Senaste kommentarerna i forumet

Jag kommer inte dricka idag!

På min högra axel finns alkoholdjävulen, på min vänstra glädjedödaren. Sistnämnde lever livets glada dagar, däremot har alkoholdjävulen blivit fundersam. Vad händer? I flera år har jag legat i godan ro med armarna bakom huvudet och tuggat lojt på ett grässtrå, vinet har flödat, har inte behövt lyfta ett finger. Alkoholdjävulen har satt sig opp, sitter med både armar och ben i kors, tittar sig förargat omkring, undrar när det vankas påfyllning. Ska jag behöva ställa mig opp och ta i med hårdhandskarna, eller?

Ja du, din lilla djävul, jag tror faktiskt att du kommer knäppas bort från min axel helt och hållet. Ha, sug på den du. Värre är det med glädjedödaren, hen kommer kunna dansa omkring på min axel en bra stund till.

Känns inte som jag kan komma med några kloka råd här med tanke på gårdagen men vill i alla fallskicka en stor dos värme och pepp!

Du vill inte må som jag gör idag och att dricka är verkligene en biljett rakt dit. Att låta bli är en biljett till att vakna imorgon och vara så sjuuuukt stolt över dej själv. Jag hejar på dej :)

..är jag dock på mej själv. Hade ju kommit så långt! Nästan två veckor. Nu är de vidriga svettningarna jag precis blivit av med tillbaka. Undrar om det kommer dröja två veckor till tills jag mår så där bra igen?

Är också rädd att jag ska hamna här igen efter de där två veckorna, att mitt liv ska fortgå så. Men jag SKA INTE!

Nu vet jag hur vidrigt det känns att ge in. Nu behöver jag verkligen inte testa igen. Känns som om Sir Väs hånler åt mej. Men han ska få se!!!

Tycker bara det är så sjukt tråkigt att jag förlängt tillfriskningsprocessen:(

Men gjort är gjort, tror jag ältat klart nu.

Jag klättrar på väggarna.
Suget är en känsla och känslor är flyktiga.
Snick snack skitsnack. Känslan vill inte försvinna. Vill ha ett gångbart substitut.
Skriker som Morran i frustation "jag röker mjöl här".

Så glad att ha dej och alla andra här på forumet. Ni gör att ångesten inte känns så svår idag.

Tror det ligger mkt i det du skriver, att många liksom laddar ur en sista gång. Det kanske låter knäppt men lite behövde jag nog gårdagen. Hade liksom det där att dricka en sista gång hängande över mej. Nu har jag tagit bort den ursäkten.

Åh, exakt! Som jag letat efter en sån lista! Googlat och googlat men allt jag hittar är info om a:s skadeverkningar. Jag vet allt sånt redan, tror det skulle vara jättebra att få den positiva motivationen. Vet att jag läst en artikel någon gång om att alkoholmissbrukare svarar positivt på den sortens information. Ska googla vidare, hojtar om jag hittar något! :)

När jag verkligen hade bestämt mig för att sluta dricka, drack jag så mycket jag kunde dagarna innan mitt A-stopp. Häromdagen var jag med en vän som kedjerökte, kunde till slut inte låta bli att påpeka att hon tände en cigarett innan hon släckt den hon rökte på. Tänkte att nu blir hon arg, hon tog det med jämnmod, men sa ingenting. Kvällen gick, sen kröp det fram att hon bestämt sig för att sluta. Alltså ett vanligt beteende att vi måste överdriva och bli illamående för att minnas hur dåligt vi mår av vår ovana. Det hjälper faktiskt till de första dagarna när abstinensen är som störst, att minnas hur äckligt det är. Ett råd jag har tagit till mig som har gällt rökning är att varje försök till att sluta är ett steg närmare totalstopp. En rökfri månad är bättre än ingen alls. Det gäller att inte ge upp, trillar man dit ska man inte bli missmodig och tänka att det går aldrig, utan ta nya tag och försöka igen, till slut går det. Min första månad utan vin har innefattat bakslag, och fått mig att inse att det kommer att upprepas. Känner mig som mest stolt över att jag rest mig upp och fortsatt med mina nyktra föresatser, ligger liksom i min natur att resignera och ge upp.

