Senaste kommentarerna i forumet

Känns fint att vakna och vara pigg och klar i knoppen.

Tror att jag drömde att jag festade ordentligt. När jag vaknade tog det några sekunder innan jag insåg att jag inte var bakfull. Kände mig nästan bakis först, innan jag fick ihop sammanhanget. Fantomsmärte-bakfull.

Beklagar stavningen. Skriver på telefon, texten är så liten att det blir svårt att löpande se om det är rätt. Samt autostavning, gått när det ska vara gott. Oh, My god!

Är fortfarande på resa, ikväll lördag. Kollegan tog en bärs i baren när vi jobbade med några förberedelser. Sedan middag på bra restaurang, kollegan valde vinpaket till måltiden.
Inget sug. Fantastiskt. Efter två 8 timmars sömn nätter med snabb insomningen, värdesätter jag det.
Vi har så många automatiska mekanismer som styr våra liv, och vanor, förväntningar är en av dem. Om jag ser en söt valp på bild vill jag klappa, om jag luktar något gått vill jag äta, om jag ser någon dricka till god mat vill jag dricka. Tricket måste vara att analysera farliga situationer och bygga skyddsmurar. En mur jag har är att jag bara dricker colazero och grönt te vid tillfällen där jag skulle druckit a. På så sätt triggar jag och ställer om mina belöningsreceptorer. Efter som det gått så bra börjar mitt andra jag tala om för mig att jag inte är alkis. Därför måste jag slå tillbaka och helt osentimentalt konstatera att det resonemanget är en del av sjukdomen och det bevisar snarare att jag är jävligt illa ute.
En annan sak jag har lite stök med är att säga: Jag ska aldrig någonsin dricka mer. Så nu ger jag mig själv ett mål. Jag kan ta ett glas champagne när jag varit nykter i tre år. Min förhoppning är att jag då har kommit tillräckligt långt i mitt tillfrisknande att jag inte har lust. När jag började denna resa sa jag till mig själv 42 dagar, sedan 90 dagar, sedan ett år och nu tre år. Känns som en säker distans.
Tack Fenix för bra sömnråd. Jag har fått många genom åren men att fokusera på goda tankar och släppa kraven känns som värt att pröva. Hälsningar från en plats där första snön för vintern i dag lade sig på bergstopparna runt staden. Oändligt vacker höst här i det karga.

... att det går bra för dig mod! Fortsätt så!

...eller kanske mer...att orka närvara, det är frågan?

Det händer just nu lite för mycket i mitt liv för att jag ska hinna med att bearbeta allting, livshjulet snurrar fortare och fortare.
I mitten av veckan hade jag en manlig form av PMS, helt urlakad av stress och press blev jag en gammal tjurig och elak gubbe.
Flera gånger fick jag be mina barn om ursäkt, att pappa var som han var, irriterad och grinig.
Det blev för mycket och det rann över, huvudet höll på att explodera och het lava skulle ha runnit ner längs med huvudet, fullständigt rabiat.
Jo jag skäms över att jag inte kunde hantera situationen, jag är gammal nog och förnuftig nog att kunna det, men där blev jag ett dåligt föredöme för mina barn.

Ibland så orkar jag inte med allt, tappar greppet och förlorar fotfästet.
Så här i efterhand kunde man ju nästan skratta åt alla snöpliga grejer som hände pga av min bristfälliga koncentration.
Men det är lite för tidigt för att kunna skratta åt det, möjligen kunna le.....lite...

Massor av födelsedagar har klarats av, inköp av presenter och födelsedagskalas, det senaste just i detta nu, nyligen hemkommen efter en heldag på annan ort med storkalas för släktingar, många mil i bilen.
Familjen trött och sliten, alla är på sina ställen var och en för sig, vi orkar inte vara sociala längre efter att varit trevliga hela dagen i mycket buller och bång, inte ens med varandra.
Frugan drar långstockar under pläden i andra änden av soffan, förstod att den filmen hon ville se inte skulle bli så långrandig.

