Senaste kommentarerna i forumet

Tänk så långt du kommit på de här månaderna... Känns som om det gått mycket längre tid än så. Innan kretsade allt runt a och nu har du ett annat liv. Jag tänker ofta på hur du klarade möhippan och bröllopet... Det ger mig styrka och får mig att tänka; om du klarade av de jättebedrifterna så ska väl jag också klara av fester el tillställningar utan a. Jag har, precis som du, insett att jag är social och gillar att dansa, jag behöver inte a för det. Om jag dock har börjat dricka är det en annan femma, då kommer jakten och rastlösheten - jag måste ha ett glas till så jag inte förlorar den härliga stämningen. Utan a totalt kan jag koppla av direkt istället för att vänta tills jag är lagom salongsberusad. Du är en av mina förebilder här! Kram

Blir larvigt glad av era kommentarer!

Ja, så är det ju Madeleine83! Har druckit så många onödiga glas vin av längtan efter något som inte gick att uppnå via vinet iaf. Jag kunde mot slutet av min vindrickarperiod inse det när jag såg mig i spegeln. "Jag vill inte dricka mer nu", tänkte jag när jag betraktade mig själv. Sen vaknade jag, var seg och illamående, jobbade och kom hem, såg vinet och drack igen...

Tack aeromagnus, behöver nog påminnas om att jag inte är mer än människa ibland :).

men jag skulle nog falla tilbbaka i mängddrickande om jag gjorde som du gör nu. Naturligtvis ska du göra det som känns bäste för dig. Fast jag tycker det är en farlig väg att vandra om man haft spritproblem. Dock är ju våra problem olika grava mm. Hoppas du får en bra vecka.

Ibland har man en dålig dag så är det. Du är inte mer än människa. Nu vet jag inte hur gamla dina barn är men om frukosten inte duger får de väl vara utan eller fixa annan själva? Säkert stress, tankar och annat som kommer upp till ytan.

Kul att du blivit inspirerad av min tråd. Jag har inte heller bestämt mig för att aldrig dricka igen utan kör också på tillsvidare. Sen utvärdering och nytt beslut i framtiden känner jag. Samtidigt inser jag hur mycket jag druckit i onödan, vissa glas har varit goda men de flesta har bara slunkit ner av gammal vana känns det som. Fått mer tid och energi nu när jag kan fokusera på annat. :-)

Jag ville skriva tillbaka i din tråd för att tacka för din hälsning hos mig. Men också säga att även jag läst din senaste kamp och jag kan bara säga att du är en av de starkaste personerna jag stött på här. Den civilcouragen är något du ska vårda och vara stolt över. Du har satt dig själv i främsta rummet, satt ner foten och det är helt rätt. Fortsätt göra så, fortsätt säga ifrån. Du, och bara du, vet när något gått för långt när det gäller dig, dina känslor och dina beslut.

Ett föredöme och stor kram till dig.

Det är så känns så otroligt att när man inser att andra människor, av kött, blod och känslor, har läst och följt det man skrivit. Men så kommer man ju på hur otroligt mycket man själv har fått med sig från att fullkomligt sluka alla trådar.

Tack för era hälsningar, det betyder massor.

Jag tror att din tråd var en av de första jag verkligen läste igenom när jag slutligen registrerade mig här. Jag kände igen mig i trådtiteln ;).

Skönt att höra/läsa dina ord!

Det tuffar på lugnt och fint.
Tänker inte ofta på alkohol och känner inget sug.
Då och då kan jag få en liten sorgsen känsla av saknad, som när jag ska bjuda in på middag och göra en mustig köttgryta så kan jag längta efter rött vin igen. Oftast är det bara när jag tänker på situationer som det känns jobbigt, när jag väl är där och väljer annan dryck till maten så känns det helt ok. Barnen har kompisar som bor en bit bort och det är så mycket värt att alltid kunna åka och hämta och alltid finnas till hands.

Det känns som att jag har varit nykter mycket längre än 2 mån. Kommer knappt ihåg att jag satt och drack vin varje kväll förut. Jag verkligen var helt besatt av att få i mig vin ...de 2 första veckorna var jobbiga, då var jag inne här säkert 5-6 ggr/dag och läste. Efter första månaden så har allting gått jättelätt för mig och jag kan säga nu att det var sååå värt att komma ur varje-dag-drickandet.

Ni som fortfarande sitter i alkoholens klor och vill komma loss; kämpa på, var bestämd, det finns ett bättre liv utan alkohol!

Har nu läst ikapp. Förstod inte från början allt som du skrev om i nästsista inlägget. Men nu förstår jag.

