Senaste kommentarerna i forumet

Har funderat lite på det du skrev. Som jag fattar det blev det ingen läkarträff och ingen ny tid? All den här uppladdningen till ingen nytta, liksom. Och vet du vad jag tänker då? Kommer du ihåg när man hoppade hopprep tillsammans under skolrasterna? Man stod där och laddade bredvid den ena kompisen som vevade runt hopprepet tillsammans med den andra, och man stod och stod, och laddade och laddade, för det gällde ju att komma in rätt; gjorde man inte det så sket sig allt och hopprepets vida båge i skyn blev bara nåt dött snöre liggandes på marken.

Man vill komma in rätt.

Håglöshet kan ju bero på en mängd saker och en av dom kan ju vara att din själ signalerar. Men allt det där vet du ju redan. Jag tror verkligen att det är så att även om man inte tycker eller tror att det händer nåt utvecklande med en - eftersom man ju fortsätter dricka trots sitt bättre vetande - så fortgår processen. När den processen nått hjärtat så börjar det hända grejer, på riktigt börjar saker ske. Inifrån och ut. Och även detta vet du, eftersom du är du.

What will be, will be. Med andra ord. :)

Kram på dig! Och hopp!

Oj vad träffande det var! Precis så är det. Åker gärna dit jag kan förvänta mig att det dricks (eller stannar gärna hemma ensam "måste jobba klart med den och den grejen, tyvärr..." För att kunna dricka ostört utan att upprätthålla den nyktra fasaden). Det blir så verkligt och objektivt att skriva saker såhär svart på vitt - jag blir liksom förvånad över hur uppenbart det är att jag är alkoholist. Förstå gången jag har skrivit det, tänkt det, insett det. Lite av en chockartad insikt, trots att jag innerst inne har vetat länge.

Nyckelpigan du lyckas mycket bra med att inge hopp!! Bara att höra att jag inte är ensam är så otroligt skönt.

Jag förstår dig helt, att livet känns som en kamp itan ljuspunkter om/när man ger upp a. Jah förstår eftersom jag kände exakt samma sak. Det var det som fick mig att hålla kvar krampaktigt trots att jag svek dem omkring mig (och mig själv) gång på gång. Jag hade det tufft i början, jag tog ett återfall, kag sörjde, tyckte synd om mig själv och var förbannad... Det jag vill försöka är att inge hopp... Det GÅR att känna annorlunda men inte utan att gå igenom vissa saker och erkänna det som är så svårt - att vi inte klarar av a. Det är inte fel på min karaktär, det var inte yttre omständigheter som fick mig att dricka för mycket ännu en gång... Felet kommer inifrån, en oförmåga att hantera a och hur gärna jag än skulle vilja (och som kag ville) kunde jag inte kontrollera det mer än vissa gånger. Även om det inte känns så nu, ha bara ett litet frö kvar att det finns ett liv utan a som är värt att leva, som har ljuspunkter, närvaro och glädje. Jag är så glad att slippa känslan jag inte ens visste var kopplad till a - rastlösheten efter att hitta situationer där det var tillåtet att dricka. Jag visste inte hur jagad jag kände mig förrän jag slutade. Du måste dock hitta din väg, ville vara inge lite hopp! Kram

Ja kanske det är det. För jag vet att stoppet måste vara riktigt långt. Vet att jag inte klarar " måttligt". Min hjärna är sån o det vet jag ju. Men samtidigt måste jag. För att alternativet inte är ett alternativ längre.

Tack för pepp!
Än så länge känns det inte särskilt svårt, men jag vet att erfarenhet av tidigare försök att just i början är man motiverad och peppad men sen när nyhetens behag har lagt sig så blir det så lätt att bara tacka ja eller köpa hem bara eeen gång.

Bra jobbat Valeria, att lyckas måttlighetsdricka. Hur fixar du det? Kan du njuta av det? Jag önskar att jag kunde fixa det på ett bra sätt, men jag blir liksom helt fixerad vid att försöka fylla på glaset, på ett sätt som inte ska märkas/ska verka "naturligt".

Nyckelpigan, just nu känns det som att livet blir en kamp utan ljuspunkter utan A (förutom barnen, som förstås är ljuspunkter) - men det känns hoppfullt att höra att det inte behöver vara så... Det känns som att jag inte riktigt har lärt mig det där med glädje och eufori utan A.

Hej Maria68
Välkommen till forumet! Forumet är känsligt för olika typer av Emoijs, det kan vara det som gör att ditt inlägg inte postas. Om det var det som var problemet prova gärna igen. Dina tankar och din berättelse spelar roll!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Förstår att det är tufft när du hade blottat dig för läkaren och det sedan inte blev som ni planerat. Jag tror också på dig! Vänta inte till jul, börja nu - vi finns här! Styrkekramar

Förstår att det är tufft när du hade blottat dig för läkaren och det sedan inte blev som ni planerat. Jag tror också på dig! Vänta inte till jul, börja nu - vi finns här! Styrkekramar

Aeromagnis: Ja, jag vet att det är ett beroende, eftersom jag dricker fast jag egentligen inte vill och vet att jag inte borde.Tack Valeria!