Så precis nu försöker jag sortera upp alla mina mindblowers i min stackars skalle, vissa grejer avklarade...sortera i minnesbanken som avklarade och avslutade, ett sorts gigantiskt fiktiv arkiv där de läggs i sina mappar, nyligen skedda men behöver inte hållas aktuella.
Andra saker som att brorsan höll på trilla av pinn av en icke övervakad infektion ligger fortfarande kvar som en högaktuell händelse, det blev ju naturligtvis andra komplikationer såsom diabetes men han lever, men har svårt att ha koll på sådant själv.
Känner mig otillräcklig att inte finnas till för alla samtidigt, men väljer själviskt att prioritera min egna familj.
Dottern försvinner ur vårat hem troligen för gott imorgon, hon fick en studieplats lång härifrån med bara ett par dagars förvarning.
Snöpligt att bara från en dag till en annan att behöva säga upp sig på jobbet med omedelbar verkan, och att efter ha provat på att bo själv i tre år kommer hon aldrig mer att vilja flytta hem igen, det känns overkligt, så snabbt och drastiskt, hann inte vänja mig vid den tanken.
Grabbens moppe hamnade på blocket av en tillfällighet, och min telefon fullständigt nedlusas av möjliga och fullständigt utomjordiska frågor ifrån finniga okunniga 15 åringar, nej hallå vi har inte justerat ventilspelet på moppen, det är ju för f-n en tvåtaktare!, lär ni er ingenting i skolan.
Känner mig gammal när jag kan mycket om motorer, men helt handikappad i huvudet när det kommer till att öppna spelportar på routern vilket vilken tonåring som helst klarar av idag...

Det andra hemska kan jag ju av naturliga skäl inte ta upp här, det är ju sju gånger värre än allt det ovanför nämnda tillsammans.
Skulle vilja ventilera ut det, det är ju forumet en alldeles utmärkt plats att göra det på.
Men det finns tillfällen som är bättre lämpade, och att få till det i min stackars förkrympta hjärna...ja det tar tid och mycket tanke-värk-samhet.

Det hade varit så j..kla mycket enklare att ha löst det med en massa alkohol, det hade jag garanterat gjort ...för en massa år sedan.
Men någonstans har jag ju blivit klokare i alla fall, en liten hjärncell som löper amok varje gång det vankas alkohol, och den hörs bra.
Den påminner mig om vad som händer när jag lägger mitt liv i alkoholgudens händer...
..och då j..vlar händer det grejer, fullständigt utanför min kontroll, och ...det var ju det jag INTE ville ha.

Ännu en kväll somnar jag nykter, trots att jag vid dagens middag tryckte i mig en hel flaska rödvin helt själv.
Men du antog nog att den innehöll alkohol, fel fel fel...

Allt är inte så som det låter, det kan vara precis tvärsemot, jag kan dricka precis allting...så länge det inte innehåller alkohol...
Kan det vara så enkelt?, ja det kan det...
Ännu en tankevurpa att ta under behandling...

Berra

Fick det i onsdags, 26:e..
Var tvungen o ta en sista öl, dock bara en dagen innan.
Första helgen utan alkohol på ett år.
Hjälp vad mycket tid man får över på att göra annat än att sitta i soffan med sina öl..
Känns bra.
Kan man dricka alkoholfri öl,(0,5%) på Antabus eller blir man illamående av det med?
Drycker, du har druckit medans du tagit Antabus eller.
Enligt min läkare kan man dö om man hinkar i sig för mycket, han menade på att hjärtat kan stanna.
Hoppas du klarar dig utan Antabusen, själv ska jag bestämt mig att ta den minst i tio veckor.

Nyktert o fint.:-)

Känner igen såväl drickandet med smussel och sjölvförakt, som den energi som nu kan läggas på annat än alkohol. Känns så mycket bättre nykter. Önskar dig god fortsättning!

Vi är många här som skäms över oss själva och som samtidigt förstår mycket väl varför det blir fel för så många andra. Du har tre barn och jobbar dessutom som lärare. Ansvar, ger av dig själv, antagligen lite stress och dåligt med tid för att pyssla om dig själv om jag får gissa lite. Det är kanske fullt mänskligt att det blir fel ibland. Så förlåt dig själv och fokusera på vad du kan göra för att undvika att det händer nästa helg. Och läs lite härinne. Jag vill ändå påstå att forumet befolkas av ett stort antal högpresterande omtänksamma individer. Men vi har problem att hantera alkoholen, så på det området har vi förbättringspotential. Du kommer nog att känna igen dig i många historier. Så vet att du inte är ensam och att det går att få ordning på sitt drickande.

Den här jäkla alkoholen. Funderat på medicinering?

