Senaste kommentarerna i forumet

som jag skrivit här, och hur har det gått...tja, sådär. Har inte varit helt vit i sommar, men min intention är fortfarande att helt sluta med mitt dj...a vindrickande. Läser dagligen här, blir inspirerad och avundsjuk på er som klarat det. Nu flyttar min yngste son och jag blir för första gången på många år helt ensam, oroligt känns det.Blir orolig för att mitt drickande ska eskalera. Behöver en plan och en djäkla massa stöd.

Vad bra 21 dagar. Suveränt. Ja tanken att inte kunna dricka är svår och kommer man brottas med. Bra att du tagit tag i problemen. Jag gar själv haft ett återfall och man kan nog råkat för ett bakslag men det gäller att hålla sig till en plan. Det gäller att ta hjälp och många är livrädda för sjukvården men jag har bara goda erfarenheter.
Nu kör vi en vit vecka till /Aeromagnus

Plötsligt har min värld blivit så annorlunda. Från att bara bo i samhället och kommunen, arbetar jag nu i kommunen med ett jobb där jag träffar många människor varje dag, o där mitt uppdrag är att hjälpa dem. Plötsligt är jag granne med både min chefbo arbetskamrater. På fritiden träffar jag ibland samma människor, både privat och i form av yogalärare. Så många läskiga situationer jag hamnar i. Känner mig väldigt ny på jobbet. Känner mig trygg i yogalärarrollen, men det är på ett nytt ställe mitt i samhället o har ju liksom inte tidigare haft barnens kompisars föräldrar som elever... All anonymitet både på jobb o fritid är borta. Och detta är läskigt. Men bra. Det tvingar mig att inte hoppa över skaklarna. Min förhoppning är att detta ska hålla mig nykter på riktigt. Jag har förstått att jag måste ha en längre period av fullständig nykterhet innan jag ens kan fundera på nästa steg, för att kunna se klart. Jag har funderat klart nu, det finns ingen annan väg för mig. Jag är en beroendepersonlighet o har varit sedan jag var 14. Nu vill jag gå till botten med mina problem. Första steget är total nykterhet året ut. Så, nu var det sagt...

Det du skriver kunde jag ha skrivit. Jag tror jag skrivit liknande texter. Glädjen, tacksamheten, energin. Jag fick också kommentarer om att jag såg annorlunda ut. Fräschare antagligen för att fylleplufsigheten var borta men också förmodligen för att blicken var säkrare. Skammen var borta. Nu ligger jag lite före dej, i mitt fall blir det tre år och tre månader nykter. Jag kan berätta att jag fortfarande känner tacksamhet och glädje över min nykterhet. Oftast är den numera helt självklar men åtminstone varje vecka tänker jag på hur glad jag är att jag är nykter. Stolt över att man alltid kan räkna med mej, jag är alltid körklar och klar i huvudet också. Alla beslut jag tar är gjorda på nyktert huvud, det kan bli fel ändå men inte lika ofta. Det som blivit lättare ju längre tiden går är att acceptera det förflutna. En annan sak är också att sug efter alkohol har försvunnit helt.
Jag tror inte du kommer att falla igen. Du har hittat vägen. Men man måste nog alltid minnas att man är alkoholist, man får aldrig låta sej tro att man kan ta ett glas. Varför skulle vi det? Ha det fortsatt gott!

Tack Sisyfos och vändningen:)
Hoppas allt går bra för er oxå :)

Är ny på detta forum o mitt problem är att jag tycker alldeles för mycket om rödvin. För det mesta räcker det med några glas eller inga alls men i gott sällskap o vissa vänner kan jag inte sluta, jag börjar fint men sedan finns det inget stopp. Detta har blivit ett jätteproblem, tappar minnet o styrseln o snart min man! Jag är så trött på mig själv. För det mesta tar jag några glas o sedan är det bra. Hur ska jag kunna dricka normalt?

