Senaste kommentarerna i forumet

Vad är det som egentligen gör att du dricker trots att du vet att du inte borde? För mig är det ett beroende. Bra att du insett att du inte borde dricka

Jag har bestämt mig, undra när jag sist inte drack en fredag?!

och jag har inte druckit en droppe. En del av mig säger, va fan, det är ju fredag ta ett glas, en annan del av mig, tänker nej, var nykter och vakna fräsch i morgon.

O så va de 1 månad. Ska ja stanna vid stoppstationen eller bara köra rakt förbi o satsa på 5 veckor (2 månader?). Har en bara 1 öl i kylen, jävligt sugen på o dricka den, o lite whisky kvar i flaskan. Haft en rätt kass dag idag, inte mått bra. Fast inte heller sugen på o börja om när det gått så länge, tänker inte hälla ut ölen, men utgångsdatumet e i Juni så de borde va lungt hah. Ska kanske på konsert i slutet av nästa månad, då kommer det bli svårt o hålla sig nykter, kanske borde träna på måttlighet innan dess..

Har du något fritidsintresse? Att vara sysselsatt hjälper ofta.

Kommer då nummer tre. Drack som ni gör/gjorde men det hela eskalerade och jag drack mer, mer och mer. Till slut var det kört. Blev lobad två gånger mm. Ja bryt innan det går åt pipan. Har ni båda alkoholism i släkten ja då löper ni ca 80% högre risk att själva bli det.

Det som har fått mig att säga "nu är det nog" är delvis att det har blivit för mycket, för ofta och med tråkiga konsekvenser. Men delvis, eller egentligen framför allt, så handlar det om hur jag tänker på alkohol. För mig har det varit självklart att om jag går ut och äter middag så ska jag ha vin till. Vilket innebär att jag t.ex. har låtit bli att äta på restauranger som jag egentligen vill fara till bara för att man då måste köra bil. Jag har nog aldrig i hela mitt liv tackat nej till alkohol. Jag har umgåtts med människor som jag egentligen inte velat träffa bara för att få dricka. Även om jag började dricka i ensamhet relativt nyligt så har jag letat efter tillfällen att dricka under många år.

Jag tror inte att jag nödvändigtvis måste vara vit resten av mitt liv. Men jag tror att jag måste vara vit under en längre period för att ändra mina tankar och mitt perspektiv. Jag måste inse att jag kan uppskatta att umgås på t.ex. en aw även utan att vara lullig. Eller att jag kanske inte gör det och då kanske ska söka mig efter andra saker att göra. Om man inte har roligt fören man är packad, hur roligt har man då? Och måste man verkligen ha vin för att det ska bli mysigt när det finns så mycket annat gott man kan dricka?

Jo jag kan, jag har ju kunnat så mycket annat...

Jag har alltid hört att hjärnan inte förstår själva ordet INTE. För om man tänker "Jag ska inte äta godis" så tänker man ju på godis. Istället kan man tänka " jag vill och älskar och kommer att äta morötter" hihi hur man nu ska överföra det... "Jag ska dricka alkoholfritt" kanske?/Maris

att se några rader från dig, var nästan orolig att det var så tyst, men jag kanske har missat ngt. Alkoholens alla baksidor, ja dem slipper man nu. Till exempel att planera för fullt inför helgen hur mycket, när och allt detta som alltid slutar på söndag kväll med att dricka upp allt som finns kvar plus en sväng på pizzerian plus en sväng till macken för ett 6-pack. Och sedan måndag morgon och man undrar vad i helvete man håller på med när man kommer upp vid 11-tiden. I morgon ska jag upp tidigt, åka till en annan stad och göra roliga saker ihop med min fru. Livskvalitet, och jag kommer att komma ihåg alltsammans. Hade A varit med i bilden hade det varit skitjobbigt i kväll att planera för drickandet så att jag skulle kunna gå upp i morgon och köra utan risk för att åka dit. Nu ska jag planera för en god middag i kväll i stället. Ha en bra helg alla...

Känner igen mig mycket i det du skriver. Har dock inte börjat gömma och smygdricker än men jag vet att det är nästa steg och jag vill INTE hamna där! Varför? Jo jag vill förstås fortsätta dricka! Varför? Ja säg det, jag är verkligen psykologiskt helgalkis... Har funderat på att alltid hålla mig till enheterna som gäller och om de överskrids blir helgen därpå vit. Vad tror ni om det? Denna helgen är vit för mig och sambon har vi bestämt men nog tänker jag på alkohol nog...

