Senaste kommentarerna i forumet

Kom igen nu Buzzz! Nu har du nått din botten. Dax att vända på detta o ta sig upp igen. Du kan ju!!

En och en halv timme efter mitt sista inlägg här igår slocknade jag i sängen.
Så, målet att berusa sig helt absurt mycket "lyckades". Att det gick åt ca 7-8dl 40%-ig alkohol är bara skrämmande.
Blev till och med så bra att det blev ett besök på toaletten för att kräkas lite grann framåt morgonen. Något jag inte har råkat ut för på decennier.

Det var med bävan jag loggade in här, för att se vad jag hade skrivit. Hade inte mycket minne kvar från igår kväll som kunde hjälpa till. :(
Men samma sak här, att se att jag inte ens hade halkat fel på tangenterna tyder ju bara på att man har jobbat upp en tolerans som är alldeles för hög.

Min fru hade spelat in en videosnutt (hade jag inte ett minne av) där hon försöker föra ett samtal med mig. Ingen trevlig film, jag lovar. Den människan jag såg där, är inte människan jag vill vara.

Kan jag nu fatta att jag inte kan dricka ALLS?
Jag hoppas det.
Dag1. Igen.

//Buzzz

... för mig med, FM. Lugnt, snustorrt och hur skönt som helst. Hehe, vet du en grej? Alltid när jag tar ett fotbad nuförtiden så kommer jag att tänka på dig. :)

Kram. <3

Och hej på er, alla. Det är lördag i dag och det är Allhelgonahelg och jag har inte köpt en endaste godisbit och det är helt enkelt remarkabelt. Senare i dag ska vi till svärföräldrarna och uppvakta på födelsedagen, just nu ligger jag fortfarande kvar i sänghalmen. Jag hör Lucas stöka på nedervåningen och snart kommer han att komma upp med kaffe på säng. Åh, vad jag finner trygghet, tillfredsställelse och förnöjelse i detta faktum. Jag vet vad som kommer att hända, jag tycker om det som ska hända och jag älskar personen som får det att hända. Det ligger nåt magiskt i allt detta, speciellt om man levt stora delar av sitt liv utan att veta vad som väntar runt hörnet, bara att det troligtvis inte är nåt av godo.

En fin lördag och helg önskar jag Eder alla. Kram.

Både gammalt och nytt. Det som slår mej är hur otroligt mycket vishet, empati och humor det finns i detta gäng! Man bryr sej om, peppar varandra och den som kommit lite längre har värdefull erfarenhet att dela med sej av och gör det. Jag kände mej som en usel, sämre människa under åren då jag drack för mycket. Det måste ju vara nåt fel på mej eftersom jag drack mej berusad trots bättre vetande och gjorde mej själv och andra ledsna. Men i detta gäng hittade jag såna som jag och insåg att det inte är mej det är fel på utan missbrukaren i mej. Att jag är allergisk mot alkohol helt enkelt. Sen är det inte helt enkelt att sluta ändå fast det är ett destruktivt beteende men inte så svårt som man tror heller. Det gäller att bestämma sej pch fölika sej med tanken att aldrig dricka igen.Tillåta sej att sörja. Efter ett tag bryr man sej heller inte om vad folk ska säga eller tycka om att man inte dricker. Mitt val.

dig en fin Halloween och Allhelgona. Här är det lugnt och snustorrt ;). Kram<3 / FM

Jag är här, läser mkt, har inte så mkt att skriva själv, kämpar på. Det går ganska bra. Känner mig rätt så trött och tom på nått vis.
Jobbar mkt med orsaken till varför jag vill döva mig. En del har jag förändrat, annat finns kvar som jag inte riktigt vet hur jag ska göra med.
Jag vill tycka om mig själv, inte försöka stå ut med mig själv.
Tack för omtanken:)
Kram

All personal har sekretess. Kan du inte dra en vit lögn? Hälsar på ngn ngra dar? ( Jag själv har gjort det) ingenting kommer avslöjas, du kan till&med få dina journaler spärrade.
Sjukskriv dig ngra dar nu, bara för din egen skull.

