Senaste kommentarerna i forumet

Åh, din förtvivlan känns så starkt genom det du skriver. Du litar just nu inte på att dina "tomma" ord kan fyllas med mening, men det kan de! Och genom att uttala dem för dig och för oss här som läser så har du börjat göra det.
Jag är också med och lyssnar.
Kärlek och styrka <3

Tack! Inte hata sig själv, det ska jag försöka låta bli för vem vill att det ska gå bra för någon som man tycker illa om..?

Tack! Inte hata sig själv, det ska jag försöka låta bli för vem vill att det ska gå bra för någon som man tycker illa om..?

Det känns verkligen att du är på rätt väg och gör det som är bra för dig och barnen! Så gör precis det som du tänker sträck på dig, gå ut i samhället och hälsa glatt på dem du möter!
Suget får vi hjälpas åt med här, tänker jag. Har själv flera ensamma dagar/kvällar framför mig då både mannen och barnen är på annat håll. Mina (få) vänner är samlade på ett ställe där jag inte vill/vågar vara just nu. Så jag vill gärna ha sällskap av er här på forumet den här helgen!

Åh, så starka ord från en dotter. Jag ryser och får tårar i ögonen. Vilken bekräftelse på att du är på rätt väg!

Och apropå etiketter så insåg jag att jag förstås inte gillar alla som tydligt definierat sig själva....Gillar definitivt inte sådana som tycker att de dessutom har rätt att definiera även ANDRAS sätt att vara och ger sig själva tillåtelse att slå ner dem som de inte gillar. Huah..
Jag menar precis som Vilja skriver, att det är fint att vara och känna sig som ett tydligt själv, veta var man har sig och vara stolt över det. Det är väl det vi alla håller på med nu genom att göra slut med alkoholen och finna våra nya vägar i livet som är mer sanna mot oss själva.

Önksar er underbara kämpar en underbar dag!

Din smärta känns i mej.
Jag känner den och känner igen
den, om än av andra orsaker.
Vad var det som tog din sambo ifrån dej? Olycka eller sjukdom?
Jag frågar inte av nyfikenhet utan för att jag tänker att du vill berätta.
Jag lyssnar gärna på din historia och det tror jag alla andra här gör också.
All kärlek till dej.
Du fixar det här!

när jag fick för mej att dricka vin i måndags: Den där härliga känslan infann sej liksom aldrig riktigt. Men det var som att jag fick lov att pröva på något vis. Nu vet vi, det är inte så himlans lattjo :)

Platina: Tack för fina ord bästa du :)
Ja, nu poppar det upp såna där reflektioner hela tiden. Så konstigt att jag varit helt blind för dem de senaste åren? Det är så mycket jag gör som är förknippat med alkohol och det känns så oerhört skönt att vara på väg därifrån :)

Igår firade jag fredag med 6 kilometer löpning. Så oerhört skönt att vakna med den nästan odrägligt självbelåtna känslan. Det känns som att jag får så mycket tid av att inte dricka! :)

Du går från klarhet till klarhet.

Blir nästan tårögd när jag läser om din dotters ord :) Det måste kännas så bra!
Och dina ord är till hjälp för andra som kämpar. Fina du <3

Du kan inte ha fått ett bättre kvitto på din framgång. Håll i den känslan. Du SKA vara stolt, vilken inspiration.

Stor kram

Under julimånad har jag bara druckit två gånger och jag är nöjd med resultatet - ångesten har släppt och jag sover fantastiskt. Men de senaste daggarna har en ovälkommen känsla dykt upp. Jag känner en meningslöshet som gränsar till deppighet. Ok, nu har jag bestämt mig för att inte dricka och har lyckats hålla mig - nästan - men vad händer nu? Allting har blivit så fruktansvärt tråkigt och jag orkar inte fylla på med något nytt. Jag börjar inse att tristessen är min värsta fiende nu - jag känner inget direkt sug förutom när grillen åker fram. Nu gäller det att börja gilla känslan av meningslöshet och inte försöka döda den med tanken på vin.

