Senaste kommentarerna i forumet

Jag hoppas kunna komma på förmiddagen. Skulle gärna stanna hela dagen men jag har bjudit in långväga gäster sedan lång tid (de reser med fly och tåg). Hoppas på fler tillfällen.

Du är inte ensam ❤️

Jag känner en sådan enorm ångest. Egentligen har det inte med a att göra mer än indirekt. Jag har inget sug efter a, jag har inga förhandlingar om att jag ska dricka igen. Jag vet hur skönt det är att slippa, kag vet hur bra man mår utan, jag tänker fortsätta där jag var för några veckor sedan med skillnaden att jag nu tänker jobba aktivt med att acceptera att jag inför andra kan stå för mitt val. Jag vet att det är svårt men inser att det är ett måste för att komma vidare i processen. Att man "väljer" att hälla i sig skiten när man vet hur mycket elände det för med sig samt hur bra man mår utan visar ju hur sjukt det är. Jag har ångest över en grej på jobbet där ett mail skickades till fel person och det har lett till rätt jobbiga situationer... Hände idag så därför extra jobbigt, känns kanske bättre imorgon.
Det som känns så jobbigt är min mans anhöriga... När vi försökte prata med min svärmor fick jag inte alls den respons som jag hoppats på... Jag kände mig bara mer ensam och översköljd av skuld. Min man blev hembjuden på lunch till min svärmor idag (det har ju inte hänt tidigare), jag vill att de ska prata själva men han sa ingenting till mig förrän igår kväll precis när vi skulle gå och lägga oss... Det drog igång en massa, jag bad honom att inte säga sådant precis innan vi ska försöka sova... Vi satt och pratade, jag erkände hur jobbigt jag tyckte det var med hans familj. Min mans syster är väldigt speciell och hennes humör styr allt och alla. I början stod jag på mig (är van vid det från min egen familj) men insåg efter ett tag att det var lönlöst. Jag begränsade kontakterna till kalas mm och lärde mig hantera henne på ett sätt där jag inte fick ont i magen. Min svärmor ställer upp extremtcmycket för den här systern, på något sätt är det alltid synd om henne ich Jon behöver hjälp fastän hon inte kommit ut i arbetslivet förrän nu som 35-åring. Hon har idéer och regler för hur allt ska vara men själv kan hon bete sig hur dom helst. Vi skulle behöva mer hjälp med vora barn men vi frågar inte så ofta eftersom min svärmor alltid ställer upp och håller på att slita ut sig själv med min svägerskas barn och vi ser hur trött hon är. Jag tror att hon i detta lyssnar väldigt mycket på min svägerska som är skitsur och allt blir tokigt. Jag tänkte att jag måste ge det tid så de kan tro på mig (jag har druckit en gång i juli och en gång nu förutom de två tillfällena när jag mest smakade, i övrigt klarat konferens, all inclusive, fester mm), men det går inte. Jag tror min svärmor eg är orolig ich rädd för sin dotter och nu har allt detta blossat upp... Men istället för att ta tag i det ät allt projicerat på mig. Hon mår dåligt men kan inte precisera vad hon tänker eller känner. Skulden tynger ner mig och detta är dessutom efter så lång tid. Hon säger saker son att nu kommer allt att vara jöttejobbigt under lång tid, alla familjehögtider, jul osv vara "förstörda" (det är vad jag hör). Att ta en dag i taget rämnar, allt drunknar i ett stort svart hål där det inte hjälper vad kag gör. Sanningen är den att familjesammankomsterna blir konstiga för att min svägerska sitter och surar... Om jag inte dricker, varför måste allt vara förstört? Om jag låter tiden gå och det om något blir värre, vad ska jag göra då? Jag kan inte bära ångesten över dysfunktionella relationer mellan andra personer... Men det är projicerat på mig och det går inte att nå dem i att det eg handlar om något annat. Jag orkar inte med dem... Om de ny mår så dåligt fastän jag (fram till den här helgen) gjorde allt kag kunde, kan de inte släppa mig då ich låta mig vara ifred? Jag kan inte komma på fötter när jag tyngs ner av något som är utanför min kontroll... Något dom handlar om något helt annat. Det är inte så att jag druckit varje dag, det har spårat ur när jag druckit och jag får lägga av helt men det räcker inte. Jag försökte förklara hur jag kände när min svärmor vid olika tillfällen kommer med nyktra alkoholister som jag ska prata med eller fixar en a-frifest där det står ALKOHOLFRITT på alla flaskor trots att jag sagt att det blir ännu jobbigare för mig (det var tidigare i förloppet), att jag känner mig väldigt utpekad (speciellt som hon sagt till mig att det berodde på att hon ville hålla igen ekonomiskt och jag såg att allt hon köpt var mycket dyrare än BiB). Jag förstår om hon inte litar på mig när där är a men i så fall ville jag hellre komma och fira henne vid ett annat tillfälle och så fick de andra gå. Detta går inte att förklara, att hon hade a-fritt för första gången hade inget med mig att göra och så radar hon upp en massa skäl. Oavsett OM detta skulle vara sant så borde hon ju kunna sätta sig in i hur det kändes för mig. Jag säger att jag tar ansvar för mig själv, jag tar ansvar för att skaffa den hjälp jag behöver - det enda jag vill ha av henne är stöd, att hon finns där. Om hon vill hjälp, fråga on det finns mågot att göra. Jag har sagt att jag tar ansvar för att säga till om saker blir jobbiga eller om jag vill ha mer hjälp... Jag vill således INTE att hon ska hitta på egna saker, jag vill INTE att hon ska prata om mig inför okända människor för att skaffa hjälp som jag varken vill ha eller behöver. Jag har sagt att om hon för egen del behöver prata med någon om det är det en sak men inte omyndigförklara mig och göra det hon gjort hittills. Jag känner mig helt maktlös. Jag pratade lite med min man precis efter att han hade ätit lunch med sin mamma, han var jättestressad av jobbet och kunde ibte prata. Känns jättejobbigt, verkar vara status qoe där hon mår dåligt men ibte kan förklara något, så som kag upplever det har jag blivit syndabocken för alla problem inom familjen utan att någon mer än vi fattar det. Jag växte upp så ich därför är det så känsligt för mig. Jag har ångest så det är svårt att andas. Jag har svårt att be om hjälp men när jag gjorde det blev det bara ännu värre, ännu mer skuldbeläggande ich ännu tyngre. Jag känner mig så enormt ensam fastän jag inte är det. Kram