Jag tycker att du har gjort allt man överhuvudtaget kan för att förklara hur du känner det, vad du bär på och vilka dina avsikter var och är. Håll huvudet högt och ryggraden rak. Vi går om varann ibland, drar förhastade slutsatser och ibland är vi inte ens på samma bana eller plan. Och då blir det missförstånd och förorättade feelings flyger omkring. Frågan är sen vad man väljer att göra av sina reaktioner.

Jag beundrar dig för din omsorg, din nakenhet och insikt. Att du finns här på forumet är värdefullt. Det är så himla skönt att se att du värnar om dig själv, är tydlig och sätter gränser. Jag behöver träna på det massor själv.

Tack för att du finns här, Nyckelpigan.
Varm, varm kram.

Det där med semantiken är viktigt för mig. Just nu.

Tack fina nyckelpigan för kloka ord!

Jag förstår att du inte har samma behov av att skriva hela tiden, ville bara säga att det betydde mycket att få höra hur detr för dig nu ett år senare, att du landat där du vill vara, känner dig trygg och mår bra. Stor kram till dig

Från att de första månaderna ha tänkt på alkohol otroligt ofta så är det numera väldigt sällan. Igår em dock kände jag en längtan. Funderade lite på varför det kom just då. För två veckor sedan kom suget vid ung samma tillfälle och då drack jag vin. Den här gången fanns det inte tillgängligt. Eller jag hade kunnat dricka om jag verkligen velat ha. Funderade i stället över varför det kom nu. Hade hållit igång hela dagen och var trött. För mig har alkoholen varit avkoppling... För att få sitta still och vila. Det var likadant vid förra tillfället. Hade haft ett jökla tempo hela dagen. Tror att jag har druckit för att koppla av och för att sova. Har eg aldrig gillat att vara full.

Jag tycker du är stark som är ärlig här, som sättet allt på pränt och analyserar för att hitta din väg. Jag tror det är ett stort steg, när kag drack i somras skrev jag ingenting här eftersom jag visste vad svaret var, min hjärna fick på autopilot (jag ställde in den på det) utan att reflektera. Nu skriver du ner hur du tänker och vad du gör, reflekterar runt det... Jag tror det är en enorm styrka. Det är svårt att prata med andra på detta sätt; det är väl inte så svårt, sluta bara dricka... Men det är ju inte så enkelt för oss. Fortsätt skriva här och fundera, du har många kloka tankar! Tack för allt stöd du ger mig och många andra! Kram

Mulletant... Tack för den underbara dikten.... Jag läste den den där kvällen när jag satt med all ångest efter att ha åkt hem från festen... Tårarna bara rann... Jag ska skriva ut den och sätta upp den på väggen. Dina ord värmde och gjorde mig lättare till sinnes.tack!
Sisyfos... Du har faktiskt rätt! När jag fick landa lite kändes det bra att jag åkte hem. Det är fortfarande jobbigt och jag har ångest för olika saker fram och tillbaka, men jag återkommer till att det var bra för mig att åka hem (som du skrev, jag skulle aldrig ha åkt dit), för första gången någonsin satte jag ner foten på det sättet. Jag tillät mig själv att känna att detta inte kändes okej för mig, att bekräfta min känsla genom att välja att bejaka den och åka hem. Det hjälpte att läsa ditt inlägg eftersom jag bara sprang runt i ett ekorrhjul av ångest.
Tack, vilja... Jag blev så himla glad över ditt inlägg...att det är okej att bli arg och markera. Just dö behövde jag höra att jag var grym eftersom jag kände mig allt annat än det.
Tack för kramen Rallan och dina fina ord!
Sattva, stor kram och tack för dina ord!
Tack till alla som stöttar och finns hör, det betyder så mycket... Jag tog mig igenom fredagskvällens kaos genom hjälp härifrån, tänkbar fantastiskt att ni finns. Stor kram av tacksamhet

Ja, tack för ditt svar Borgward. Tycker inte att jag har så mycket ångest runt alkoholen, men jag har funderat på det du skrev för ibland ser andra saker klarare än man gör själv. Ska tänka vidare.
Tycker själv att jag har mer ångest runt smygandet med alkoholen och dör har jag mycket att bearbeta dock. Har smygätit vid nåt tillfälle istället... Bättre för hjärnan, men dåligt för kroppen.
Drack två glas vin med vänner i torsdags för att jag ville. Funderade över om jag då var fixerad vid drickandet o alkoholen, men det kändes inte så. Började och slutade alkoholfritt. Drack vinet för att jag ville ha, inte för att passa in eller så. Sen förändras smaksinnet lite har jag märkt. Starköl är numera rätt besk (har bara druckit nån klunk) och vin är lite surt. Kan vara det som till slut får mig att avstå helt.
Får jobba med ärligheten, vill ju så gärna vara duktig.