Fin berättelse där om mötet med din vän. Säger mycket om vad som går förlorat i drickandet. Gillar din nya titel Lena!
Förändringen går vidare i helt rätt takt, nämligen din egen! Och riktningen känns toppen när jag läser.
Önskar dig en härlig semester!

//PP

Riktiga vänner växer inte på träd. Kram

underbart! / mt

Tack aeromagnus!
Har äntligen kunnat sova, förrförra natten drack jag en kvarting på kvällen & låg klarvaken hela natten,på dan var jag helt yr & skakig +kunde inte äta på hela dan . Kändes som en mardröm som inte ville ta Slut. Tack för eran sponsring att söka hjälp, det tog sin tid, satt med tel hela dan innan &så, skakig & svettig,men ringde inte.
Att ta bilen till beroende mottagningen kanske inte var världens bästa beslut. Gör inte det ifall ni hamnar i den situationen.

Jag har en vän. Vi har känt varann länge. Förut var det så att när den ena drömde om den andra så visste vi att det var dags att träffas. Ofta kom dessa drömmar samtidigt för oss båda. Men under rätt lång tid nu har jag drömt om henne utan efterföljande träff, plågsamma drömmar där hon varit på väg bort, visat ointresse och från vilka jag vaknat upp med bara en brännande känsla av att ha övergivits och ratats.

I går lunchade vi. Det var över ett år sen vi sist sågs. Och medan vi mumsade på varsin bakad potatis med ishavsröra möttes vi. Jag berättade för henne om dessa mina mardrömmar, att jaglängtar tillbaka till det som var vi en gång. Hon berättade om att hon i sin tur känt sig bortvald av mig, att jag verkat haft så mycket annat on my plate. Jag berättade att det varit vindunken in disguise och att jag varit nykter sen 22 mars. Hela den lunchen blev ett enda långt böljande gott samtal och när den var till ända tänkte jag på att jag älskar denna människa. Jag är så glad att hon fortfarande finns kvar i mitt liv och att vi nu har chansen att återupptäcka varann. Jag kunde inte låta bli att säga det till henne också, lite i förbifarten, så att jag inte skulle börja stortjuta mitt bland alla matgäster.

När jag gick därifrån sjöng hjärtat.

Det kan vi ju ägna oss åt nu när vi får tillbaka våra sinnen, våra tankar, vår fantasi och vår energi. MEN vad gäller att fortsätta vara nyktra tycker jag vi kör med Vöndningens WDT = We Do Together.

Så roligt att du kommer på din själv med att pre-vin-städa, Soff. Du är så bra på att reflektera, komma underfund med och sätta ord på såna saker, och det hjälper mig så mycket i mitt eget tankearbete!

Men Gud så underbart! Här har jag varit borta från forumet i lite mer än ett dygn och ramlar något trött och solkysst in i ett hav av svampar, Di Leva och vett&etikett. Fantastiskt!

För att summera lite kort:
Vi äter svamp om vi vill.
Tomas gör bäst i att fortsätta klä sig i kaftan.
Alla har vi en etikett men de är i en brokig och härlig färgskala.

Har jag missat något?

Hörni, nu har jag tre kvällar på raken ätit goda middagar med underbara vänner på underbara Gotland. Har aldriggggg druckit så många alkoholfria öl i mitt liv men jag är NYKTER, jag mår STRÅLANDE och det här är bästa semestern EVER!!!

Idag frågade jag min 8-åriga dotter om hon tycker det är någon skillnad på mig nu när jag inte dricker vin (jag har berättat för henne att jag slutat för att jag mår bättre, då kan hon vara min känslomässiga kompass bara genom att finnas till). Hon svarar: "ja, mamma, du luktar inte illa längre. Nu luktar du bara mamma och det är det bästa som finns. Och så vill du läsa Doktor Proktor (en suverän barnboksserie) varje kväll. Det tycker jag är jättebra"

Då fick jag torka ett par lyckotårar. Så stolt. Så rätt. Så motiverad.

