Senaste kommentarerna i forumet

Nu var det länge sedan du uppdaterade. Hur går det? Hoppas det går bra såklart, men gör det inte det, så ta nya tag så fort som möjligt. Tror att det är lättare då.

Tack så mycket för era svar! Jag trodde aldrig det skulle betyda så mycket att någon bara ville lyssna, några som faktiskt vet och förstår.

Sen jag har läst här i trådarna nu dagarna efter senaste skammen så känner jag mig för första gången inte ensam.

Jag känner att jag får styrka och jag känner mig lite bättre till mods.

Som idag på jobbet så skulle jag bara in och föra över pengar på internetbanken. Ser då en stor summa pengar som dragits i lördags på en pub. En pub jag inte ens har ett minne av att jag var på. Jag fick jordens klump i magen, kände hur ångesten kom krypandes och tårarna börja stiga i ögonen. Då stängde jag in mig på toaletten och loggade in här och läste flera trådar. Då släppte det.

Det känns som om jag kan tanka energi och kraft bland er och det får mig att bli så glad.

Jag ska ha min 30 års fest 31 okt. Mitt mål är att vara nykter. Att jag ska tänka bara en bit framåt. Men jag vill klara det! Jag vill inte förstöra min egna dag eller min tvillingsysters ( som alltid annars får ta reda på mig) Den dagen vill jag minnas och jag vill ha kul. Kanske till och med får hjälpa någon annan :-)

Tusen tack för ert stöd och för era fina uppmuntrande svar! Jag blir riktigt rörd!

Jag kämpar med er! Kram till er!!!

Tack så mycket för ditt fina svar!

Det stämmer. Jag kan inte och har inte kunnat sätta fingret på varför det blev som det blev. Förmodligen en salig blandning av dålig självkänsla och svåra situationer. I början kändes det verkligen skönt att hamna i det första stadiet av alkoholruset. Jag var inte lika hård mot mig själv då. Ångesten försvann. Det var sen när intaget ökade som det bara blev sjukt. Och sen överstyr. Nu vill jag jobba med självkänslan och fokusera på mig själv och mitt barn. För genom att ge honom mycket får jag så mycket tillbaka. Jag har börjat läsa böcker som Mia Törnblom skrivit. För där kan jag också hitta styrka. Kunde hon så kan jag!

Tack igen för svaret! Det gör mig varm inombords :-)

Vill bara titta in och säga hej. Blir inspirerad att gå på AA-möten som nog är ett måste för mig....
Ha de så gott!

Känns som detta kommer förfölja mig för alltid

dig Valeria, jag har tack och lov kommit så långt nu att jag tackat jag till firmafesten, jag vet att jag ska vara nykter och att det är helt ok, jag ser fram emot det. Lite god mat och socialt, sedan drar jag nog när alla börjar sluddra och lägga armen om axeln. Kör på, jag går också på antabus och det är min trygghet.

Välkommen hit! Här finns massor av stöd - läs andras trådar och skriv av dig i din egen. Här kan du vara alldeles öppen och ärlig, det är ingen som dömer dig utan hjälper dig vidare när det är tufft eller gläds med dig när det går bra. Du är ingen dålig människa. Du är ingen dålig mamma. Du är en person som inte klarar av alkohol, men det är bara en bit av dig och inom fig finns så mycket mer. Du skriver insiktsfullt och öppet... Jag är övertygad om att du inte hade skadat de som står dig närmast om du hade varit nykter. Du har inte druckit p g a att du är en elak människa som inte har någon karaktär. Alkoholism, a-problem eller vad man väljer att kalla det är en sjukdom, en kemisk reaktion i hjärnan och har inget med karaktär att göra. Ta ett steg bort från skulden och skammen, låt ångesten ligga där för sig själv. Vem är du när du är nykter, vad tycker du om och vad är viktigt för dig? Separera drickandet från din person (vilket är svårt, jag vet), sluta sparka på dig själv och se framåt. Det som är gjort är gjort. Du kan inte ändra på det men du KAN ändra på nuet och framtiden. Det finns ett liv på andra sidan som är värt så mycket mer. Jag vet inte vilken hjälp du behöver (kanske medicin el samtalskontakt), det vet du bäst, det är din resa. Det kag vet är att du INTE är värdelös, att du har all rätt i världen att må bra och att det går. Du har tagit första steget genom att skriva här, fortsätt.. Oavsett om det är en bra eller dålig dag... För mig har forumet varit ovärderligt, det håller mig kvar i verkligheten när den där rösten börjar förhandla. Styrkekram

positivt att läsa inlägga som ditt rensvind! Visst går det att förändra livet, det är budskapet du förmedlar så bra och som verkligen behövs på ett forum som det här. Alla lycka i framtiden!