Känner mig lite som noshörningen i den animerade Robin Hood filmen som hojtar "klockan är 2 och allt är bra"
Alltså jag är på dag 16 av min utvärdering och allt är ok. Behöver inte dricka något idag och det känns ok. När jag går hem från jobbet kommer alltid tanken att det skulle vara skönt med en film och lite vin när barnen lagt sig men det tanken är inte så påstridig. Faktiskt bättre att lägga sig i tid och vara pigg när nästa dag startar.
Helgerna är lite svårare än veckorna. Maken har någon gång föreslagit att jag ska ransonera vin för mig själv på samma sätt somjag ransonerar läsk för barnen. Inte skulle jag tillåta gulliganerna att dricka hur mycket Cola som helst. Min lever och min hjärna bör ju vara lika viktia som barnens tänder... ( och jag kan ju inte borsta levern och få allt att bli bra igen...)
Jag har funderat över det här med att söka hjälp också men har inte riktigt kommit fram till vilken typ av hjälp jag behöver eller vill ha. Det skulle vara intressant att se hur levern har klarat sig, men det skulle inte hjälpa mig att sluta dricka på något sätt egentligen. Låter de här 90 dagarna gå och ser var jag hamnar när de är slut.

Hej Valeria!
Kul att det går bra!
/Drycker

Har ju snuset så bara förvara det i kylen :) trot att man tar tag i saker och ting när man själv känner sig redo. allt tar sin tid :)

Även jag är berörd av ditt inlägg Nyckelpigan, och det har funnits med mig hela dagen. Ville bara säga det...

Att du verkar hittat ett sätt att komma förbi suget och triggandet efter A. Att bryta gamla mönster måste vara ett bra steg på vägen till tillfrisknande. Jag har själv inte heller haft något direkt sug senaste tre veckorna. Bara konstant ångest för vad jag och min gamla kompis alkoholen ställt till med. Frun tycker jag ska be vc om ångestdämpande men så länge den inte går överstyr och leder mig in på fel väg igen så får det gå. Vill inte vara martyr eller egentligen bestraffa mig själv men tror och hoppas den ångesten jag känner nu kan vara till nytta som ett verktyg att hålla mig nykter i framtiden. Att kunna tänka tillbaka och inse att så vill jag aldrig må igen. Givetvis måste jag ta hjälp om den blir värre och inte går att kontrollera. Vi kämpar på!! Och bra jobbat på din jobbtripp Borgward. Ditt skrivande hjälper både mig och säkert andra.

Ler från öra till öra :-) Heja dej, du är fantastisk!

ska vi iväg på en liten familjetillställning. Jag, frun, barnen och mina föräldrar. Min kära mor fyller jämnt. Denna långweekendresa väcker blandade känslor i mig. Det är ett typiskt tillfälle att gömma sprit och att smita iväg en liten stund från hotellrummet för att dricka lite i smyg. Och när väl första glaset är nere så finns det inget stopp för mig. Det har tyvärr bevisats för mig allt för många gånger att suget vid dessa tillfällen övervinner allt som borde vara självklart och rimligt. Samtidigt så blir detta ett ypperligt tillfälle att bevisa för mig själv och familjen att jag kan och verkligen menar allvar med min övertygelse att jag inte kommer kunna dricka mer. Denna weekend kan kanske komma att lägga en grund för framtida resor? Älskar nämligen att resa och inte bara för att jag unnat mig extra alkohol då och vill verkligen ställa allt tillrätta. Vet att jag inte har råd att misslyckas igen och att låta suget vinna. Kanske säkrar upp denna resa med hjälp av antabus? Allt för både min egen säkerhet och familjens. Har dåliga erfarenheter då jag trott att läget varit under kontroll och det blivit skit ändå. De gångerna trodde jag mig å andra sidan själv kunna dricka litegrann och kontrollera det. Nu vet jag att det första glaset till varje pris inte för åka ner då jag inte har något som helst stopp och att suget och ångesten åter igen kommer att vinna. Måste låta mina goda tankar ifrån min friska del av hjärnan segra i framtiden. För min egen och allas bästa.

Skriver verkligen under på allt du skriver, känner igen mej SÅ mycket! Det är liksom som om alkoholbegäret lägger sej som en matta över alla bra anledningar och argument man har, även fast de är fullt logiska och vettiga.

Nu känner jag dock att det gpr bra, jag kämpar på, ser det som den där bergsklättringen någon akrev om ändå. Bara för att man halkar lite betyder det inte att man inte är närmare toppen än när man startade :-)

... jag läst vad du skrivit. Det berör. Vill bara krama om dig länge, tala om att du är stark, modig och klok - because you are.

Det låter mäkta bra, det!

