Senaste kommentarerna i forumet

Det har varit lite upp och ner för mig. Före barnen kom kunde han ställa ultimatum pga att jag verkligen kunde göra korkade saker pga a när jag var ute. Men sen dess har det varit lugnare, men det har hänt några gånger att han har sagt ifrån när jag inte har lyckats hålla koll. Under en period när jag åt en medicin så blev min koll på berusningsgraden skitdålig (skyller inte på det, jag har svårt att sluta alltid när jag väl har börjat, men det blev mer plötsligt än tidigare med medicinen), och det ledde till ett par fyllor som han verkligen inte uppskattade. Nånstans verkar han ändå tro att jag kan fixa det, för han verkar inte så oroad nu (men han vet ju inte allt heller, jag har ju smugit en del och jag tror att han inte har fattat det). Skulle dö av skam om han märkte det. Jag vill också sluta helt men fan vad svårt det är. Särskilt i en mörk regnig höst med mycket stress o press på jobbet.... Orkar liksom inte riktigt motivera mig tillräckligt länge. Det har inte hänt nåt särskilt drastiskt, men jag har inte varit nykter på helgerna heller som jag egentligen hade önskat...

Tack Leverjag!
Tror säkert jag hittar tillbaka igen. Men jag är medveten om att jag behöver en renovering i mitt sätt att tänka. Ska ta tag i mitt mentala skafferi nu. Har alltid trott o funderat mycket runt om jag är bipolär. Ska försöka gå till botten med det nu.

Vilket starkt inlägg och fantastiskt bra att du delar din framgång, motivation och tillbakablick med oss andra här.

Tack och grattis

Alamedaslim, jag har varit ärlig med min närmaste familj (föräldrar och syskon). I starten visste bara en syster och mina föräldrar.
Bland vänner så berättade jag endast om mina problem och mitt val till 2 personer. Idag vet 4 vänner.
Jag har varit väldigt hemlig och har kämpat i det tysta - det går, trust me. Man måste inte kungöra inför hela världen att man är alkoholist och går igenom en kamp mot alkoholen.
Hur går allt för dig? Har du några/någon som stöttar dig bland dina närmaste?
Kram,
AJ

Något på spåren...;-)

Tror du är något på såren, LillPer.

Du duger precis som du är och behöver inte prestera så förbannat hela tiden! ;-)) (sagt lika mycket till mig själv)

Bra att du är här. Ge inte upp! kanske försöka med terapi + hypnos, för en större och mer långtgående förändring av tankar och känslor som styr ditt undermedvetna? Ger goda resultat för många människor med missbruk och andra känslomässiga problem..

Jag vet hur det känns och är själv inne ett dåligt tillstånd just nu. Vad jag vet och tänker på är ju att om vi avstår alkohol blir allt så sakteliga bättre och till slut riktigt bra.
Sköt om dig Mick.
Vi ska klara detta.
Lillper

Där försökte A djävulen lura dig med att knacka på på morgonen istället, men du var starkare och stod emot.
För varje gång du lyckas så blir du starkare.
Bra jobbat ?

Hej alla. Idag är jag 10 månader och 7 dagar nykter:)
Kan knappt tro att det är sant.
Ett helt år har snart gott och sakta men säkert börjar jag vinna tillbaka livet.
Jag har börjat leva igen!
Dessa 10 månader och 7 dagar har inte varit lätta. Jag har haft tunga stunder många gånger, men ju längre tid jag varit nykter, desto mer sällan kommer dessa tunga stunder.
Jag tror att det som motiverar mig till att hålla mig nykter varje dag är att jag inte tillåter mig själv att glömma hur förlorad jag var!
Varje gång som suget kommer så läser jag i min dagbok från min aktiva period, jag tillåter mig att minnas all skit jag orsakat och allt ont jag gjort mina nära och kära. Jag tänker på alla chanser jag försummat och all tid jag slösat bort på ingenting, på att vara full och förgifta mig själv.
Jag tillåter mig aldrig att glömma hur långt nere på botten jag var. Vilken trasig och sorglig själ jag var och att jag faktiskt mer eller mindre stod med ena foten i nere i graven.
Nu är det snart 1 år sen jag på väg t jobbet spydde "blod" som en fontän på öppen gata mitt i morgonruschen och rusade hem i panik. Det är ett år sen jag kom hem med "blodstänk" på kläderna, sjukskrev mig för dagen och plötsligt insåg att min röda spya inte var blod utan rödvin. Ett år sedan jag jublade glatt då jag insåg detta för det betydde ju att det inte var så illa som jag hade trott och detta måste ju firas! Och hur firar man det?! Jo genom att dricka upp resten av vinet som stod gömt under diskhon i köket. Jag spydde ju trots allt inte blod, spydde bara rödvin (från min återställare på morgonen). Och så länge jag inte spydde blod så var jag inte äkta alkis (för äkta alkisar kräks blod), så detta innebar ju att jag glatt kunde dricka vidare och detta med glatt samvete.

