Senaste kommentarerna i forumet

Hej Raje. Tid, ge dig tid.
Det har tagit ett tag att supa sig till ett beroende eller hur? Kan det tänkas att det ta lite tid att förändras? Försök se de små förändringarna. Det går lite upp och ner de första veckorna och det är ju också så att vi inte längre dövar oss och därför upplever och känner allt starkare, livet kommer ikapp oss. Vi måste bygga upp oss från insidan på riktigt för att må bra och det tar tid. Du har tagit de första stegen och sitter inte längre med pipan i munnen och ångesten rivandes i kroppen, eller hur?

Skriv en lång lista på varför du vill sluta och vilka konsekvenser du vill slippa. Hur vill du att livet ska vara, vilka mål har du? Vad behöver du göra för att komma närmare och nå målen?

Vad är suget och varför uppstår suget. Titta på det och försök förstå vilka känslor och situationer som triggar. Vad är du vill när du dricker? Varför dricker du?

Läs om medberoende och högaktuella böcker skrivna av vuxna som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar. Läs en del om det här i forumet.

Träna och fokusera på avslappning, medvetenhet och lugn som är den bästa medicinen. Gå på AA-möte, träffa en behandlande beroende terapeut, var snäll mot dig själv och din kropp. Låt gammalt och problemen vara så länge. Ge dig tid att läka...

Du klarar det för att du vill och det finns heller inget alternativ ❤️

Så bra att du förberett dig så att risken minskar

Det tar tid att ändra tankarna. Vi har fortfarande den där känslan i oss att alkohol är kopplat med nöje, avslappning och njutning. Vet bara att de som inte dricker och innan vi själva drack har inte den associationen och kan uppleva detta utan alkohol. Vi har blivit handikappade helt enkelt.

Tror du klarar det utmärkt! Om du vill :-)

..för de värmande raderna.

Ja vem har inte sett de fysiska skadorna efter en makaber fylla?
Minns hur en f.d chef kom till jobbet en dag med en och en halvt utslagna tänder.
Lite förlägen men ändå ärligt svarade han att han hade slagit ut dem på fyllan under helgen, fastnat i ett gärdsgårdsstaket på väg till bryggdansen.
Eller som när jag själv när jag gick på onsdagen till läkaren med ett svullet knä som värkte, och precis just då kom på vad som var orsaken,
jag hade ju ramlat i en bergsskreva när jag lekte kurragömma med ungarna vid stugan helgen innan, när jag var full men inte kom ihåg det.
Skämdes som en hund och ville bara krypa ur skinnet precis där jag satt mitt emot läkaren, man söker inte läkarvård för fyllskador så enkelt är det bara , sånt förtränger man. ..
Jag har fortfarande en deformerad tumnagel sedan jag meckade med en utombordare för...tio år sedan, på fyllan.
Den fastnade i propellern när jag blev för övermodig, vi bär alla på våra dåliga och delvis bestående fyllminnen.

Det som känns riktigt bra är att jag vet att det inte kommer att komma fler sådana nu sedan jag slutade dricka alkoholen.

Berras dagbok då?
Tja egentligen så händer det inte så förskräckligt mycket, man åker till jobbet i mörkret, se dagsljuset genom fönstret, åker hem i mörkret, handlar på affären på vägen hem, lagar mat och sitter sedan och suckar i soffan tills dess att klockan blivit alldeles för mycket, kryper ner i sängen och ligger och sparkar ett tag alldeles för länge, drömmer konstiga drömmar mellan svettiga lakan, vaknar förbannad till en ilsken väckningssignal på mobilen efter att ha sovit alldeles för lite, ett evigt ekorrhjul där man har alldeles för lite påverkan, förutom helgen då.
Så 2/7 delar är bra, resten bara en transportsträcka i ett ingenmansland som känns fullständigt livlöst, faktiskt.
Nja inte helt, träffade mamman ikväll på Ica till den mördade flickan (apropå livlöst?), vi språkades vid och jag fick henne att börja gråta hejdlöst mitt i kassakön, kände mig som en fähund, usch en sådan hemsk människa jag är.
Ville ju bara trösta och visa min empati, deltagande osv, frågade hur det var och så, och så blev det så fel, mår dåligt efter detta.
Undrar om jag är en känslokall och pådrivande personlighet?
Hur välment det än var, så blev det fel.
Fler har dött under senaste veckan, mammas förra gubbes älste son dog också, begick troligen självmord när hans sambo lämnade honom för att han inte kunde välja henne framför flaskan, tragiskt?, vet inte, han hade ju kunnat påverkat detta själv på något sätt.
Men ännu en konsekvens av alkoholen, och jag känner mig matt inför de krafter som försätter hjärnan i ett sådant hjälplöst och nästintill kidnappat tillstånd hos de flesta med ett beroende inklusive mig själv.
Så här i efterhand så känns det nästan oöverstigligt på något sätt, att jag orkade stå emot alla hjärndemoner som hemsökte mitt huvud?

