Senaste kommentarerna i forumet

Tråkigt att höra Heatpump. Vet inte om jag törs fråga. Men varför ville han sluta på det sättet (eller det kanske inte var meningen)?

Sitter med frugan i soffan med gräs-liga mysbrallor och en svettig T-shirt, vi luktar inte gott, men runtomkring oss gör det det.
Vi är färdiga med fixandet och trixandet, hela huset är nystädat och fräscht, nya lakan i sängen och tvättmaskinen surrar förnöjsamt i tvättstugan.
Hann t.om valla runt gräsklipparen i trädgården, vattnat på de stackars utblommade blommorna och bärbuskar, det känns att det börjar gå mot hösten nu.
Allting stänger ner och dör bort, de bautastora rabarber bladen som mördarsniglarna har kalasat på är så ihåliga att bara nerverna håller ihop dem.
Det ser ut som en bamseflugsmälla för vad då, småfåglar?....

Allt känns bra, eller?
Jo det känns alltid lite bättre när man är nöjd med sina prestationer, jag gillar ju att "städa" bort min ångest, den går bra att bygga bort också...
Kikar ut genom vardagsrumsfönstret, stora mörka moln tornar upp sig i horisonten.
Det utländska besöket kom inte idag som planerat, hennes mamma som var självaste anledningen till att just hon kom till gamla Svedala hade blivit mycket sämre,
hon har leukemi och förväntas inte leva så mycket längre till, ja det är kritiskt för henne, kräftan äter upp henne inneifrån.
Tycker döden finns överallt runt omkring oss nuförtiden, bland både unga och gamla.
Vi har en begravning att gå på fredag vilket kommer vara en av mina värsta, min dotters bästa vän, har aldrig gråtit förr och är rädd för att min manlighet kommer att få sig en törn då.
Jag är en person som blivit uppfostrad till en gammaldags mansroll men lever i en modern tid då det känns förlegat, man slits mellan två världar.
Känslorna åker jojo i mitt liv just nu och det känns som om det är en helt oförväntad uppkastning, plötsligt så väller det upp inom mig.
Har svårt att kontrollera dem och jag har blivit en känsligare natur, lite glad för att jag har blivit känsligare men rädd för att jag inte har kontrollen hela tiden.
Det händer just nu lite för mycket i mitt liv och jag hinner inte med längre, går ur askan i elden.
Skulle inte vilja ha allt ogjort men jag hinner inte fundera färdigt om jag har hunnit ta de slugaste besluten, det haltar lite...
Ibland så skulle jag vilja vara lite mer wild&crazy och bara göra helt galna och ogenomtänkta saker precis som när man är full,
men så sitter herr duktig på min vänstra axel och berättar för mig att jag måste förhålla mig vuxen till allt och alla, då känner jag mig tråkig.
Fångad av en ung själ i en gammal kropp, en åldersnojja, ja vem vet?
Borde vara tacksam för det jag har, men man håller alltid blicken längre bort än så, vill längre, komma högre även om stegen har slut på stegpinnar.
Det finns en samhällsstress som påverkar mig på något sätt, ibland känns det som om jag bara skulle vilja skita i allt och lägga mig ner i trots.
Inget får styra mig, jag vill ha en frihet, och jag vet inte riktigt vart jag vill, vad är min frihet?

Existensiella funderingar, men en övertygelse har jag......
Alkoholen begränsade min frihet, jag blev slav under mig själv för något där jag inte visste vad det skulle leda till, jag visste att det var dåligt och knappt hur jag skulle komma ur mitt egna fängelse, villkorligt frigiven där min enda chans att få vara fortsatt fri, är att låta framtiden vara alkoholbefriad.
Enkelt men svårt på samma gång, man påminns flera gånger i veckan av sina medmänniskor som inte har haft samma problem.
Problem som man inte så enkelt berättar för andra om, om man inte har tillgång till ett sådant förnämt forum som vi har här.

Det är jag tacksam för.

