skrev Nyckelpigan i ett nyktert liv
Tack för att du skriver och sätter ord på din glädje och tacksamhet, skulden som gått upp i rök. Jag känner liknande saker men är någonstans rädd att det är inbillning, att avstå a kan kännas så här bra. Jag som har kämpat och stretat emot, skadat min familj och mig själv när jag vägrade ta in. Jo, visst blev det för mycket inland, men det berodde på det och det... Nu skulle det bli annorlunda, jag hittade på den ena ursäkten eller ett nytt förhållningssätt efter det andra för att övertyga andra och mig själv att det minsann gick att dricka om jag bara ändrade de yttre förutsättningarna. Jag blev arg om min man ville att jag skulle sluta helt, det kändes verkligen som livet hängde på om kag fick dricka el inte... Och så kan jag känna så här idag.. Efter bara drygt två månader.
Tack för att du ger mig hopp, att detta KAN hålla i sig! Stor kram
skrev Nyckelpigan i Början till något nytt
Låter som om du kommit långt på din väg. Du kämpar och reflekterar. Kanske behöver du inte ta alla steg på en gång, berätta för dem du vill när du vill. Jag har även ett motstånd mot att säga rätt ut.. Jag beundrar de som kan det och jag kommer kanske dit. Jag har bestämt mig för att inte hänga upp mig på just nu, då känner jag mig bara dålig. Jag tycker du är grym! Kram
skrev Nyckelpigan i Jag vs. alkoholen 1 - 0
Grattis till 1 månad!!! Jag tycker också det är svårt med vad man ska säga till andra... Jag har bestämt mig för att i detta läge hålla mig ifrån situationer där det kan bli ett problem ich i andra säga att jag har migrän. Jag vet att det kanske skulle vara bättre att stå för hur det eg är, men jag vill bara vara med och slippa känna mig konstig. Jag dricker inte, det är det viktigaste. Kram
skrev Nyckelpigan i Hjälp!
Ville bara skriva samma sak som arromagnus, tankarna på att sitta där med ett glas rosé blir inte fler eller starkare utan precis tvärtom! Ju längre tid som går utan a, desto mer fokus hamnar på annat. Sug och förhandlingar kommer men försök hitta en strategi för att hantera dem, det finns massor av tips här på forumet. Själv läste jag massor här i början och läser fortfarande.
Jag förstår det där med att skämmas inför nära och anhöriga, det är vi nog många av oss som gör. Just nu fokuserar jag på framtiden, att göra annorlunda. Jag kan inte ändra på det som hänt men jag kan göra allt jag kan för att ändra på vad som händer i framtiden. Jag fokuserar även på nuet, att gå igenom vad som hänt tidigare får jag ta när jag är starkare och har fast mark under fötterna. Hoppas du har en avkopplande söndag! Kram
skrev Nyckelpigan i Blir snorfull varje gång.
Vad bra att du väntar med saker som är jobbiga tills du känner dig starkare. Jag var iväg på en resa precis när jag slutat dricka, jag drack inte men mådde skit. Jag bestämde även att skjuta upp saker och situationer som är triggers, nu har jag klarat av några sådana och t o m haft jätteroligt! Det finns dock en hel del kvar ich jag är inte så modig som vissa här som säger rätt ut att de inte klarar av a. Jag kör med ursäkter el annat, får väl växa fram det där att säga som det är. Sedan är det väl inget man måste berätta för hela världen... Huvudsaken är väl att man inte dricker och mår bra.
Hoppas du hittar andra glädjeämnen snart, förstår att det blir tråkigt om man inte haf något att lägga all denna nyvunna energi på! Kan du inte träffa dina kompisar i andra miljöer (fika el något annat där a inte är en naturlig del). Kram
skrev Lessen i Blir snorfull varje gång.
...att träffa mina vänner ändå. Men de kommer att bli så förvånade och jag törs inte riktigt utsätta mig för att vara med på en fest med mängder av vin och själv försöka avstå. Är inte där ännu, måste bli starkare först. Trygg i att jag klarar en sådan situation. En annan aspekt av att jag numera inte dricker är att jag blir så sabla effektiv. Förut var lördagar för mig bakfylla, ångest, faktiskt kul bakfyllesex också men mest slö, slapp och inte orka något. Nu är det fullt ös medvetslös istället. Jag är vaken i gryningen och tvättar, städar, fixar och donar. Maken blir galen... Men jag har ju egentligen all denna energi, jag har låtit A stjäla den av mig. Ni ska veta att jag är oerhört tacksam för de svar och peppning jag får här, jag önskar er alla styrka, glädje och hopp. Vi kan klara det!
skrev aeromagnus i Hjälp!
