Senaste kommentarerna i forumet

Jag minns så väl en grej som jag gjorde nyårsnatten i år och det var att läsa ditt inlägg om ditt nyår i Miami. Jag var redan så stolt och lycklig över att jag firat och festat in det nya året nykter men när jag läste att även du stått emot i frestelsernas mecka så blev glädjen om möjligt ännu stötte.

Ja, det är galet bra med 8 månader, heja dig!

LN - vill du flytta in och bli min personliga coach?! Jag skulle behöva höra sådant som du skriver - gärna varje dag - eller ännu hellre, typ hela tiden.

LN - vet du hur fantastisk du är? Det är du.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Du har en gåva i ditt skrivande och även i det engagemang i andra människor. Förvalta den väl fina du.

Puss o kram

Alltså, fatta så skönt! Hemma! Kopiöst ljuvligt underbart gröndjävulskt härligt. Kom precis innanför dörren, lill-Semlan är hämtad, ska bara packa ur husvagnen nu och landa. På återhörande inom en snar framtid. Kram!

Tack LN ❤️!

Jo, jag gör så här. Jag tar ett kroppsligt och mentalt kliv tillbaka. Lämnar halsklump, sargat hjärta och värkande maggrop. När jag tar det där lilla klivet bakåt blir jag varse min ryggrad. Den fokuserar jag på, jag liksom är med den, och efter en liten stund slutar svajet och svallet. Ryggraden är nu stillhetens tjocka trädstam som bär och bär upp. Där, i tystnaden och tryggheten och vilan finner jag källan.

FM. Blaska kallt vatten i ansiktet. Möt din blick i badrumsspegeln. Den som tittar tillbaka älskar dig, värnar om dig, vill dig allt gott och varmt.

Det vill jag också.

♥

som det gäller att hitta när känslorna svallar. Hur gjorde du, LN? Jag får kämpa för inte få panik och fly.
Just nu ledsen FM

var ett jättebra namn på en stor förändring. För det händer så mycket mer än man tror när man slutar med a. Omvälvande för en del. Man börjar helt enkelt ifrågasätta en massa andra saker. Och känslorna åker berg- och dalbana mer än förut.
Jag har läst din tråd nu och är övertygad om att du fixar det. Det känns som din inte övertygelse är bergfast. Ska bli intressant att följa dig :). Ha det gott! / FM

Har passat barnbarnet i 12 timmar, underbara timmar. Känner enorm lycka med detta lilla liv intill sig.Men man blir trött. Just nu är jag så trött men ska ändå masa mig iväg och se AMY, om Amy Winehous. Behöver lite vuxentid nu. Man glömmer hur intensivt det är med de små:)

Men jag var helt i nuet LN. Vi var ute mycket och bara fanns till och tittade på trädens rörelser i vinden.
kram mod

Härligt med 8 månader. Grattis till dem.
Ja man får vara på sin vakt mot alkoholdjävulen som jag ser den som. En liten djävul. Listig rackare som ligger där på lur och poppar upp så där starkt ibland. Vilken tur att du orkade stå emot. Heja dig....
kram mod

Tack all ni som så fint skrivit till mig. Jag kanske förstorade upp scenariot i min hjärna av att inte få dricka igår, för att jag varit ledsen, nedstämd och orkeslös. Men en bekant till mig kom över till mig innan vi gick vidare och jag förklarade för henne att jag inte skulle dricka. Hon förstod direkt då jag talat om det för henne tidigare, att det blivit alldeles för mycket och jag nu fått nog... att jag på obestämd tid ska ta ett uppehåll. För nu har jag bestämt mig.
Jag har varit en sådan alkoholromantiker, är det fortfarande. Men efter att vi suttit och pratat förtroligt någon timma var jag inte längre sugen på att dricka, jag kände mig tillfreds ändå. Väl på plats med det större sällskapet kände jag mig trygg med att vara nykter och jag följde med ut en sväng. Visst hetsade dom lite om att jag skulle smaka, shotta etc men ju längre tiden gick desto mer kände jag att jag verkligen inte ville.