Härligt att du lyckades stå emot!
Du har en vilja av stål! Det måste naturligtvis ta sin tid att byta vanan att ta en slurk så fort det tar emot lite.
Själv tänker jag att det måste få ta tid med tanke på hur länge drickandet varit en vana. Kämpa på! Jag håller tummarna!

Hej LP!

Fint att du söker dig hit igen. Du kan ju faktiskt vara nykter - bara du vill, eller hur? Du har klarat av det här förut.

Vi har ju skrivit om det här flera gånger förut - varför det blir som det blir. Jag slogs av en sak när jag läste ditt längre inlägg ovan. Bipolaritet? Sedan nämner du det själv nedan. Ja, det låter faktiskt inte helt osannolikt. Antingen verkar hjärnan gå på högvarv och du kan knappt sitta still, eller så är du helt nere i källaren. Det finns ju flera olika typer av bipolär sjukdom och däremellan många variationer. Du kan ju söka för det. Är det inte så, har du i alla fall prövat.

Hoppas få se mer av dig här fram över.

Kram till dig

Tuff dag igår...?
En dag fylld med stress. Adrenalinpåslaget var enormt och tankarna var svåra att mota bort a.
Det blev en riktigt jobbig kväll, faktiskt den jobbigaste hittills. Men jag lyckades till sist att koppla av med ett varmt bad och en riktigt rolig komedi på datorn innan jag somnade. Ännu en dag utan Mr.Vin.?Ännu en dag mot bestående hälsosammare vanor.
Det är inte lätt. Herregud! Det är det verkligen inte men inte heller värre än jag trodde att det skulle bli.
Önskar att jag kunde skriva lite mer öppet om mina tankar och känslor här men det går inte för jag har jättesvårt att sätta ord dom.
Men jag läser alla era inlägg desto mer även om jag inte har tid att kommentera så mycket som jag önskar.
Det ger mig massor av styrka, energi och pushar mig något enormt att läsa här på forumet!?

Jag börjar inse att jag nog behöver få hjälp av medicin för att klara av att minska min vinkonsumtion. Det känns som om den bara eskalerat sedan jag mer och mer tänkt att jag ska sluta. Mår lätt illa idag av för mycket vin igår. Känner att det får räcka nu. Jag måste lägga av med detta destruktiva beteende. Kontaktade Riddargatan via mina vårdkontakter för jag skulle vilja få stöd och den typ av medicin som du fått Valeria. Men vet inte om jag kan få tid. Är nog väldigt fullt där. Känns lättare att söka upp den mottagningen som är experter och dagligen träffar personer som jag än att gå till en vanlig vc som kanske inte alls förstår var man befinner sig med skam och skuld etc. Det ger mig hjälp att läsa här. Förstår att vi är många som har liknande livshistorier och samma problem med alkoholen. I helgen ska jag på flera sociala aktiviteter och jag ska hålla måttan så jag inte gör bort mig. Men sedan ska jag vara nykter. Hälla ut vin hemma, tala med sambon om att han får hjälpa mig och stå ut med att jag inte kan dricka vin till maten på ett tag. Och så hoppas jag att jag får en tid och får medicin snart. Runt mig är det en oerhörd stress och press just nu och jag känner att jag snart läcker ut oro och ångest. Det är då vinet blir extra viktigt som avkoppling, glömska, men jag vet att det är en felaktig tanke. Jag vet att det blir värre problem på sikt och det är inte roligt att känna sig illamående och trött som nu. Igår började jag gråta när jag kommit hem från jobbet och talat med min son i telefon. Han har valt att bo hos mitt ex i stan och det smärtar mig att vi ses så sällan. Han är snart vuxen så jag förstår att city lockar och att mamma inte är lika rolig att vara med som vännerna. Men efter samtalet då han sagt att han ville fira studenten hos sin pappa och inte ha festen hos mig för jag bor så långt bort ( gör jag inte, men allt är relativt) började jag gråta, sörjer att vi inte har samma kontakt som före skilsmässan. Sedan drack jag vin…och gaskade upp mig. Jag vet att det är fel beteende.