När det gäller rökning finns det listor om hur kroppen reparerar sig efter ett rökstopp, jag saknar sådan fakta om alkohol. Till exempel att balansen i hjärnan är återställd efter x antal månader, njurar och framförallt lever efter x antal år etc. Är man öppen med sitt missbruk kan man göra en hälsokontroll nu och sen jämföra med en ny om ett år, jag hemlighåller mitt a-missbruk, alltså inget alternativ för mig.

Jag tror på dig Soff, du kommer att klara att stå emot, din kropp är tacksam för dina två vita veckor och ser fram emot flera. Kramisar!

Tack för alla stöttande ord och kloka råd! Det känns skönt att veta att man inte är ensam i det här. Det finns nog inget annat sätt än att helt sluta med a under en tid, för att sedan se om det är värt att ta risken att dricka igen. Precis som för dig Skammen, tror jag att måttlighetsdrickande kanske skulle fungera till en början men säkert eskalera över tid. Vad bra att du kommit till insikt och försöker göra en förändring! :)

Tack Aeromagnus! Jag behöver bli ifrågasatt! Själv har jag blivit expert på att släta över och hoppas någonstans att det ska räcka med en "Quick fix" men börjar inse att det är en mer långtgående process. Tror jag måste försöka släppa tanken på att vara som alla andra, att kunna dricka normalt, och helt enkelt förstå att det kanske aldrig kommer fungera för mig.

Tack Platina! Känner igen mig så väl! Ska ta mod till mig och prata med min man, säga som det är. Kommer behöva hans stöd och det vore bra om han kan påminna mig om varför jag behöver leva nyktert. Vi har fått barnvakt senare i veckan och jag ska passa på då. Känns nervöst men det blir ytterligare ett erkännande och således svårare att "ge upp" det jag bestämt mig för.

Har Tack och lov inget vin hemma nu! Och ska INTE köpa något! Vi har planerat in aktiviteter de närmaste 1.5 veckorna där det inte är lämpligt att dricka (tidig körning på morgonen etc) så jag hoppas det ska gå bra. Brukar få ångest över att ha sådana aktiviteter inplanerade eftersom jag vet att jag inte kommer kunna dricka då. Men nu känns det ganska bra :)

Har funderat på det där med "ursäkter" för att inte dricka utan att det blir övertalningsförsök. Ska nog säga att jag ska satsa på träningen en tid framöver och därför vill avstå alkohol. Jag målar säkert fan på väggen, det kanske inte ens är någon som försöker övertala mig att ta ett glas :) Allt har blivit en enda röra och jag känner mig stressad över omgivningen fast jag rent rationellt vet att det inte spelar någon roll. OM omgivningen skulle tycka att det är trist att jag inte dricker så är det ju deras problem och inte mitt. Men jag tror att många skulle tycka det var bra om jag slutade dricka, jag är rätt säker på att jag upplevs som en mycket trevligare människa nykter.

Kommer skriva varje dag om vilka fördelar jag ser med att ha varit nykter, jag tror jag behöver ha det för att kunna läsa om jag en dag börjar vackla i mitt beslut :)

Stort tack alla!! Kämpa på och ta hand om er! /Wera

Tänkte att det skulle vara bra att skriva ned en reflektion över varför jag drack igår. Egentligen är svaret enkelt: Jag är beroende! Men annars då?

Jag agerade som jag har agerat vid stress i många år, stänger ute världen en stund med vin. Jag hade inga större förhoppningar på att jag skulle dricka måttligt. Visst, jag tänkte lite naivt att jag kanske kan ta två glas och sedan sluta? Kunde jag inte.

Det var lite som om jag ville testa och ta farväl av A ordentligt, förstår ni hur jag menar? Jag har haft det hängande över mej, att jag inte druckit en sista gång. Hlr ju själv hur dumt det låter men så har det varit. Men nu har jag tagit den där sista gången och på ett sätt känns det skönt att det är ur världen.

Sen är det väl den där tvåveckors gränsen, så har det varit förut när jag hållit uppe. Jag känner: Det var ju inte svårt att hålla uppe, jag har inga problem väl?

Men som sagt: Det är så ovärt!! Så ovärt att vakna med ångest, att känna den unkna smaken i munnen. Att vara ännu mer stressad än innan eftersom jag supit bort en dag. Och mina värsta ångesttankar om hur jag skadar min kropp, rädslan för sjukdomar kom som ett brev på posten. Nu ligger jag har och inbillar mej att det ömmar vid levern.

Haha, en sjuk grej till: När jag druckit tycker jag alltid att det är läskigt att titta i spegeln första gången på morgonen. Är så rädd att jag ska vara alldeles gul, som en sån där minion ni vet? Att kroppen ska ha satt ned foten ordentligt.