Jobbig situation du hamnat i. Om du har problem med alkohol är det ett bra tillfälle att få hjälp, kanske kan bli en vändpunkt vad gäller alkoholen. Du skriver att du var på en fest & drack till sent på kvällen. Känns som det skulle kunna hända vem som helst i samhället. Skriv gärna mer om hur det går!

Det är väldigt lätt att hitta på svepskäl att öppna en flaska, en box eller vad det nu är man har.. Många tycker att det känns fel att hälla ut alkohol (själv har jag en gubbe som alltid ser till att ta "slumpen", oavsett om det är en deciliter eller halva flaskan kvar..)
Finns det en oöppnad så finns tusen anledningar till att "smaka"/ bara ta ett (vilket blir fler) glas.. I sämsta fall "belöna sig själv" för att man varit duktig och inte druckit något på en dag eller två..
Håll ut.. Härinne håller vi tummar och tår för alla som vill (många gånger ;-) )

visar att du kommit långt.. Det är ett stort steg för de flesta, att erkänna att det FINNS problem..
Nej, ingen föds till alkoholist, Ingen bestämmer sig plötsligt för att bli beroende eller få problem att kontrollera sitt alkoholintag.
Jag tycker inte att det finns någon anledning att dömma människor som visar att de vill ta sig ifrån en situation de inte bemästrar eller tycker om..
Läs i de olika trådarna och var lite stolt över att du vågat!
Du vill något annat än dricka hejdlöst och du är värd allt stöd! Kram (från en som var där och räknar sig som medberoende på väg mot ett tillfrisknande)

Måndagen blev på ngt sätt för mkt. Av de fragmentariska minnen jag har, gjorde jag helt sjuka saker. Eftersom jag druckit rejält mindre i helgen, så var jag på jobbet under måndagen, skakig & med starkt a sug. Så direkt efteråt åkte jag till bolaget & köpte en flaska sprit. På tisdagen kände jag mig mer motiverad att sluta med a, än på länge, kan därför stolt säga att jag haft ett alkoholfritt dygn. Första på ett par veckor.
Jag har haft kontakt med b.c sen 1 månad, men ännu inte fått träffa ngn läkare, och alltså inte fått ngn medicin utskrivet. Vilket är lika bra kanske, det är jag själv som måste ändra beteende (vilket jag säger, men inte gör).

Hej nyckelpigan, har läst stora delar av din tråd och sett din resa med motgångar och medgångar. Jag har precis börjat min, men du ger hopp om att om man vill så kan man förändra sitt beteende, det är inte lätt men det går! Tack!

Välkommen Viljan85

Du vill vara ärlig i hur du har det just nu och det kräver mod. Många gånger är det ett viktigt första steg att sätta ord på sina tankar och känslor. Du ger dig själv bra förutsättningar för att förändring ska ske, starkt jobbat!

Du har gått igenom en hel del utmaningar i ditt liv. Du beskriver också att du tidigare ägnat stor omsorg för nära och kära i din omgivning och varit aktsam med alkohol av fler skäl. Under senare år har alkoholen satt käppar i hjulet för dig, det oroar dig. Det låter som att du är redo att rikta din förmåga till omsorg inåt? Frågor som - Vad vill du? Hur vill du leva ditt liv? Vilka värden strävar du efter? börjar få utrymme. Stämmer det?

I stunder smärtar det dig att du inte är den förälder du vill vara. Jag vill gärna poängtera att du verkligen tar ansvar nu genom att stanna upp och ändra riktning. Ditt barn är ett viktigt skäl att göra annorlunda. Ibland kan det vara svårt att förändra sina alkoholvanor själv. Det finns många vägar att gå. Du har valt att gå med här och jag hoppas att du blir hjälpt av att skriva och läsa här på forumet. Här finns utrymme att vända och vrida på tankar och idéer.

Jag slås ofta över den generositet som ni användare visar här. Ni ger och får.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Idag har jag inga problem med att säga att jag inte vill ha alkohol.. Jag säger bara att jag upptäckt att jag inte mår bra av det.. En sorts allergi helt enkelt. Har man bara ett glas framför sig, så slutar de flesta att fråga vad det är man har i, när man har trevligt..
Nuförtiden umgås jag iofs sällan i kretsar där det dricks alkohol.. Men visst, jag har varit på "tjejträffar" där en del suttit med sina vinglas och ibland har jag inte brytt mig och ibland har det stört lite.. Inte för att jag själv vill ha, utan när jag märkt att det blivit både 3 och fyra glas.. (Folk är ofta mer "salongsberusade" än de tror efter 2 glas, speciellt om det druckits snabbt..)
För dom som "tjatat" om anledningen till att jag dricker alkoholfritt, har svaren varierat, beroende på person och mitt humör.. På rent djäkelskap, svarade jag en gång på frågan: - Men vill du inte ha ETT glas vin i alla fall..? - Nej, jag vill inte ha ETT glas.. jag vill i så fall ha hela flaskan.. ;-)
Det blev lite tyst... Men minen var obetalbar hihi.. Jag förklarade, att jag inte saknade vinet (även om jag ibland säkert skulle tycka att det var gott) men att min "allergi" i en del fall yttrade sig som så, att efter första glaset, så räckte det inte utan jag ville ha 3 - 4 glas till (och då kanske jag inte hade så trevligt längre..)
Annars har jag sagt ett enkelt.. Nej, jag är inte sugen på alkohol.. Eller tyvärr, jag kör/ ska upp tidigt imorgon och jag får alltid så ont i huvudet, oavsett mängd..
Jag hoppas att du hittar din egen strategi Nyckelpigan!
Önskar dig allt gott och skickar en stor styrkekram <3