Berra

För pepp i min tråd. Svarade dig där. Puss❤️

Tack för stärkande pepp. Puss på er❤️

Känslodrickare så det räcker till och blir över. Har haft ett ordentligt psykbryt i dag. Allt ramlar över en ( förstås) och det har varit såå frestande. Jag vet ju hur lugn jag blir men precis som du säger LN så blir det inte två glas utan in i dimman. Och sen galoppen i bröstet morgonen efter. Men jag tror familjen föredragit mig sovande i soffan av för mycket vin i dag trots allt i stället för det här... Och sen det eviga dåliga samvetet.. Hur man än vänder sig. Brukar lyssna på Adyashanti. Bl a ett videoklipp där han pratar om droger. Att man dricker för att bli nån annan. Att man inte vill vara den man är. Alldeles rätt. Just nu vill jag inte alls vara den jag är. Än har jag inte druckit men jag är ändå en stor jävla finne ( om
Inte fem) i röven på mig själv och familjen. Älskar din omtanke Lena. Tack. Jag är dig ff hack i häl. Puss ❤️

De visste redan men var glada för att jag gett ord åt det. Och glada för att jag börjat min resa mot att klara av att sluta. De hade inte fattat hur allvarligt det var, blev nog lite chockade först.

Ja det är en himla skön stämning..stöttande, välkomnande, glad..och ja man kan skratta..

Just nu skrattar jag åt att jag i flera år tänkt att jag borde göra nåt åt drickandet "för jag vill ju inte bli alkoholist"..och så bara oops..too late for that haha..

Man kan tom skratta åt allt man gjort. Gömt sprit på konstiga ställen. Ja det skönaste av alt är att man inte är själv om sina problem utan andra har samma bekymmer. AA tycker jag har oförtjänt dåligt rykte av mångs som hört hur det är där men inte varit. Så himla bra av dig. Stolt att du tagit ett stort kliv i rätt riktning

Eller hur önskar man att alla som mår dåligt av alkohol ska få uppleva hur befriande det är att få bort den ur sin kropp under lång tid och vara fri!

Det är SÅ skönt :)

Jo det är väl så.. Jag har verkligen inte fattat det här med att alkoholen stänger av.. Jag har ju liksom druckit för att KÄNNA och trott att jag då bearbetat saker och så är det egentligen det motsatta.. Och jag har ju gjort så i snart 10 år!

Kom nyss hem från mitt andra AA-möte.. Kan VERKLIGEN rekommendera AA..Visst sitter jag och gråter lite över all igenkänning som gör det så tydligt för mig att jag ÄR alkoholist..men samtidigt är det en sådan OTROLIG tröst att få dela med sig (om man vill, man måste inte prata) och få höra andras historier..Jag är inte ensam..Är så tacksam över att jag gick igår på det första, AA kommer att få en stor betydelse i mitt liv känner jag..

Jo det är väl så.. Jag har verkligen inte fattat det här med att alkoholen stänger av.. Jag har ju liksom druckit för att KÄNNA och trott att jag då bearbetat saker och så är det egentligen det motsatta.. Och jag har ju gjort så i snart 10 år!

Kom nyss hem från mitt andra AA-möte.. Kan VERKLIGEN rekommendera AA..Visst sitter jag och gråter lite över all igenkänning som gör det så tydligt för mig att jag ÄR alkoholist..men samtidigt är det en sådan OTROLIG tröst att få dela med sig (om man vill, man måste inte prata) och få höra andras historier..Jag är inte ensam..Är så tacksam över att jag gick igår på det första, AA kommer att få en stor betydelse i mitt liv känner jag..

Klarar man av alanserat drickande är ju inte det något fel. Bara bra att kunna ha kontroll. För mig blev de där 5 svarta dagarna kolsvarta så jag är glad om du lyckas hålla dig ifrån dessa. Det är ju sköt att vakna utan akfylla, kunna ta bilen kl 6 en söndags morgon

Tack snälla Sisyfos för dina fina ord! Har just varit och sett "insidan ut" med barnen. Blev väldigt berörd. Handlar om känslor o hur de fungerar. Och att glädje och vemod samverkar och är nödvändiga båda två.

