Senaste kommentarerna i forumet

Hej edde,
Då har vi tagit samma beslut. Jag slutade dricka för sex dagar sedan. Känner sug av och till, men inte så farligt faktiskt, mindre än jag väntade mig. Min historia liknar din, druckit för mycket i säkert 25 år. Eskalerat sista 5-6 åren. Jag har ett jobb med 120 hotellnätter om året, och låt säga att 10 av dessa är nyktra, sedan har vi 52 helger, det gör 104 fyllor till. Och 5 veckor semester och jul, 40 dagar till. Totalt ca 250 kvällar i berusning. Jag brukar dricka mellan en och två flaskor vin per gång.
Osunt.
Att jag kom hit berodde på att jag senaste två åren fått mycket ångest när jag inte har något för händerna, och senaste året extremt svåra insomningsproblem, somnar runt 04:00. Men inte när jag druckit, då är både ångest och sömnproblem borta.
Insåg runt midsommar när jag googlade på sömn och insomnia att det hängde ihop med a. Och för drygt en vecka sedan kom jag till insikt och erkänner för mig själv att jag är alkoholist.
Så låt oss tillsammans lägga det blöta bakom oss och blicka mot en framtid som är energifylld och ångestfri.

Tack för tipset om Kjell Enhager. En av få sommarpratare jag prickade in i sommar, han är en otroligt duktig talare, kommer bli kul att se föreläsningen.
Tror &så att alkohol 1 ggr vecka är bättre än varje dag, själv äter jag antabus men kunde inte låta bli folkölen idag. Kändes märkligt att dricka öl igen, drack först 1 lättöl sen 1 folköl. I början kändes det normalt,fick däremot direkt en impuls att köpa ett 6 pack till. Ögonen & ansiktet kändes konstiga efter ett tag + huvudvärk. Besvären var lindriga, men det kan bero på liten alkohol mängd.

Hemmagjord saft är otroligt gott, imorgon är det antabus, jag får hålla mig till det &så.

Godnatt myrkotten & vilja!

Läst sin tråd och ditt senaste inlägg och vill bara ge en stor kram till dig och din dotter! KRAAAM!

Jag tror inte vi är så olika m-k för jag känner precis igen det du skriver om den ständiga jakten och längtan efter vin som jag kände förut. Det känns bara så märkligt nu när jag inte längre har den känslan, nu känns det som att jag inte alls har några problem och borde kunna dricka små mängder. Jag har inte lyckats acceptera att jag aldrig mer ska få smaka på rödvin. Det känns lättare att tänka att detta bara är en period.

Men egentligen är jag så himla dum för mitt nyktra liv går jättebra, jag är aldrig sugen på vin och jag kan njuta av mat numera.

Jag trodde att mannen skulle tycka mina " nya regler" var ett bra förslag så att vi skulle kunna njuta av vin tillsammans någon gång, men han tyckte det var onödigt attbörja igen. Det har blivit så att han heller inte dricker alkohol nu för han orkar inte åka till systemet och alkoholfria öl funkar lika bra för honom. Han drack inte speciellt mycket innan men han känner att han nu presterar bättre i de idrotter han håller på med så han ska också sluta helt.

Egentligen hittade jag på reglerna för att jag skulle kunna ta två glas vin på bästa vännens bröllop i helgen...Ah så svårt att tänka mig alkoholfritt just för den kvällen...men det känns faktiskt lite lättare nu när mannen också ska vara nykter och då slipper jag ju att köra också som jag alltid känner mig stressad över.

I helgen kände jag den där hemska jakten efter alkohol. Så jag måste bryta mitt beteende och vanor helt för att sluta tänka på vin. Vad jag menar är att dina regler låter sunda för en person som aldrig varit beroende, men för mig skulle mitt liv fortsätta att kretsa runt alkohol även om jag höll mig till dina regler. Mängden vin som rinner ned i strupen är inte själva roten till det onda utan det är min totala fixering och upptagenhet av att planera och längta till nästa dryckestillfälle. Madeleine vi är olika, den självdisciplin du kanske har vet jag att jag inte har. Kram m-k

Får ångest över att skriva om ångest så jag får avvakta tills det lägger sig innan jag uppdaterar min dagbok. Tusen tack för kramisarna n-pigan, viljan och nyman.

Det är betyder mycket för mig att kunna läsa om de som har det bra, glada harmoniska tillrop. När det är tungt kan det vara skönt med igenkänningsfaktor, men just nu blir jag bättre till mods när jag läser om vinbärsgelé och goa bönor. Mnsk som har landat i sin nykterhet behövs på forumet.

Säger varken bu eller bä men vissa kan det säkert och många kan det tyvärr inte. För dem som inte kan slutar livet många gånger alldeles för tidigt, är det så man vill göra med livet? Enda chansen man har, är det så himla viktigt att dricka? Vidare så tänker jag att om man fortsätter dricka så måste man Alltid vara på sin vakt, resten av sitt liv. Och när smäller det nästa gång?

