Senaste kommentarerna i forumet

När kroppen gör sig av med a mår man hemskt men det blir bättre, jag lovar. Så försök att inte trilla dit nu på konferensen. Ta ingen alkohol för då kommer du säkerligen få börja om. Jag håller tummat och ger dig lite stärkande energi genom att ge mig din största sympati för vad du går igenom.

Åh LenaNyman som nästan är oumbärlig hör inne. Vi får följa dig i toppar och dalar och du ger så mycket åt andra med dina kloka inpass. Glöm nu inte att du har en ryggrad därinne, hämtat från ett av dina kloka inlägg som har hjälpt mig. Läste lite i din tråd och såg inpass #221 tror jag det var. Det är INTE så synd om dig så att du behöver alkohol nu!
Jag tror på sätt och vis att min sambo skulle reagera på samma sätt som Lucas om jag skulle bryta ihop i soffan. Inte veta hur hsn skulle hantera det och därför lämna mig ensam i mitt hörn. Och jag skulle känna mig ensam, besviken och övergiven. Han skulle känna sig otillräcklig och förtvivlad. Eventuellt skulle jag bli arg (särskilt om jag druckit) och skälla på honom för något han inte riktigt skulle förstå. Och den där jäkla rosa elefanten fylld av allt som sagt och gjorts och allt som inte sagts och inte gjorts skulle stå där mitt i rummet och skymma både dagsljus och TV. Kanske har det blivit en vana för Lucas att inget säga eller göra. Läste inlägget där han släpper av dig utanför systemet. Vissa menar att han är snäll och klok... Ja kanske, men också lite passiv. Nu när du haft en relativt lång nykter period kanske ni skulle behöva lite stöd för att få ordning på ert liv tillsammans. Börja på nytt med alla förändringar. Mår Lucas bra eller har han också toppar och dalar? Hösten börjar komma vilket påverkar många. Och regnet... Igår fanns det mycket i vädret som påverkar måendet. Hoppas du har fått lite klarhet, lugn och lite ryggrad där inatt. Kramar!

Har tänkt som du. Och helgdricksndet har periodvis fungerat. Men jag tycker kanske att du skulle prova total nykterhet en period. Du skriver att sömnen påverkas. Bara att sömnkvaliteten blir bättre kommer att göra underverk för själen. Tänkte länge att helgdrickan var ett livselixir - nödvändigt, rogivande och uppiggande. Allt i ett. Men för mig är det bättre utan. Har inte heller lagt av helt utan dricker i sociala sammanhang. Det kanske känns som ett stort steg för dig, men det finns mycket att vinna på att 2 mån uppehåll till en början. Men annars all minskning bra och om du lyckas hålla det till helger så hinner kanske sömnen förbättras.

.

Klart du ska vara med. Ge inte upp nu, du har kommit så långt. Jag tänker att du till viss del lever lite farligt när du räknar med att kunna helgdricka. För mig var det länge otänkbart att inte kunna slappna av med vin på helgen, nu fattar jag faktiskt inte varför det kändes så viktigt. Jag förde min kamp i det tysta och misslyckades gång på gång. Har ff inte stängt dörren helt. Kanske gör det en vacker dag. Hur som helst, lär dig av detta i stället. Varför hönde det? När och hur kom suget? Hur ska du hantera det nästa gång. Det är lätt att tycka ibland att alla anta verkar ha det lätt och att man själv är ett stort misslyckande. Men jag tror att man är i olika faser när man börjar skriva härinne. Jag tycker at du är både bra och stark som finns härinne både när det går bra och när det går dåligt. Och att du öppet deklarerar var du står och hur du tänker. Du har kommit långt, valeria. Häng i nu!

Vet du, det där med att sörja alkoholen och se andra sitta och ha trevligt.
Se dem promenera med en påse från systemet i ena handen och en bukett blommor i den andra en fredag.

De stunder du sörjer kan du tänka att det är att glorifiera det.
Jag följer din tråd.
Kram

Tack för era kommentarer.. Tog en promenad på en timme sent nu ikväll och för en stund så kunde jag känna en glädje.. Det är nu livet börjar liksom.. Det är nu jag äntligen har alla chanser i världen att få ett fantastiskt liv! Det är inte lika lätt att känna den där livsglädjen jag förr så lätt kunde locka fram..känner mig lite avtrubbad. Små små korta stunder kommer det men sen blir det ganska neutralt igen.. Det kommer nog att bli bättre med tiden. . Framför allt när jag släpper taget om den relationen som inte blev något.. den spökar ju mycket i min hjärna.. Jag har alltid väldigt svårt att gå vidare när det inte varit mitt beslut att avsluta.. Skulle nog varit lättare nu om jag inte hade haft det som drar ner mig. .å andra sidan skulle jag inte slutat dricka om det inte hade hänt eftersom att det var det som satte bollen i rullning. Så det är ju liksom något jobbigt som fört med sig något mycket mer positivt, men som jag ändå måste sörja över och blanka. Ja, jag är en överanalyserande person..;)

I helgen väntar jobbresa i 3 dagar till Finland..Mina kollegor brukar gå ut och ta några öl på kvällarna.. Ut och äta kommer jag ju göra med dem men i övrigt tänkte jag släpa med träningskläder och träna på hotellgymet och ligga och läsa på hotellrummet..

Tack! Jag har gjort en del ansträngningar. Som har varit helt bortkastade. Men jag skriver mer när jag är nykter.
Tack Sisyfos!

hoppas man får vara med ändå.....

Du ska vara stolt över dig själv. Det är starkt gjort. Förstår att man inte kan slappna av, man ska väl kanske aldrig glömma eller sluta påminna sig.