Summan: det var en bra första nykter kväll och utgång. Inget "sagt för mycket" eller onyttigt fyllekäk. Och billigt blev det. Fast dessvärre fick jag huvudvärk ändå och har det ännu. Jag är inte sugen på alkohol men jag är sugen på ruset men inte så pass att jag är villig att offra ytterligare dagar med ångest och besvikelse på mig själv.

Jag ser fram emot att känna mer glädje och bli mer trygg i det sociala utan alkohol. Att få känna mig pigg och alert i huvudet.

Fy så många gånger det varit så. Förra sommaren var en enda lång alkoholdimma och jag var trött när jag började jobba. Kommer ihåg att jag började tidigt varje dag och var lullig resten av dagen. Men "vi har ju semester och ska ha det bra" sa vi hela tiden.
Jag vet att mitt supande tog ny fart förra sommaren och att jag inte kunde stoppa det accelererande alkolisttåget förrän jag mådde riktigt dåligt. Då orkade jag inte mer, sjukskrivning och utbrändhet knackade på dörren.
Jag är så glad att jag kunde stå emot de första dagarna när suget satte in. Jag tänkte på alkohol varje vaken timme. Men jag var j....kligt bestämd mellan varven. När jag vacklade så skrev och läste jag här. Hade gott stöd av alla.

Nu är livet annorlunda så mycket bättre. 7 månader nykter.....Tänker knappt på alkohol längre utan mår riktigt riktigt bra i min nykterhet. Sedan kan det vara andra grejer som får mig i gungning men så är livet. Det är inte lätt men en sak är SÄKER det är så mycket lättare utan alkoholångest.
ha en skön vecka
mod

Jag funderar vidare.....

Läst en hel del inlägg i forumet och många verkar ha en hel del gemensamma nämnare. Tex att man alltid är stark och stabil utåt sett. Finns till för alla andra. Sen faller man helt ensam, man dricker ensam antagligen för att på nått sett få egentid och ett andningshål..

Att vara hemifrån hjälper kanske en del med att börja/hinna tänka och fundera över sitt liv och beteendet man haft. Är inte sugen på att dricka vin, alltså känns inte som jag haft ett kemiskt beroende som jag tror var nåt "aeromagnus" skrev om. Känns inte som jag haft abstinens som man haft när man slutat röka och snusa. (Är kanske ett kemiskt beroende ändå, vet inte)
Huvudvärken kanske man kan räkna dit men upptäckte i slutet av veckan att huvudvärken släppte i samband med massage av rygg och nacke som jag varit så stel i länge. Kanske alkoholen gjort att jag inte känt smärtan i nacken lika bra innan.. Men nu känns det bättre både i nacke och huvud. :)

Tror mycket har handlat om en vana, eller ovana. Till en början i alla fall. Sen har det på nåt sett eskalerat till att kontrollen inte längre finns. Tror att många har svårt att bibehålla kontrollen om man dricker ett glas/två glas, en flaska/ två flaskor för ofta. Läste någonstans att vi svenskar har tagit till oss medelhavs folkets vana att vardagsdricka men även behållit vår egen vana att berusningsdricka.. Tänker man efter så är det nog väldigt svårt att behålla kontrollen då..

Förr har jag alltid försökt dricka med måtta, har inte velat bli för full utan velat ha kontroll. Sen har det inte alltid varit så utan blivit för mycket ibland. Senaste tiden har jag druckit mycket för att bli full och somna( alltså hemma ensam). Vet inte varför egentligen.. Helt sjukt men så har det blivit och så har jag vetat att det bli..

Har ingen i min familj eller släkt med alkoholproblem, Har aldrig sett min mamma full, min pappa har jag sett full en gång, en midsommarafton när jag var typ 14 år.
De har inte haft några fester direkt, nån enstaka kanske men ingen jag minns som har ballat ur. Minns att pappa tog nån whisky på fredagskvällarna men inte mer än så.