Nu ändrar vi på det!!

Tyvärr har jag inte fått ner drickandet till din sunda nivå men jag jobbar på det. Jag läste någonstans att de strörsta riskerna att falla tillbaka är i 3 månadersintervallerna. Jag vet inte ifall det stämmer men jag ska vara extra mycket på min vakt den kommande månaden. Att falla tillbaka i det gamla mönstret vore en katastrof.

;-)) Klokt och tack för kramen. Den behövs! Vi kramas alldeles för lite!

Kraaaam, Adde ?

Börja med att köpa vin på flaska istället för box. Det blir mer uppenbart när man står med en ny flaska att korka upp för att den första har tagit slut. Om jag har en öppnad flaska stående så har jag svårt att låta bli att ta ett glas. Hade jag haft en box hade det antagligen varit ändå värre. Ett tag försökte jag med halvflaskor men det fungerade inte alls. Jag tänkte att jag bara skulle dricka 1-2 glas vin och öppnade en halvflaska men när halvflaskan var urdrucken öppnade jag bara en till. Vi dricker vin på helgerna och då öppnar jag en flaska. Hustrun dricker 1-2 glas och jag dricker upp resten och försöker hålla mig till det. Jag lyckas för all del inte alltid.

Andra dagen av 13 som jag vaknar hel

Först nu,,de senare dagarna har jag vaknat utan smärta och dåligt humör. Tanken och humöret är klart och jag känner att jag sovit på riktigt. Tänk att man glömmer hur det känns att fungera utan A.

Jag mediterar och promenerar i ljuset varje dag. Behöver hjälpa huvudet med bra tankar och kroppen hänger iPod men knoppen, så den hjälper oss att må bra om vi tar hand om den. Jag har yogat lite och jag kan varmt rekommendera yinyoga som både hjälper oss att släppa på den stela bindväven som låst sig i min kropp, hindrar cirkulation och rörlighet men inte minst får mig att slappna av på ett sätt som är bättre än sömnen. Otroligt skönt.

Jag sprang på Cajsa Wargs butik häromdan och vad härligt att gå in där. Massor av ekologiskt, färskt, chark, snacks mm, men också fik och färdiga maträtter att ta med. Dyrt, inte farligt och när jag tänkte till vad jag redan sparat på att inte dricka så är det ingenting. Unnade mig goda kryddor, vinäger, te, såser och köpte en stor flaska Gingerbeer. Jag älskar ingefära och den här drycken är inte alls öl-lik, den är en ingefäraläsk med den dörr hettan av färsk ingefära. Jättegod och bra alternativ om suget kommer!

Han en fin dag alla. Att vara nykter är verkligen värt att kämpa för. Det blir bara bättre.

som syns i olika flöden och som jag fastnat för bara för att det är så otroligt bra sagt !! Det är Pär från GladaHudikteatern som säger såhär :

"– Hittar man något gemensamt bildas kommunikation. Genom kommunikation får du förståelse. Och genom förståelse faller fördomarna. Jag brukar säga att alla människor har en diagnos, vissa har bara inte fått den än. I Sverige tillåter vi inte människor att vara olika. Och så kramas vi alldeles för lite."

Jag ser ju likheterna även hos oss som är beroende och medberoende..........när vi väl förstår vad som händer så blir livet så mycket enklare och vi kan ta emot hjälpen som erbjuds. Och här på forumet kommuniceras det ju för fullt :-))

Kramas mera hörrni !

Hallo Prickis

Jag tror det är olika och det beror på vad du egentligen är ute efter? Har du innerst inne fattat att det är att sluta helt, eller flörtar du fortsatt med att kunna ändra ditt dryckesmönster och i framtiden kunna socialdricka? Oddsen för det senare - om du har problem med det idag - är ganska kassa. Jag säger inte det för att ta glädjen från dig, det är liksom bara statistik....
Och för övrigt är glädjen/nyttan med socialdrickande kraftigt överskattad - åtminstone efter en längre tid i nykterhet.