Kände för att ta ett glas både i förrgår och igår, kändes att det var på gränsen! Tur det inte bli av! Igår hade jag även lagt roséflaskan ii frysen, varför vetefan, men jag glömde den iaf där över natten hehhe kanske ett bra tecken men ändå inte så smidig:D
Är ute på promenad till havet nu, rensa skallen, motion och avledande i ett. Huvudvärk och magont men det kommer nog från förkylningen.

Jag satte mig för första gången och läste igenom min egen tråd från början... vilken resa man har gjort under de här månaderna... när jag läser kommer jag ihåg hur det kändes, hur jag tänkte... och jag inser hur långt jag har kommit. Jag menar inte på något sätt att min resa är klar, den har ju bara börjat, men jag har aldrig någonsin varit där jag är idag förr och jag är övertygad om att jag inte hade varit det om det inte hade varit för det här forumet. Allt stöd man har fått, allt det ger att läsa om andras resor... det förankrar mig och hjälper mig mot den där förrädiska rösten som försöker övertyga mig om att "det var väl inte så farligt, ett glas kan du väl ta". Just idag känns det så avlägset. Jag laddar batterierna inför dagar när det kanske inte är lika självklart, tar inte ut allt i förskott, sörjer inte romantiserade bilder av rose-vin i solen... inte idag i alla fall. Jag kommer ihåg att någon i början av min tråd skrev att man kommer att kunna sitta där i solen med a-fritt och känna känslan av att vara i nuet, den som jag trodde bara fanns i a-rusets början... jag ville så gärna tro på det, men gjorde inte det längst in. Idag vet jag att det är sant. Jag slipper även rastlösheten och oron som driver en att leta efter nästa glas... jag menar inte att allt är guld och gröna skogar, vissa dagar är tuffa, men det jag upplever idag trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Det har krävts många rätt tuffa insikter om en själv, insikter som har gjort så ont och som har krävt en sorgeperiod... men de har lett till något nytt och mycket bättre. Jag ser att det är rätt många nya som registrerat sig den senaste tiden, jag hoppas jag kan ge er lite hopp och ork att kämpa vidare. Det FINNS ett liv utan a, även om det inte känns så. För fyra månader sedan kände jag att ett liv utan a inte var värt att leva... tänk så fel jag hade. Detta kan jag säga fastän det händer en massa andra jobbiga saker i mitt liv just nu, som gör att det är tufft, men tänk så mycket tuffare om jag samtidigt hade a i mitt liv... Nu kan jag rakryggad stå på mig när det blåser.
Det som fortfarande känns jobbigt är dock situationer där man "måste" stå för att man inte dricker. Jag önskar att det inte hade varit så. Tänk om alla som hade varit deprimerade, brutit ett ben, hade massor av hål pga att de inte borstade tänderna mm måste börja varje middag eller social tillställning med att lägga korten på bordet. Om de med ätstörningar måste göra detta klart för alla, säga att de tänkte äta exakt så här mycket eftersom de slogs mot sin sjukdom. Det jag menar är att jag bara vill vara jag. Jag vill inte att det ska bli konstigt och obekvämt, även om det mesta kanske är i mitt huvud (men inte allt). Jag vill inte att allt ska handla om att jag inte dricker a, jag vill bara vara en i gänget, en som pratar, skrattar och har roligt... men som är nykter. Jag vill inte lägga korten på bordet i alla sammanhang (bara ett fåtal), jag vill inte känna mig obekväm i vad jag ska svara, jag vill bara vara med. Inte få andra att bli oroliga, försöka bjuda in till tillställningar där all a är borttagen... det blir så fel, i varje fall för mig. Jag har inga problem att sitta med på en middag där alla andra dricker (som vanligt, inte som jag drack) och jag har mitt a-fria alternativ. Det jag INTE vill är att fokus ska läggas på att jag inte kan dricka a, att andra blir obekväma och tror att de hjälper när de istället stjälper. Jag vill inte vara den som man måste oroa sig för, försöka ta hand om och skydda från a... jag är för första gången kapabel att fatta mina egna beslut i denna fråga och det är att inte dricka någonting. Jag vill dock i övrigt leva som tidigare och jag har ännu inte hittat rätt balans där... Jag fortsätter leta. Kram

Vilken vinst Anders 43! Har själv varit på många konferenser och vet hur svårt det kan vara. Men känns skönt dagen efter!