Ha en fin dag, bästa du!

Dina ord är som bomull nu, känner mej plötsligt inte så misslyckad länge. Så glad att jag får hålla dej i handen. Nu kör vi, oslagbara ska vi vara! :)

Tycker du ska göra ett val för din egen skull. Du verkar ju ha big problemos med alkoholen. Antabus är bra om man tar dom. Vill du sluta dricka verkligen?

Nu har du hittat hit och startat din egen tråd och det är så bra gjort av dig!

Vi hjälper varandra, berättar, stöttar, delar med oss. Jag har samma resa som du, "finvinsdrickare" som tappat kontrollen. Gömmer argument i ett fint hem, champagne och ett alltigenom välvårdat yttre.

Det första jag skulle vilja tipsa dig om: Tala med din man! Det här är inte en resa man gör själv om man inte måste. Det är såååå mycket lättare om du har stöd.

Det andra: Tyvärr tror jag du behöver göra ett totalt uppehåll en period. Se det inte som en livstid, men just en period. Kroppen behöver vila, giftet försvinna och du hitta tillbaka till det som är DU.

Det tredje: ha inget vin hemma. Alls!

Det fjärde: Jag har olika "historier" kring varför jag just nu inte dricker. Allt beroende på vem det är. En del får höra sanningen -jag mår bättre utan-, en del får höra att jag just nu äter medicin som inte ska kombineras med alkohol -typ Flagyl- och en del saker undviker jag helt för att jag inte vet vad jag ska säga.

För det femte: Ärligt talat, strunta i din mamma!!!!! Att dricka vin för att ge henne en anledning att dricka vin? Du hör ju själv hur knasigt det blir :-)

Du har kommit till världens bästa gäng och jag ser fram emot att få följa dig på din resa!

Kram kram,

/P

Välkommen hit på allvar :) Ett glädjande besked du kommer med och det viktigaste av allt är att du har kommit till insikt. Jag hade samma syn som du. Jag tar en helvit period och sedan klan jag nog dricka normalt. Denna tanke kan vara god med tanke på att har man en gång haft problem med a så kommer man säkerligen ha det hela livet. Jag ser det lite som att säga till en rökare att du tar bara 5 cigg om dagen inte ett helt paket som du brukar. Naturligtvis ska du göra det som känns bäst för dig men vad är det som säger att du helt plötsligt efter en vit period blivit en måttlighetsdrickare? Vet att det finns de som klarat detta.

Vill in te på något sätt verka nedlåtande men det är svårt att dricka normalt om man haft problem innan. Ha en fin dag.

Jag känner igen mig i din historia Wera. Dricker för mycket, fullast på festen osv. På senare tid allt mer tvångsmässigt drickande. Mina föräldrar dricker också för mycket (men erkänner det inte, vi har haft många diskussioner under åren). Jag gjorde ett uppehåll och drack inte på ett halvår, var öppen med det inför alla, verkligen alla. Många ville förminska mina problem men bara jag visste ju hur det faktiskt stod till. Hur som helst kändes det som att mamma och pappa faktiskt drack mindre när inte jag var med och pimplade vin. Lycka till! Vi är många i samma båt. PS kan tillägga att efter uppehållet var jag måttlig ett tag men nu bär det utför igen, försöker bromsa nu.

Tack för att ni tog er tid att svara :) Mamma 13, känner precis som du att det känns befriande att erkänna för sig själv att drickandet inte är ok. Känner mig lättare om hjärtat på något vis. Även om jag druckit mycket i perioder i många år har jag aldrig tidigare erkänt att jag har problem. Och det senaste 1.5 åren har jag känt mig ganska duktig som oftast "bara" druckit 1-2 glas på vardagar (men många gånger har jag druckit desto mer, även fast det varit vardag). Och det är ingen tvekan om att det inte är ok.

Varningssignalerna för alkoholism har blivit så tydliga den senaste tiden. Dricker tvångsmässigt fast jag vet att jag inte borde, att det bara ger mer ångest. Känner mig nedstämd de dagar jag vet att jag inte kommer kunna ta ett glas. Och hela veckan fram till helgen (då jag vet att jag kan dricka mer) har blivit en transportsträcka. Dessutom har min man påpekat att jag dricker för mycket och vill att jag slutar dricka på vardagar.