Hur jag skulle tänka idag?

- Ta en dag i taget den första tiden, men det vet ju egentligen alla och det står överallt här inne. Det vet du ju...
- Skriv ner dina tankar och bolla med andra som är i samma sits. Var obs på att inte dras ner av andras kamp för mycket. Att ge och få stöd gör gott.
Jag tror att alla behöver skriva mycket, samtidigt blir det lätt till eget ältande. Det ligger nog i sakens natur.
- Ta till dig en historia av någon som redan kommit en bra bit på vägen, vars stil du gillar. Det är bättre att lära sig av andras lyckande än andras misslyckande, men även det fyller tyvärr en viss positiv funktion och duger som avskräckande exempel.
- Använd den vinnande personens berättelse/ historia till att projicera din egen framgångshistoria. Vem är du sen då, och hur ser livet ut då?
- Tillför ingen ny alkohol i systemet. Step by step allt eftersom tiden går. Vecka, månad år.....

Lycka till!

//PP

Jag behöver en nytändning. Hur gör man?

Ikväll hade jag inte tänkt dricka, sen hände en (positiv) grej och min första tanke var så klart att fira med alkohol. sen blev det en massa dividerande fram och tillbaka och till sist kände jag att jag inte orkade med den stressen det innebär att vela fram och tillbaka så jag bestämde mig för att ge efter och dricka. Efter glas ett ville jag såklart ha glas två. Nytt dividerande. Började på ett nytt glas men avslutade efter en klunk. Jag behövde inte det glaset. Jag ville ha det men jag visste att jag inte behövde det. Jag tänkte på vad det skulle leda till- definitivt inget positivt! Och jag tänkte på vad det skulle leda till om jag inte drack- massa positivt! Kanske inte direkt i stunden när suget fortfarande är stark men sen efter det kommer de positiva effekterna. Nu har jag gått till sängs och känner mig så stark och nöjd som inte drack något mer! Hade aldrig hänt utan det här forumet kan jag säga! Heja oss! :)

Fullaste respekt för ditt värdefulla inlägg. Tack för att du delar. Jag föll också efter ungefär samma tid av nykterhet. Massor av middagar och konferenser som jag klarade men började glida i inställningen och det gick ju bra men jag väckte begäret och snart var det dricka hemma i större mängder och på fel dagar, ensam. Tycker du beskriver processen så bra.

Styrka till dig och din resa fortsatt framåt mot nykterheten

Hoppas din ångest släppt lite. Hur går det för dig? Hoppas att du håller ut.ndet är så skönt att bli avgiftad. :-)

Tycker det är jättebra!

Nya vanor, ja. Höll oxå på så i slutet. Hällde upp glas som jag gömde när han inte såg...
Inte kul beteende. Men nu ändrar vi på det!

:-)

Jag fick en bild på blodmånen och jag har i alla fall för avsikt att ta bilder i skymningen och när det är mörkt och det är det ju ganska tidigt nu. Men jag har haft kameran ganska länge nu och det har ändå inte blivit så många fotosessioner. Det regnar, det blåser,.. bäst att vara hemma och dricka vin. Vi är ju goda förhandlare, tyvärr.

har bara testat en gång och då kände jag inget annat än ett illamående. Min läkare säger att medicinen förhindrar hjärnans belöningssystem att aktiveras av alkoholen, vilket ska leda till att man inte vill fortsätta att dricka när man börjat. Det låter ju väldigt bra och jag ska ge det en ny chans på fredag. Återkommer med rapport!

Är även sugen på en riktig kamera, så besviken att jag inte fick bild på blodmånen, så tänkte ta delmål, januari en ny klänning och en ny kamera till nästa semester.
Men funkar detta för er eller tar A över?

Ett snedsteg här och där är inte hela världen, tycker jag. Det viktiga är att vi håller riktningen och den totala alkoholkonsumtionen inte är för hög. Kan du hitta på något att göra på tisdagar och fredagar ifall de är speciellt känsliga för dig?

Jag har ofta funderat på vilken morot jag skulle behöva för att låta bli att dricka. Jag köpte ett teleskop som jag har varit ute och tittat på planeter, galaxer, etc. Det är roligt för jag ägnade mig mycket åt det när jag var i tonåren. Men det är ju inte stjärnklart varje kväll, ibland går det ganska lång tid till och med.

Fester triggar mitt drickande enormt. Jag försöker att dricka lite lagom men jag vågar absolut inte dricka på en fest. Under flera år har jag druckit ett glas vin och kört hem när det har varit fest. Jag är inte mycket att lita på i några alkoholsammanhang med fester är värst av allt. Allra säkrast är förstås att aldrig dricka.