Tacksam över att jag inte lever det livet längre.
Hejar på alla er där ute. Kram till er, ni är riktiga kämpar!
/AJ

Tack för all uppmuntran, det hjälper och värmer verkligen, denna eländiga ångest kan vara fruktansvärd.

Välkommen Krickelina. Jag är inte helt ung heller men har rätt många år till pensionen! Har spenderat tre år här inne på forumet nu och det finns alltid värme o stöd att få här inne.
Jag har hunnit med många år innan det som varit problematiska med alkohol o ångest till följd. Känner igen mig i dina beskrivningar. Smygdrickandet som eskalerar och allt annat negativt runt alkoholen.
Jag är glad o imponerad att du kommit hit och jag ska följa dig med glädje.
Starkt att klara resan med väninnan!
Sköt om dig.
LP

Jag har nu inom kort varit medlem här i tre år. Fortsätter kämpa mot mitt beroende o missbruk av alkohol. Ligger här i fjärran land o stirrar upp i taket. Kan inte sova och tankarna snurrar. Varför klarar jag inte att leva mitt liv utan alkohol?
Det är så sjukt meningslöst och verkligen hål i huvudet att ständigt utsätta sig för denna deprimerande och skadliga djävul. Jag är just i detta nu helt införstådd med att jag måste ta tag i mitt sjuka beteende. Jag hade för exakt ett år sedan vid denna tidpunkt skrapat ihop 5 månader utan alkohol. Pang, utan förvarning(?) drog jag i mig mängder en lördag kväll och hela resan kändes förgäves. Nu tänkte jag en gång för alla fira detta treårs jubileum med att lägga ner hela detta beteende och försöka komma till rätta med min dåliga självkänsla och rastlösa själ.
Som många andra här inne så dricker jag stora mängder på helger och vid ledighet. Alla fredagar är kick off för att dricka fredag o lördag. Söndagen och delar av måndagen är hemska, men jag återhämtar mig fort och har glömt allt till nästkommande helg igen. Fy fan vad trött jag är på detta liv.
För er som inte känner mig sedan innan så är jag högst beroende av även träning och måste helst träna varje dag för att må bra. Sedan räcker det ju inte med vad som helst utan att jag måste ha presterat och blivit rejält utpumpad på varje pass. Jag lever i ett fint förhållande med min fru. Två halvuxna barn och ett fint hus i västsverige. Ett utmanade jobb med mycket resor som ibland är pressande och krävande då jag egentligen trivs bäst hemma. Dricker mig alltid berusad i loungerna runt om i världen då fri tillgång till sprit finns tillgänglig. Jag har alltid burit på mycket känslor och har väl alltid på något vis förstärkt dessa känslor ytterligare med hjälp av alkohol.
Jag är en presterande man med svårighet att tycka att något är tillräckligt bra som jag gjort. Det kan alltid vara lite bättre. Så jobbigt att leva med denna gnagande känsla och att i bland helt gå in i och fastna i detaljer. Jag är oftast alllt för hård mot mig själv och hoppas jag på något vis kan ge mig själv lite mer kärlek och ett lösare koppel. Fan, jag duger väl som jag är? Om jag inte lyckas med mitt jobb så är det ju bara så. Rätt vad det är så är man ju borta ändå, och då spelar ju ingenting nån roll längre.
Nå, tänkte nu ännu en gång sätta mig tillrätta på tåget som tar mig mot ett bättre liv och mående. Ni må tvivla med tanke på alla andra försök jag gjort, för mig är det lika viktigt varje gång att försöka, måste komma på en ny strategi och tänka annorlunda runt alkoholen, hur svårt kan det vara?
Kram LP

Härligt att läsa om din framgång, Anders!

Hur går det med Göran? ?

Heja dig!

Du står emot så bra på kvällarna så då försöker den med morgonen istället! Det är ju lite ovanligt med sug på morgonen. Du har antagligen drömt om A så suget fanns nör du vaknade.

Vad härligt att du klarar det så bra och grattis till dina dagar!

Hej, Mick. Skönt att det börjar lugna sig m ångest.