Vet inte själv hur jag vill göra men jag satsar på en lång nykterhet nu så får vi se vad jag har för insikter i framtiden.

Ja och hans föräldrar med

Hej och välkommen till oss knäppis! ;)

Tycker det låter sunt att du går till dig själv och förändrar det du faktiskt kan påverka. Ett hett tips är att exkludera alkoholen helt tillsvidare, du kommer att se saker och ting mkt klarare och vräker de ur sig sådana idiotiska saker så kommer du kunna förhålla dig till det mkt bättre. Med det sagt menar jag inte att du ska acceptera det, absolut inte och fortsätter det och du inte får stöd från din partner så bör du nog fundera på om du har hittat rätt. Nu låter det som att jag skriver en "handlingsplan" och det är inte alls tanken men kanske kan det ge dig några tankar och idéer.

All lycka till och upp med hakan, det ordnar sig! :)

Dricka inte alls skulle väll jag råda dig till. Sedan tycker jag nog att din kille skulle göra saker med dig när du vill och inte lägga över all skuld på dig, även om du har en del i det. Vilket du nog fr står själv eftersom du skriver kloka saker. Dricker din kille också mycket? Jag skulle göra som du, hålla mig borta ifrån det som ger problem. Alkohol och hans släktingar. Samtalsstöd vore nog bra

Vilket välkomnande-jag blir rörd. Tack för att jag får känna mig välkommen här och hoppas jag kan hjälpa någon med min berättelse.
Under hela dagen sedan jag med darrande händer och med klump i halsen startade min tråd, har jag tittat in men inte kunnat skriva och tacka förrän nu då barnen är nattade och mannen tittar på tv.
Som jag förstått av vad många andra här så ödmjukt har delat med sig av sina öden, är jag inte ensam om att ha tappat kontrollen över mitt drickande. Gång på gång har jag försökt ta kommandot under de senaste 14 "tyngre" åren (så sorgligt många år...). Men alltid dragit kortaste strået. Ursäkterna och skälen har varit oändliga för att dricka bara en gång till. Denna gång måste jag vinna, annars går jag under. För min fina familj är värd en nykter mamma och maka som inte häller i sig allt med alkohol i bakom skafferidörren. Perioderna inkluderande minnesluckor, fyllegräl, bakfylleångest och humörsvängningar från helvetet m.m.. har nu brett ut sig till ständigt vardagsrus för att dämpa all skam och ångest.
Jag hade förberett föregående helg med att köpa alkoholfritt vin och öl, men de stod orörda kvar imorse. Däremot hade jag klämt i mig ca 10-15 starköl och några flaskor vin - som vanligt. Sjukligt pimplande. Jag kan inte räkna hur många nätter jag vaknat kallsvettig med bultande hjärta och dödsångest. Har lovat så många gånger att imorgon måste drickandet vara slut och lika många gånger har jag välkomnat Alkoholruset så fort det bara gått att ordna. Patetiskt.
Min första dag nykter är nu inräknad och mycket är er förtjänst Valeria och Vilja. Mig själv har jag svikigt så många gånger, men nu känner jag mig inte ensam. Jag hoppas att jag inte ska svika igen.
Kram och godnatt,
Sommarkatt15

De finns ju studier som visar att det går MEN jag är skeptisk. Har läst dessa och de är vetenskapliga men ja lite tillrättalagda. Fråga de som går på AA så är signalerna entydiga. Förbli nykter, drick inte mer. Har man inte kunnat dricka normalt på sög 20 år vad är det som säger att när man genomgått en viss behandling så blir det möjligt. Skit snack enligt mig. Varför chansa? Härligt att vara nykter pigg och frisk.

Klokt och insiktsfullt! Stämmer antagligen på mig också. Känner mig rätt mycket i balans just nu - och alkoholsug lyser med sin frånvaro. Är tacksam för det, men inser att jag verkligen måste vara på min vakt hela tiden. Verkligen hela tiden. Nästa gång jag får någon typ av ångestpåslag så kommer jag att testas. Kan jag hålla mig? Jag tror, och hoppas det den här gången.....

Jag fick en flaska när jag fyllde år och det var just det vinet jag ville ha. Är själv impad att jsg höll den gränsen men gör mig var det liksom mitt eget ultimatum. För att känna att jag inte svek mig mig själv ännu en gång.
Där och då fanns heller ingen stress att fly.
Jsg vet inte hur mitt framtida intag av alkohol kommer att se ut. Men jsg ska inte dricka som innan! Sprit i smyg på vardagarna. Mörka för min sambo, gömma och glömma bort mitt barn. Nä fy fan vilken ångest!!
Suget finns där så fort jag kommer hem, mer el mindre. Sjukt jobbigt att stå emot flykten. konstigt egentligen hur hjärnan fungerar.

