Senaste kommentarerna i forumet

..har inte klarat det ännu. Sitter på hotellrummet och laddar med en kopp nypon-te och ett äppel:)
Ganska trött faktiskt, hade kunnat tänka mig att hoppa över middagen och slappa framför tv:n istället. Är det arbetsvägran!?

Jag läste någonstans att de tre mest stressande händelserna som vi kan råka ut för är: skiljsmässa, flytta och att byta jobb (kanske inte i den ordningen). Du har gjort allt detta samtidigt. Det är inte konstigt om marken gungar. Jag har läst din tråd och tycker att du har gjort en fantastisk resa.

Idag hade jag mitt andra möte på alkohol- och drogmottagningen.. Lite annorlunda från första gången när jag var känslosam och uppriven över allt som hänt.. Kände mig stark och positiv.. Dock, i takt med att humöret återvänder, jag är glad och mår bra så börjar sakteliga känslorna, precis som förväntat, om att "är det verkligen så allvarligt" smyga sig på.. farligt.. Tänker inte dricka men jag måste förankra problemet i mig själv för annars kommer jag nog till slut börja undra varför jag inte tycker jag kan dricka när jag ju "mår så bra".. Och det finns ju en anledning till att jag mår bättre och blir gladare för varje dag: att jag inte dricker! Den är viktig att komma ihåg..

Läste den här artikeln idag: http://www.expressen.se/halsoliv/camilla-45jag-hallde-alkohol-pa-all-so…

Det blev extremt igenkännande angående medberoende och relationsmönster samt hur man är som person om man är medberoende-typen.. Det är ju mig de skrev om kändes det som! Det jag tycker är jobbigt är att jag inte kan förklara varifrån det kommer.. Att det finns något skumt i relationen till mina föräldrar, det har jag vetat länge.. Jag har alltid varit rädd för att misslyckas inför dem..medge när något gått fel.. Knappt vågat berätta när det tagit slut med en pojkvän etc. Dolt att jag snusat eller rökt (på den tiden jag gjorde det) eftersom de inte tycker om det. Inte pratat känslor och mående med dem för att det känns obekvämt. Men ingen av dem har ju missbrukat, snarare tvärtom. De är dysfunktionella i sin relation till varandra..mamma är dominant och pappa undergiven.. Kanske inte kände mig sedd som liten då mamma var på jobbet på kvällarna.. Hon är dock kontrollmänniska och vill gärna veta allt..är ganska snokade av sig och jag undviker att berätta saker för henne för att det känns som att hon då klampar in i mitt privatliv..

Ja, en herrans massa funderingar jag har nu för det här vill jag komma underfund med! Något är det iaf som har skapat det här enormabehovet i mig att vara behövd..och jag har inte haft en enda relation där killen i fråga inte varit trasig, trasslig, sysslat rejält med droger eller brott i ungdomen.. T.o.m min ex-man som under hela vår relation varit skötsam och "vanlug" har det förflutna.. Jag dras till de här skadeskjutna och tänker att min kärlek ska få dem att bli hela och må bra..skulle offra min högra hand för att ställa upp osv.. Känns lite chockartat nu när jag insett att jag inte haft en ENDA relation som varit balanserad och hälsosam i hela mitt liv..

Några folköl har ingen dött av. Så skulle man kunna uttrycka det, men jag förstår att du känner det som ett stort bakslag. Nå, bakslag har de flesta av oss varit med om, ofta flera gånger. Ingen större skada skedd. Ingenting har egentligen förändrats, så hoppa upp på hästen igen och ta nya tag. Du kommer kanske få flera bakslag under din kamp mot alkoholen. Men, so what? Huvudsaken är att ambition och vilja finns där och att du faktiskt känner att du gör framsteg. Seså, skippa ölen nu och fortsätt ditt nyktra liv. Varje dag utan alkohol är en vinst och ett steg i rätt riktning.

Du verkar klara det dar med mattligt drickande galant, hoppas du kan fortsatta med det pa ett satt du ar glad med. Starkt jobbat.

För varje gång en sån som du vänder ett nujäklarskajagminsann till nujäklarskajagminsannINTE blir en sån som jag så himla glad.

Det är kanske inte så bra att säga, för beslutet kommer ju inifrån och ska inte pådyvlas utifrån, men ... äh, det hjälps inte. Jag blir ju det, så himla glad. <3

När man kommit just den här biten på väg där den ena nyktra dagen naturligt (hyfsat naturligt, i alla fall) följer på den andra så går det lite av sig själv, lite som på autopilot. Det finns luft under vingarna och den bär. Nu står du där igen med allt jobb framför dig, och du skjuter upp.

