Senaste kommentarerna i forumet

Vad är det för tomhet du syftar på. är det att inte dricka alkohol?

Du fixade att ta ett glas så var stolt att du sa nej till barhänget. Se det så

Allt är bättre än att svepa glas efter glas, spy och vakna upp med ett ryck och undra vad fan som hände.
Det har iaf jag varit med om ett antal gånger...
Du är på rätt väg.
Stor kram!

Jaha.
Hade ingen dator med mig på konferensen och dessutom dog min telefon helt första dagen och gick inte att få liv i.

Jag försökte verkligen. Tackade nej till alla fördrinkar i hotellbaren innan middagen. Företaget hade sedan abonnerat en restaurang + kock och vi skulle själva laga vår middag i restaurangköket. Väl på plats på restaurangen serverades det kallskuret och vin eller öl. På frågan "Vitt, rött, rosé eller öl?" frågade jag (lite tyst) om ngt alkoholfritt och fick en lättöl (som jag snabbt hällde upp i ett ölglas och gjorde mig av med flaskan).
Vi delades in i par och började laga förrätt, varmrätt och efterrätt efter kockens recept.
Plötsligt sattes en Hof i min hand. Den bara kom. Jag ställde den på en bänk och försökte låta bli att tänka på den.
"Där står din öl och blir varm" sade någon.
Fan, fan, fan. Vad svårt det var. Jag ville inte för mitt liv att någon i gänget skulle fatta misstankar, eller börja ställa frågor. Jag vet att det skulle ha varit så mycket lättare om jag vågat berätta, men jag är alltså inte mogen för det ännu.
Så det blev en Hof, vin till maten och ett glas calva till efterrätten/kaffet (Ja, jag vet. Calvan kunde jag ha struntat i).
När vi kom hem från restaurangen blev det efterhäng i baren, men jag sa godnatt och gick upp på mitt rum.

Så det blev ett misslyckande för mig, men jag spårade inte och drack måttligt. Jag var minst dragen i vårt gäng iaf :-)
Lite ångest över att jag inte fixade mer än knappt 4 vita dagar. Så ynkligt.
På´t igen.

Igår köpte jag hem pizza till mig och min son. Jag brukar ta ett glas vin medan jag väntar på pizzorna (de har rättigheter). Men jag stod emot trots att suget var stort.
Ingen alkohol idag heller.
Suget är nu värre än abstinensbesvären.
Tack för ert stöd!

Usch fan vad det är jobbigt nu snälla jag vill att det ska gå över. Denna tomhet är förlamande och jag vill bara gråta. Jag kan aldrig gråta annars men nu är det som att jag bara släpper taget

Jag var inte ens sugen på vin och tyckte att det kändes helt okej när han berättade att han tänkte göra det.

Men nu ligger jag nerbäddad i sängen, arg, ledsen och ångestfylld. Känner mig låg :(.

Förstår inte alls vad som hände. Jag är inte intresserad av att dricka en halv flarra rödvin. Jag vill bara gråta just nu. Förvirrande!

Hej!
Ta nya tag det som är gjort är gjort och du kan inte göra det ogjort. Var lite arg på dig själv och säg att nu jävlar får det vara nog. Nu ska jag ge järnet för nykterhet. Ni är fina och underbara människor men alkoholdjävulen sitter på er axel och knackar på skallbenet. Jag har aldrig mått så bra som när jag varit utan alkohol. Visst suger det ibland i tarmen när man går förbi en utesservering ochdet luktar öl och grillat. Visst kanske jag någon gång i framtiden fixar att dricka men jag tänker inte chansa i nuläget.

Tack för de orden!

Mitt första råd är alltid att inte ha alkohol hemma för då minskar man risken för att hälla i sig det som finns. Till dig longtimalcoholic så skulle jag nog överväga antabus. Själv blivit lobad två gånger. Sista gången var det finito för mig. Jag har kravlat mig upp och det kan ni också om ni verkligen vill och kan offra lite. Ni får tillbaka livet och livsglädjen.

Ibland är det lättare att kasta ur sig något när man har druckit. Mottagaren kan ta upp tråden eller ignorera den just för att man har druckit. Min fru och jag pratar hela tiden, det har vi alltid gjort, om allt möjligt. Men när det kommer till känsliga personliga saker så måste jag tassa försiktigt. Ett sätt för mig att ändå lätta på ventilen har varit att säga det när jag är lite full. Hon blev kanske sur och stött men vi kunde båda släta över det dagen efter. Nu måste jag hitta en annan strategi.

Jag mår också skit, har varit en tid utan alkohol men fick ett återfall hemma själv i förrgår kväll, vaknade upp i fyllecell och misstänkt för en rad saker.. Hur man lyckas vet jag inte längre. Ensam hemma med spriten, och man lyckas hamna där...!!! Har tydligen gått tokig i hyreshuset och sparkat på andras dörrar.... Kanske är avd.29 på sin tid..