Eeeeh jag håller nog mina kemiförhör. Jag ade samma tankar som du. Uteservering, öl och god mat. Kunna ta en öl ibland. Kan intyga att dessa tankar blir färre och kommer mer sällan ju längre man inte druckit. Så tiden är en viktig faktor här. Du kommer bli piggare, gladare och mer uppåt ju fler dagar du är nykter.
skrev Rallan i 90 dagar
Idag har jag hälsat på mamma. 60 mils bilresa för att träffa henne och hon vet inte vem jag är. Försöker intala mig att det är ok, hon är glad och tycker inte illa om mitt sällskap men jag saknar henne så.
Vad har det då med min 90 dagars period för att komma till klarhet med vad jag ska göra åt mitt alkoholberoende? Ingenting alls faktist...
Blev en kväll med en familj som tar emot mig trots att jag alltid försökt skjuta dem åt sidan. Jag är otroligt lyckligt lottad som har denna familj. Några glas vin blev det och ett otroligt sug efter mer när jag kommit hem till föräldrarnas hus... Imorgon väntar 60 mil bilresa inget mer vin kväll.
skrev Systeryster i Hjälp!
Jag är mitt inne i den första nyktra helgen sen i vintras någon gång. Det känns bra. Mina tankar kretsar inte bara kring vad jag ska dricka och när och hur. Bara att jag inte ska dricka idag. Och inte i morgon. En dag i taget. Hela tiden far tankarna till alla de människor som precis just i detta nu flyr för sina liv från krig och tortyr. Jag ligger här bredvid min tvååring som snusar så tryggt. Älskade barn. Jag tänker mycket. För mycket ibland. Jobbet är just nu halvkaos men nykter ska jag nog kunna fixa det här. Idag var vi på födelsedagsmiddag där jag egentligen hade alla möjligheter att beställa ett glas rosé men jag tog vatten. Tänker att det blir säkert tuffare och tuffare för varje helg som går eftersom hjärnan min verkar ha en förmåga att radera ut alla hemska alkoholminnen och istället börjar planera för mysiga glöggkvällar i höstmörkret. Hur fan funkar jag? Jag hatar att tänka så här! Det blir inte mysigt! Backa nu och ta dag för dag. Ingen glögg idag och med största sannolikhet inte i morgon heller. Vad bra!
Vet inte ens om någon läser det här men jag känner att jag behöver skriva av mig och hoppas att det är ok.. God natt alla kämpar!
skrev Incharge i Jag vs. alkoholen 1 - 0
Tack alla för att ni tar er tid att stötta och för all er klokskap!
Answe77. Jag håller med dig, man måste nog hitta en väg och ett förhållningssätt där man blir kvitt känslan av skam.
Och nog ligger det i grund och botten hos en själv.
Vi lever alla med olika omgivningar och möter olika sammanhang. I mitt fall finns nog en oförståelse hos vissa i min omgivning i den mening att de inte klarar av att hålla isär en situation eller problem och individ. Därav min reflektion. Och jag tycker att det ibland är jobbigt. Men ni är alla inne på det viktigaste: Det är inget jag kan förändra, jag kan bara förändra mitt drickande och mina perspektiv. Kanske blir det också enklare (för mig alltså) om jag ger dem en rak och enkel förklaring de kan hantera, oavsett om de därmed kommer att betrakta mig som något jag inte "är". Vet just nu inte om jag klarar det, får se.
Nåväl. 1 månad idag. Känns hur bra som helst! Känner mig tom. lite stolt :).
Rädslan för att förlora mitt trygga rum har tydligt minskat. Den riktiga världen är inte så farlig trots allt.
skrev aeromagnus i Ny här på forumet - men läst länge utan att själv våga skriva...
Heja dig. Om en vecka mår du bra och två prima och om en månad är du en ny människa. Du har gjort det värsta.
skrev JOJJO i Ny här på forumet - men läst länge utan att själv våga skriva...
Att jag mår så mkt bättre med mig själv mitt uppe i allt detta efter beslutet och det är värt så mycket!!
skrev JOJJO i Ny här på forumet - men läst länge utan att själv våga skriva...