Ja, vad ska få dig i take off-läge igen? Under tiden kan du kanske, med varje fiber i ditt väsen, uppleva alkoholens verkningar. På din kropp, ditt sinne, din själ. På din familj, ditt jobb, din tillvaro. På så sätt vet du precis vad du lämnar kvar den dag du skjuter i höjd igen.

It is doable.

Med varje inlägg du skriver här utkristalliseras alltmer vilken slags människa du är.
Modig. Stark. Klok.

Varm kram till dig från mig.

Heja dig!

Just det där med alkohol och ångest är intressant.. Jag har ju druckit när jag känt ångest..men jag har verkligen inte fattat att alkoholen förvärrar ångest och är ångestdämpande.. Märkte bara att jag bara började må mer och mer dåligt och få allt svårare att orka hantera allt som var tungt i livet och då drack jag ju ännu oftare! Och ja, det blev ju en ond spiral..

Att vara rädd för orosanmälan känner jag också igen.. Det är nog därför jag inte varit ärlig tidigare mot min omgivning..Men nu när folk vet så oroar jag mig inte för skulle någon vilja göra en sådan kan jag ju visa att jag faktiskt redan gör något åt mina problem. Jag går på träffar hos alkohol- och drogmottagningen, jag går i AA..Mina arbetsgivare vet och stöttar osv.. Tror nog de skulle se att jag redan har gjort livet bättre för barnen och att jag är på rätt väg nu och det är skönt nu, för nu har jag inte den oron.. Den var värre när jag drack och jag visste att folk märkte att det inte var bra. Då kan jag tänka att någon skulle ha oroat sig för mina barn..och med all rätt där och då..

Så tänk inte på det utan tänk i stället vad BRA när du kan känna gott samvete och stolthet över att du nu lägger ner..

10:e nyktra dagen idag..Mitt första försök att sluta.. Har tänkt tanken förr och gjort nåt halvhjärtat försök till uppehåll men inte med full beslutsamhet.. Ville nog inte sluta då, men nu vill jag och inser också att det är ett måste för mig.. Jag vill känna mig fri, lycklig och bli trygg i mig själv..:)

Och samtidigt; detta forum har sin egen tideräkning. Det här året som jag haft nöjet och glädjen att lära känna dig känns mycket längre. Gick till din trådstart och vem skrev första kommentaren? Jo, Ebba. Sju minuter efter du, SL, postat ditt allra första inlägg.

Ditt varande här har berikat mitt varande här. Jag är så glad över att ha fått tagit del av din resa.

<3

Där var det klippt. Köpte folköl och drack. Blev som en tyngd bara släppte från mina axlar. Jag hatar detta, det är inte normalt. Abstinensen blev olidlig och mitt humör blev riktigt illa. Irriterade mig på minsta lilla sak... Hur ska jag gå vidare? Jag kanske inte klarar att sluta tvärt

Oftast är det torsdag-söndag. Torsdagar 3-4 st. Fredagar 5 och lördagar 5 st och söndagar 3. Det är så det sett ut. Under semestrar och ledigheter är det varje dag. Det var lätt första gången jag blev gravid. Andra gången var det jättejobbigt både under graviditeten och efter. Andr gången började jag dricka mycket tidigare efteråt. Så visst kan jag. Jag ska ta promenader varje dag, det ska jag se till. Kanske börja springa igen, hjälper mot ångesten

Det är alltså i snitt ungefär tre öl om dagen. Stämmer det? Det skiljer sig nog från person till person, på kön och hur länge man druckit som avgör ifall man behöver hjälp av medicin. Spontant låter det som att du skulle kunna sluta på egen hand och tvärt, utan någon svårare abstinens. Men jag är inte någon expert på det. Att din hjärna kommer att försöka övertala dig att det vore bra att dricka, tror jag absolut, för det är ju så det fungerar.

När du slutat, vad tror du om att gå raska promenader morgon och kväll, som komplement till passen du bokar? Då får du in en ny positiv rutin som kanske kan hjälpa dig att låta bli ölen.

Tjoho!

Glad och stolt över mig själv! Har dessutom inte ätit godis på ett par kvällar, vilket känns kanon. Jag har definitivt använt godis som ett substitut under den här perioden.

