Senaste kommentarerna i forumet

vänta bara!!! :D

Ligger nog något i det, att man inte ser det man inte vill se...
Men jag har också varit ganska bra på att luras. Har ju alltid hållit mig någorlunda i skinnet med honom och ute bland folk. Och de gånger jag känt att jag varit för berusad för att prata i telefon har jag inte svarat och skyllt på att jag haft ljudet avstängt av misstag eller något sådant...
Men just för att han inte själv sett problemet har han inte heller riktigt tagit mig på allvar när jag sagt att jag vill sluta dricka, det har varit mer som när jag sagt att "nu måste jag börja träna på allvar" eller "nu måste jag banta".
Men han säger att han absolut kommer att stötta mig och även om jag inte bett honom om det har han visat det genom att - precis som jag - tacka nej när det bjudits på något. Ingen har på minsta vis ifrågasatt det - tvärtom - det har gjort att de vi varit på besök hos den här veckan inte heller druckit något. De har väl som artiga värdar inte velat sitta och pimpla vin när gästerna tackat nej. Nykterhet kan smitta alltså :)
Och trevligt har vi haft! Det har framförallt känts underbart friskt och ärligt gentemot barnen som varit med!

Ta kontakt med vc inan alkoholen förstlr allt för dig vännen.

Min läkare sa att det var ett beteende som inte var bra. Min medicinerings psykiatri läkare erbjöd mig antabuse. Men vill ju helst inte sluta dricka helt. Min terapeut säger inte mycket, men jag döljer inte hur mycket ja dricker för honom. Han sa nångång att det var det "fördömda" med min sjukdom. Vet inte om ångesten ökar dagen efter. Ända bakfylle grejen jag får är att jag inte sover särskillt bra och vaknar tidigt. Då jag är väldigt sömnberoende orsakar detta att sjukdomen kommer fram mer dagen efter.

Funderar över att prova campral, men läste någonstans att den skadar levern me. Vilket ju skulle göra det meningslöst o ta den. Dessutom verkar det jobbigt o behöva ta den 3 ggr om dagen som ja läst att man behöver.

Vad säger din läkare och terapeut? Har du öppet talat om dina alkoholproblem med dem? Jag tror att du i första hand behöver tala med dem och ta emot den hjälp de erbjuder. Vet inte hur Campral fungerar i ditt fall, men det är en bra medicin, som hjälpt många. Tacka inte nej till den hjälp som erbjuds av läkare, utan att åtminstone pröva. Alkohol är den allra sämsta medicinen, eftersom den, helt som Magnus säger, ökar ångesten (även om den dämpar för stunden).

Jag skulle också ge rådet att glömma det där med att dricka på fredagar, åtminstone så länge din psykiska situation är ur balans. Du har själv märkt att alkoholen ger dig ångest följande dag. Sluta helt, så blir du i alla fall av med det problemet. För de flesta blir ångesten över lag mycket lättare om man lyckas sluta dricka.

Ett gäng fnösken :)))!! Nu blev jag genast på böttre humör. Tack för det :D

I morgon är det en vecka sedan festen och det känns ganska stabilt med nykterheten. Ungefär som innan semestern.
Genom att avslöja mig för mannen har jag dessutom satt upp ytterligare ett hinder för mig. Det känns skönt att han nu vet allt och också mer definitivt.
Han hade inte anat mitt smygdrickande, men någon gång reagerat på att jag druckit mer och snabbare än han. Men det är det många som gör, så inte heller det har han tolkat som att jag skulle ha problem.

För nu beställde jag den här boken som jag hittade i forumet; http://www.amazon.com/The-Miracle-Method-Radically-Approach/dp/03933153…

Goa ni!
Ja, men jag har typ hittat tillbaka till hur det kändes innan. Nästan. Jag lärde mej dock på riktigt hur alkoholen påverkar mej långt efter den där bakfylledagen. Jag blir mer rastlös, mer orolig i flera dagar. Innan återfallet hade jag precis hittat ett lugn som inte riktigt är tillbaka ännu. Men nu vet jag exakt vad jag har att förlora så nu känns det lättare att låta bli.

Usch, det är läskigt att tänka på hur många år jag säkert gått omkring och mått mycket sämre än jag behövt. Fast en å andra sidan: Det är bara framtiden jag kan göra något åt och det ska jag! :)

När alkoholen går ur kroppen får man ångest. Känner att du behöver riktig behandling på behandlingshem.

