Senaste kommentarerna i forumet

Då tar du det på allvar. Håller tummar och tår för att du får en god progress även på det området. Tappa för guds skull inte ironin :)

LenaN sa faktiskt en bra sak man inte ska glömma bort... just när man tycker att man inte har tid att umgås, orkar inte umgås, orkar inte ringa tillbaka osv.... ibland kan det vara just då som man faktiskt borde umgås, i varje fall om man har vänner som verkligen är bra vänner och som kan ge energi. Har flera gånger varit med om att bara vilja dra täcket över huvudet för att jag har kräkts på allt och inte känt mig socialt motiverad alls - men så har en vän tjatat sig till att få komma och hjälpa mig med något (för denne har förstått att jag mått lite skit). Å så har jag fått hjälp, massor med skratt och känt piggare och gladare efteråt.

Riktigt fina människor i sin omgivning är guld värda. Även här på forumet, om än det inte leder till fysiska möten.

Här händer det ju massor! Även om du har svårare saker att hantera också, med relation, flytt etc - en oj, vad skönt att se att du har kommit igång med hjälp och fått medicinering osv. Massor med stora steg på gång här ju! Jag ska själv gå på AA tänkte jag bara för att jag ser det som ett extra verktyg bara. Behöver inte svälja allt som sägs eller avhandlas där, men tror det är nyttigt att träffa fler personer och prata om det jag inte kan prata med mina kollegor eller vänner om - missbruksproblematiken.

Skönt att se att du är på g iaf, det går faktiskt framåt. Inte bakåt.

... människor som föds med kablarna dragna lite annorlunda än dom allra flesta. Man är extra känslig, extra sårbar, eftersom man tar in så mycket mer, utan förskonande filter. Allt från hur kläder sitter till ... ja, allting annat. Alla dessa intryck går rätt in med hög magnitud - och man tröttas ut. Om det är ungefär så här du upplever det så förstår jag dig helt. Och jag tycker inte att det blir lättare ju äldre jag blir. Så jag måste vara varsam, skapa mycket egentid, inte flänga runt i onödan, akta mig för energitjuvar, hålla hemmet i hyfsad ordning, göra det jag kan för att motverka oordning. Åh, det finns mycket att säga om såna här saker men nu väntar Lucas med morgonkaffet.

Du, Sattva? Det är okej, allting. Det ordnar sig. Med a också. Det är mycket som skett i ditt livpå kort tid, sånt som kräver sin landningssträcka. Och du lever som nutidsmänniska vilket är helt galet uppstressande egentligen. Det är inte du som det är nåt galet med, det är världen såsom vi skapat den.

Puss på dig.

.... som är boven i dramat också, lägger sig som en blöt filt ovanpå allt genom att bara finnas där i bakgrunden. Den rackaren kan ju fula sig och hitta på massa olika påhitt.

Jag höll på som du i många år - megadåligt samvete, vita perioder som aldrig blev så långa som jag ville mm - innan det senaste nykterhetsbeslutet. Nu känns det som att det bär på ett annat sätt än tidigare, men jag litar inte helt på mig själv nu heller fast det gått tre månader ( minus ett återfall) Det verkar vara en lång och jobbig process för de flesta av oss att komma till sin "botten".
Och har man som du en massa andra förändringar att hantera också, så förstår jag att det inte alls är enkelt. Det kommer, när det kommer...Var snäll mot dig. Kram!

Jag har läst om HS och mycket stämmer. Jag har blivit oändligt mycket bättre på att stänga av för att skydda mig själv, men sårbarheten finns där ju.

Jo, jag ställer mig höga krav på mig själv men kan också bara vara. Det ligger på ett annat plan på något sätt. Kanske får jag acceptera att det är såhär jag är och hitta redskap för det. Var sjukskriven förbutmattning för två år sedan o jsg tror att det hänger kvar mer än jag vill medge. Sedan vill jag utgöra en motvikt mot dels hur jag själv växte upp, i ett mycket rörigt hem på alla plan. Jag vill att mina barn ska få en struktur/ trygghet/ förutsägbarhet jag aldrig hade. Jag har börjat ställa krav på barnen att hjälpa till, vilket är jobbigt eftersom jag då kämpar med dåligt samvete att jag känner mig taskig.
Jag vet inte vad det är som gör att livet känns mastigt. För jag har försökt skala av. Hoppat av "karriären" och strävar inte längre efter det. Hoppat av att binda upp mig på fritiden varje kväll. Men kanske om jag läser detta om ett halvår kommer allt vara annorlunda. Allt förändras ju.

Stort tack myrkotten!
Håller tummarna för att du får hjälp med din depression. Du är så j-a värd att känna livsglädje!!