Men jag brukar tänka att alkoholism är inte självaste sjukdomen, utan det är anledningarna till att man blir en som är de viktigaste.
När man lyckas damma av dem och blottlägger dem i ljuset, då är man sjukdomen på spåret.
Det är svårt att vidmakthålla ett beroende utan anledningar, och om vanan tar över, har man då glömt varför man drack överhuvudtaget?

Blev förbannad på min svärson ikväll, när jag berättade att man är som starkast när man vågar visa sig som svagast.
-Varför skulle man våga visa sig svag?, svarade han, man måste väl tro på sig själv.
Hade han inte avslutat meningen på det sättet hade han fått sovit i sin bil i natt.
Pojkspoling, du har mycket kvar att lära av livet tänkte jag tyst för mig själv innan jag tog tallriken ifrån middagsbordet.
Och jag fick genast ett uppslag till vad jag ta upp i mitt brudgumstal om de någonsin gifter sig i framtiden, den ska svida unga man.

Långsint?, jag?, nähä!

Berra

Fredag imorgon och känslan i kroppen börjar ändra sig nu.
Imorgon pratas det om öl, vin m.m på jobbet som vanligt på fredagar, om hur arbetskamrater ska laga go mat och ta några glas vin eller några iskalla öl.
Godegud vad detta gör att suget kommer än värre än vanligt, rastlöshet, nervositet kommer som ett brev på posten, som vanligt för mig på fredagar, och jag blir så avundsjuk på dom som kan dricka normalt.

Jag har förberett mig på helgen så gott det går, ingen A hemma, har bokat upp aktivitet så jag måste köra bil på lördag förmiddag, nu gäller det att stålsätta sig.
Jag är orolig för helgen att jag inte ska klara det, men jag måste nu, det har hänt innan att A djävulen omplanarar helgen bara för att jag ska kunna dricka.
Nu ska jag fixa det ?

Trevlig helg vänner ?

Bra att du kommit hit, det är en början på att du vill ändra på ditt drickande.
Att alkohol kunde få ett sånt grepp på hjärnan kunde jag aldrig tro för några år sedan, den manipulerar och lurar oss att dricka.
Jag har många gånger känt mig maktlös mot A djävulen, men detta forum ger bra stöd och hjälp och det känns som att kampen mot A blir lite lättare när man pratar med andra som är i samma sits.

Fortsätt skriv och läs här på forumet, ingen dömer dig här, vi kämpar tillsammans, välkommen.

Ja, hur f-n gör man, ingen lätt uppgift jag känner igen mig exakt, fredags känslan kommer och folk på jobbet börjar tjata om öl, och jag vet att suget kommer som en orkan över mig imorgon, vad göra.
Jag har sett till att inte ha A hemma imorgon, sen gäller det att stålsätta sig så mycket det bara går, belöningen kommer på lördag morgon när vi vaknar utan ångest och huvudvärk.
Nu kämpar vi och låter inte A djävulen lura oss igen.

Trodde att det hade vänt mot det bättre. Kände mig på gott humör igår tränade faktiskt 20 min. Men vad hjäpte det mår skit idag vet i fan hur de ska gå imorgon.
Fredag helg snacket på jobbet aw fest o alla glada friska kompisar. Det är tur att jag har barnen i helgen. Hur gör jag? //r

Exakt så är det!
Och så skammen när man ser sorgen och besvikelsen i sin partners ögon.
För att inte tala om att man inte har en aning om vad som hände efter att allt blev svart.
Och så ser man att saker ligger på konstiga ställen. Att man skrivit idiotiska saker på FB.
Att stickningen ser ut som ett skatbo....
Nä - jag vill inte ha det så längre.
Men jag vågar inte ge några löften för framtiden.
Är bara glad att jag är nykter i dag.

Ja jag blir sugen bara du pratar om det ? ett litet glas, som snabbt blir två,, ah nu har man ju redan brutit sitt löfte, så ett tredje skadar inte,, hmm vad gott det känns,, upps var det redan tomt.. Fyller på lite mer ända upp i kanten,, hmm dricker upp halva snabbt så jag inte spiller? Å fyller upp det igen.. Sen blir det ett springande och senare ett snubblande,, tills man somnar i soffan ,, nä jag har det allt bra som är nykter ?

Tack för svar!