:D

Och god måndagmorgon. :)

3-5 månader låter utmärkt bra. Håller med dig om "aldrig mer"-orden. Dom har onekligen en klang av slutgiltighet. Vet inte om jag lurar mig själv men jag tänker som så att alla såna "tidsangivelser" ändå bara är mentala konstruktioner. Nåt man snickrat ihop i sitt egna huvud för att förhålla sig till en framtid som inte ens dykt upp än. Framtiden dyker förresten aldrig upp. När den gör det kallas den för nuet och är nåt helt annat. Den som tänker "just i dag ska jag inte dricka" kör en precis lika välfungerande metod tror jag.

Snuset, ja! Minskningen, nä. Det har varit lite upp och ner med inombordsstabiliteten på sistone och då blir ju snuset liksom så himla livsviktigt. Den där dosan jag köpte, du vet, den är kvar i kylen fortfarande, oöppnad. Hmmm...

Idag är en hemsk morgon. Ont om tid, planer som spricker, hundar som strular och jsg som inte vill skynda mig...
Men mitt i allt slog det mig när jag stod och försökte fp mig själv anständig inför en pressad dag på jobbet, att tänk om jag varit bakis nu dessutom. Hujedamig!!
Plötsligt blev morgonen riktigt angenäm:)) för jag är klar i knoppen, ångestfri och har gått ner tre kilo!
Happy monday!

Sammanfattningen du gör av din resa känns helgjuten. Varje ord du skriver stämmer in på det intryck du gett mig i tidigare inlägg.

Åh, det finns så mycket att säga. Du klev in här för snart ett år sen. Redo och redig. Jag har sett dig stolt, frustrerad, häppi, tvivlande, stöttande, tacksam, fundersam - du har visat ett antal sidor av dig själv och jag har tyckt om dig vid varje tillfälle. För mig är du liksom så; gillbar. Älskvärd.

Kommer du ihåg när jag återkom? Då var du den första att tveklöst välkomna åter. Och vafan då blödig? Nu sitter jag här med tårar i ögonen och ska säga dig en sak. Om detta forum vore verkliga livet och jag skulle komma på en sån wild and crazy grej som att gå och gifta mig så vore du en självskriven brudtärna på bröllopet. Jag skulle se till att kasta brudbuketten rakt i famnen på dig, till synes by accident of course, bara för att få nöjet att gästa ditt bröllop strax därpå.

Jag tycker om dig. Omöjligt att låta bli.

... dig och svarar.

av ditt inlägg Nyckelpigan så jag kan inte låta bli att stiga in i din tråd för ett ögonblick. Jag har följt det här forumet under flera år med varierande intensitet. Steg in som anhörig till en idag nykter alkoholist, har professionell kunskap i "människobranschen" men den är intet mot vad jag lärt mig av att följa trådarna på den här sidan, på Al-Anon och och på öppna AA-möten.

Vill bara säga att jag ser det du ser och jag har sett det många gånger- Min bild, både av såväl missbrukare som medberoende är att ramen kan vara mycket olika men mönstret i bilden har gemensamma drag. Förnekelse är ett starkt sådant. Intellektualisering är ett annat försvar som jag personligen ägnat mig mycket åt. Idag är min tro att en måste åtminstone närma "kapitulering" innan en är öppen för att ta emot sanningar som hotar ens självbild.

Du har min djupaste medkänsla för det som drabbat dig och din familj. Likaså har du min djupaste respekt för din uppriktighet och öppenhet vad gäller din egen kamp.

Allt det bästa! / mt

Tycker det är riktigt gott o se att du kommit så pass långt som du gjort i din egen resa, inte minst om det händer andra tråkiga saker i livet och du kan hantera dem utan A. Inspirerande och starkt, fortsätt på samma bana!

Starkt att prata om något som är känsligt och ligger så nära dig. All respekt för det och tråkigt att höra om det som hände.
Jag har full förståelse för att du resonerar och tänker som du gör. Jag missförstod dig kanske, men så som jag tolkade det så var det som att du satte alla som har alkoholproblem i ett och samma fack. Det kan vara så att jag missförstod dig för att jag ser nämligen det fenomenet här på forumet, att "alla alkoholister" är på ett visst sätt och så utgår man från sin egen erfarenhet och upplevelse. Den senaste alkoholterapeuten jag pratade med förklarade en hel del om hur individuellt det kan vara med just typ av behandling och vad som fungerar bäst, beroende på ens sjukdomstillstånd. Därför tycker jag att man ska vara ödmjuk inför att andras sjukdomsbilder kan se annorlunda ut mot ens egen. Det var det jag menade med Mats Kardells beskrivning. Det är i grund och botten samma sjukdom, men jag kan inte ens föreställa mig hans sits. Det går bara inte.

