Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag berättat för familjen med. Inte min sambo dock, har sagt att jag inte dricker nåt i helgen, mest för art slippa hans frågor och argument. Tidigare har jag försökt sluta i tysthet på egen hand. Detta är första gången jag berättar och skriver om det.

Tack.. Det betyder så mycket att läsa dina ord nu.

Klarar du det bara steg för steg. Timme för timme så blir det bara bättre på sikt. Vet att det är skitjobbigt då suget, tankarna och ångesten sätter in. Problemet med att tillfälligt lösa det med alkohol är att det bara blir värre. Tro mig. Ge allt nu för att följa dina mål och det du innerst inne vill. Du klarar det. Ska hålla tummarna för dig.

Det är en sorg på sätt och vis är det inte det, att släppa taget. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Jag har mina mål i huvudet och upprepar ord som ger mig styrka. Tänker kontroll och frihet jag får inte glömma det. Men det är jättejobbigt jag bara gråter.

Det är jobbigt idag. Tusen tankar och inre konflikter. Jag klarar detta jag gör det.

Borgward. Hur är det med dig?

FM,,visst är det så att när vi varit i vår dimma så har vi kommit att bli en avtrimmad version av en själv som vi får för oss är ett bättre alternativ än the real thing. Att vara en (eller fem) finnar i röven är att vara människa.

Jag slutade med antidepressiva för ett antal månader sedan. Då blev mitt sätt att hantera mina nya påtagliga känslor med att mitt i ångest bara för ett ögonblick känna -fan vad skönt det är att just KÄNNA!

Och det är det du också gör, känner utan något alkoholfilter.

Hahahahha Nyman jag minns den rubriken!! Jag minns också frustrationen efter ett inläggsmarathon som det så lätt kunde bli att idétorkan var total.

Sitter och väntar på en fin kompis, vi ska äta frukost ihop. En av mina vänner som jag tidigt berättade för att jag nog borde se över min alkoholkonsumtion (hon fick dock inte hela sanningen) och hon tyckte aldrig att det var konstigt.

Passar på i väntan att läsa här och möts av så fina inlägg. Slår vilken födelsedag på Facebook som helst!

Tack tack tack för att ni tar er tiden att skriva. De här jubileerna är våra. Dessa delar jag bara med er.

Tack att du delger!!!
Jag kommer inte göra något överilat m mannen, det enda jag bestämt mig för just nu är att inte fundera så mycket över framtiden utan att vara här o nu. Och här o nu är min hälsa o barnen det som ska få min energi. Mannen blir en bonus.
Jag har bokat tid hos en privat läkare, mest för att jag jobbar i kommunens hälso o sjukvård och vill liksom inte sitta i professionella sammanhang med den läkare jag träffat....Jag kommer helt enkelt säga att jag inte kan ha de uppehåll jag vill och behöver på egen hand, att jag alltid dricker vin på helgen fast jag inte vill. Och att jag vill hejda detta innan det går för långt.
Jag tänker på dig o hoppas att du hittar en väg ut ur din under isen känsla. Göra nåt m dottern? Simhallen är alltid mysigt att göra m barnen tycker jag, o sedan en fika. Det funkar ju oavsett ålder?
Kram!!!!

Jag stretar på. Det känns mycket lättare nu efter era fina inlägg!

... en sån där kulig SL-grej. Tror du skrev nåt inne hos Ebba, för länge sen. Ditt inlägg var vederbörligen rubriksatt. I just det här specifika fallet löd den: "Här ska det vara en rubrik".

En sån grej bara måste man älska. :)

Nattinatti.