Jag har massor av alkohol hemma - vitt och rött vin, öl, sprit osv.
Det är väl den öppnade dunken med vitt vin som lockar mest.
Jag väljer dock att dricka vatten till min tonfisksallad. Och det känns bra att kunna avstå.
Men visst känner jag suget, och har tänkt på den där dunken väldigt många gånger under kvällen.....
Grattis till dina 25 dagar!

Välkommen Fjällrsom, här kämpar vi mot Begäret tillsammans. Alkolist eller inte, men när man ägnar stor del att tänka på att jag borde dricka, eller jag borde INTE dricka då har man ett val. Fortsätta eller försöka begränsa sitt drickande till en sund nivå, går inte det så är avhållsamhet det ända botemedlet. Själv har jag varit torr i 25 dagar, och tyvärr så kommer suget som en blixt imellanåt ?, just nu om jag hade haft A hemma hade jag druckit. Vet att det är tokigt,, men det är som A kiddnappat hjärnan och furnuft.. Så för min del är det inget A hemma som gäller och att inte försätta mig i situationer där A finns. Tillsvidare.
Kram

Du har många funderingar kring ditt drickande, just nu så lockar både drickandet och nykterheten av olika skäl. Vissa trivs bäst med att leva helt alkoholfria och andra stävar mot ett kontrollerat drickande. Det låter som att du har en stark önskan att det är du som ska styra och inte alkoholen, vad fint att du finns här på forumet och delar med dig av dina tankar och din resa! För en del som väljer att dricka men vill göra det med kontroll så kan det vara till hjälp att man definierar för sig själv var man vill ha sina gränser. Det blir ett sätt att veta om man har kontroll eller om det ofta blir mer eller fler tillfällen än man har tänkt. Lycka till i din fortsatta strävan att hitta det som fungerar för dig!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du har många funderingar kring ditt drickande, just nu så lockar både drickandet och nykterheten av olika skäl. Vissa trivs bäst med att leva helt alkoholfria och andra stävar mot ett kontrollerat drickande. Det låter som att du har en stark önskan att det är du som ska styra och inte alkoholen, vad fint att du finns här på forumet och delar med dig av dina tankar och din resa! För en del som väljer att dricka men vill göra det med kontroll så kan det vara till hjälp att man definierar för sig själv var man vill ha sina gränser. Det blir ett sätt att veta om man har kontroll eller om det ofta blir mer eller fler tillfällen än man har tänkt. Lycka till i din fortsatta strävan att hitta det som fungerar för dig!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen och bra kämpat!

Även Pippi och Zorro :-) flera här som slutat inom 4-2 närmaste veckorna. Den långsiktiga nykterheten är målet för mig och också utmaningen..

Ha en fin kväll

Hej!

Vad bra att suget har minskat och att du mår bättre. Tråkigt att höra angående ditt förhållande. Går förhållandet att reparera på något sätt? Jo jag förstår att det kan vara jobbigt att leva med någon som är tyst och passiv. Oj, har han alltså varit trött och orkeslös i 10 år?? Vad synd att han inte försöker göra något åt saken.

Finns det någon hobby som du skulle vilja prova på? Jag har under sommaren mest umgåtts med mina festvänner och vi gick ut flera gånger i veckan. Nu under hösten blir jag utbjuden på vardagar och helger. Jag sa till min kompis att jag vill ta det lugnt med festandet och han respekterade det. Men det känns lite tråkigt att inte gå ut och umgås med dem. Jag insåg att jag behövde etablera nya och hälsosamma vanor. Imorgon ska jag på hälsomässan för att få lite inspiration och på söndag ska jag gå ut och springa med en springgrupp.

Haha jo det är en intressant bild som du fick av mig. Folk kan ofta tro att jag är äldre än vad jag är.

Kram

Idag är det dag 12 Pippilångstrump, för oss båda! :-)
Välkommen hit pudas. Jag har själv några dagar kvar innan jag når 2-veckorsstrecket. Så bra jobbat!

Drack 3 glas whisky igår. Var sugen på Tisdagen redan som vanligt men mådde inte bra då så det blev Onsdagen istället. Ingen bakfylla. Ska på konsert på Lördag, hundfri, så då hade ja tänkt o festa. Får bara passa mig så det inte spårar ut.