Ok - värre ska vara värst - men jag har inte ens några fester att tacka nej till längre! T*O*R*R*A*S*T*!!!! ;-)

På riktigt, Vilja? Svamp? Har du hört den kommentaren?

Vi kan väl iallafall konstatera att VI ÄR ALLA FANTASTISKA OCH SUPERDUPERNORMALA!

Heja dig, Soff! Så roligt att du inte bara kämpar med att avstå utan faktiskt hittar tillbaka till det som var "innan". Och allra viktigast, att du faktiskt märker att du gör annat och att du njuter och ser alla de fördelar som finns för oss! DIY = Love it! Det är som att meditera för mig, vare sig det är att måla huset eller sticka en halsduk. Kram!

Vad starkt av dig att berätta om ditt återfall! Jag är övertygad om att vi alla här har stoppat undan ångesten tidigare (över att vi blivit fulla), när de första 1-2 dagarna gått kunde man "glömma" och nästa gång var det likadant. Nu mötet du den här och genom att göra det tror jag även att den blir mindre. Här finns vi som stöttar dig! Tänker på dig!

Vad starkt av dig att berätta om ditt återfall! Jag är övertygad om att vi alla här har stoppat undan ångesten tidigare (över att vi blivit fulla), när de första 1-2 dagarna gått kunde man "glömma" och nästa gång var det likadant. Nu mötet du den här och genom att göra det tror jag även att den blir mindre. Här finns vi som stöttar dig! Tänker på dig!

Så måste jag säga YEEEEEEEESSSSSSSS! Aj lajk it!

Hur man än vänder o vrider på det så är våra hjärnor så otroligt enkla ibland, så att bara se en enda mening dag ut och dag in kan påverka sinnesnärvaron undermedvetet. Så hur klyschigt det än kan låta, så påverkar faktiskt min text "living the dream" i sovrummet mig undermedvetet. Jag ser ju de tre orden säkert 10 ggr/dag. Det här blev en glad nyhet iaf!

Jag kopplade nu först vad det var för något, hahhah... jag hade HELT andra saker i tankarna, men kunde i min skäl begripa hur LenaNyman hade skickat något till steglitsan, men det såg ut som om det var någon form av present! Men blev så brydd när LenaNyman också testade något, så tänkte kanske att ni hade bytt något med varandra :D .. hahah... å jag tänker INTE säga vad som slog mig, men det var både hårdare och mjukare paket!! hahah

Jag minns inte ens när jag var på en fest senast med alkohol inblandat och fester numera är helnyktra på alla plan. Trivs superbra med att vara en torris ;)

...faller nog hårdare mot kvinnan. Orättvist, javisst! men så tror jag åtminstone att det är i praktiken.

Skulle jag ju också svara i samma inlägg :)

Jag har både viskat, gråtit, surat, kappdruckit och anklagat mig själv att det nog är mitt fel. Efter alla dessa år så vet jag ju att det inte är det. Han har ingen stoppknapp på fest helt enkelt. Att vara nykter finns inte på kartan för då blir han obekväm. Och vi är ju väldigt "förlåtande" mot fyllon på fest. "Hen var ju full- hehe".
Tror dessutom att folk är extra förlåtande mot män. Eller har jag fel? Vem faller domen hårdast över - mannen eller kvinnan? Vem snackas det mest skit om?
Hur som helst så känner jag mig väldigt ensam emellanåt.. Men det förstår ju alla ni här -om någon :). Tack för att ni finns <3

Nej, det går bara inte. Omöjligt.

... för dig att du faktiskt upptäckte nåt väldigt bra i går. Det gav inte så mycket, liksom. När man gått a-fri ett tag så vill man gärna hotta upp förväntningarna och längta till det där ruset som ska vara så härligt skönt. Att då märka att nej, så jäkla kul var det faktiskt inte: Perfekt!

Kram, M! Och välkommen hem till civilisationen igen.

... att du har någon hos dig. Någon som bara finns, kanske fixar lite käk och bryr sig. När man är i sorg så där som du är nu så tappar man all mening, all självbevarelsedrift, ja, i alla fall var det så för mig. Därför, om du har någon du kan be komma, gör det. Det är tufft som fan att stå ensam. Värme till dig, Kvaddlingen våran. <3

Tack Lena det värmer en frusen själ.

Jag stod bredvid Thomas di Leva (iförd klänning) en gång, han var väldigt lång och stor på ngt sätt. Önskar att jag kunde uppskatta hans musik, för den är sådär härligt skum, men det går bara inte, värre än tonårsmusiken jag blir tvungen att lyssna på.