Detta inlägg sade mig mycket. Du är en stjärna, Pärlan. Min bakgrund ser ut så att jag började dricka i 15 års ålder och sedan var det fest från 16 års ålder och framåt. Fick egen lägenhet vid 16 års ålder och det blev att det var där alla hängde. Tro mig, jag hade kul men idag känns det som en massa bortkastade år. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Fysisk smärta och psykiskt nedgången. Tänker inte hålla på att skriva här när jag är alkoholpåverkad så detta blir mitt sista inlägg tills något viktigt har hänt. Men du ska veta att era svar till mig går in i mitt hjärta. Att det finns människor som jag kan vända mig till. Imorgon blir det nya tag! Ta hand om dig, Pärlan, Kram tillbaks

Jag förstår att din instinktiva känsla är att skämmas men du behöver inte skämmas inför oss.. Det är verkligen inte en lätt sak att stå emot eller att sluta tvärt.. Jag kan bara tala för mig själv, men så länge jag inte såg några allvarliga konsekvenser av mitt drickande mer än att bli för full eller göra nåt jag kanske inte annars skulle ha gjort så var inte viljan tillräckligt stark.. Visst förstod jag att det nog inte var normalt att gå och smådricka öl hela dagarna på helgen trots att jag hade barnen hemma men jag var ju inte jättefull..nån paus på någon timme så kunde vi hitta på något..och väl hemma kunde jag "få" fortsätta.. Det var först när jag började inse att jag inte kunde hålla mig, ångesten över det och livet i allmänhet ökade och jag då började dricka ännu mer, oftare och var bakfull varje dag som jag började vakna.. Och för mig räckte det att för tredje gången på 2 månader försova mig till jobbet pga att jag varit full vid 4 på morgonen, att fatta att jag kommer att förstöra mitt liv OM jag fortsätter. Jag är så tacksam att den insikten kom så pass tidigt i livet..Nästan 15 års oförmåga att dricka måttligt talar dock ändå sitt tydliga språk.. Även om det riktigt destruktiva beteendet bara pågått under 2015 så har beteendet att dricka som skälvmedicinering alltid funnits och det har jag förstått nu.. Jag kommer aldrig kunna få ett normalt förhållande till alkohol.. Jag fick 21 poäng på min AUDIT.. Det talar sitt tydliga språk..

Jättebra att du ska på livsstilssamtal..Det är nog en bra början för att du ska få yttre synpunkter och kunna identifiera dina problem.. E dag i taget, imorgon finns alla möjligheter att försöka igen!

Kram!

Vilken investering du har gjort och fortfarande gör i dig själv, den allra bästa skulle jag gissa! :)

be proud!!

Tjaba, tjena, hallå - Sattva. Jag var ihop med en man som jag visste drack för mycket redan innan vi började "kila stadigt", tyckte det var okej för han skulle då inte döma mig. Det gjorde han inte heller, han tyckte jag var relativt måttlig. Jag gjorde slut i juni bl a för att kunna sluta dricka, saknar jag honom? Nej, men jag saknar någon. Mer ensam än någonsin. Gjorde jag rätt? Ja, det var rätt att avsluta vår relation, men just nu saknar jag honom. Så ingen kan råda dig till vad du ska göra. Tycker du är duktig som prioterar barnen, har en väninna som har ett enormt behov av att alltid ha en man vid sin sida, hennes yngsta har fått flytta ohälsosamt många gånger. Mitt barn skulle däremot må bra av att morsan var lite mer aktiv, jag lever som om jag redan vore ålderspensionär. Mina föräldrar på dryga sjuttio är mer hålligång i än jag. Fan va tufft av dig att fixa antabus, berätta gärna exakt hur det går till, vill inte utlämna mig så till en läkare, är lite paranoid om vilka som får tillgång till den informationen, min dotter är mitt allt, vill inte ha socialen smygande runt knuten, inte för att jag tror att de skulle göra ngt radikalt då jag anser att jag är skötsam, men allt strul på jobbet får mig att tänka konstiga tankar. Märker när jag skriver att jag är under isen, vill bara delge dig lite funderingar så du inte gör ngt överilat med mannen, låt det bero tills du känner dig säker är mitt råd till dig. Kramisar kotten