Jag har aldrig förnekat att jag hade alkoholproblem eller på något sätt försökt förminska rattfyllan i sig. Det råder inga tvivel. Du får hata och avsky det jag gjorde för ett kvartal sedan hur mycket du vill och det förstår jag att du gör med tanke på din historik. Det hade jag också gjort.

Känner en massa känslor som far runt, förra inlägget blev i affekt och det blir sällan bra. Andemeningen står jag dock för, om man kör bil berusad har man problem och har för länge sedan förlorat kontrollen över a. Om man inte har det betyder det ju att man väljer att köra full och då är det andra saker som inte står rätt till. Jag om någon tror på andra chanser och att man ska kunna rätta till det dom blivit fel, för att göra det måste man dock kapitulera inför problemet, ta in vad som hänt och göra allt för att det inte ska hända igen.
Man måste även inse vad som kunde ha hänt. Eftersom jag vet vad det innebär vill jag inte stå tyst sidan om och låtsas som om det inte är så farligt. Tänk dig om det hade varit på DIN dörr det ringde och att det rörde sig om någon som inte körde full för första gången men att de runtom honom/henne hade stått tysta och inte sagt något?
Tänk om andra är tysta och det ringer på DIN dörr, hade du kunnat förlåta de som var tysta?
Du får bli arg på mig, vändningen, men jag har lovat mig själv att inte stå tyst vid sidan om.

Vändningen, du missförstod totalt mitt inlägg. Jag ville inte att du skulle komma in på min tråd och förklara varför du står över mig och alla andra som är sjukare. Jag har läst din tråd och låtit det vara, tänkt att du får fortsätta eftersom jag inser att det inte finns något jag kan säga som skulle få dig att förstå det man ser utifrån. Jag har läst om alla dina tankar om rattfyllan men det viktigaste av allt drunknar i allt om fotbojor, behandlingshem som andra vill att du ska gå på men som du vet inte är rätt för sig, alkolås osv. Du har så stora problem med alkohol att du satte dig i en bil och körde med mycket hög promille. Du pratar om viljestyrka och alla saker där du glänser men var finns det allra viktigaste?! En frisk människa hade någon gång lagt fokus på det du kunde ha gjort, nämligen att köra ihjäl någons dotter, pappa eller mormor. Jag tror inte att du gjorde ett medvetet val (i så fall är det ännu värre) att köra full, jag tror Du hade druckit så mycket att du förlorat omdömesförmågan. Jag blir enormt provocerad när du "berättar" för mig att vissa (som du) kan dricka bara ni gör det på ert sätt. Du har visat att du INTE kan bli betrodd med a, att om du förlorar omdömesförmågan så totalt en gång kan du göra det igen.
Jag har försökt stötta dig men detta blev för mycket. Fokusera på vad som kunde ha hänt istället för hur mycket kontroll du tror du har.
Jag blir så enormt provocerad eftersom jag tillhör en familj som fått våra liv slagna i spillror av någon som gjorde det du gjorde.
Min pappa blev ihjälkörd.
Detta är enormt känsligt ich jag kan tyvärr inte acceptera att du tar mina metaforer och pratar om skaldjur och vilken kontroll du har när du lika väl hade kunnat orsaka samma skada till en annan familj som jag råkade ut för. Ursäkta om jag inte tror att du har kontroll. Lyft blicken och ta in vad som hänt ich vad det hade kunnat resultera i.
Om du någonsin hade suttit hemma när polis och präst ringer på dörren för att berätta det ofattbara Hade du kanske inte tagit så lätt på ditt förhållande till a. Tänk på mig när du tycker att det ät en bagatell eller synd om dig som kanske måste tvingas till behandlingshem. Tänk på de familjer som öppnar dörren de gånger andra människor trott de haft koll på a. Bli en del i kampen för att förhindra att fler familjer ska behöva öppna dörren. Jag kan lova att livet aldrig blir detsamma efter att man varit med om det.