Senaste kommentarerna i forumet

Hittade detta på nätet, från en av AA:s böcker, tror det var leva nykter. Kopierade ut en liten del men just den här delen berörde mig:

Vi behöver inte heller skämmas för att vi har en sjukdom. Det är ingen skam. Ingen vet exakt, varför vissa människor blir alkoholister och andra inte. Det ar inte vårt fel. Vi ville inte bli alkoholister. Vi strävade inte efter att få den här sjukdomen. Vi 1ed inte, trots allt, alko holismens alla kval, för att vi njöt av det. Vi föresatte oss inte medvetet och hätskt att begå alla dessa handlingar vi sedan fick ångra. Vi gjorde dem mot bättre vetande och mot vår instinkt, därför att vi var verkligen sjuka - och visste inte ens om det.

Vi har lärt oss, att ingen nytta kommer av meningslös ånger och vånda över hur och varför det blev så här. Första steget mot att börja må bra och komma över sjukdomen är helt enkelt att låta bli att dricka. Smaka lite på tanken. Skulle du inte hellre frankt erkänna ett hälsotillstånd som är behandlingsbart, än ömkligt gå omkring och oroa dig över vad det kan vara för fel på dig? Vi har själva funnit, att det är en bild av oss, som känns bättre och ser bättre ut än den gamla bedrövade - och bedrövliga - bilden vi hade förut. Den är sannare också.

Vem som vill är välkommen till en "gratis provtur, utan förbindelse" med denna nya identitet. Sedan kan den, som vill ha tillbaka de gamla dagarna, känna sig helt fri att börja om dem på nytt. Det är din rätt att ta tillbaka din andliga nöd, om du vill ha den.

Å andra sidan, kan du också behålla den nya bilden av dig själv, om du hellre vill det. Den bilden är också en av dina rättigheter.

Bra jobbat Sommarkatt!
Du verkar ha en stark övertygelse och drivkraft! Det är jätteviktigt. Har du stöd av din familj? Vänner? Arbetskamrater?

Det är min första vita helg också på mycket länge. Inte för att jag tidigare har gjort någon direkt skillnad på vardag eller helg (har tex kunnat vara asplakat en tisdag och mer sansad en lördag kväll). Men det kändes skönt att inte behöva springa till Systemet igår.
Nu gäller det för mig att bestämma mig. Känner att jag inte riktigt har gjort det ännu. Kanske har jag inte riktigt fattat än att jag faktiskt är alkoholist och vad det innebär. Att jag måste avhålla mig från alkohol resten av mitt liv. Jag har innerst inne någon slags naiv tro på att bara jag kan vara vit tre månader, ett halvår eller ett år , så kommer jag att kunna dricka normalt igen vid festliga tillfällen, etc. Jag har fruktansvärt svårt att acceptera att aldrig någonsin kunna få dricka ett riktigt gott glas vin igen, eller ta en god öl på en uteservering i solen tillsammans med vänner.
Kanske förändras den förhoppningen efter mitt första besök på en beroendemottagning i veckan som kommer.
Jag har ju läst alla historier här inne som visar på att många har tänkt som jag, men åkt dit gång på gång.

Känner du någon skillnad när det gäller suget när du tar Antabus? Har det minskat?

Ja bara ta din antabus oavsett så slipper du tänka på suget. efter några veckor kommer suget att bvara minimal och komma vid speciella tillfällen då man är van att dricka.

Tack för din respons. Ja så är det tyvärr och det blir en ond cirkel av det hela. Har såna sömnrubbningar att jag aldrig riktigt känner mig utvilad utan alkohol, somnar sent på natten och vaknar ett par gånger efter det, men å andra sidan vaknade jag utan ångest idag. Fick ett ryck att rensa ett rum som jag länge velat men inte orkat göra iordning, känns bra! Ska träna sen så jag försöker ha nåt positivt framför mig att se fram emot.

Släpp inte det här nu. Vi finns här både i med- och motgångar.