Jag tror det är ganska bra. Vet inte. Jag har inte varit nykter helt men heller inte druckit destruktivt. Står någonstans mitt emellan och funderar på vilken väg i livet jag ska ta. Jag har en del att ta tag i men inga bra lösningar. Hade jag varit själv hade det varit enkelt men jag har en dotter att ta hänsyn till och en sambo. Klart är att jag inte lever så som jag egentligen vill. Jag gör fel saker. Det är jobbigt att tänka på. Men samtidigt börjar en plan ta form om hur jag ska förändra mig. Det skänker ro.
Jag läser mkt på forumet. Har för tillfället väldigt lite att ge tillbaka. Kanske för att jag tycker det är jobbigt att läsa mina egna ord. Inte så mycket om a utan mer om att jag inte lever mitt liv fullt ut. Det gör mig ledsen.
Men så mkt kraft det finns i alla kämpar på forumet! Det är fantastiskt. Och Sisyfos, så glad man blir av omtanken:)
Nu ska jag hoppa in i duschen och fixa mig inför kvällens koncert som jag kör till!
Kramis

Jag är också lärare. Ma/NO 4-9

Hur är det med dig Nyckelpigan? Hoppas allt är bra och att du snart dyker upp här på Forumet igen.

Hoppas allt är bra! Tänkte på det du skrev om hur alkoholen påverkar dig även dagen efter, det är nog så för mig också. Ofokuserad och rastlös kan nog beskriva det. Nu när jag dricker så sällan blir det mer påtagligt. Hoppas allt går bra för dig. Saknar dig hör i forumet.

vilket kändes helt ok. Tycker att det funkar bra. Var på en AW i torsdags som var måttlig och bra. Ser inga större problem med A just nu i alla fall men känner ett behov av det stöd som forumet ger. Det känns bra att läsa vad medmänniskor som befinner sig i olika situationer skriver och komma med ett inpass då och då. Kram!

...eller skribenter i det här fallet :).

Vändningen är inne på ngt klokt där, då är då och nu är nu. Föräldraskap är ingen uppvisning i perfektion. Ett bra föräldraskap innebär att den med livserfarenhet leder och guidar barnet så att barnet tids nog klarar sig någorlunda själv tänker jag. En förälder som på allvar tar ansvar och agerar när något är destruktivt eller skapar oro hos barnet är en bra förälder i min mening.

Du är med andra ord inte ensam! Välkommen hit och bra att du inser att så kan det inte fortsätta. Skönt att du har stöd från sambon också!
Börja som föregående talare med att avstå från alkoholen helt nu en period och ge kropp och knopp en chans att andas. Ta den hjälp som finns - det finns allt från terapi till behandlingsgrupper till medicin - beroende på vad som behövs och krävs i ditt fall. Se det inte som ett misslyckande eller så om du behöver ytterligare hjälp, se det som ett redskap som så många andra använder för att komma ur alkoholens klor. Alkoholen har en kraftfull inverkan på belönings- och behovsmekanismer i hjärnan och du kommer att behöva stålsätta dig och stå emot ett tag för att det ska släppa. Det kan bli tungt, det kan ta tid - men det går.

Tänk inte på vad du var för mamma igår eller på vad alkoholen gjorde då. Tänk istället på vilken mamma du kommer att vara nästa helg - då givetvis helnykter, pigg, fräsch och glad. :) ... dags o skapa en framtid!

om du har läst vad som skrivs på forumet vet du att du inte är ensam. Är säker på att du kommer att få mycket hjälp av oss andra som är eller har varit i exakt samma situation som du. Jag tar hjälp av antabus som funkar bra för mig. Håll ut! Kram!

Tack för kloka ord. Jag ska verkligen försöka att hålla mig ifrån alkohol en period nu. Denna ångest. Kropp som skakar. Vad är jag för mamma? Jag jobbar som lärare. Tankarna mal och far men jag har stöd från sambon. Än så länge.

Stödet behövs och jag har ju utvecklat en stor problematik med alkoholen. Jag kan helt enkelt inte sluta om jag börjar. Tycker nu att beteendet är så sjukt och märkligt så detta vill jag skala bort från mitt liv och börja leva fullvärdigt igen.
Sköt om er, en dag i taget.

Det krävs mycket för att skriva det inlägg du gjorde, herr destruktiv!

Du skulle kunna välja att sticka huvudet i sanden och förminska situationen. Du valde att formulera en tråd här, där din förtvivlan och din desperation är tydlig.

Du är inte usel. En kan göra riktigt usla saker, men huvudsaken är att en tar ansvar för det också.

Hoppas du läser här, hoppas du kan se att det är av godo att du erkänt problemet.

Här finns stöttning!

Några saker man kan börja med.
1. Häll ut eller ge bort den alkohol du har hemma. Finns det ingen a är det svårare att skaffa när suget sätter in.
2. B-vitamin Försök få i dig B-vitamin, köp i affären.
3. Skriv en lapp med positiva och negativa saker med att dricka alkohol som du sedan kan ta fram när det blir som värst.