Ja, absolut är min särbo alkoholist. Jag har förstått det och försökte ett tag att vi båda skulle sluta ihop. Han vill inte. Så visste jag att jag ändå skulle flytta, och då släppte jag det. På ett sätt tror jag att det är en av anledningarna till att jag själv har svårt att hålla upp när vi ses. Jag vill inte känna avsky för honom, vilket jag gör av lukten av alkohol i andedräkten. Och det kommer från min uppväxt. Han är ju väldigt oförarglig som drickare, så vill han inte för sin hälsas skull kan jag inte tvinga honom. Likväl som jag inte kan tvinga honom att stanna i Sverige hos mig. Vi hade ett långt samtal på telefon nu i veckan om detta. Vi ser på det helt olika. Han förstår att jag känner som han sätter sin dröm framför mig, och han känner han går under av att vara i Sverige på vintern som pensionär. Så vi får väl se. Det är några år kvar. Men mitt liv är också värdefullt och jag vill ha trygg kärlek i mitt liv, leva ihop på alla sätt...

Har inte varit i närheten av en droppe alkohol sen jag blev medlem här och startade denna tråden. Inte ens varit riktigt sugen faktiskt. Då borde det väl vara lugnt och frid och fröjd för tillfället kan man tycka? Jag har alltid under mina år av missbruk varit periodare. Typ "bara" druckit på helger och semestrar. Detta har pågått från och till i säkert minst 10 talet år. Så känslan för mig av att inte druckit på någon månad är inte ny eller något att egentligen slå sig på bröstet för. Har klarat detta förr utan större problem. Samtidigt som jag gläds av andras lycka och styrka då de lyckas följa sin linje och sina mål så kan jag ändå inte låta bli att bli lite avundsjuk på deras lycka och återuppbyggnad av självrespekt. Skulle också vilja känna samma sak. Borde kanske istället vara nöjd och glad åt att äntligen tagit rätt beslut fullt ut att helt avstå drickande på obestämd tid. Gäller att fortsätta att vara ödmjuk inför uppgiften och inte falla tillbaka i gamla hjulspår. Hoppas ingen tolkar detta som att jag inte unnar er andra lyckan och glädjen då det går bra. Det är snarare tvärtom faktiskt. Vi ska alla fortsätta med det vi gör bra!! Önskar alla en trevlig och nykter helg.

Javisst, kändes det bra imorse!

Sattva, har deltagit i din resa härinne och herregud vad många förändringar du har på gång och har genomfört i ditt liv. Skulle önska att du ägnade lite tid åt dig själv och inte åt ert förhållande just nu. Du verkar vara en fantastisk person som sätter barnen i första rummet på ett positivt sätt. Var stolt över dig, dina ställningstaganden och de förändringar du vågat dig på. Det är många som inte skulle vågat alls. Att ompröva och vända tillbaka visar ju bara att du vågar göra även detta.
Sen har jag en fundering..., finns det en elefant i vardagsrummet hemma hos din särbo som du försöker dränka när du är där? Just att du har så många funderingar kring hur det är, ska bli kanske ni helt enkelt måste prata om om du ska må bra i förhållandet. Det var en bra början där med ditt sms, jag hoppas du får En bra respons på det. Men om jag ska vara ärlig så är jag också lite, lite bekymrad över din partners sätt att dricka. Könns som att han är en av oss i din beskrivning. Men framförallt, jöklar vad duktig du är. Bara att skruva ihop en dagbödd från Ikea utan skruvdragare... Du grejar sånt!

Dricka el inte dricka? Det är frågan här. För mig har helgdricksndet hemma inte fungerat. Nu när jag slutat så är det väldigt lite med det som jag saknar. Dricker a-fritt för att få Helgkönsla. Kanske ett glas skulle funka även här hemma, men just det är inte värt risken för mig. Och om jag ska vara ärlig inte det jag har varit ute efter med helgdricksndet heller. Då behöver jag fler glas... Hoppas du mår bättre!

Tack för artikeln och för ditt kloka svar. Ska fundera mer på det där med triggers.