Återfall är lögn. Tack Saltcity för dom orden, de ska jag bära med mig. Uttrycket gick rakt in i mig. Jag bestämmer mig för att dricka, det är ingen som står där med tratt och tvingar mig att svälja.

Saltcity du verkar uppgiven, men för varje försök kommer du närmare målet. Ge inte upp. Nykterhet är ibland det enda rätta, en nykter dag är en vunnen dag i vår värld.

Mitt nya mantra: Återfall är lögn. ÅTERFALL ÄR LÖGN!

Sköt om dig och skriv gärna fler tänkvärda ord. Kramisar Kotten

...Men ibland kan man kanske känna behov av att klassificera eller sätta etiketter på sig själv o andra. Själv är jag nog mer åt Viljas håll. Herregud, livet är ju en hel färgskala, och fanatism är lite läskigt. För mig har en inre kompass vuxit sig starkare och mer tydlig de senaste åren. Jag går på den, på magkänsla eller intuition eller vad det nu är. Det är här som alkoholen inte har passat in. Men tagit makten. Och nu måste kompassen bli så stark att den manövrerar bort suget. Men jäklar, det är svårt än!!!!

..för att ni är så snälla och tar er tid att läsa vad jag skriver och svarar och peppar! Det här med tårar har kommit mer och mer på sistone när jag har druckit och rädslan för vad jag gör med mig själv och mitt liv griper tag i mig, då gråter jag för att jag känner mig så hjälplös.

Sent den kvällen när polisen och sjukhusprästen kom och knackade på och talade om att min sambo hade dött och efter att vi hade varit till sjukhuset och sett honom och kommit hem igen så drack jag flera glas whisky fastän jag aldrig drack eller dricker ren sprit och den kvällen började jag också röka igen efter 17 års uppehåll. Men jag drack inte så mycket första tiden efter hans död, jag fick antidepressiva tabletter och det hjälpte mot den värsta smärtan. Tabletterna gav mig biverkningar som inte gick över och jag slutade ta dom efter 2 år och i början gick det ganska bra, jag jobbade maniskt med att renovera huset, jag sydde på nätterna och målade tavlor och gjorde textilkonst och sov med hjälp av sömntabletter. Men jag kunde inte komma över sorgen och smärtan och det var nog det som fick mig att börja dricka mer och mer för som vi alla vet så hjälper alkoholen mot själens smärta och trots att vi vet att hjälpen bara är för stunden så väljer vi den och till slut är det alkoholen som gräver hål i själen. Att dricka för att komma ur en depression är dömt att misslyckas och det är kanske det jag försöker göra.

Samtidigt som jag gick till läkare och bad om att få Campral så bad jag också om att få antidepressiva tabletter igen och jag tog dom i någon månad men fick samma problem med biverkningar så jag slutade. Jag tror inte att allt det här svåra skulle lösa sig bara jag slutar dricka men det skulle kanske bli lättare att ta tag i dom känslorna som jag nu dövar med vin.
I kväll, HelenaN, känner jag på samma sätt som så många gånger förut när jag håller på att tillfriskna dagen efter, en känsla av att ha blivit utsatt för ett övergrepp och att jag sakta tar mig igenom det. Och så rädslan, rädslan för att inte klara det och känslan av att det inte ens är någon idé att lova sig själv att den här gången är det annorlunda, det känns bara som tomma ord. Men jag säger dom i alla fall, om än inte högt, bara för mig själv!

Tack Stingo! För rätt ord och kvällens ljudligaste garv! Dom där c:na alltså, nästlar in sig överallt... Annars då? Allt ockej med dig? :D

Kokkonster skall det väl vara. Annars finns risken att nån läser halva ordet på engelska ;)

Och att du tänker ta dig upp på den nyktra banan igen!
Välkommen tillbaka!