Starkt jobbat. Det blir bättre och bättre. En dag i taget... :-)

Bra kämpat! Härligt! ?

Ni verkar ha hittat varandra. :-)

Vi är några som började ungefär samtidigt och det känns fint att följa framgångarna och Se hur alla stöttar och peppar.

Vi ska följas åt länge, länge hoppas jag oavsett oavsett hur det går på vägen. Tror det är superviktigt att inte sluta läsa här även då det går bra eller om någon kört i diket. Snabbt fram med bärgare, upp på banan så puttar alla här på.

Kram och fortsatt styrka till er och alla andra här!

Våra böner så Gojan kroknar och trillar av pinn och helst dör!! Heja dig.

Jag blev bjuden på en mysig lunch idag och frågan om ett glas vitt vin kom upp. Nej, tack. Inte idag, sa jag. Och suget kom starkt men kort.

J
Gick förbi massor av trevlig ställen där folk satt med kaffe, mat, vin och champagne. Då, kände jag. Ska jag aldrig mer få uppleva detta? Ska jag vara den som inte kan dricka tillsammans med vänner och samtala. Varför? För att det väcker ett sug hos dig som gör att efter den trevliga stunden, går du hem och super sönder ditt liv. Jaha, ja just det. Så var det ja. :-/

Det var 10 dagar igår. Nu elva och läget är lugnt nu. Nu börjar prövningen på allvar... Hålla i och hålla ut. Inte falla och ta det där förrädiska glaset.

Läste här någonstans om några som diskuterade det. Tydligen händer det flera efter op. Något om att kroppen efter tar upp snabbare har jag för mig. Det betyder att du inte kan dricka som förr om jag förstår det hela rött. Varnade inte läkare för det efter op med förklaring varför?

Nu verkar du fått ett beroende som vi andra här och då är det avgiftning som gäller. Läs och skriv. Kanske du ska höra med vården som ansvarade för op.

En dag i taget. Drick inte idag!

Börjar må bättre igen och det flöt på ganska bra på jobbet idag, jag vet att suget snart kommer smygandes igen, men nu SKA det bli en vit helg, en dag i taget.
Jag följer er andra varje dag om hur det går för er, nu kämpar vi!!!!!!!

Oavsett dina egna problem så kommer du med en del uppslag som kanske blir värdefulla för olika människor på forumet.
Den fria viljan gäller och du är vuxen nog att inse och hantera dina problem
Önskar dig lycka till!

Ett halvår känns som en hel evighet när jag fortfarande kämpar på min andra vecka!

Härligt att läsa att du inte har druckit någonting hemma sedan i juli.
Nu vet jag ju inte din historia, jag har inte läst hela din tråd (ska göra det?) men vill ändå ställa frågan till dig om du tror att du kommer att klara av att bara dricka vin när du är ute på middag utan att det är början till en töjning på gränserna?
Själv har jag haft ett destruktivt beteende att dricka vin på kvällarna "för att koppla av" men är nu inne på min 10:e dag utan.
Jag kämpar på. Tar en dag i sänder. Jag slutar för att sluta helt.
Lycka till på din väg!?

Att säkra upp med antabus innan resan. Gjorde det mest för att lugna min familj så de inte skulle gå runt och vara oroliga om jag drack eller inte. Nu blev det inte alls så att jag kände någon oro eller fundering ifrån dem. Var ändå skönt att ta antabus så jag kunnat förklara för alla med gått samvete att de inte behöver oroa sig. Det här med att sluta med lögner och bortförklaringar är för mig en väldigt stor del i min kamp mot en bättre framtid. Låter så självklart men har inte alltid varit så tyvärr. Det jag upplevde som allra skönast var ändå att jag inte var sugen på öl eller vin då de andra vuxna i sällskapet tog in det till maten. Jag vet ju varför jag inte kan/ska dricka alkohol medans de andra kan göra det för att de uppskattar vin eller öl till maten och verkligen kan dricka med måttlighet och kontroll. En annan skön känsla är då jag sitter efter utcheckningen i receptionen utan någon som helst ångest för att jag gjort något "konstigt" på fyllan. Ingen som kollar på en med fördömande eller nedvärderande blickar eller liknande. Så har det såklart inte alltid varit men då ångesten och det dåliga samvetet sätter in så har i alla fall jag alltid nästan fått någon form av förföljelsemani att alla dömer mig. Oftast dessvärre med all rätt. Summan denna gång blev mitt nya jag 1 alkoholen 0. Bara att fortsätta med en ödmjuk inställning att vara lika insiktsfull i framtiden.