Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du kom tillbaka, jag gjorde detsamma idag.. efter månader. Känns tungt men rätt.. ett steg i rätt riktning. Det här med bus tabletter..hur fungerar det? jag dricker tyvärr i veckorna och också, och i stort sätt varje dag. Känns som man måste ta till med starkare hjälpmedel snart, att önska har inte tagit mig direkt lång om jag säger så

Styrkekramar på din nyktra resa :) Kämpa, du är grym!!
//Filosofen

Tungt som fan är det. Har suttit och duckit te, kaffe och snusat hela eftermiddagen och kvällen för att få tiden och gå. Jag vill verkligen inte spräcka de nio nyktra dagarna jag haft nu men jag känner mig så otroligt rastlös och eländig just nu. Snackade med min sambo om det hela nu och det kändes bra men jag har bara den där jäkla drycken i huvudet. Tack, Pärlan för dina rader. Jag kommer inte att gå till affären

Oj Ebba..det du beskrev låter precis som min upplevelse..både av första veckan, insikten, beslutet och känslan där kring när allt bara rasade och det liksom "var dags". .Även det du beskriver om vad som var jobbigt efteråt.. Jag känner ju inget sug alls nu heller utan det jobbiga är att tvingas klara av och lära mig hantera känslor och ångest på ett nytt och annat sätt som jag inte är van vid nu när jag inte längre har alkoholen.. Vissa smärtor känns nästan outhärdliga..Vad ska man göra liksom när sorgen river i en.. Kommer att bli en lång och tuff process att lära mig hantera saker på RIKTIGT men väl värt det! För man vill ju klara av sådant..Inte fly undan allt jobbigt i livet genom att dricka..Jag vill ju bli en starkare person, få bättre självkänsla, ha ett liv där jag mår bra..

I dag gjorde jag det, jag loggade in i gen.. efter nästan ett år. Det känns iaf som ett steg i rätt riktning, men det känns tungt. Jag önskar att anledningen till min frånvaro var att jag i dag är nykter men tyvärr är det inte fallet. Månader har gått och alkoholbegäret är minst lika illa som vid mitt senaste inlägg, antagligen värre.
Jag förstår inte...varför man väljer det här..det här livet.. som onykter. Ångest, ångest, ångest.. hela dagarna på jobbet, och alltid samma känsla. - i dag blir det inget alkohol, jag vill inte må så här igen i morgon. Men så fort jag gått ut från kontoret, är alkoholen det ända jag har i sikte och förnuftet är återigen förlorat. En förändring måste ske.. även om jag gett upp hoppet om min egen karaktär i det här fallet.. måste jag försöka. Jag kan. Jag kan... jag kan och jag vill vilja bli nykter. För helvete... Jag vill

Åh just det där.."mina problem är inte så stora"..EXAKT så tänker jag också. .eller tänkte! Jag visste att det skulle bli min största utmaning - att behålla insikten om att jag har riktiga problem.. Jag tjatar om AA igen, men det var där på första mötet som jag insåg att "fan..Jag är alkoholist på riktigt ju"..även om jag inte hunnit med så allvarliga konsekvenser..men mitt beteende.. Det talades om "smyga, ljuga, gömma" - klassiska tecken på alkoholmissbruk.. Jag bara okej..check, check, check..

Min poäng hur som helst..Lätt att banalisera och avdramatisera..tro att det inte kanske är så illa trots allt.. AA påminner mig om att det är på riktigt och att jag inte får glömma det.. Fasen vad jag längtar till mötet imorgon nu!

Jag är djupt imponerad över att du lyckades hålla dig nykter i ett år trots att du hade alkohol tillgängligt. Den här gången verkar du ha det svårare. Kanske du bör göra som vi rekommenderar andra, hälla ut skiten. Berätta för din fru om hon finns kvar. Stryp möjligheten att dricka. Du vet ju att du mår bättre om du slutar. Hoppas du snart hittar tillbaka på rätt köl igen.

Känner igen känslan.. Innan jag slutade var det så där jag kände var och varannan kväll när jag tänkt att "ikväll ska jag inte dricka"..Då slutade det alltid med att jag stack till affären..kunde inte stå emot då.. Håll ut! Se till att ha nåt annat hemma, cola eller nån annan dricka som du tar, släng dig i soffan eller gör nåt annat så du får tiden att gå tills du ska lägga dig.. Imorgon när du vaknar kommer känslan vara borta och då känns det säkert bra att du klarade att låta bli..:)

Första veckan var....jag minns den som igår även om den samtidigt känns overklig.
Något hände en kväll/natt då jag var alldeles för full och morgonen efter var mitt drickande liksom ute i ljuset från att ha varit väl dolt.
Jag var så rädd, samtidigt lättad.
Det kändes som att ett rusande tåg hade kraschat in i en bergvägg och jag som var i tåget hade mirakulöst nog överlevt och stod där i spillrorna, naken, livrädd, yr och darrande.
Jag kände faktiskt starkt just då att jag hade fått en till chans.
Det var som att jag så tydligt såg och kände att jag lika gärna hade kunnat dött tillföljd av att ha varit påverkad av alkohol.
Egentligen borde jag ha känt det långt tidigare, men det var där och då denna morgon som mitt liv förändrades.
Det känns nästan som att jag kläcktes och kom ut ur ett ägg, vars skal var alkoholen jag varit instängd i och av.