Igår var vi ute på kvällen i stan och gick hemåt förbi alla uteserveringar. Hjärnan registrerade att hade varit kul att sitta en stund och ta ett glas alkoholfritt men kände mig inte sugen alls att titta på folket som satt där, onyktra och skräniga.. Haha börjar kanske bli gammal också :P

Annars har semestern inte alls varit svår att avstå alkohol. Känns som kroppen verkligen behövde en paus från jobb och alkohol :)
Och känns som livet behöver en förändring, Både med hälsa, kärlek och vänner. Nu ska jag ha ett "Golden year" Ett förändringens år :)

Ligger nu o grinar av avundsjuka o skam. Jag åkte in till akuten för 4 dagar sedan med misstänkt tarmvred. Är tjockisop o har efter det op mig 4 ggr av komplikationer. Nu verkar det dags igen... Efter 2 dygn inlagd är jag hemkommen o belönade mej med vin så klart. Min syster har gjort samma op men sluppit alla komplikationer o mår jättebra! Hon skall nu flytta utomlands med sin nya man o vara lyxhustru. Hon kom nu förbi o skulle hämta nått o hon strålar! Brun, sommarfräsch, smal, lycklig, o hälsosam. Hon har kommit över våra föräldrars död o blickar framåt åt sitt nya liv. Här sitter jag... Bakis igen, rädd för kommande op, ledsen, stökigt hus, ohälsosam, vintjock, oduschad... och ont i magen. Grinar över varför jag inte kan ringa mamma o beklaga mig över min mage, och få lite ömkan o bry.
Skäms att jag känner mej avundsjuk när mycket av det är mitt egna fel!
Suck.....
Hamnat i ett offertänk o orkar inte riktigt med att ta mig ur.
Skall resa iväg med familjen i morgon en vecka o jag känner ingen riktig glädje. Tänk om jag får ett nytt anfall med magen? Tänk om jag dricker förmycket? Orkar inte "sluta" nu med vin.

Håller med om att värdet på det som sägs är viktigare än hur det sägs. Men bara för att vi andra kan konstatera att de där röd-pennedagarna är över för din del, så betyder det ju inte att det du berättar är mindre värt.
Om din självbild kring språkhantering är hårt rotad så förstår jag att det vi säger är svårt att ta till sig. Men fundera ändå på det, låt det ligga där och gro, några månader eller år. Låt det sjunka in. Under tiden så skriv här så länge du tycker det är bra för dig. Skriv en dagbok om dina framsteg och bakslag vid sidan av om du vill. Någon gång i framtiden så kan du gå tillbaka och titta på det du skriver, och då minns du kanske våra ord. Kanske får du en annan självbild då.

Apropå självbild. Tycker mig höra något av den där "Jag vill inte börja tro att jag är något. Jag skäms så över hela mig själv." mellan raderna. Men faktum är ju att du är något. Andra är också något. Andra kan också få för sig att skriva en bok om de vill, med fallenhet eller inte (Det finns författare med dyslexi som haft en så bra historia att de blivit utgivna ändå, med bra korr-läsare så går det.) Alla får skriva som vill det. Alla får skriva en bok till och med. Det betyder inte att man tror att man är bättre än någon annan. Men någon, det är alla. Du också. Och du är värd att slukas av passion för något konstruktivt och få kred för sånt du är bra på. Det är okej att känna sig jäkligt bra. Det är okej att upptäcka att man är bra på fler saker än man trodde, att upptäcka att man är bättre, intressantare och mer älskvärd än man trodde. Det där är glitter som livet bjuder på, när man håller sig nykter. Våga känna det.

Vi måste alla ta våra egna beslut. Mitt råd är dock att sluta nu. Jag slutade själv under min semester och man behöver tid och ork på att lägga på detta, det rör upp en massa samtidigt som man har dagar av total eufori och undrar varför man inte tagit tag i det på allvar tidigare... Och så börjar det om... Oavsett vad du väljer, välkommen hit! Kram

Att du mår bättre Vilja.... Känner igen mig av de tankarna som du beskriver! Precis så tänker jag, ju!