Hade en heldag igår hos läkare med provtagning, etc och valde att direkt starta med antabus för att inte ha något val. Valde sedan att berätta för mina allra närmaste kollegor som alla var stöttande och säger att om jag vill så kan de turas om att följa mig till läkare, etc som stöd så känner mig så otroligt tacksam (och lättad över deras reaktion)! De flesta (inte alla) hade redan fattat hur det stog till och tom så att de kände sig besvikna på sig själva för att de inte ställt mig mot väggen när de sett att jag mått dåligt. Är skakig/seg (och plöjt tv-serier idag för att få bort ångesten/tankarna). Vet dock att ångesten/självföraktet när jag hela tiden gör mig själv besviken genom att välja vinet är nästan värre så bara att härda ut tänker jag. Kanske drastiskt att berätta för valda delar av omgivning om mitt problem men känner/hoppas att det hjälper mig att stå emot. Igår kväll/ikväll är glaset fyllt med mineralvatten! Suget/längtan finns nästan hela tiden men tänker på mina barn och att jag vill vara en närvarande mamma (på alla plan)! Hjälper otroligt mycket att gå in och läsa på forumet. Blir tidig kväll mig då jag har rejäl huvudvärk åxå men det hör väl till. Kram på er alla kämpare
skrev Orka i Blåtiran
Chai-te till exempel!
skrev Orka i Blåtiran
Det finns mycket att vara tacksam för:)
skrev Sattva i Början till något nytt
Läste i en annan tråd om att komma till sitt erkännande. Jag går runt och smakar på orden " nykter".." nykter alkoholist". Inte än. Jo motm if själv. Men inte utåt. Men jag har skrivit det tidigare; jag beundrar alla dem som offentligt i olika sammanhang står för det de är. För många år sedan gick jag på AO, anonomous overeaters. Att jag vågade mig dit...Bodde då i en mycket stor stad. Skulle aldrig våga gå till AA idag, i denna stad där jag bor i ett litet samhälle strax utanför. Samtidigt tror jag det skulle lyfta mig. Stå för den jag är! Våga ta hjälp o gå vidare. För still vill jag inte vara...
skrev Sattva i Blåtiran
Många gånger har jag också tänkt att; tur att jag iaf inte har baksmälla, när saker är lite för tuffa.
skrev Fruhoppfull i Blåtiran
Har läst din tråd nu. Känner igen en del av mina egna funderingar i det du har skrivit. Jag känner också igen det där med ångesten över vad ens barn har fått utstå. Älskade ungar.
Ville också tacka för att du skrev ned din iakttagelse om när du höll på och kom i ordning inför jobbet en stressig morgon :). Haha, ska tänka så jag också. Så många mornar som jag stressat och haft ångest och på det en redig baksmälla.. Urk!
Spännande med en annan som arbetar inom socialt arbete!
skrev aeromagnus i Ny här på forumet - men läst länge utan att själv våga skriva...
Hur har det gått för dig? Hoppas du mår bra.
skrev Sattva i ett nyktert liv
Jag mår så bra av att läsa era trådar, ni som hittat stabiliteten i nykterhet. Så många lämnar forumet när det " rullar på", som du säger . Tack att du stannar kvar!!
skrev aeromagnus i Blåtiran
Om man kunde spola tillbaka tiden och göra om göra rätt hade det varit awesome. Nu går ju inte detta utan man får se till att framtiden blir bra. Vad och hur mycket var och en dricker är ju deras ensak men ofta har man ju hamnat här av någon anledning. Jag har också varit i samma sits som du. dricka, inte dricka. Jag vad är bäst. Jag beslutade mig för att hålla upp en längre tid. Hoppas du får en fin helg. Kramar från mig.
skrev Orka i Blåtiran
när jag löser vissa trådar på forumet. Det här är väl ändå fel forum för skuldbeläggande.... Skulle nog vilja påstå att alla här gjort saker man ångrar, vissa öppet och andra dolt. Men att kasta spjut i kuvös bör man passa sig för!
skrev mod60 i NU har jag fått nog!
Så glad att jag gick in på forumet idag. Läser och skriver och minns. Så jäkla viktigt att inte glömma vilket är lätt gjort. Vill inte dit igen, aldrig och då behöver jag påminnas, det gjorde jag när jag läste ditt sista inlägg. TACK.
Ha en skön helg!!!
mod60
skrev Sattva i Början till något nytt
Livet som det är. Här och nu, en dag i taget. Ibland bättre, ibland sämre. Just nu så skönt med solen framme!
Jag tänker på dig! Förstår att det är tufft när barnen flyttar ut. Hoppas du kan hitta något annat att sysselsätta tankarna med. Forumet finns ju alltid, här kan man få stöd dygnet runt! Kram