Skammen är för stor för en sådan lösning.
Familjen skulle få lida för mycket, jag är ju " den duktiga".
Jag tar det som det kommer i morgon.
Men, det du föreslår är lockande...
Skulle helst av allt bara vilja koppla bort jobb och allt övrigt för en tid.

Tack, //Buzzz

Har läst igenom lite vad som skrivits och känner igen en hel del.

Just nu har jag varit utan a en vecka och har i samband med det vänt mig till mina vänner vilket givit mig två erfarenheter.

1. Den kultur jag befinner mig i verkar ha väldigt svårt med att umgås nyktert.
2. De jag hade räknat med "spolade bort mig" medan de jag inte hade förväntat mig något av var de som öppnade upp sig.

Ikväll är det tillställning. Jag ska bege mig ut för att bryta min egen isolering. Därför kontaktade jag tre av mina vänner. Två av dessa tog en samtalsstund med mig och det vart väldigt öppna samtal. De förstod och ville stötta mig samt att dörren alltid var öppen för mig. De pratade om sina egna upplevelser, hur de uppfattade min situation och det slutade med kramar och att det här måste vi göra oftare.
Min tredje vän, som jag gav förslaget till att umgås även om jag är nykter, gav mig till svars att denne visste inte riktigt vad han skulle göra. Strax efter postade han att nu var det fest på G och det skulle drickas. Jag har alltid varit bjuden förut men nu när jag klargjort att jag inte kan/ska dricka blev det väldigt mycket skepticism.

Mina vänner är väldigt sociala och förstående men det händer något när man säger att man inte ska dricka. Ibland får jag känslan av att det blir inte riktigt bekvämt med att någon är nykter som är med för denne kan ju komma ihåg vad som händer under kvällen och det är det nog inte alla som vill.

Nu när jag skriver det här ser jag hur osunda vissa av mina relationer är. Och att jag själv har en vissa fördomar mot de som jag inte hade räknat med, då de också ter sig väldigt trasiga.

Jag läser eller skriver väldigt sällan här numera, nykter sedan 3,5 år. Men jag har varit på botten också och det går att sluta. Det går och det finns ett underbart liv utan alkohol. Det låter närmast religiöst och det känns så också, man blir euforisk. Livet utan alkohol är inte bara lyckligt och men det blir så mycket lättare utan. Man försonas med sej själv och kan börja förlåta sej. Och man slipper den hemska ångesten på morrontimmarna och man slipper försöka räkna ut om man ska våga köra bil. Du är på rätt spår, fortsätt så och allt blir lättare. Den största hjälpen jag fann här var att här finns såna som jag. Kloka, vanliga människor, välfungerande i samhället och arbetslivet. Men alkoholister i hemlighet. Det gav mej en oerhörd styrka att inse att jag inte är ett monster. Jag är en vanlig kvinna som druckit mej till ett beroende. Som går att bryta. Här hittar du många i olika skeden av nykterheten. Min tråd heter "måste bli ett slut på detta" om du vill läsa om min väg till frihehet. Lycka till, du kan också!

Vill önska alla en nykter helg! (eller måttlig för de som väljer det) Jag kör på kranvatten, grymmt underskattad dryck.

Har varit på metalfestivaler nykter, kommer ihåg en jävlamassa band, Kan rekommendera nyktert tillstånd &så. Så lycka till!

Bokade ändå biljetterna, så nu e de bara o ta ställning till om ja ska dricka eller inte. Hade jävligt kul senast när ja drack på en konsert, "dansade", fast kommer knappt ihåg en sång bandet spelade. Har nog aldrig varit nykter på en konsert.

Åk till beroende akuten & ta en säker avgiftning. Var där ngra dar & vila ut, med mediciner & personal du kan prata med. Åk dit bara.

Känner igen det Klasse. Lyckades dricka kontrollerat förra veckan när ja drack dock, fick en liten fylla o slutade sen efter 1 öl o 2 whisky. Men man får passa sig hela tiden, för förr eller senare kan det spåra ur tror ja.