Bra jobbat med en nykter helg. Önskar att jag kunde förmedla det man faktiskt upplever efter en längre nykter period. Lugn, närvaro och bara det faktum att man inte måste planera ett bolagsbesök under helgen. Och man slipper planera drickandet... Man har ju tillräckligt att planera ändå. Önskar dig lycka till i ditt fortsatta kämpande.

Ja...

Jag tror att jag skulle vilka vara normal, ha ett normalt beteende kring alkoholhjäpen och kunna vara måttlig. Jag har inte alkohol hemma utan körde, väldigt planerat, till systemet. Resonerade tom med maken på telefon innan och argumenterade för och han ledset, uppgivet emot. Sen blev det annat än vin som jag brukat dricka, det blev öl och cider istället.

Som jag ju visste så funkar inte "normal" på mig, så det är bara att använda som argument nästa gång tankarna kommer och försöker argumentera för.

Bra lärdom, ja.

Det är sånt som kan hända! Tycker du gjorde det jättebra som inte föll in i det och fortsatte dricka under kvällen! Var stolt över dig själv att du höll dig..Då kan det bara gå bättre nästa gång :)

Nästa steg för dig är nog att berätta åt någon eller några i din närhet, personer du känner för då kommer det bli mer verkligt och du kommer få stöd av dem..Då finns det andra som kan hjälpa dig att inte hamna i situationer där du blir erbjuden..eller som vet varför du inte vill ha och stöttar dig till att inte ge efter.. Din bästa väninna, hon borde nog förstå..vem vet, hon kanske redan misstänker? Av de jag berättat åt så misstänkte min ex-man och den vän i stan som känt mig i 10 års tid, trots att vi ses ytterst sällan, men hon hade ändå varit fundersam.. Och de har bara varit stöttande och glada att jag nu vänder på det!

Ja det är ju inte en verklig saknad.. För jag vet ju vad som skulle ske och då blir det heller inte ett verkligt begär utan det är de gamla vanorna som (såklart) inte vant sig vid de nya ännu..

Igår gick jag på O'learys med mina föräldrar och barnen för att äta. Första gången i barmiljö.. Gick ju bra för jag var ju trots allt inte där för en utekväll utan för middag, men lite konstigt var det såklart att sitta bland en massa öl..pappa drack också öl. Själv tog jag en cola..kändes lite väl genomskinligt att ta en alkoholfri öl. Mina föräldrar vet ju inget och så ska det förbli till den dagen jag känner mig bekväm med att berätta för dem. Där handlar det inte om att inte kunna erkänna sina problem utan det handlar om den relationen vi har och som är grunden till mig låga självkänsla. Vill inte utsätta mig för det ännu då jag skulle få svårt att kontrollera de negativa känslor jag skulle få om mig själv när jag berättar..behöver bli starkare först.

Idag gick det ju bra..Kändes bara skönt att sitta där, vara närvarande och inte ens få den där lilla buzziga känslan som kommer av en första stor stark..

Nu dags att kliva upp och förbereda mig inför jobbresan..taxin hämtar om 3h..:)

Katttramp på tangentbordet-ursäkta! Fortsättning: för oss som är alkoholister. Jag kan själv inte berätta för omvärlden att jag är alkoholist, men jag kan säga att jag har en vit månad, eller helt enkelt inte är sugen på alkohol i kväll. Det är kanske mindre dramatiskt.

Du klarade av att begränsa drickandet denna gången-bra! Men tänk på att ursäkten inte håller i längden för oss som är alkoholis

Jag skrev ett inlägg i Mammons tråd som kändes viktigt för mig att inte glömma, därför hittar ni det här. Jag skrev medvetet i imperfekt för min egen skull. Jag vill att mitt supande ska vara avslutat, jag vill inte ha med det att göra, inte identifiera mig med mitt före detta jag som förstört så mycket. Jag vill själv, nyktert, bestämma över mitt liv! Denna helgen är min första helg på mycket länge som jag varit spiknykter och jag är glad. Lycklig över att mina barn och man fått uppleva detta. Igår under dagen blev jag stressad och irriterad, som jag brukade bli, då tankarna på flaskorna/boxen där hemma skrek på högsta volym. Tyvärr, Mr Alkohol, jag käkar Antabus nu och har bestämt att jag skiter högaktningsfullt i dig och ska göra det 'tillsvidare'! Stressen avtog med ett wienerbröd, några godisbitar och en Cola zero.