Förresten, det där med ciggen handlade om igår, när jag drack, inte om ikväll. Kanske skriver mer om AA i slutet på veckan. Känner mig avtrubbad, svårt att visa känslor, svårt att ta till mig andras känslor. Jag måste träna mig känns det som.

"Dallas" drycker, fick mig att skratta även om fylle lekar är av ondo. Läste nyss ditt inlägg hos Sisofys.

Imponerad av att du har vågat dig till ett AA-möte, bra jobbat drycker.

Kramisar m-k

Jag minns inte känslan längre, men jag kan rent konkret minnas att jag var en gladlynt person. Livet hade sina ups and downs men i grunden var jag glad. Vet att jag aldrig kommer bli som förr och har sörjt det färdigt, men jag blir utled på att stunderna av gladhet är numera korta och flyktiga. Varför kan jag inte glädjas en längre stund? Även om min gladlynta grundstämning är borta för alltid vill jag kunna känna mig äkta glad en timme i sträck. Orka leva på ngn minuts glädje nån enstaka dag räcker inte. Snacka om att vara en miserabel klagomur, står inte ut med mig själv. Ska äntligen få komma till en terapeut, nervös inför första mötet - tror jag åtminstone - svårt att avgöra vad jag känner i mitt apatiska tillstånd.
Oh Happy Days tra la la laa
Har alltid haft en ironisk humor, den verkar jag ha kvar i vart fall.

Vi körde en lek som hette "drick med Dallas" En snaps för varje Dallas drink. I första säsongerna dracks det väldigt frekvent.
Nu är det ju &så mängder med alkohol reklam hela tiden, det förbättrar ju inte heller.

Har druckit för att koppla av, för att somna.Tänk så jäkla dum den lösningen är. Hjärnan får ingen vila och ingen återhämtning. Nu sover jag gott, drömmer och börjar känna effekten av att hjärnan får sin vila. Bara jag minns detta när suget kommer. Usch vilket jökla gift alkohol är. Undrar hur kpnsumtionen egentligen påverkas av sociala medier oc drickande i Tv. Minns ni Dallas? Där drack man en whisky när man kom hem, men bara sue-Ellen hade svårt att hantera a. Sen var det väl först på 90-talet som det dracks vin ofta i svenska serier. Minns att jag noterade att de drack vin jämt i nån av de där långkörarna. Och efter att ha läst här inne, så ser man ju vad alkoholkulturen ställer till med. Kanske dags för motbok igen?

vänta, för att jag var för sjuk för att åka hem. Fördelen med det var att jag kom iväg på första AA mötet ikväll. Blev så sjuk igår & kände mig så värdelös så jag insåg (inser) att jag antagligen behöver ngt mer än antabus för att känna att jag inte ska dricka alkohol. Försökte gå & handla cigg för att lugna ner hjärtklappningen & kände pulsslagen i hela tänderna, tjejen i kassan såg ut som hon sett ett ufo eller liknande. Såg förjävlig ut.
Jag ska gå på ett möte till senare i veckan har jag bestämt mig för. Känner mig tacksam för att okända människor bryr sig på ett så öppenhjärtligt sätt, jag försöker ta till mig det.

Du hade ju också kunnat vara helt utan åtaganden, dvs inga barn, inget jobb och... hur hade det varit måtro? Frid och fröjd, lugn och ro, massor av tid. Flytten stressar, det är förståeligt, men det går över tack och lov. Lägg inte ribban för högt bara, beboeligt är det även om man inte totalrenoverar allt direkt ;)

Funderar lite på vad som är ett "vanligt liv" för dig och varför det känns så mastigt för dig. Svaret vet givetvis bara du. Jag kommer bara o tänka på min mor (igen) som glömde bort sig själv för att hon alltid skulle göra allt så perfekt för alla andra. Familjen skulle ha det så tipptopp och allt skulle vara så städat, maten skulle alltid vara hemlagad och hon tyckte livet satte press på henne för att hon skulle hinna med allt. I själva verket pressade hon sig själv bara för att hon (och ingen annan) satte ribban så högt. Hade hon bara taggat ner, köpt pizza istället, satt sig i soffan och sagt "idag lagar jag ingen mat, jag städar inte och jag ska inte göra något annat än att bara sitta här och läsa min bok" - då hade jag kanske haft en nykter mor. Hon vägrade dessutom ta hjälp, inte ens av mig som ändå var så pass stort barn att jag hade kunnat hjälpa till. Någon slags stolthet där och en vilja att göra alla andra till lags - men hon hade gjort mig mer till lags om hon hade bett mig om hjälp och på så vis fått loss mer tid själv att kunna slappna av.