Första veckan var hemsk men samtidigt var det skönt att det var över på nåt sätt, hade fått ett stopp.
Det kändes även som att jag var "ingen", en ballong vars luft totalt läckt ur.
Det konstiga är även att jag sedan den dagen inte har känt sug.
Det gör det såklart lättare för mig men samtidigt har jag innan dess tampats med detta sug i flera år och alltid fallit offer för suget.
Så jag vet.

Mitt jobb har istället inneburit att lära mig leva på ett nytt slags sätt.
Istället för att döva och dämpa känslor, oro, rädslor och stress med alkohol har jag fått hitta andra lösningar.
Egentligen är det samma som att stå emot sug, för sug efter alkohol är ju att vilja förändra sin egen sinnesstämning fort som fan.
Jag har aldrig kämpat så mycket som under dessa 14 månader.
Små små osynliga förändringar och "larviga" tankesätt som faktiskt hjälper.

Jag hoppas så att du klarar att tacka nej när du blir bjuden, alkoholen är inte värd att få hällas i din kropp för du förtjänar att må bra.

Otrolig abstinens ikväll.......
Är helt sjukt sugen på alkohol. Just nu bara snurrar det i skallen och skulle inget hellre vilja än o gå ner till affären och köpa folköl. Tycker liksom det kliar över hela kroppen när jag tänker på det. En del av mig vill tillåta mig själv att gå ner och handla öl men den andra delen av mig vill absolut inte tillåta det, inte ens alkoholfri öl. Helt otroligt hur man kan bli påverkad såhär av något som öl. För tio år sedan fanns inte det inte i mina tankar att det kunde bli såhär

Ja, gör dig av med alkoholen du har hemma och köp ingen ny. Då är du en bit på väg. Hoppas att symptomen håller sig där de är nu. För vissa ( t ex mig) blir sömnen så mycket bättre när man slutar. Känns som om jag brukade vakna när kroppen gjort sig sv med alkoholen, vid 3-4 tiden. Nu gör jag inte det längre. Det är jobbigast i början, men ofta är man också väldigt bestämd initialt. Sen kommer en period när det är lätt att trilla dit vid ca 1-2 veckor. För mig tog det kanske ett par månader innan jag fick de riktiga positiva effekterna av att inte dricka och slutade vara fixerad vid att dricka. Sömnen blev bättre snabbt och bidrog säkert till de andra positiva effekterna. Fick några frågor precis när jag börjat om varför jag inte drack. Skyllde på diet. Har också skyllt på inflammation i kroppen. Tror inte så många utom vi här inne i forumet håller koll på vad och hur mycket andra dricker. Om det inte blir för mycket. lycka till, det är ett bra beslut du tagit.

Tack, jo jag följer er också! Hjälp är bra, får se på vilket sätt för min egen del. Mina tankar har börjat deala med mig redan. "Hmmm, ska kanske bara ta 90 dagar och sen..", "till helgen kanske så..." eller den bästa: "mina problem är ju inte SÅ stora, så...". Suck! Får nog ringa mottagning jag med, eller gå till AA.

Skönt med all pepp här. Tack, hörni!

Håller med döm inte dig själv. Ingen annan dömer dig. Det är sånt som händer och just här så är vi rätt många som har gjort värre saker. Tråkigt att du blev av med väska och mobil. Spärra kort och gör en polisanmälan på förlusten, så kan du kanske få ut tex värde på busskort o.dyl. Du behöver inte skämmas, det är ingen stor grej för någon annan än dig själv.

Första dagen jag skulle hem efter beslutet råkade jag träffa en granne på bussen..berättade om läget och frågade om hon kunde ta hand om en box jag hade i kylen.. Jag gjorde mig alltså av med all alkohol.. Att ha hemma skulle vara livsfarligt.. Jag tror jag kan lita på mig själv, men man vet ju aldrig..om något krisartat hände liksom..

Btw, bor också i Västerbotten, i Umeå närmare bestämt :)

Tack för det, kära du! Betyder så mycket att få feedback från dig, du som var med där redan från början av min ... eh, något turbulenta färd. Jättekram!

