Senaste kommentarerna i forumet

Och kände igen mig i ditt sätt att resonera och analysera över dryckesmönstret. Jag har också ägnat mig åt smygdrickande, speciellt för att hantera ångest och bakfylla som på söndagar i tvättstugan. Smusslat med någon öl i tvättkorgen bara för att komma i balans dagen efter. Nä, dit vill jag inte igen.
Har inte riktigt kommit till rätta med sömnen och avslappningen än. Hörde talas om något som kallas "bolltäcke" att det kan hjälpa för att komma ned i varv. Ska googla mer på det.
Ha en fin nykter fredag :-)

Ta hand om dig och er. Kram

Gick en trappa upp för nån timme sen. Tror jag ska gå ner igen och ... hitta på nåt att säga. Kanske ställa honom den frågan.

Mitt liv utan Lucas skulle kanske inte bli mindre torftigt men däremot mycket ensamt.

Loggar ut nu. Dags för lite reality check.

Bra jobbat med 28 dgr! Jag funkar precis som du. Sug idag... Och det är nog mest för att dagen varit intensiv och jag behöver vila. Tidigare alltid med vin som belöning. Har slutat ofta... Inga problem och känt mig duktig och börjat igen. Först kontrollerat och bra, sen har det barkat iväg igen. Och värre för varje gång. Det är slut med det. Kopplar av med a-fritt. Och för mig är det nog helt omöjligt att helgdricka igen. Tror inte ens att jag vill. Förstår inte idag varför det drickandet har känts så viktigt. Jag gillar mitt nyktra jag.... Och kopplar av ändå. Hoppas bara att jag kommer ihåg det här. Aldrig mer!!!

Men hur känner Lucas, känner han samma sak? Skulle ditt liv bli mindre torftigt utan honom?

Ja det tycker jag låter bra. Hur länge har du varit utan alkohol? Om det är länge, är det lika mycket jobb mentalt eller slappnar man av efter ett tag, börjar lita på sig själv mer? Vågar man slappna av så man inte tänker att det är okej att ta en öl helt plötsligt. Hur lång tid tog det för dig isåfall? Vet att det är olika beroende på hur man är som person men ändå intressant att höra hur det varit för andra.

... och stökat bort middan och parkerat oss i soffan så brast det. "Älskling, jag är så jävla ledsen". Pressade jag fram. Och började gråta. "Vad är det då?" frågade Lucas. "Jag vet inte", snyftade jag. Och fortsatte gråta i mitt hörn medan han satt kvar i sitt med sin kaffekopp.

Vårt liv tillsammans känns plötsligt så jävla torftigt. Tydliggjort i en grisblink. Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till.

Jag bytte ut gud mot min egna ande. Tittade in mot mig.

Måste planera för vad jag ska göra imorgon. Nästan i detalj så jag har nåt att fokusera på. Har varit ute hela dagen med barnen.

Har läst om AA, vad dom skrivit. Dagliga reflektioner hittade jag idag. Det där med Gud fungerar dock inte för mig men jag förstår ju att det är en makt man litar på för att klara sig igenom detta. Jag får lita på att det finns en sån makt i mig och att jag själv har styrkan att klara detta. Jag hoppas och tror att det stärker mig. Kanske kan jag se tillbaka och förlåta mig själv för allt. Jag gör så gott jag kan, jag ligger minus på karma-kontot men jag har hela livet framför mig att göra det bra eller bättre.

Det känns skönt att höra att man inte är ensam i detta. Jag läser här och överallt, skriver av mig.. det hjälper

Du är inte ensam om dessa tankar. Jag tänker likadant ofta

Har tänkt mycket på detta men det är nog bara den senaste tiden som jag börjat inse och fatta att det är jag som förstör. Jag har länge vetat och insett att jag har alkoholproblem men varken orken eller lusten att ta tag i mina problem.

Har försökt i många år att dricka normalt, att kunna hålla mig. Vara som alla andra. Jag har alltid avundats dom som kan njuta av en öl, ett glas vin och sen är det bra med det. Hur återhållsam jag än varit, hur bra självdisciplin jag än har så funkar det inte. Det har jag bevis fått svart på vitt. Har blivit så arg på mig själv att jag inte fattar vad fan jag håller på med. Men det är alltid alla andras fel aldrig mitt. Det var alltid andra som provocerade eller var otrevliga, tyckte jag. Har förstört relationer till vänner och släktingar, och jag vet om att det var mitt fel varje gång. Jag är så ledsen för det jag kan aldrig göra det ogjort. Jag tänker att det är min sista chans nu för det blir bara värre.

Jag drack alkohol och hade sådan ångest efter minnesluckor och hejdlöst drickande. Idag har jag haft tankar om att jag nog kan hantera att dricka normalt..för jag har inga problem med att vara utan...men jag tänket inte "sabba" det här nu. Jag förmodar att dessa tankar talar om för mig att det är dags att komma ned i varv eftersom jag ger järnet i mitt jobb och har ett stort behov av att vara ensam och återhämta mig. Tidigare tog jag ett glas vin, lagade god mat kanske läste något..och fyllnade till så att jag somnade...funkade sådär tills "fylleracen" satte in och min kropp krävde mer alkohol som alltid resulterat i ångest och hemska bakfyllor. Det gäller att komma ihåg det!