Försöker verkligen att inte vara för hård mot mig själv men är så svårt när jag känner mig som en värdelös mamma. Varför kan jag inte sluta för deras skull? Vet inte om jag orkar sätta upp några mål just nu, blir bara besviken då jag misslyckas. Men vet hur bra jag mår då jag inte dricker och hur pigg jag känner mig och det försöker jag ta med mig, varje timme, varje dag.

Du har rätt, jag ska ta en promenad istället. Tack för stöttningen:)

Kanske är det just att bli "påkommen", som krävs, för att vi ska tvingas få upp ögonen på allvar inför ett beteende..?
Åker du till systemet, så riskerar du att köra onykter (om du kör bil) Och att köpa mer alkohol som du sedan dricker upp!
Ta en promenad istället.. Att röra på sig, skingrar tankar och får igång kroppens egna endorfiner (som vi behöver för att må bra!
Du behöver inte ta några jättebeslut idag!, bara ett : "Just idag, ska jag inte dricka alkohol, vad som än händer"
.. Morgondagen lämnar vi därhän tillsvidare..
Styrkekram!

Det stämmer så bra tyvärr:(
Igår kände jag mig så stark och tänkte att jag inte skulle dricka något. Men så hade jag kvar i min box och när den var slut öppnade jag en flaska likör som min man har sparat. Hur ska jag förklara att den är öppnad? Jag har flera flaskor av olika sorter att köpa tillbaka innan han märker att dom är slut. Varför ska man utsätta sig för sån stress och ångest? Idag mår jag inte alls bra, tur att jag är ledig från jobbet. Och nu går jag här och är så rastlös, väger fram och tillbaka om jag ska åka och köpa en ny box eller inte.

Skulle ju börja med antabus. Första tiden ändrades av läkaren mer än en vecka. Närmsta nästa tid jag fick krockade med annat men jag tog den. Och avbokade när jag insåg att jag inte skulle få ihop det tidsmässigt. Tappade sugen på nåt sätt, jag hade laddat så för första tiden. Våga blotta mig, outa mig för läkaren.
Så oktober har varit ganska laglös. Inga föresatser, mest bara trött o håglös. Vin även i veckan. Jag bara måste göra en omstart. Tänkte till nyår, men det är ju två månader dit. Kan inte hålla på såhär tills dess...

Kämpa på! Du gör ett jättebra jobb! :-)

Jag ska själv ha min 30 års fest snart och då kommer jag dricka a fritt!

Så nu är det bara att bita ihop (ajojoj) :-)
Kramar!

Det är ju hur bra som helst att du är modig och skriver här och vågar vara ärlig! Annars kommer det aldrig gå! Det är inte alltid man lyckas med det man så gärna vill. Men vi finns här för dig och du har stöd! Var inte för hård mot dig själv bara!
All styrka till dig! Kramar

efter en måttlig AW där jag avböjde en fortsättning ! Känns bra!

Jätte bra jobbat, det blir bara lättare med tiden.

Att skriva dagbok låter som en jättebra ide. I nuläget så markerar jag bara dagarna genom att stryka med grön överstrykningspenna över gårdagens datum.

5 nyktra dagarna nu och suget är verkligen mycket större än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Så fort jag är ensam så blir jag sugen och jag har svårt att motivera mig till att göra konstruktiva hälsosamma saker. Jag har ätit löjliga mängder godis, skräpmat och druckit cola varje dag. Som om ett skit skulle göra behovet av annan skit mindre..

Nästa helg är det halloween och i vanliga fall går jag alltid ut då (älskar att klä ut mig). Men det känns alldeles för riskabelt av många anledningar och som tur är dök ett annat alternativ upp. Troligtvis är det helnyktert, men för säkerhets skull tar jag med mig egen dryck. Helgen efter det är det också en sådan där farlig fest när en vän fyller 40. Jag är inte helt bekväm i stora delar av sällskapet och då är risken att det går överstyr väldigt stor. Om jag inte tror att jag kan hålla mig till A-fritt då så får jag nog vackert stanna hemma då också. Jul och nyår ska jag jobba så slipper jag otäcka frestelser då och tjänar en massa extra pengar på köpet.

Om några dagar har jag varit helt vit i en vecka.. jag har ingen aning om när det hände senast..