Hej Harim och tack för din kommentar!
Ja, jag tillhörde också dom medberoende som tjatat om att "dra ner" och vita veckor.
Vita veckor som blev kortare och kortare.. (nej han trodde inte heller att det märktes när han fuskade..) Själv viftade han bort det med: Äsch, det är ju bara ett par öl..
Jag kunde i princip tala om när han tagit första klunken.. (som medberoende utvecklar man oerhört känsliga sensorer, för kroppsspråk, hållning, tonläge, och ordval..)
De som inte träffar beroende dagligdax, ser nog inte de första signalerna på samma sätt..
Mina syskon t.ex. kunde märka att nåt inte stämde, men de kunde inte sätta fingret på det.
Många gånger så var jag tyst "för husfridens skull" för han kunde bli väldigt ilsken och aggressiv, om han kände sig "påkommen"..
Nåväl, hans "vita veckor" finns idag inte i praktiken. Själv räknar han det som att han är "nykter" på söndagar och en kväll i veckan, eftersom han bara dricker folköl/lättöl..
Jag trodde det skulle bli "lugnare" om jag lät honom ha sina "perioder", Men tyvärr så blev effekten den motsatta. Både frekvens och mängd ökade och humöret blev bara sämre..
Så bra att du har tagit tag i det! För i längden går det bara utför!

Och mina inlägg på anhörigsidan är ni alla välkomna att kommentera om ni vill! Jag ser gärna en vettig diskussion <3

Tack för inlägget i vår avdelning i forumet. Själv håller jag på med att förändra mitt drickande sedan snart tre månader. Förut var det alltid hustrun som tryckte på en vit månad och som jag genomled. Mot slutet fuskade jag mig till och med genom den. Denna gång har jag själv bestämt mig för att ta tag i mitt drickande. Jag har inte berättat för hustrun om mitt beslut och hon har heller inte kommenterat det även om hon förstås ser vad jag gör. Hon vill kanske inte väcka den björn som sover. I mitt fall har det verkligen stämt att förändra drickandet är ett beslut som jag måste fatta själv och göra det för min egen skull. Så är det nog för de allra flesta.

Det tog emot att läsa i de anhörigas forum. Det är något jag började göra först för en månad sedan. Det är verkligen tankeväckande vad man ställer till med även om mönstren förstås är mycket olika. Jag fortsätter att läsa där som en del i processen men jag vill inte kommentera. Bra initiativ att ta upp frågeställningen här också

Det är det långsiktiga målet som är det viktiga. Vi kämpar på att hålla alkoholen stången och vi vinner. Grattis!

Alkohol fungerar aldrig som medicin, harrim. Åtminstone högst tillfälligt. Jag är nu på dag 12 nykter och vet inte om jag någonsin sovit så bra som nu. Nästan för bra, eftersom det är otroligt svårt att komma upp på morgonen. Känns som jag har 100 timmars sömn att ta igen och att sömn i "dimman" inte varit någon sömn att ha.
Ställer mig i kön av de som önskar att du ville prova.

Skönt med ett livstecken! Ja, vilken resa det här är! Och vad många vi är härinne. Många också som gör detta bara tillsammans med forummedlemmar. Och det är ju inte så bara ?, men jag funderar ibland på om jag borde berätta, men jag har aldrig delat med mig när jag haft det svårt. Så det är som vanligt det här.
Men skönt att det går framåt Sattva oavsett om andra vet allt eller inte. Vem vet kanske kommer vi båda till insikt en vacker dag om att vi ska och nör vara helt ärliga. Tills dess finns forumet här där vi är just det. Kramar till dig!

Då är jag glad att du såg! :)
/Z

Tack för omtanken!!!!
Jag läser här nästan varje dag, gör inga inlägg. Fascinerad av hur same same but different slår igenom även här på forumet.
Personligen...tja, same same but different;) Så mycket som sker inom mig men kanske inte syns utåt. Och så mycket konkret utifrån som sker som folk tror påverkar mig...Skulle egentligen vilja vara ärlig med mina största saker jag kämpar med, men eftersom det också är andra saker mer socialt accepterade så låter jag folk tro det är det som tar min energi...

Läste nånstans att det är trendigt att vara nykter... Så var lite trendig på födelsedagen du. Att fylla år är en bra anledning att skapa en ny vana. Och du har så mycket att vinna på att vara nykter lite löngre.
Ang afritt och känslan av misslyckande... Så har nog afritt räddat mig. Jag har alltid tyckt om öl och sen är det mycket vanan och känslan som jag har förknippat med a. Om man inte berusar sig, så ser jag faktiskt inte något negativt med att byta till afritt. Om det triggar ett sug är det en annan sak.
Slutligen tycker jag att du ska sluta könna dig skyldig för att din dotter drack. Håller med om att du bör prata med henne. Men att hon testar har nog mycket mer med kompisar att göra.., och föräldrar brukar ju inte riktigt vara de man vill likna. Vi kanske får se det som en styrka istället att ha de erfarenheter vi har... Då kan bi kanske också se tecken på ett begynnande missbruk som andra missar. Jag är just nu i en period där jag ser tecken på missbruk lite överallt. Lycka till med allt och bra jobbat Pippi,