Som sagt innan om nu din man inte förstår att han har ett missbruk/beroende så är det tyvärr hans ensak för som de sagt innan kan man inte få någon att sluta. Fast det där med att förlika sig med att inte dricka, jo man kan ju vända på det. Låt oss säga att du får domen sluta röka eller få KOL ja då slutar de flesta. Säger man sluta drick du är/riskerar missbruk och diverse andra skador/sjukdomar då vill man inte inse detta. Tyvärr är det väl så att alkoholen har en så stark ställning som partymedicin att det är ett måste att dricka. Man kan ju hoppas att det vänder som med rökningen.

Stor kram till dig LN. Som alltid är så jäkla stöttande när vi andra befinner oss i mörkret. Du, jag kommer titta in här med jämna mellanrum ikväll om du behöver skriva av dig eller bara snacka skit. Ok? Och du, knaka lagom med LN hon är grym, men grymma människor känner och ibland är känslorna pissiga.

Kram min vän

Ja så är det ju självklart. All tankeverksamhet går åt att klara idag, imorgon, söndag, osv det kommer bli jobbigt att se på bör han dricker men vad ska jag göra? är väl bara att gilla läget hur jävla jobbigt det än är. Men visst nånstans fattar jag ju att han vill dricka, hde nån sagt till mig innan jag var redo att jag inte får dricka hade jag inte heller accepterat det.

Tänk på dig själv i första hand. När det gäller missbruk så kan ingen annan än personen det handlar om bestämma vad som ska göras. Går inte få en missbrukare att bli vit om han/hon inte själv vill. Fortsätt du på din linje att förändra ditt förhållande till alkoholen. Sedan får din sambo avgöra vad som är viktigast för honom. Det låter hårt och enkelt men det är faktiskt så det är. Du verkar ju ha gjort ditt val och satt upp ett mål hur du vill ha det i framtiden? Så gör allt du kan för att uppnå det.

Han får väl dricka isåfall då om han inte kan vara utan. Måste fokusera på mig.

....Ja livet är allt bra tufft ibland! Trixet enl yogafilosofi som jag tolkat det är att inte försöka fly lidandet utan att acceptera det. Och då blir man också fri. En acceptans att en del av att leva är också sorg. Som en likvärdig andra sida av glädje och lycka. Och en vetskap att inget är bestående, allt förändras. Toda pasa...
Men såklart det är tufft just nu, i ditt liv o i ditt universum. Har du provat yin yoga? Eller restorative yoga? Helande!!
❤❤❤

Vad otydligt jag skrev men jag hoppas poängen går fram. Det är fredag han har inte druckit på en hela vecka så han ska köpa whisky och öl. Kan du inte för min skull då? Näe knappast.

Jag vet bara inte vad jag ska säga till honom. Jag har ju pratat med honom om detta så många gånger men han förstår inte grejen med att bli nykterist, det behöva liksom inte räcker med att ta en paus. Han är inte där jag är i min egna utveckling, han har inte heller problem kring detta, tycker han för han dricker ju inte "normalt". Vi dricker alltid ihop och lika stora mängder och i förhållande till kroppsstorlek så dricker jag ju större mängder. Vi har alltid haft en missbruksproblematik i vårt förhållande och det har alltid varit jag som reagerat och fått nog.

Hej! Bra att du hittat hit. Vilka val du ska göra beror på dig själv. Kolla lite på fliken under fakta här så får du se vad alkoholen gör men det kanske du vet redan. Att dricka varje dag och smygdricka är ju ett vaneberoende så jag skulle nog säga att du har ett utvecklat beroende annars kunde man låta bli. Sedan köper jag oftast inte resonemanget att det är gott. Något som är extra gott blir just extra gott för att man inte använder det varje dag. Detta är min högst personliga åsikt. Ofta dricker man för att man har ett beroende och vill bli lite lurig.

Jag skulle skippa att dricka helt. Jag tänkte som du tar bara på helgen men man lyckas alltid tänja dessa gränmser lite extra. Du kommer må så mycket bättre och kunna göra saker och få bättre ekonomi.

Kan du inte berätta för din sambo att du har problem med alkoholen och därför vill/måste sluta? Det känns nog självklart för de allra flesta att en make eller sambo är ett stöd och vill hjälpa. Om din sambo inte stödjer dig, vad beror det på, tror du?

... är tungrott just nu. För en vecka sen uppsökte jag kyrkogårdsförvaltningen och avslutade "abonnemanget" på farsans grav. Natten efteråt drömde jag om honom. Sen dess har jag varit ledsen. Det känns som om jag under åren ackumulerat tårar nog att fylla alla sjöarna i Finland. Och mellan mig och Lucas knakar det. Mellan LenaNyman och henne själv knakar det också.