Jag vet ju att det kemiskaberoendet inte är så starkt. Värre är det med det psykiska och alla invanda mönster och beteenden som jag måsta ändra på.
Vet inte vad jag ska ersätta vinet med och hur jag ska slappna av på fredagskvällen.
Vad hade ni gjort, fortsatt med vinsippandet tills semestern var slut eller slutat direkt på dagen?

Jag tror precis som du skriver, att när man sätter sina tankar på pränt blir det inte lika lätt att sopa dem under mattan. Jag känner så igen mig i det, man dricker för mycket, får enorm ångest, gömmer undan det och kör på igen i en evig galen dans... Nästa gång går det bra! Säkert (som barnen säger om allt nuförtiden)... Vi hjälps år!

Efter mitt inlägg på din tråd satte jag mig och läste igenom den från början. Vilken resa du gjort (och gör), jag känner igen mig i så mycket... I sorgen, förlusten av att inte få dricka igen, förhandlingarna mm... Jag slutade dricka för 5 v sedan men har druckit en gång under dessa 5 v (för 1,5 v sedan), jag inser att jag gick och planerade dör detta undermedvetet... Precis som du gjorde inför din resa, skillnaden mellan oss var att jag valde att inte skriva om det här innan... Du var modig och tog upp det och fick då stöd att välja annorlunda. Fantastiskt och ärligt skrivet av dig. Jag känner igen mig i så mycket... Jag kommer också från en familj med missbruk och det känns så hemskt att ha bytt läger och gjort det mot mina när som jag kämpade så emot när jag växte upp. Skillnaden är att VI väljer att göra något åt det, att stoppa den onda spiralen.
Jag känner också sorg och orättvisa att inte kunna dricka vid olika tillfällen... Jag såg att du flera gånger tog upp detta med ditt bröllop.. Jag önskar att jag hade varit nykter innan mitt bröllop... Nu minns jag inte stora delar av festen och det är något jag skäms över och aldrig får tillbaka. Var glad att du kommit till de insikter du gjort så tidigt i livet! Kram

Har man ett sug är man fast i ett beroende oavsett mängd. Suget är ju en signal från kroppen till hjärnan. Jag behöver alkohol. Det är ju bra att du inser faran för dig i tid innan det kanske faller över. Till slut kommer man rucka på sina uppsatta drickamängder.

Det är väldigt lätt när man har beroende att falla för frestelsen så gör dig av med alkoholen är mitt råd. Sedan har man faktiskt trevligare utan alkohol, det där med att behöva tre supar är oftast bara en ok-signal till hjärnan att ta dessa tre som sedan slutar vid typ 10 :) Hoppas att du får en så bra dag du kan få och att du försöker ta tag i problemen. Välkommen hit.

Vad viktigt det är att höra er säga de sakerna! Att andra har och har haft samma känsla! Att vi är många! Att inte vara ensam. Man känner sig lätt förfärligt ensam och söm en dålig dålig människa. Usch!
Nä jag vill ha mer av livet än detta. På min resa ska jag ta reda på orsaken. Vad det egentligen är jag vill fly ifrån. Varför vill jag springa min väg. Gömma mig?

Ja, ta en dag i taget nu. Det går inte riktigt att tänka klart innan alkoholen har släppt sitt grepp och det tar nog längre tid än man kan tro. Orka att ta dagarna nykter nu. Jag känner också igen mig väldigt i din berättelse. Duktig, stark och i stort behov av egentid. Tror att det finns en stark koppling till drickandet och behovet att få vara lite ifred och att det istället är så mycket måsten hela tiden. Jag har varit nästan nykter i tre månader nu. Helt nykter mellan mitten av maj och mitten av juni. Nykterheten känns bättre än de gånger jag har återfallit. Det är skönt att vara helt närvarande och att jag numera är pigg nog att hitta på saker. Ångesten har lättar och därmed också nedstämdheten. Det är några av de fördelar jag kan se, så kämpa på nu. Det blir bättre.

Grattis till 8 månader!
Vad bra att du skriver och berättar, man inser då hurviktigt det är att fatta beslut varje dag... Visst är det konstigt att våra hjärnor kan glömma allt det dåliga och bara minnas den romantiska bilden... Kram