Jag är på dag 8 nu..hemsk huvudvärk första 6 dagarna..Nu känner jag av den mot kvällen men det börjar i alla fall lätta, så håll ut!

mot dej själv och förlåt dej.
Du har inte gjort något brottsligt
eller skadat någon annan än dej
själv.
Det kommer att kännas bättre när den värsta ångesten lagt sej.
Stor kram från mej till dej.
Hälsningar Kvaddad

Jag är bara på dag 2. Hemsk huvudvärk och annat.
Funderar på att ringa en beroendemottagning imorgon. Jag behöver nog stöd. Tror inte att jag fixar detta själv. Sedan behöver jag nog kolla mina värden... Tänker på vad jag har utsatt min kropp för.
Hoppas att du fixar detta. Jag följer dig :-)

Du kan ju inte spola tillbaka tiden. Ta lärdom är mitt råd. Drick inte så du blir full. Låter enkelt kanske men är svårare att genomföra. Älta inte det som hänt utan spärra mobil, kort mm. Skaffa nytt och se till att inte hamna i samma situation. Det är nog ingen som kommer komma ihåg dig den kvällen. Alkohol ger ångest så är det tyvärr.

Tack för att ni inte dömer mig. Jag behöver nog mer tid, tror jag. Ska vara med i alkoholhjäpens studie med ett onlineprogram med individuell feedback från rådgivare, som jag förstått.

Nu är dag 4 snart slut. Huvudvärken är hemsk och just nu är suget stort.

Kanske ska du ge lite mer info om dig och ditt drickamönster så att vi kan ge dig lite mer personliga råd. Om du vill dra ned på drickande så tillåt dig bara dricka vissa dagar typ fredag och lördag en viss mängd. Tänk på att även måttlighetsdrickande är skadligt för kroppen, cancerrisken ökar markant. Så ett glas vin om dagen som förespråkades innan är borta och ny forskning visar att alkohol är skadligt punkt. Vill inte skrämma upp dig men många ger en förskönad bild av drickandet. Borde stå på spritflaskorna, samma som på cigg-paketen. Sprit döda, sprit ger cancer och sprit förstör familjer. Typ läs det lite mellan raderna.

Var nog min padda som hängde sig lite. Jäkla rättstavning. Skulle stå häng i.

Jag hällde ut all sprit jag hade hemma för att inte falla för frestelsen. Det finns ju medicin, antabus, campral mm som man kan ta när man ska gå bort på fest. Dricker du på antabus ja då leker du med livet. Dricker du på campral så för du inget rus som man ofta är ute efter. Jag skulle nog bara avråda dig att gå på fester där man dricker de förssta veckorna så att du får tillfriskna lite från abstinensen och så att du börjat jobba med dig själv.

14 månader! Vad starkt! En vecka är också starkt! Jag är ju precis i början och tänker typ hela tiden på a. Det står en flaska bubbel i kylen... Jag tog precis ut den bara för att hålla i den.
Hur har ni klarat att stå emot? Hur mådde ni första veckan?

Klart att det är ok att säga nej tack till alkohol (rädslan över vad folk ska säga och tycka är nog bara ett svepskäl). Jag är mer rädd att jag inte ska kunna klara av att säga nej.

Tack för att du skriver och delar med dig.
Jag har varit nykter i ca 14 månader nu och jag mår så mycket bättre idag.

Jag tror att man i början gör det svårare än det är det här med vad man ska säga till folk ang varför man inte dricker.

Egentligen är det så enkelt!

1. Jag är rädd om mig
2. Jag vill ta hand om mig
3. Jag väljer bort alkohol av hälsoskäl för jag mår mycket bättre då.

Det är ingen fara att avstå alkohol.
Det är klokt och coolt (tycker jag!)
Men jag tror att man (jag) ibörjan av sin nykterhet gör det till något större än det behöver vara.

Nu om någon vill bjuda mig på ett glas vin säger jag helt enkelt bara "nej tack" och ler.

Sen är det bra med det.
De får undra och tro vad de vill om de vill, för jag vet anledningen till varför jag inte vill ha = jag vill må bra, därför dricker jag inte alkohol.

Det låter kanske som att jag inte förstår hur jobbigt det känns för dig, det gör jag för jag har varit där.
Ville gärna bara dela med mig av hur jag ser på det i dagens läge.

Ha ha, ja nog känner jag mig konstig allt. Och sömnen har varit ett problem länge, men kanske att jag slipper att må värre än jag gör nu då? Är bara inne på dag två, men då borde väl det värsta ha kommit redan?
Sen kan jag ju känna sorg över alla hjärnceller jag förstås har supit bort. Kan riktigt känna att jag blivit dum i huvudet, inte klarar saker på jobbet lika bra längre, etc. Och hur ser min lever ut? Vet inte om jag pallar att gå till doktorn…

Men hur ska jag klara detta? Jag har en gång varit rökare (var under lång tid), slutade när jag blev gravid och höll upp i 2-3 år. Sen var jag hos kompisar i deras stuga en sommarsemester. Vi tog en cig efter middagen och PANG! Det gick inte många dagar innan jag var storkonsument igen. Jag lyckades till slut bli rökfri, men gick istället över till att bli kedjesnusare…

På torsdag kommer en stor utmaning. Ska på konferens med jobbet. Ingen där vet (eller det kanske de gör förresten) men jag vet inte hur jag ska kunna säga att jag vill avstå från den där drinken innan middagen, eller ett gott glas vin till maten, eller någonting efter maten… Gratis är det också… Jag vill inte att någon ska få reda på VARFÖR jag inte vill ha a.