15 månader snart. Äter antabus än. Klarar man ett år ökar chansen att förbli nykter ganska så mycket. Suget kommer ibland så då håller jag mig sysselsatt så går det över. Tänker ibland på att ta en öl men det blir cola zero istället. Kommer nog inte slappna av än iaf.

Tänker på dig, hoppas du får ut det du vill av kvällen, får mer klarhet och ett lugn... Du om någon är värd det, du som ger så mycket av dig själv och stöttar andra. Vi finns här för dig, liksom du alltid finns för oss. Kram

Känner som du, så jag ska inte kunna gå på resturang och äta och drika gott. Funderar mycket på hur jag ska släppa de tankarna. Samtidigt är jag nöjd med mitt beslut. Vill inte vara den som driker bort den jag är och bli ansvarslös. Men visst vore det skönt om man inte var så fixerad vid tankar kring A. Fortsatt trevlig kväll

Över att sörja alkoholen men precis som du säger, vi blir sjuka av det.
Och precis som du har jag mer och mer börjat inse att om jag ska kunna ha sunda relationer, så får jag börja med mig själv och en del av det är att avstå alkohol.

Fredag.. Sitter på bussen och ser folk med påsar från bolaget och känner såklart lite sorg eller liknande känsla.. Saknar det. Eller jag saknar det på förhand inför framtiden att inte kunna få ha kul med alkohol..Känns skitjobbigt och trist! Men samtidigt.. Jag blir sjuk av alkohol. Jag får problem med ångest, dålig självkänsla, får ett trasigt liv, blir ansvarslöst. Så i stället för att se det som att jag har en sjukdom försöker jag se det som att jag inte kan dricka alkohol eftersom den gör mig sjuk. Hjälper för att förstå varför jag inte kan..Inte ens lite. Och vill jag någonsin träffa en partner, en kärlek där relationen är sund och balanserad, ja då är enda alternativet att jag är nykter. För den omogna, osäkra, medberoende-personen som jag blir om jag dricker kommer göra att jag bara fortsätter träffa "fel" personer.. För att hitta en trygg, stabil, kärleksfull person måste jag bli trygg i mig själv, stabil och kärleksfull mot mig själv..

Kvällens funderingar..

Och kände igen mig i ditt sätt att resonera och analysera över dryckesmönstret. Jag har också ägnat mig åt smygdrickande, speciellt för att hantera ångest och bakfylla som på söndagar i tvättstugan. Smusslat med någon öl i tvättkorgen bara för att komma i balans dagen efter. Nä, dit vill jag inte igen.
Har inte riktigt kommit till rätta med sömnen och avslappningen än. Hörde talas om något som kallas "bolltäcke" att det kan hjälpa för att komma ned i varv. Ska googla mer på det.
Ha en fin nykter fredag :-)

Ta hand om dig och er. Kram

Gick en trappa upp för nån timme sen. Tror jag ska gå ner igen och ... hitta på nåt att säga. Kanske ställa honom den frågan.

Mitt liv utan Lucas skulle kanske inte bli mindre torftigt men däremot mycket ensamt.

Loggar ut nu. Dags för lite reality check.

Bra jobbat med 28 dgr! Jag funkar precis som du. Sug idag... Och det är nog mest för att dagen varit intensiv och jag behöver vila. Tidigare alltid med vin som belöning. Har slutat ofta... Inga problem och känt mig duktig och börjat igen. Först kontrollerat och bra, sen har det barkat iväg igen. Och värre för varje gång. Det är slut med det. Kopplar av med a-fritt. Och för mig är det nog helt omöjligt att helgdricka igen. Tror inte ens att jag vill. Förstår inte idag varför det drickandet har känts så viktigt. Jag gillar mitt nyktra jag.... Och kopplar av ändå. Hoppas bara att jag kommer ihåg det här. Aldrig mer!!!

Men hur känner Lucas, känner han samma sak? Skulle ditt liv bli mindre torftigt utan honom?

Ja det tycker jag låter bra. Hur länge har du varit utan alkohol? Om det är länge, är det lika mycket jobb mentalt eller slappnar man av efter ett tag, börjar lita på sig själv mer? Vågar man slappna av så man inte tänker att det är okej att ta en öl helt plötsligt. Hur lång tid tog det för dig isåfall? Vet att det är olika beroende på hur man är som person men ändå intressant att höra hur det varit för andra.

... och stökat bort middan och parkerat oss i soffan så brast det. "Älskling, jag är så jävla ledsen". Pressade jag fram. Och började gråta. "Vad är det då?" frågade Lucas. "Jag vet inte", snyftade jag. Och fortsatte gråta i mitt hörn medan han satt kvar i sitt med sin kaffekopp.

Vårt liv tillsammans känns plötsligt så jävla torftigt. Tydliggjort i en grisblink. Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till.

Jag bytte ut gud mot min egna ande. Tittade in mot mig.

Måste planera för vad jag ska göra imorgon. Nästan i detalj så jag har nåt att fokusera på. Har varit ute hela dagen med barnen.

Har läst om AA, vad dom skrivit. Dagliga reflektioner hittade jag idag. Det där med Gud fungerar dock inte för mig men jag förstår ju att det är en makt man litar på för att klara sig igenom detta. Jag får lita på att det finns en sån makt i mig och att jag själv har styrkan att klara detta. Jag hoppas och tror att det stärker mig. Kanske kan jag se tillbaka och förlåta mig själv för allt. Jag gör så gott jag kan, jag ligger minus på karma-kontot men jag har hela livet framför mig att göra det bra eller bättre.

Det känns skönt att höra att man inte är ensam i detta. Jag läser här och överallt, skriver av mig.. det hjälper