Hej Vojna :-) Jag ar börjat skriva dagbok. Den tänker jag skriva ner allt i. Alla pinsamma saker jag gjort i fyllan. Alla mina tankar och beskriva min ångest. Kanske när jag blir sugen, när jag åter igen tänker att nu kan jag testa igen så tar Jag fram boken och minns! Jag vill bli påmind om att alkohol faktiskt håller på att förstöra mitt liv!

Kämpa på! Jag hejar :-)

Jag tycker inte heller att du ska tycka att era drickarvanor är ok. För många år sedan när jag hittade hit första gången drack jag vad jag tyckte var "normalt". Helger och vid fest. Blev inte för full och hade aldrig haft en minneslucka. Men det var ju ändå något som gjorde att jag tittade in redan då. Nån typ av insikt om att det förhållande jag hade med alkohol inte var bra. Och åren gick, konsumtionen eskalerade. Jag hade uppehåll, alltid med fokus på att få dricka igen. Började smyga, gömma, särskilt på slutet eftersom jag sagt att jag skulle dra ner, men inte ville/kunde. Har också tyckt att Helgdrickande var livsviktigt, men nu dricker jag a-fritt och är nöjd med det. Alkohol gör en seg, även dagen efter. Det är bättre utan. Ni har barn också... Jag med! På slutet när mitt drickande urartade var jag berusad med barnen ibland. Det är inte ok, tycker jag nu. Jag höll det på en ok nivå (som jag tyckte då), men på slutet när jag skulle försöka dölja att jag var full/påverkad och skulle laga mat eller hjälpa till med läxor i berusat tillstånd var det hemskt. För jag märkte ju att det inte funkade som jag tänkt mig. Och eftersom jag samtidigt försökte dölja så blev jag också extremt medveten om att jag blev "pratig" inledningsvis. Och då var jag ju inte uppe i nån promillehalt att tala om härinne om man ska tro systembolagets fakta om kroppen. För några år sen sa en kvinna att hon tyckte att 1/2 flaska vin fred, lördag o ibland söndag var för mycket. Jag tyckte att hon hade fel för ALLA dricker ju så, även de som inte har problem. Men jag har ändrat mig nu. Jag var fixerad vid helgdrickandet, och så funderar jag över vad vi sänder för budskap till våra barn när vi dricker varje helg, varje semester. Nu när jag slutat så är jag mer närvarande. Lever i nuet. Jag dricker nåt glas när jag går ut för att det är gott och för att jag inte bestämt mig för att avstå helt. Vet inte om jag tar det steget. Men i stort sett ett nyktert liv har jag just nu och mår bra. och jag tycker att ni har all anledning att fundera över er konsumtion, är ni uppe i över 1 promille så är ni kanske inte heller de föräldrar ni skulle önska att ni var. Och det är väl åtminstone min största skam - även om jag inte trodde/tror att barnen märkte så mycket. Men jag önskar att jag stoppat tidigare.

Som jag skrev tidigare var jag rädd att INGEN skulle svara mig.Tack för ditt välkomnande! Ska läsa dina inlägg också så jag "lär känna" dig bättre! Jo om det inte vore så att jag själv jobbar inom vården så skulle jag nog inte reflektera över mitt förhållande till a. Jag hoppas att a blir mindre viktigt i mitt liv också! Styrkekramar!

Var lite rädd att INGEN skulle svara på mitt inlägg för att det skulle upplevas som löjligt jämfört med många andras i detta forum. Ska läsa på dina inlägg också - tack! Styrkekramar!

...som ett stöd för dig! Ska läsa din tråd också! Styrkekramar !

och ja det har hjälpt mig som avskräckande exempel. Förstå mig rätt, men jag ser många likheter mellan oss. Att ex bestämma att om man överstiger en viss mängd är det slutdrucket helt. Och att sedan inte hålla det löftet till sig själv. OCH låtsas som ingenting så kanske inte någon annan heller reflekterar över det. Tror det är ett viktigt steg i rätt riktning att verkligen skriva sanningen här och det ska jag försöka göra lika bra som du Valeria! Styrkekramar!

Precis som du skriver är de oöppnade flaskorna mer en fälla. Det är så lätt att korka upp pga något fånigt svepskäl