Har varit inne och läst och kommenterat i flera timmar, har dock hållit mig borta från min egen tråd... Kände mig paranoid när jag läste i en tråd om att man i andra trådar skuldbelägger. Kände direkt att det handlade om mig (vilket det kanske inte gjorde) och paranoian gav mig en klump i magen. Jag försöker stötta allt vad jag kan, försöker vara sann mot mig själv och inte försöka lura mig själv längre. Forumet är min livlina och jag vill inte komma in här och känna mig utanför, jag vill inte heller att någon annan ska göra det. Vi kämpar alla mot våra egna demoner och måste hitta vår egen väg. Det är svårt ibland att stå sidan om och läsa precis det som jag sagt till mig själv tusentals gånger, se hur andra blir förorättade när andra försöker nå fram. Alla är inte lika ich det är kanske inte så att alla här behöver avstå a för alltid. Tyvärr tror kag dock att det är betydligt fler än vi själva tror. Jag vet att man själv måste hitta sin väg och att man måste vara redo. Det är inte av elakhet man skriver något, det är av omtanke. Det är svårt att skriva eftersom man inte vill trampa någon på tårna, samtidigt vill man så gärna hjälpa någon så de slipper göra de misstagen man själv gjort. När man läser någons resonemang som man känner så väl igen från sig själv brottas i varje fall jag med samvetskval. Det var det som mitt tidigare inlägg handlade om, när man märker att någon som kommit en bit på vägen börjar vackla. Ska jag vara tyst eller försöka nå fram? Det är svårt när man själv är skör och man i andra trådar läser om de som ondgör sig över de som tror sig veta bäst. Jag vet inte bäst. Jag vet dock hur det är att ha alla de där förhandlingarna i huvudet, jag vet hur arg jag blev på dem som skulle tvinga på mig en total avhållsamhet. Vad visste de om mig?! Det hade bara blivit lite fel, andra hade det värre och nu hade jag en bra plan för fortsättningen. Visst, det finns kanske en liten del som klarar det där men de flesta som reagerar så på a klarar inte av att begränsa sig hur gärna de än vill. Och som vi vill!!! När jag nu tänker tillbaka och verkligen erkänner hur det har sett ut fattar jag inte hur jag har kunnat intala mig själv att allt skulle ordna sig.... Jag har råkat ut för saker men måste vara tacksam för att det inte gått sämre. Jag brottas med skuld för att ha gjort de som står mig närmast illa men måste ta en dag i taget. Längre fram måste jag kanske gå igenom vad som hänt tidigare, jag vet inte om det hjälper eller inte, det enda jag vet är att just nu klarar jag inte av det. Just nu fokuserar jag på här och nu.
Jag vet så väl att man själv måste vara redo. Det kag kan förmedla är att jag ALDRIG trodde det skulle kunna kännas så här när jag tillslut kapitulerade. Det är först ni jag förstår hur mycket a styrde mitt liv även när jag inte drack. Det är först nu jag kan sträcka på mig och känna mig fri.
Om det nu var mig det gällde vad gäller skuldbeläggandet var det det som hände med vändningen. Jag skrev om något enormt smärtsamt för mig i MIN tråd och han förstod inte alls utan gjorde allt värre. För varje inlägg blev det värre och jag står för att jag har rätt att säga stopp i min tråd. Jag har inte varit inne i andras och predikat, jag står dock för att när man har så stora problem med a att man kör grovt rattfull så kan man inte helt själv bestämma sin väg. I det läget måste man ta ansvar, ta den hjälp man blir erbjuden för att se till så det inte händer igen. Jag har stöttat och inte skuldbelagt, det var svaren i min tråd som gjorde mig rädd och arg när kag såg bristen på insikt. Naturligtvis är detta känsligt för mig. Om du har öppnat dörren när polisen och en präst ringer på hade du nog också varit det.
Jag menar inte att man ska sparka på sig själv eller leva i evig skam, jag vill bort från det träsket. Jag vill att fokus ska vara på att se till att det inte händer igen och då även ta in allvaret ich inte tro att det är riskfritt att gå den krokiga väg jag och många andra gått där vi tror att vi är annorlunda, att vi minsann kan dricka om vi håller oss till vissa regler. OM det bara är en illusion finns risken att det ringer på en annan dörr. DEN risken vill jag inte att någon ska ta. Som sagt, det som har hänt har hänt, fokus ligger på här och nu samt framtiden, se till att det inte händer igen.

helt med Nyckelpigan. Mycket kloka ord. Vi får försöka vända det negativa vi alla gjort till ett vapen att inte göra om dumheterna igen. Tänka på vad missbruket och ångesten ställt till med förr. Otroligt svårt att övervinna ångest, det vet jag av erfarenhet. Men det måste bara gå. Kämpa på!