Tänker på vad du skriver, FM, om halvårsmedaljen. Det är ju förstås så att den är din ändå, alldeles oavsett ditt lilla empiriska experiment med dom där vinglasen för ett tag sen. Man vill ju gärna räkna dom där vita dagarna, sätta in varje en på uppehållskontot, se saldot växa. Men viktigare än så är insikterna, att känna att man går framåt i processen. Att lägga pusslet, hitta sin väg, allt det där som du redan gör. <3

Tack, Moa och Nyckelpigan! Ja, AA är inte dumt alls. Jag har hittat en mötesdag där det inte kommer rakt en uppsjö av folk. Kanske bara mellan fem-tio stycken. Känner att det passar mig bäst. Man får prova sig fram. :)

SL, rara. Tänkte på dig också i dag, lustigt nog. Så där att jag tänkte att nu ska jag lämna en hälsning - och så hann du före.

Ja, hörni. Ramlade över ett gammalt fb-meddelande till en vän häromdagen. "Har käkat Antabus sen i måndags. Mitt mål är att vara helvit i 70 dar, sen kommer sommar, spöregn och semester." Det skrev jag 22 mars 2013. På dagen två år senare påbörjade jag min nuvarande nykterhet. Den fyller förresten sju månader precis i dag, grattis-grattis! Vad jag vill säga med detta är att det där fb-meddelandet så tydligt satte fingret på Processen. I mars -13 hade jag tänket att en vit period skulle do the trick. Och jag var inte villig att avstå alkoholen under min semester. Det tog alltså två år för mig att gå från den villfarelsen till ... eh, ja, min nuvarande. Min nuvarande tro är att jag mår så väldigt bra av att slippa alkoholens alla baksidor att det är värt att leva den, och dom, förutan. Bara så.

Och annars då? Jo tack! Lucas och jag har det gott tillsammans. Älskar den karln. Jag har fått bättre balans mellan alla livets beståndsdelar. Det tog förbaske mig ett halvår men nu sover jag så otroligt mycket bättre. Hah, det älskar jag nästan mer än min karl! Jag börjar få ordning på mitt behov av att fylla mig med snacks och skit som tog vid sen jag slutade att fylla mig med alkohol. Det enda som är helt åt helvete tidvis är mitt himla humör och nu pratar vi inte mer om det. Ja, just det, har blivit blodgivare också!

Till alla dom av oss som misströstar; okej, acceptera att det misströstas. Ha samtidigt tillförsikt, våga tro åtminstone yttepyttelite på att processen faktiskt pågår, om än i det tysta. För det gör den.

Oj, nu bubblar det upp en massa kärlek och jag blir nästan lite tårögd. Kvällskram med extra allt på er!

Har tre barn och får så dåligt samvete i stort sett varje dag. Känslan att jag inte bryr mig om dessa eller maken tillräckligt. Vill ibland bara sitta på en stubbe i skogen och fundera på hur jag ska klara av att leva vidare. Totalt nattsvart mellan varven. Min läkare som jag funderat på att dra några varv i kopieringsapparaten, för sådana behövs flera av, har gjort att jag lever kvar i detta jordelivet och även om jag är förvånad så verkar familjen vilja dras med mig därhemma.
Jag har gjort allt som jag har kunnat och kommit till insikten att saker och ting inte kan bli bättre än så, hur mycket jag än anstränger mig.
Har slitit ut både kbt specialister, psykologer mm. Rest mig från möten och bara lämnat. Känner mig elak och självupptagen. Här smygdricks inget utan när andan faller på så ställer jag flaskan på bordet och skulle någon ta den så går jag ut och slutar det någorlunda lyckligt så kommer jag hem stående lodrätt.
Jag beundrar er alla som lyckas hålla nollan under flera år. Ja, t o m för resten av livet.
Lider med er som kämpar och hoppas att vi kan få ljus över tillvaron och sopa bort de svarta molnen som hopar sig mellan varven.
Naturligtvis finns det dagar, veckor, månader som är riktigt superbra. Men hur får man det att vara så för resten av livet. Ska man alltid sugas ner i det här mörkret och tro att det är fan som hela tiden letar upp en?
Vi vill ju bara få njuta av livet och våra nära och kära innan allt ändå tar slut.

kom och tänka på dig när jag vandrade hem. Ville bara säga det och att jag hoppas du har det bra.

Kram

Visste inte om jag skulle orka skriva här nu. För vill ju vara den som lyckas och när jag bestämt mig slutar med A. Men känner att det här får vara min dagbok och jag är ju inte perfekt. Har druckit en flaska vin ikväll, och just nu ger det mig styrkan att klara av kvällen. Jag ska lägga alla barnen, fixa tvätten och ta toan medan sambon ligger i sängen, för han är ju deprimerad och sjukskriven. Jag orkar inte utan vin. Vill ju men just nu....... NEJ