Att du full ihop och familjen blev tvungen att hjälpa dig i säng är förstås inte roligt men tänk om du hade fått en matförgiftning istället och samma sak hade hänt då hade det inte varit så allvarligt. Du tar dig ur det här och din familj ser hela dig och inte bara den här händelsen. Det är jag säker på. Frågan är varför var du tvungen att hälla i dig vinet? Hade det hänt något? Eller vill du bort från något? Eller började det bara med ett "oskyldigt" glas? Jag känner med dig och har varit där själv men om ni har en bra relation i familjen så kommer ni över det.

Jag tror att mitt problem är att jag vill bli full när jag har druckit över en viss mängd. Hur trist det än är så är det fyllan, berusningen, jag måste undvika. Att dricka på helgen innebär för mig inte att jag super mig full. Om det lyckas eller inte vet jag förstås inte. Jag vet att jag kan dricka ett par glas vin och sluta där. Det gör jag oftast på middagar och fester numera. Hemma däremot har det blivit en falska vin och mer därtill. Angående sömnen så har jag sovit jättebra ända sedan jag förändrade mitt drickande för snart två veckor sedan. Det är möjligt att det kommer att förändras men nu är det i alla fall bra och det är skönt att vakna upp helt utvilad.
Just nu tänker jag att jag har varit full mer än nödvändigt i mitt liv - det får räcka med det. Jag ska inte bli full någon mer gång. Jag är nu i alla fall på gång på denna resa som jag själv har valt att göra och inget som någon annan "tvingar" mig till.
Jag har heller inte stängt dörren för att vara helt nykter för all framtid. Det blir kanske så till sist. Vem vet.

Jag tvekade aldrig över att du skulle lära dig sitta Ebba.

Så vackra och generösa. Hjärtetack, varenda en. Blir så jäkla rörd av all omtanke ni visar.

Har en massa jag vill säga men också ett huvud som sprängvärker och en ork som tryter så jag avvaktar och återkommer. Promillefri, förstås.

♥

Det är något du skrivit om graven, din pappa och din känsla som får mig att undra om det är någonting du borde reda i. Kanske få hjälp att reda ut.

Man kommer inte till ro.
Alkoholen hjälper en för stunden.
Du vet ju precis.
Att alkoholen är en falsk djävul som griper tag i lämpliga offer hårt som fan och lurar i dem att lugnet den ger är behaglig och lösningen.

Lugnet kommer när man lyckas slita sig loss och låter hjärnan slippa bekämpa alkohol.
Det är sant.

Mitt huvud snurrar också som fan titt som tätt.
Jag önskar dig ro fina LP.

Du förtjänar all respekt och ömhet. Bra jobbat. Det svåra är ju att motstå.

Flyter ja, inte på fel sätt. Just nu känns det enkelt och utan saknad. Hade tillfälle att dricka med det sociala som ursäkt i veckan, men drack a-fritt för att jag valde det. Ett aktivt val. Det börjar bli stressigt på jobbet och min vanliga reaktion hade varit att koppla sv med vin. Det är ju omöjligt för mig att dricka hemma annars kanske jag hade behövt ta hjälp sv möten eller medicin för att ändå inte falla dit. Men ska jag dricka hemma så måste jag gå på smygdrickande direkt och det steget är ju väldigt längt. Och just nu med de här förhållandena är jag trygg och nöjd i min nykterhet. Älskar att vara nykter och vill aldrig glömma bort det igen för att få en stunds avkoppling från stress.

Hoppas det gick bra på konferensen. Tycker inte du är ett dugg fånig som som är orolig för allt möjligt och omöjligt. Det kommer en hel del tankar som man vanligtvis tystat med alkohol och det är jobbigt också att tänka på jobbiga saker man gjort. Just det är ff jobbigt och de är min hemlighet. Kanske skulle vara bra att berätta, men är inte där ännu. Hur som helst fantastiskt bra att du inte sköt upp ditt beslut och väntade in nåt lämpligt tillfälle. Önskar dig lycka till på ditt möte i veckan.

Har du trillat dit på den fruktade konferensen vill jag säga:

Du är inte dålig.
Du är inte hopplös.
Det behöver inte vara såhär jobbigt för alltid.
Du har en tid bokad på beroendemottagning.
Du behöver stöd.
Du förtjänar hjälp för att få må bra.
Du ska inte kämpa ensam i det tysta.
Du är värdefull och ditt liv är viktigt.
Det kommer att bli bättre och gå över.
Kram.

Det är fint med mig.
Det går att lära gamla hundar att sitta.
Trodde jag var hopplös.
Det är jag inte.
Ingen är hopplös eller ett hopplöst fall.
Det är faktiskt helt jävla sant :)