Hej Valeria, ja det finns många det går bra för, jag behöver läsa om de som lyckas likväl känns det bra att jag är inte den enda som kämpar. Jag hade en enorm övertygelse om att jag var på väg att sluta för gott i början av sommaren, men som vanligt misslyckades jag med varaktig förändring. Dock tror jag att viss förändring skett, visst vet jag att jag dricker, men att medvetandegöra det i skrift tror jag minskar intaget. Jag tänker på dig och önskar att dina segrar fortsätter att överraska dig. Kramisar ko ko kott kotten

Verkar klara mig att vänta till fredag igen, men det blir nog ingen alkohol denna helgen då jag har maginfluensa. Var riktigt svårt i Söndags och Måndags kväll men stod emot och därefter har ja inte kännt nåt sug. Detta forum va nog precis vad jag behövde, med nån bok, det finns så mycket alkohol reklam i samhället så det e bra med en sida på det motsatta.

Hej, Pärlan. Nu har jag mitt återfall och jag dricker folköl. Öl som öl, det är inte bra och jag skäms efter all uppmuntran jag har fått av er här på alkoholhjälpen. Det är säkert nyttigt för mig att skämmas lite dessutom. Angående yttre stöd så har jag tid för ett så kallat livsstilssamtal på måndag så förhoppningsvis kan det bli fortsatt hjälp där. Men imorgon när alkoholen har avtagit så tar jag nya tag och avstår alkoholen.

Tack för era ord, det värmer!!!!

Okej, jag känner mig som en AA-tjatare här i forumet men..en av de absolut finaste bitarna med det är att man är bland människor som förstår precis vad man går igenom. De som tar återfall möts med omtanke, stöd och pepp..och finns ingen känsla eller tanke som är konstig eller fel.. Har du funderat på någon typ av yttre stöd?

DryMartini, tack för att du skrev. Blev en skum kväll ikväll. Tjejen hade med en kompis hem som är en gemensam vän sedan många år tillbaka och berättade allt för henne med. Kändes bra först men sen kändes det som om dom bara dömde mig för mitt bakslag. Förstår du? Kändes som att jag är anledningen till allt ont i omgivningen. Blev så förbannad att jag fick lämna rummet. Men jag är säker på att deras ärlighet är viktig detta avseende. Det måste ju bero på att dom bryr sig. Nu har min sambo åkt iväg under kvällen. Tror inte vi är ovänner men hon orkade inte med mitt dåliga humör.

Hej igen. Jag äter antabus så jag kan inte dricka. Har provat två gånger varav den sista höll på att ta kål på mig. Man blir röd som en kräfta, dunkande huvudvärk, hjärtklappning mm om man dricker. Jag tar tre tabletter i veckan måndag, onsdag och fredag. Har inga biverkningar och om jag får ett sug så försvinner detta snabbt för jag KAN ju inte dricka. Då kan man koncentrera sig på att stärka sig själv. Så min bild av antabus är bara positiv.

Tack för era svar..
Jag vill verkligen förändra det här sjuka beteendet. som ni också skriver, det är så sjukt att man gör så här mot sig själv!!
Jag vill inte ge upp, men det känns så oerhört tungt när man hela tiden gör sig själv besviken. Vad ska till för att man ska rycka upp sig!!
Drycker - Byt inte ut din drog mot en annan, det är missbruket vi måste ta oss ur!
Sommarkatt - Det ska vi!!! jag tycker om din idé att gå igenom vad man kan göra för att bryta sig ur spiralen. Vad ska man tänka eller göra just i den sekunden som suget kommer och då det bara finns det där enda målet i sikte, att dricka alkohol! Något måste man ju kunna göra för att låta bli. Hur stålsätter man sig!?
Jag ska börja med att skriva ned all jävla skit som alkoholen bidrar med.. kanske kan man påminna sig själv om detta i morgon innan man går från jobbet, idag är det tyvärr försent.
Jag delar med mig här när jag fått ihop det! Vi hjälps åt!
Aeromagnus - Har du erfarenhet av de mediciner som finns mot alkoholism? jag är tacksam för alla tips..

Kärlek!
//Filosofen

Enormt insiktsfullt och klokt skrivit! Jag tycker du är fantastisk och så modig som ber om hjälp! Stor kram