholproblem. Att hon anförtror sig till mig, ringer och berättar om hur hon vill nå/hålla sig nykter och att hon ringt och bett om hjälp. Vi delar nykert tankar kring alkoholproblemen vi båda har, och kanske låter det jävligt tragiskt, men det känns ändå vackert på något sätt. Vi pratar om det. Delar med oss. Jag försöker peppa henne och hon lyssnar på mina upplevelser och råd. Jag säger till henne att jag är stolt att hon vågar prata om det. Känns overkligt, men ska försöka att inte hoppas för mycket. Men tycker hon är så modig och jag sa det till henne. Vill att hon ska veta det. Att jag är stolt över henne, hon som är min riktiga mamma. Inte fyllemamma utan min verkliga mamma som vågar försöka. Vill så gärna att hon ska klara det. Jag älskar ju henne så mycket...

Hoppas ni mår bra och kram till er!

Hejja dig och välkommen hit!