Du inspirerade mig att berätta. Tack!

Jag klarar nog dagen. Har bestämt att berätta för mina äldsta barn idag. De misstänker ju säkert men jag behöver få säga det så att de vet och att de tänker på sina val i framtiden.

Tack!
Jag kommer skruva här varje dag. Idag verkar det ha gått vägen, för systemet stänger om 5 minuter. :)

...kan vara värt ett försök

Är så imponerad över hur du tar tag i situationen. Så starkt och modigt gjort! Och det är nog inte så konstigt att du börjar bearbeta känslor som a har hållit tillbaka. När man slutar dricka så finns ju möjlighet för hjärnan att göra det den behöver. Så gråt du! Det är en del i att bli frisk tror jag.

Vi hann inte vara tillsammans så länge men det blev väldigt intensivt direkt.. Jag är en typ 2-person som vill hjälpa..och det är inte första gången jag träffar en man med strulig bakgrund.. Och jag är den som ska "rädda" honom.. Vi har inte varit nyktra en enda gång vi umgåtts..Jag har det men i såfall har han druckit.. Den gången drack jag inte eftersom jag körde bil.. Men annars har vi umgåtts och connectat genom att vi drack ihop och pratade om allt mellan himmel och jord.. Men vårt drickande ihop eskalerade ju också.. Han avslutade relationen plötsligt för en vecka sedan pga hans egna mående, för att han har så mycket i sitt eget liv han måste ordna upp.. Jag förstår honom fullständigt och som sagt, med facit i hand så inser jag att vi tillsammans inte skulle tagit oss ur våra beroenden.. Inte som par.. Precis som du skrev Macadi så måste man ta ansvar för sig själv.. Jag kan gärna vara hans vän och ge honom stöd om han vill och behöver för jag bryr mig otroligt mycket om honom men för en gångs skull är det mig själv jag måste rädda.

Tack Aeromagnus, jag funderar ff på vad som är bäst. Vill ha ett ickeförhållande med alkoholen, d.v.s. Inte fundera bara leva med att det finns a och att jag kan dricka om jag vill. Men det blir nog aldrig helt problemfritt igen och kanske inte ska vara det heller. Mitt drickande just nu ser ut som när jag var runt
20 fast mer sällan... Dvs bara när jag går ut/träffar folk. Så de sista tre veckorna endast vid ett tillfälle. Och oerhört måttligt då, två glas. Har märkt att toleransen har avklingat, så jag blir lika bakfull som tidigare i livet. Jobbigt!

Närmar mig 100 nyktra dagar... Fast inte 100 dgr i sträck. Tror jag på 125 dgr har 93 helt vita. 27 med ca 2 glas och 5 dystra dagar. Mitt mål är att fortsätta så här. Att aldrig hamna där jag var. Och jag mår så bra nu. Levande, närvarande, utan stress och oro. Och bara det att det är lördag och att jag inte har ett besök hos tant grön ( som jag löste att nån kallade bolaget) inplanerat. Bara det är så jäkla skönt. Dessutom har mitt något osunda förhållande till a-fritt lugnat ner sig. Är måttlig även där :-). Jag hoppas kunna gå den här vägen. Just nu könns den rött och bra och okomplicerad. Men det är ju också så att jag inte är blind och döv för alla som liksom jag själv har trillat dit igen, gång på gång och som tycker att det inte är värt risken. Därför vill jag dokumentera här inne. Dokumentera, förklara och motivera. Mycket för mig själv. Om det inte funkar så ska jag gå tillbaka här och kunna läsa var det gick snett.
Jag är inte så mycket för dela mina problem och funderingar och ta hjälp av andra. Har alltid klarat mig själv, bagatelliserat och stängt in. Funkar så även på det här forumet märker jag. Något att jobba med kanske. Så AA kanske vore en riktig utmaning, men då vore det väl total nykterhet som gäller och jag vill nog fortsätta som nu. Minus de fem svarta dagarna då. Så alla ni som kämpar där ute, håll ut! Man blir mer levande.., nåt man alltid trott att alkoholen kan åstadkomma.