Jag står själv med hur mycket som helst att göra och bara todolistan innan jag kan sälja huset är ytterligare a 1,5 års arbete på min fritid om jag renoverar 30 timmar utöver mitt 40-timmarsjobb. Är det något jag dock lärt mig så är att inte gå i min mors fotspår på just denna punkt, utan med gott samvete krypa ner i utespa't, lägga mig och pilla mig i naveln en timme och bara vara. Todolistan finns kvar imorgon med och jag kan välja att slita mig i fördärvet i 1,5 år, eller beta av den på 1,6 år, men ha använt den extra månaden till att ta hand o mig själv.

Glöm inte bort dig själv mitt i allt bara Sattva och var rädd om dig :)

Tack för varningen... Starkt att du skriver. Hoppas du snart hittar tillbaka.

Tack alla för input. Detta forum och allas engagemang är så värdefullt.

Mitt möte hos alkoholcenter i Mörby gick fint och jag går nu på något som heter Naltrexone.
Skall göra att suget försvinner och jag kan tillstå att det hjälper en del. Dock inte fullt ut.

Jag skall inte ljuga och säga att allt är perfekt men 60% av dagarna har varit vita och restan hyfsade. Två dagar har det blivit lite för mkt men i det stora hela är det ett steg i rätt riktning.
Jag måste bara ge en STOR eloge till personalen på alkoholcenter i Mörby. Utan er hade det inte gått bra. Trots att jag kommer dit och inte har skött mina åtaganden blir jag så enormt bra bemött och får sådant stöd vilket gör att jag verkligen skäms. Detta gör att man vill bättra sig. Tack!

Tack alla för input. Detta forum och allas engagemang är så värdefullt.

Mitt möte hos alkoholcenter i Mörby gick fint och jag går nu på något som heter Naltrexone.
Skall göra att suget försvinner och jag kan tillstå att det hjälper en del. Dock inte fullt ut.

Jag skall inte ljuga och säga att allt är perfekt men 60% av dagarna har varit vita och restan hyfsade. Två dagar har det blivit lite för mkt men i det stora hela är det ett steg i rätt riktning.
Jag måste bara ge en STOR eloge till personalen på alkoholcenter i Mörby. Utan er hade det inte gått bra. Trots att jag kommer dit och inte har skött mina åtaganden blir jag så enormt bra bemött och får sådant stöd vilket gör att jag verkligen skäms. Detta gör att man vill bättra sig. Tack!

Tack Buzzz. Det är det jag är rädd för kommer hända om jag börjar dricka igen. En påminnelse om varför man håller sig nykter & äter antabus framöver.

Tack som sagt & lycka till! /Drycker

besvara just nu mig själv för att lägga till lite mer jag tänkte på.

Tänk över ditt liv vad du faktiskt har runt om dig, är du nöjd med ditt liv exempelvis din fru, dina vänner, vad du äger och hur du lever.
Vad vill du själv ändra på, är det så att din fru är för tråkig att du vill dricka, är det för att det är gott eller dricker du bara för att ?

Om du tänker dig att en vän till dig är i samma situation och du ser på den personen på en fest att han tar ett glas, ett till, ett till, ett till tills han inte kan stå mer.
Vad du skulle du göra för den personen ? Säga till, ignorera, ta tag i honom o verkligen prata ut vad han håller på med ?

Försök tänka dig in i en annans sitatuon som är runt om dig, vad tror du dom ser, hör eller luktar ?

Jag har ganska stor erfarenhet om vad du går igenom Borgward.

Jag har några saker till dig som du bör fundera över lite.
Tänk över ALLT du kan förlora för att du dricker så mycket, och du inser ju själv att du dricker på tok för mycket speciellt just nu.
Har du barn? vad tror du dom tycker om att det hela tiden luktar alkohol, och har du verkligen pratat med din fru om att hon verkligen inte vet att du dricker så pass som du gör ?
Prata med henne och säg allt, men jag tror helt ärligt att hon redan förstått att du dricker för mycket men hon har bara inte sagt något.
Ibland så är det inte dom man håller sig nära som säger något, dels för dom kanske inte vågar för hur man ska reagera eller så kanske det är för personen man är med eller har omkring sig är för snäll och vill inte på något sätt såra ens känslor. Det finns många faktorer som spelar roll.

Frågan är följande: Vad ska DU göra åt saken ?
Det ger inte ett skvatt att bara säga att det ska inte hända igen, eller förlåt jag ska bättra mig. Något måste göras åt saken så börja lättare att istället för att dricka en flaska, 2 flaskor, 3 flaskor eller burkar och gör som många andra gör och bara ta ett glas på helgen. Men vet du själv att du inte har ett stop för ett glas bör du självklart hålla dig ifrån det med.