Tack ni på forumet för 'tillsvidare' - det är en användbar tankeupphängare!

Kämpa på! Du är värd att komma ur det här.

Ja, nu vet du det. Berätta för din man att du inte ska dricka hemma. Så har jag det nu. Ska jag dricka hemma måste det ske i smyg.... Och det steget för långt. Det går inte ens att försöka övertala sig om att det vore en bra idé. Jag hade några sådana "återfall" i somras. Du får se det som en lärdom. Det kommer troligtvis fler tillfällen den närmaste tiden. Och många anledningar... Det gäller att hålla ut.

Analysera?
Att manipulera är vi experter på! Planerande över hur och när jag skulle få i mig mer alkohol skedde med blixtens hastighet. Riskanalysen knivskarp- att träffa på någon jag kände i eller nära Systemet eller de olika som jag alternerade med så personalen inte skulle få för sig att jag var alkis? Hörde/såg grannarna/ familjen klirret med flarrorna /boxarna? Kom någon på besök då jag marinerade mig själv i vin? Beredskapen var intill perfekt och oron söp jag ju bort. Bäst är vi som sagt på att manipulera oss själva, vi som är alkoholister eller som är på väg att bli det. Jag funderade på din fråga. Instinktivt tänkte jag att jag vet ju inte hur jag kan hjälpa, för jag är så misslyckad själv.
Men objektivt borde man kunna ta ut bara den tanken "på min födelsedag är det ok". Vad står den för? Vad vill den meddela dig? Tankens ursprung? Hade du varit en människa utan alkoholbegär, hade den varit "normal". Men du som jag har ett problem med just alkohol, som ser mer eller mindre olika ut. Men tanken är inte "ren" utan infiltrerad av alkohol. Aeromagnus konkretiserar det till en liten djävul på axeln som sitter och säger saker, bestämmer över dig och dina handlingar utifrån perspektivet att du har alkoholbegär.
Stanna upp, betrakta och se igenom tanken "på min födelsedag är det ok". Gör en omvänd planering och riskanalys-vi är experter ; ). Hur gör jag allt jag kan för att denna tanken inte ska få styra mina handlingar idag och fram till tidpunkten, då händelsen har passerat (jag skulle ha kunnat vara nykter på min födelsedag, men sedan "vara värd" ett (ha!) glas, för att jag klarat dagen så fint! Då, när dagen passerat är det nästa dag och inte din födelsedag, utan en ny dag att förbli nykter på - en dag i taget!

Att se sin livskamrats besvikelse skär i hjärtat på en, men kämpa vidare på rätt väg!

Hoppas det kan hjälpa dig framöver kära Mammon. Du gav mig i alla fall ide'n som jag kopierar över till min tråd, för att ha där då jag famlar.
Sommarkatt15