Efter att ha läst i din tråd om ljudhallucinationer började jag fundera om jag borde ha det också...
Så helt plötsligt kom det massa konstiga ljud.
Som tur var det bara tvättmaskin ;)

Satt idag på trappan till det enorma huset, försökte höja D-vitamin produktionen, har säkert spolat ut från kroppen alla möjliga vitaminer och mineralämnen under sommaren. D-vitamin behövs.
Kollade på sjön, trädgården och tänkte, men vad fan behöver jag mer? Ett extremt vackert hus, ett jobb som jag älskar, familj som älskar mig, vänner, resor, allt.
Varför dricker jag då? För att ingenting fattas? Det kom inte av sig själv, jag lade mycket jobb och tid och ork för att befinna mig där jag gör just nu. Kanske är jag rädd bara för att jag vet att det inte kan bli bättre? Vem vet.
Motgångar är jag inte bra på att hantera iaf och massa av dem funkar som triggers för att öka drickandet. Förra sommaren var det mammas sjukdom. Jag höll på att bryta ihop. Mamma fick malignt melanom. Och tre dagar senare skulle de komma till mig, stanna ett par veckor. Jag levde som i matrix, var tvungen att stödja och hjälpa, fick inte bryta ihop. Kommer ihåg kvällen när de skulle komma. Resan tar lång tid, jag väntade och drack vin. Och drack. Och var fruktansvärt rädd. Drack för mycket. En timme innan de kom spydde jag upp allt, spydde ner fina tröjan som jag hade på mig, fick byta. Men det var kanske tur, jag var lagom bedövad och kontaktbar när de kom. Klarade av det. Mamma är friskförklarad idag, jag söp som en idiot hela förra sommaren.

Årets trigger var inte lika dramatisk, fast jobbig också. I maj dykte det upp en man, som jag fick en bra kontakt med. Jag vet inte om det är en själsfrände eller bara mitt sätt att få bekräftelse eller uppmärksamhet. Och dessutom snygg och intelligent. Hur kul som helst att sitta på kvällarna, dricka vin och ha kontakt på nätet. Nej, inte ens en tanke att sluta med det var jag har, min fina familj, aldrig. Men kul var det ändå och mycket roligare med vin. Tills han åkte på semester med sin fru, inte lika roligt då, nej. Drickandet eskalerade så klart, den eviga morgonfrågan: har jag borstat tänderna igår eller inte? X kommer från semestern om två veckor vad kommer att hända då?

Ibland är jag så himla trött på att umgås med mig själv.
Tack att någon här vill lyssna 
Tack för välkomnandet Anders och Valeria.
Lite musik kanske?
https://www.youtube.com/watch?v=icC4O5mq_-4

här finns massor av hjälp att få, du kommer att hjälpa oss andra med din närvaro!

Är säker på att du kommer att känna ett starkt stöd på detta forum och att du har mycket att dela med dig av till oss andra bara genom att läsa och skriva.

Är också djupt impad av att du hällde ut vin ! Vad tror du om småflaskor i stället?

följande och det stämmer för mig och de flesta av oss tror jag:
"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskära sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande.
En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."
En nykter alkoholist sade till mig i början av året att "du tror fortfarande innerst inne att du kan dricka, Det är därför du aldrig kan sluta." Så var det, det tror jag inte längre.
ha de Anders och alla

Enormt starkt att halla ut resten av vinet i vasken, jag skulle aldrig klara av nagot liknande om jag oppnade en flaska.

Håller med dig - men jag tror att man ibland måste få känna sig lite "tråkig och nykter" - tror att det är en del av vägen och processen. Det går oftast över - och då känns det skönt och bra. Jag har själv ibland känt mig sådan - men kommit över det. Lite av en sorg att man inte klarar ett dricka några glas - och så är det bra så.......

Grattis till din trådstart. Detta är precis rätt ställe att "skriva av sig" på. Skriv så mycket du vill och orkar. Det roliga, det jobbiga - ja vad som helst. Här är vi många som har problem med alkohol - mer eller mindre. Vi är i olika faser - men ändå rätt lika. Det är också skönt att skriva för att ibland kunna gå tillbaks och läsa hur man skrev och kände sig vid ett visst tillfälle. Kanske får du lite kommentarer och kloka råd - eller bara en klapp på axeln. Inget är för skämmigt för att skriva - skall det ut så skall det ut......Jag förstår att du har lite jobbiga dagar just nu, när du slutat rätt tvärt efter en flaska vin om dagen. Det blir bättre.......kämpa på. Jag håller på dig!!!!

Ja, Favvobönor finns det gott om i det här forumet...