Och fall inte för suget, det är precis som med godis och mycket annat som man blir beroende av, försök bara stå emot blir du sugen så ta ett glas juice eller försök köpa någon saft du kan ta ett glas då o då tills det mesta av suget släpper, för det finns alltid något som kan lindra det gäller bara att hitta vad som funkar så länge det inte innehåller A.

Man behöver inte alltid dricka för att ha kul, det går även utan A.

O.K, kom hem i fredag från min resa. Strålande sol och poolen var fantastiskt lockande, några frannar kom över och jag som var så säker efter min vecka på hotel.
Det gick åt helvete. Rosé och bärs, naturligtvis forsatte det på lördagens fest. Eftersom vi sov över och äntligen hade sommaren kommit, våra vänner har också en pool....
Shit, 3 dagar med a. Men jag tog det betydligt lugnare, fast detta var inte det jag hade önskat eller ställt in mig på. Tror att jag hade garden lite nere, eftersom den stora utmaningen är att vara nykter under mina hotellnätter.
Nu är jag åter på hotell, tre nätter denna vecka och hittills har jag hållt mig nykter.
Fan att det ska vara så svårt.
Saknar lite feedback, från er skulle göra ta emot lite stöd och interagera lite mer.
Ska jag tala om för min fru att jag har problem? Hittills har jag inte gjort det eftersom hon inte verkar uppfatta att jag har ett problem.
Hur kommer hon att reagera?
Vänner?
Fan att det ska vara så svårt.

Känner igen!
Jag har man, barn och ansvarsfullt och socialt jobb men vill helst bara springa ut i skogen och gömma mig! Jag orkar fan inte leva upp till allt. Det är alltid någon som vill mig något men jag vill bara vara ifred. Säkert skulle jag känna mig ensam och jag älskar min familj! Men ändå:( det gör mig ledsen att jag inte trivs i det liv jag skapat mig. Att jag har så svårt att komma till ro i en tillvaro med barn, djur och man. Varför!? Vet att jag är en HS(high sensitive) person och håller på att lära mig vad det innebär. Googla det sattva om du inte hört om det tidigare. Kan ge en del ledtrådar.
Bästa önskningar!
/orka

Jag är så full av beundran för er härinne som helt enkelt bara slutar. Går vecka efter vecka nyktra och tillsynes inga större bekymmer. Medan jag själv står och stampar. Jodå, jag håller mig också nykter, men aldrig veckor i följd. Samma mönster soma jag haft i hela mitt liv, jag "håller" ett par veckor, sedan har ett tryck byggts upp som brakar igenom. Så känner jag mig usel och lovar mig själv bättring. Jag borde veta vid det här laget hur jag fungerar. Jag försöker dra ner på saker som bygger på spänningen inom mig, men livet sker ju. Man måste jobba, och nu har jag återigen nytt jobb med allt vad det innebär. Har man barn innebär det åtaganden. Flyttar man innebär det en massa jox för att det ska bli beboeligt. Är man en del av samhället förväntas man ringa upp när någon ringt osv... Ärligt talat, jag hade inte haft något emot att bo i skogen och ha självhushållning/ självförsörjning. Jag är så trött på denna mentala trötthet jag haft i flera år. Jag kommer liksom aldrig riktigt upp. Syns inte utåt, jag är glad, social o allt annat. Det är som om bara ett vanligt liv är för mycket för mitt system, och så har det alltid varit.

... få dig ur huvudet, B. Över ett år nykter, sen en tanke om att vara ready to go och måttlighetsdricka, sen göra verklighet av tanken och sen..

Tror du att du kommer att hitta tillbaka till samma styrka och övertygelse igen, så småningom? Jag tror du kan det. Och att du dyker upp här igen, med just din specifika story, visar prov på just det. Ja, för att sammanfatta det hela så är det tråkigt, förstås, att det som hände hände och jag är tacksam för att du berättar och tar nya tag. Jag uppskattar för övrigt också Eckhart Tolle och frånvaro av energitjuvar.

Höres.

Tack för era svar. De värmer.
Lite bättre i dag är det allt, tre dagar så brukar det värsta vara över.
Vet så väl att det inte är rätt väg, men just nu får löftet bli att ta det i etapper med helnyktra vardagar.
Optimalt vore ju såklart att bara bryta igen, men jag har inte styrkan. :(
Flera månaders hårt missbruk sätter sina spår.
Kommer i alla fall att besöka forumet dagligen, det var ju till stor hjälp innan återfallet.
Sedan gäller det att få rätt på tankegångarna igen.
//Buzzz