Att manipulera är vi experter på! Planerande över hur och när jag skulle få i mig mer alkohol skedde med blixtens hastighet. Riskanalysen knivskarp- att träffa på någon jag kände i eller nära Systemet eller de olika som jag alternerade med så personalen inte skulle få för sig att jag var alkis? Hörde/såg grannarna/ familjen klirret med flarrorna /boxarna? Kom någon på besök då jag marinerade mig själv i vin? Beredskapen var intill perfekt och oron söp jag ju bort. Bäst är vi som sagt på att manipulera oss själva, vi som är alkoholister eller som är på väg att bli det. Jag funderade på din fråga. Instinktivt tänkte jag att jag vet ju inte hur jag kan hjälpa, för jag är så misslyckad själv.
Men objektivt borde man kunna ta ut bara den tanken "på min födelsedag är det ok". Vad står den för? Vad vill den meddela dig? Tankens ursprung? Hade du varit en människa utan alkoholbegär, hade den varit "normal". Men du som jag har ett problem med just alkohol, som ser mer eller mindre olika ut. Men tanken är inte "ren" utan infiltrerad av alkohol. Aeromagnus konkretiserar det till en liten djävul på axeln som sitter och säger saker, bestämmer över dig och dina handlingar utifrån perspektivet att du har alkoholbegär.
Stanna upp, betrakta och se igenom tanken "på min födelsedag är det ok". Gör en omvänd planering och riskanalys-vi är experter ; ). Hur gör jag allt jag kan för att denna tanken inte ska få styra mina handlingar idag och fram till tidpunkten, då händelsen har passerat (jag skulle ha kunnat vara nykter på min födelsedag, men sedan "vara värd" ett (ha!) glas, för att jag klarat dagen så fint! Då, när dagen passerat är det nästa dag och inte din födelsedag, utan en ny dag att förbli nykter på - en dag i taget!

Att se sin livskamrats besvikelse skär i hjärtat på en, men kämpa vidare på rätt väg!

Hoppas det kan hjälpa dig framöver kära Mammon. Du gav mig i alla fall ide'n som jag kopierar över till min tråd, för att ha där då jag famlar.
Sommarkatt15

Så har jag det nuförtiden. Sambon dricker öl, jag dricker a-fritt. Just längtan efter vin när man har hållit igång hela dagen känner jag igen. Nu när jag slutat så tror jag att mycket av det sug jag kan känna just beror på trötthet och en önskan att koppla av. Jag gör det nu utan alkohol och det känns bra. Har kommit till ett stadium där det blivit en vana och jag faktiskt inte riktigt fattar varför vinet köndes så viktigt. Lycka till i din fortsatta kamp.

Hmmm du har nog inte förlikat dig med att inte kunna dricka. Fast det blev ju måttligt iaf känns det som. Hade du alkohol hemma eller åkte du till systemet?

Precis där i början när jag slutat hamnade jag i samma situation. Stod plötsligt med ett glas cava i handen och det blev omöjligt att inte dricka. Jag förstår att du inte ännu har bestämt dig för att gå ut offentligt med ditt beslut. Låt det växa fram och se på allt positivt som du har åstadkommit de här dagarna. Man kan vara lite oförberedd där i början, så det kan ibland vara svårt att ha strategier för att ursäkta sig. Nu har du några vita dagar med dig. Snart börjar du se de riktigt positiva effekterna av att sluta. Önskar dig lycka till!

Har haft vitt 7 dagar så igår fyllde jag år. Jag övertalade min man att jag skulle få dricka alkohol för att pröva. Han blev väldigt besviken och det slutade med två öl och två cider framför en film.

Besviknast blev nog jag själv, i alla fall nu efteråt. Jaja, "testet" resulterade i att jag kände suget igen och vissheten om att jag inte klarar det ensam, att jag har alkoholproblem, har inget stopp. Så "testa", det behöver jag inte mer.

Skit!

Det värsta var att planen formulerades i mitt huvud redan dagen innan, att tankarna "på min födelsedag är det okej" fick styra. Hur gör ni för att inte lyssna på tankarna?

Jag är riktigt manipulativ, mest mot mig själv.

Grattis! Du lyckades betydligt bättre än jag skulle ha gjort under liknande omständigheter.

Tack snälla, jag uppskattar det. Jag ska hålla ut.

Snyggt jobbat! Håll ut över helgen nu, det lättar garanterat med tiden och det brukar lätta ganska snabbt. Kör hårt och lycka till!

Har hållt igång hela dagen men när jag kom hem ikväll så kom alla känslorna över mig. Det är väl vetskapen om att det är slut nu. Jag fick sånt sug.. Såg att det fanns öl i bilen. Sambon drack öl. Det gick bra men inser att jag har en jobbig tid framför mig... Men jag är redo nu.