Med alkohol som sällskap?
Tja, F_n vet.
Tanken (kanske inte den mest väl genomtänkta) var att dränka ner kroppen och hjärnan till Neandertal-status, för att i morgon må så pass dåligt att jag inte skulle ha en tanke på att dricka på ett bra tag framöver.
Men, när kroppen är så pass van vid alkohol så att den bara tycker att en halvliter 40+%-ig sprit är bara bra, när man inte ens blir bakfull av den mängden, hur gör man då??
Fortsätter att hälla i sig och hoppas på det bästa? :(

Det har gått alldeles för långt.
Kanske att läsa detta i morgon hjälper?

//Buzzz

Tack, känns som rätt ställe att få energi och stöd.

Välkommen vi kämpar tillsammans

hit, du har hittat helt rätt vågar jag påstå! Nu har du en egen tråd, och den kan du spinna runt ett bättre liv för din egen skull!

Det är väldigt likt min egen situation. Själv rationaliserar jag bort det rejält. För - det brukar slå till som ett slag, jag spårar ur, för att sedan ta en period där jag inte dricker alls för att sedan gå till "ja men ett glas är ju ingen fara" till att spåra ur igen.

Hjärnan är väldigt bra på att hitta anledningar och övertala att just nu funkar det ju. Sen har den svårare att hantera konsekvenserna när det spårat ur igen.

En titt i backspegeln säger mig att Forumet var avgörande för att jag höll mig ifrån skiten så pass länge som jag gjorde.
Att skriva sina tankar här hjälpte mycket.
Jag läste mycket i andras trådar och skrev där innan jag till slut tog modet till mig och startade en egen tråd.

Skriv här så mycket du vill, och lycka till i ditt jobb med att dra ner / sluta.

//Buzzz

Tack så mycket.
Har inte riktigt klurat ut hur det här med Forum fungerar ännu, men kände att det nog kan bli ett stort stöd.

Du är välkommen att surfa runt och läsa i de olika trådarna och upptäcka att du inte är ensam.. Starta gärna en egen tråd, där du kan skriva av dig och få lite pepp.. Vi som är beroende och medberoende dömer dig inte, tvärtom.. (men många av oss har ju redan både hört och använt alla bortförklaringar som finns, så om du "ljuger" så gör du det för dig själv)
Du behöver inte skämmas, för vi är många som sitter i samma båt och det är strongt av dig att erkänna för dig själv att du har problem! Därmed har du tagit första steget.. Hur långt du vill gå tillsammans med forumet, är upp till dig :-)

Välkommen höstlövet! Beroende har ingenting med "karaktär" att göra. Alkohol har en förmåga att kidnappa hjärnan, och efter första glaset, så försvinner alla tankar om begränsningar hos oss som är "allergiska" ... Man tänker inte ens på hur mycket man druckit, förrän man till sin förvåning upptäcker att flaskan man "alldeles nyss" öppnade är tom..
Jag tillhör dem som tror att man faktiskt måste ta en ganska lång period utan någon som helst form av alkohol, om man ens ska ha tankar på att "dricka måttligt".. Och erkänna att man kanske hör till kategorin som inte kan..
Svårigheterna är ju att se till att man aldrig kommer över mer än max 2 glas.. (och hur lätt är det?)
Jodå, visst kan man köpa hem piccoloflaskor, men efter en period så börjar man hitta nya argument för att köpa en "lite större flaska", Köpa fler, så man slipper köpa så ofta och till slut sitter man på ruta ett igen.. (jodå, jag har gått igenom dom perioderna också och vet hur det slutar om jag börjar)
Jag sitter i farozonen, både som medberoende och att jag vet med mig att om jag börjar dricka "måttligt" så är risken stor att det smyger sig på större mängder och att jag hittar nya anledningar att ta "bara ett glas" (som vi vid det här laget vet, följs av lite till..)
Hur klok, förståndig och vettig jag än är, som nykter, så är det precis som bortblåst efter ca 2 glas och då dricker jag tills flaskan är tom!
Så länge jag inte har någon alkohol hemma, så har jag heller inget sug.. Ibland dyker tanken upp, om jag lagar något extra gott, att det skulle ha varit gott med ett glas vin till.. När det inte finns, så är tanken försvunnen efter max 2 minuter (utan att ha orsakat några kval, för min del och jag står där med ett leende numera och konstaterar att jag för min del gjort rätt val)