Välkommen hit! Här finns massor av stöd, för mig är det nästan ett beroende att gå in och läsa, men om man nu ska ha något beroende är väl detta ett av de få bra! Du skrev om att du ljugit för dig själv många gånger och att det nästan är en lättnad att skita i det. Jag förstår precis hur du menar, just den känslan är en av mina motivationsfaktorer. Jag har tidigare försökt dricka måttligt, provat såååå många olika sätt, haft många bortförklaringar varför det inte funkade just den gången... Men att ha a kvar i mitt liv var så oerhört viktigt att jag inte kunde tänka mig ett liv utan. Tills nu. Det finns ett helt annat sätt att leva på, ett annat sätt att känna och vara på. Det finns glädje och eufori utan a. Naturligtvis finns alla andra problem kvar men du slipper möta dem med tyngden av skam och skuld. Styrkekramar

Hoppas att ni hade en trevlig fredagkväll utan A! För mig är en fredagkväll utan A helt otänkbar och inget jag eftersträvar, men vi har ju olika tankar om vad det innebär att "förändra sitt drickande" . Hur som helst, grattis !

Eeeeen dag i taget, ju flera dagar det blir desto lättare känns det!

Du klarade att sluta trots att du var berusad! Ett jättestort steg som du ska vara stolt över !

Ljug inte för dig själv utan ha forumet som en sanningsventil ! Mitt eget upplägg är att på forumet skriver jag bara om mina problem med A, lyckade och misslyckade upplevelser och det funkar för mig. Andra skriver om även andra problem, relationer och barn osv. Även om allt i livet hänger ihop och egentligen inte går att spalta upp så betraktar jag forumet som min fristat som är befriad från andra problem än A. Detta har lett till att en del forumvänner tror att jag är helt A-fixerad och egentligen inte har lyckats så bra som jag känner att jag gjort, men det är i alla fall den väg jag har valt och den funkar för mig. Min målsättning är att dricka måttligt och jag har inte lyckats helt, men det har blivit så mycket bättre tack vare forumet. Lycka till och välkommen hit!

Tack för ditt inlägg. Det är skönt att förstå att jag inte är ensam. Ljugit för mig själv har jag gjort många gånger, och der är nästan en lättnad att tänka att nu skiter jag i det, även om det blir svårt att sluta så slipper jag iallafall oroa mig för själva drickandet och all skam och skuld och självbedrägeri som det leder till.

Modigt av dig att göra ett inlägg.. Och du är inte ensam, jag lovar.
Det första steget är alltid det svåraste, Och att säga adjö till alkoholen kan kännas som att ta adjö av en gammal kompis.. Läs runt bland trådarna och skriv av dig.. alla är vi olika och hanterar saker på olika sätt.
Jag höll på att få allvarliga problem av mitt medberoende och hade jag fortsatt så hade jag varit helt beroende, så jag dömer ingen. Jag vet vid det här laget att våra vägar in i beroendet också är helt individuella.. Var dig själv bara.. För den enda du skulle råka ljuga för här på forumet är dig själv
Kram

Den heter snälla mamma sluta dricka och är skriven av Britta Berggren Ericson

Man måste prova för att se var gränsen går.. Och det har du gjort ikväll.. stryk den här kvällen imorgon och fortsätt på din nyktra väg!
Jag tror att det är med alkohol som med en del mediciner.. Man märker inte skillnaden förän man varit utan (eller provat igen, som i ditt fall med A..)
NU vet du skillnaden.. Och jag tror att du, även om livet kan va både tråkigt och besvärligt, konstaterar att alkohol egentligen inte var det som gjorde skillnaden ;-)
Bamse och styrkekram från en fd "etanoldriven" som numera gått över till sundare alternativ..

Toleransen har minskat" ska de nog va.

Ok, blev 1 öl o 2 whisky ikväll. Toleransen har ökat under mina nyktra veckor så blev lite full, men förhoppningsvis inte tillräckligt för en bakfylla, o inte full nog för o gå till puben så ja kunde göra bort mig. Får bara passa mig nu så ja inte "släppte in djävulen genom bakdörren". Mår rätt dåligt nu, men det va på gång hela dan, så hade nog hänt oavsett. Nej blir vatten för mig resten av kvällen.

Precis så ! Skulle jag vilja ha det! Att sitta och snurra på ett vinglas i tre timmar, det känns som en ouppnåelig dröm...

Hur det går för dig?
Sommarkatt15

Varför vänta till nyår??? Skaffa antabus och ta det på måndagar i alla fall, då behöver du inte fundera på om du ska dricka under veckan, sen får du se hur du gör under helgen. Eller tänk ibland att "idag ska jag inte dricka så får jag se hur jag gör i morgon". Gör inte en så stor grej av problemet. Ta en dag i taget!