Skrev i Rallans tråd att jag köpte ett par dyra stövlar igår. Det är min belöning efter en månad utan a.

Det är planeringsdagar med jobbet (övernattning och så) i oktober. Det kommer bli en utmaning. Jag tror att jag kommer dricka vin då. Känns i nuläget helt okej att dricka lite om en dryg månad, som det blir.

Får se hur jag gör.

sitter på en station och blir lite tårig när jag såg att du skrev. Det här forumet med dig i spetsen var för exakt ett år sedan något som var livsviktigt. Det var så mycket mer än ett alkoholforum, det var ett andrum där jag fick vara mig själv. Tack för att du fanns här då.

Idag ska jag fira med att aktivt försöka tänka snälla tankar om mig själv och grotta ner mig i gamla inlägg :)

Hur lever livet med dig?

Kram

på årsdagen!! Härligt :D!! Jag är så glad för din skull och för att du visat att det går att bli fri. Många grattiskramar från mig <3 / FM

Tid bokad till läkare. Känns skönt. Jag tar ansvar.

Är vad det är :)
Hur ska du fira din 1årsdag?

KRAM

Grattis på årsdagen!

Äntligen får även jag fira ett år här! Ett år som på många sätt förändrat mitt liv. Tack till mig själv för att jag tog klivet och reggade mig, tack till mig själv som tog mitt alkoholmissbruk på allvar, tack till mig själv för att jag inte gett upp, tack till mig själv för att jag kan se tillbaka på 365 dagar utan att skämmas och TACK till er, utan stöd från er hade allt ovanstående aldrig hänt. That is a fact.

Tror ni det är möjligt att på egen hand klara detta, utan medicin tänker jag på. Ju större mängder desto svårare är det väl att sluta, eller? Har i snitt druckit 16-20 50 cl starköl på en vecka, ibland mer. Toleransen är hög och bakfyllan märks knappt av. Kanske är det för att toleransen är så hög som jag skrev nånstans eller så är det mina mediciner som minskar biverkningarna. Kommer abstinensen yttra sig på något sätt eller kan jag förbereda mig på att min sjuka missbrukande hjärna kommer försöka övertala mig? vad kan jag vänta mig den första tiden? Jag tänker också som du skriver dry martini att om jag ökar på träningen så kanske dom positiva kickarna tar över och ersätter .

Tack

Tack för att du skrev, trots att du borde ha använt tiden till att sova. Nu sitter jag i gaten och väntar på boarding. Dag 4 har börjat.

Mitt ex skulle nog inte gå på att jag hoppat på ett träningsprogram. Har man levt ihop i 16 så känner man varandra. Nej, han kommer att fatta direkt.

Nu försöker jag bita ihop, inte kräkas och hoppas att jag lyckas hänga med i diskussionerna utan att verka allt för pantad eller konstig. Jag håller tummarna för mig själv, men har ingen aning om hur det ska gå.

Tack för svar. Jag tror också att de första veckorna kommer bli tuffare. Förbereder mig mentalt varje dag. Jag har bokat in träningspass i helgen och ser fram emot att träna. Jag har även ett nytt mål med min karriär som jag vill genomföra. Fokuserar på det målet just nu.

Kära Västerbotten

Jag slungas tillbaka till min första nyktra vecka av att läsa det du skriver.
Ångesten var enorm.
Det rev & slet i min kropp.

Och alla minnen som poppade upp när som helst av hur jag betett mig och vad jag gjort.

Det var galet, som att jag förträngt och nu kom allt tillbaka med buller och brak.

Som en rak höger gång på gång på gång.
Dag som natt, minnen och brutal ångest.
BRUTAL ÅNGEST.
Jag var "ingen".
Totalt finito orsakat av mig själv.

Nu 14 månader senare känner jag såhär:

Ångesten man upplever fyller ett syfte.
Att minnas all idioti man hållt på med är en del av processen för att kunna ändra sitt liv.

OCH VIKTIGAST AV ALLT
kom ihåg att detta sjuka beteende kommer sig av dig i kombination med alkohol. Du har varit sjuk och därför betett dig sjukt. Ditt friska och Sanna jag skulle inte ha gjort som du gjorde.

Du är inte dina felaktiga handlingar.

Nu befinner du dig mitt i allt det här jobbiga och denna tid av ditt liv är tuff.
Tro mig när jag säger att det inte kommer vara såhär fruktansvärt jobbigt alltid.

Du kommer kunna må bra igen, även om det inte känns så nu.