Ångesten försvinner på ett par dagar, beroende på hur mycket du druckit och mår för övrigt. Försök att göra saker så tiden går. Ät lite fetare mat och drick mycket. Du lider säkert av vätskebrist.
Se dig själv i spegeln och säg att nu jävlar så kör vi på nykterhet. Jag är jävligt bra när jag är nykter och det ska jag förbli ett bra tag framöver.
Har du någon hobby så återuppta den.

Styrkekramar från en artfrände

Har inte varit aktiv på detta forumet så länge. Kan se att våra situationer är ganska lika. Bara dricka på helger, semestrar osv. Jag har precis som du lovat dyrt o heligt att aldrig mer dricka men fallit dit otaliga gånger. Denna gången ska jag bara lyckas och det känns för mig som att poletten äntligen trillat ner. Hoppas du får samma känsla så att vi en gång för alla blir av med vårat missbruk och beroende. Kör hårt och tro på dig själv. Gör dig själv och dina nära lyckliga genom att ändra dina vanor. Kanske en dag i taget eller en vecka i taget. Lycka till!

Jag vaknar varje morgon, nästan, och känner en sådan j...kla tacksamhet över att jag är nykter. Känner verkligen hur glad jag är och ibland lite tramsigt rörd över att mitt liv i alkoholträsket är över. Visst är det lite trist att inte kunna dricka men om man väger det mot fördelarna så är det ju solklart. Jag känner mig fortsatt stark i min nykterhet. Vill aldrig mer vakna bakis och med den ångesten som följde med fyllorna:(

Mannen i mitt liv sa till mig " vilken energi du har" , igår kväll när jag, efter musslor och kräftmums satte fart ut på gården bland buskarna och klippte och krattade. Ja det stämmer energin är tillbaka, nu är jag lika pigg eller trött som alla andra i min ålder. ( Bara att välja ord ) ! Jag har gjort så mycket mer än bara legat i soffan, full eller bakfull.
En kollega jag inte träffat sedan förra hösten påpekade att jag ser annorlunda ut. " Har du gått ner i vikt eller vad är det??" Tänkte säga att jag slutat dricka alkohol men det gjorde jag inte. Mumlade något om träning och log lite glatt. Tackar tackar.

Förra hösten var ju ett lågvattenmärke i mitt liv, inte för att jag hade problem med familj, jobb eller vänner. Nej jag hade problem med mig själv och visade det inte för någon men det åt upp mig inifrån. Kände mig som en stor jävla bluff som lurade alla inklusive mig själv. Höll upp en fin fasad och ett välsminkat ansikte och bara sa " allt är bra" när jag i själva verket låg med ångest på nätter och morgnar i självförakt över mitt smusslande och smygsupande. Drack ju i princip 5-7 dagar i veckan och jag drack allt som fanns och fanns det inget hemma så åkte jag och köpte med alla möjliga förevändningar. Köpte tetrapack som gick ner i ryggan så ingen såg systempåsen. OSV.

Idag har jag rätat på ryggen och blicken är stadig, huvudet klart och jag känner mig stolt över att NU börjar livet återigen bli som jag vill. Så var det ju för länge sedan innan jag lät det gå för långt. Jag skulle slutat mycket tidigare än jag gjort men det är ju ingen idae att gråta över det nu men det kan ju vara ett tips till alla unga som funderar över sitt alkoholintag. Jag rekommenderar att man håller upp helt ett längre tag.

Det är JAG som bestämmer idag, inte den där lille alkoholdjävulen som är så fruktansvärt stark och som jag just nu kan känna ett stark förakt mot. Vilken kraft det är i den drycken MEN det går att bryta och klippa bandet! DET gick. :) :) :)

Nu är nästa utmaning att hålla kvar dessa känslor och inte låta den där lilla rösten få vingar igen. Den som lurat tillbaka mig så många gånger förut. Jag behöver verkligen detta forum och er här som min stöttepelare och krycka, en påminnelse som hjälper mig till fortsatt nykterhet. Mår sååååå bra just nu :)
kram
mod60

LP, dax igen, det är bra! A är verkligen bara skit för sådana som oss, där det gått för långt- Inser man till slut.

Jag har varit här många gånger. Nu är det dags igen, för nu är jag så jävla trött på mitt beroende. Det finns absolut ingenting som är bra med alkohol för mig.
Nu vill jag bara sluta, sluta för gott.
Sitter med paniken nära till hands och mår så jävla dåligt av ångesten jag skapar av att dricka.
OK, dag ett är här igen.
Jag vill inte dricka mer!
LP