:D

Kram!

Gott att höra av dig! Har haft en lugn och skön helg utan några måsten. Har till och med legat på soffan och bara myst med en god bok utan att bekymra mig om nåt dåligt samvete. ;)

Detta med att umgås med folk som dricker när man själv inte gör det ... ja, det är ett kapitel för sig. Jag har konsekvent tackat nej varje gång jag fått inbjudan till dom fester/samvaro där jag tidigare utan tvekan tackat ja. Det är sammankomster där det dricks och fyllesnackas och dom situationerna känns helt överflödiga att gå in i nuförtiden. Jag säger aldrig att det beror på att jag är nykter utan ursäktar mig av andra anledningar. Mitt sociala umgänge har krympt påtagligt sen jag slutade dricka. Ibland gör jag det till ett problem, och då blir det förstås problematiskt, men för det mesta känns det bara skönt och friskt att jag skalat av den delen av bekantskapskretsen. Jag umgås hellre mindre ofta, och då med människor jag tycker om att vistas runt bara för att dom är just dom, inte för att dom möjliggör ett legitimt drickande.

Kram på dig och ha en skön söndag!

Vi finns här!!! Jag hoppas du får hjälp och stöd! Vi har alla gjort saker vi skäms över, saker som ger en överväldigande ångest som vi oftast valt att hantera genom att döva känslorna med mer a och sedan har karusellen bara snurrat fortare och fortare. Detta är en sjukdom. Du är ingen dålig määniska som inte har någon karaktär. I den akuta fasen får man stoppa undan allt som har hänt, fokusera på här och nu, ta det en dag, en timme och ibland en minut i taget. Du kan inte ändra på det som hänt, du kan bara ändra på här och nu. Du är inte värdelös, du är värd att kämpa för. Fokusera på de saker och de människor som är ett stöd just nu, fokusera på dig själv och försök ta ett steg bort från den ångestgrop du befinner dig i just nu. Just nu gör du inget fel, det räcker att tänka så nu. Om man drar i allt på en gång blir det övermäktigt. Jag vet hur det känns. Det finns en väg ut. Var inne på forumet om det hjälper, skaffa annan hjälp, ring vårdcentralen. Eller något annat, vad som helst som kan få dig att må bättre. Du ÄR värdefull. Stor kram

Jag hoppas du mår bra, kotten. jag ville bara säga att dina inlägg här och i andra trådar ger styrka till mig! Kran

Jag förstår att det är snurrigt, jag känner igen det där om att man inte vet hur man ska förhållandet till dagar, månader, aldrig osv. Själv har jag ändrat från en viss tid till "tillsvidare", det är väl bara semantik men känns bättre än "aldrig". Det gäller väl att hitta sin egen väg vad gäller vad som hjälper en framåt, om det blir för mycket fokus på a om man är här hela tiden. Det finns inte ett svar på detta, själv hjälper det mig att hålla borta den där rösten som säger; "det var nog inte så farligt" och så kommer jag på en ny lysande idé om hur och varför jag ska få/kunna dricka igen. Jag vet inte hur det är för dig, känns dock väldigt starkt av dig och mannen att hjälpas åt, tillsammans stå emot suget. Kram

"Så jag fortsätter min vandring på den torra, dammiga vägen. Traskar på, och muttrar för mig själv att det är väl då själva fan vad det blåser sand in i ögonen men mycket hellre det än att drunkna i kamelpiss"
Detta borde bli ett klassiskt citat... Fick mig ett gott och välbehövligt skratt när jag läste det. Du är fantastisk på att uttrycka dig, du borde skriva en bok - jag tror vi är många här som skulle köpa den! Stor kram

Är inne på dag 21!

Känner mig stolt över mig själv! Samtidigt tycker jag att det är segt att räkna dagar.. Funderar på om det blir kontraproduktivt i mitt fall. Vad händer efter 90 dagar liksom? Ska jag sluta hänga här, jag sätter så mycket fokus på a när jag läser här, behöver jag definiera min situation på ett annat sätt? Hmm. Jag menar på inget vis att jag vill eller tänker dricka, mer att jag måste fundera kring vad 90 dagar ska leda fram till. Rallan skriver om "utvärderingsperiod". Om jag aktivt väljer det sättet kanske jag förhåller mig till "målet" annorlunda. Oj, snurrigt det blir nu.

Skönt med en nykter lördagskväll iaf, minstingen hostade och hade svårt att komma till ro. Underbart att hantera det och kunna ge närvarande tröst istället för att bara vänta på att han skulle somna så att jag fick stjälpa i mig ännu ett glas vin.