Myrkotten, du har nog helt rätt i att man behöver en vit period för att förändra ett beteende. Det vore befriande att vara helnykter nu framöver när det vankas mycket festligheter, då behöver jag inte dividera med mig själv om hur mycket jag ska dricka eller vad jag ska dricka- för att hålla mig i schack. Jag har bestämt mig för att inte dricka när vi åker på semester med min mamma nästa vecka. Kommer säga att jag vill umgås med familjen och inte sitta i en bar och dricka, förhoppningsvis inspirerar det min mamma och syster också :)

Jag vet redan nu att jag aldrig kommer erkänna mitt beroende för någon annan än eventuellt min man. Ett sånt här misslyckande skulle inte accepteras av omgivningen och jag vill inte att de ska se ned på mig. Men jag har en bra "ursäkt" till att sluta dricka alkohol helt, som omgivningen skulle acceptera.

Mycket tankar som snurrar i huvudet även idag. Inte bara allt som jag gjort fel och varför allt blev som det blev, utan också tankar på hur framtiden kan bli om jag bryter detta beteende nu. Förhoppningsvis kan jag bli den människa som jag egentligen vill vara; pigg, stark, ångestfri och fri från beroende.

Idag ska jag inte dricka. Börjar här och tar en dag i taget. Ta hand er :) /Wera

Och du har helt rätt om A, det är fan inte värt det. Nu vet vi det. Punkt.

Du och jag började tillsammans och nu har vi haft varsitt bakslag tillsammans och nu skiter vi i dom små bulorna på vägen och ser FRAMÅT!!!

Angående självkänslan: Vilja har helt rätt! Du behöver öva! Till exempel nu. Du har klarat av två veckor utan A, sen kommer ETT bakslag. Vad väljer du att tänka? Hur fantastisk och stark du är för de två veckorna eller hur "dålig" du är som fick ett bakslag?

Bästa finaste Soffis, nu fortsätter vi vår resa och klappar varandra på axeln och håller varandra i handen och kör vidare. Du är fantastisk och vi gör det här tillsammans!

Kram på dig!

Om forumet hade motsvarande flashback awards, skulle det där vinna i kategorin"värsta inlägget" känns det som. det var inte jag som körde bilen.

Ok, det var det! Nu har jag druckit en sista gång, "firat av". Nu kan uag inte skylla på det längre.

Hur kan man vara så sugen på något som gör en så illa? Just nu känner jag mej inte så kaxig, saknar min balans, mina mornar utan bakfylla. Har känt mej så bra den här tiden. Nu är alla bekanta ångestkänslor tillbaka, det smakar gamalt vin i munnen, huvudet molar. DET ÄR INTE VÄRT DET HÄR!! Nu låter jag detta bli sista gången, nu ska jag må sådör bra igen.

Tack förresten Vilja för kloka, fina ord! Suger i mej allt. Du verkar så tillfreds, det är så härligt att läsa, det ger mej hopp.

Fördelen med att trilla dit i fredags och dricka fyra glas vin är att jag mådde så fysiskt dåligt att jag inte känt något sug sedan dess. Jag pratade med sambon igår och försöker få honom att förstå att jag måste sluta dricka eftersom jag mår så dåligt fysiskt och psykiskt. Han sa att han förstår men jag tror inte han riktigt kan ta in hur det känns att ha ångest. Vi ska till några vänner i organ och grilla och jag lovar mig själv att inte dricka något men jag tror att det blir svårt.

Jag skrattar åt att jag attraheras av orden "tyngre missbruk". Min fascination finns där, men inget jag någonsin kommer att agera ut. Jag har läst på om läkemedel som påverkar signalsubstanserna, och jag hann märka att vissa biverkningar var övergående. Och att det finns en tillvänjningsperiod, och utsättning ska ske med nedtrappning. En skrattretande sak i den här frågan var min plötsliga fåfänga, jag som inte har brytt mig om mitt utseende på mången år, ville inte drabbas av ofrivillig viktuppgång. Det var en mycket vanlig biverkan av det "trötta" preparatet. Kanske ett friskhetstecken att jag inte vill bli tjock(are). I text är det svårt med tonfall, min kommentar om tablettmissbruk sa jag med "Morran och Tobias" i åtanke. Ja du Bubben, det draar, de e en da imorrn då.

Ett forumråd jag har snappat upp är att en helvit period behövs för att kunna dricka måttligt, man måste liksom bryta sitt dryckesmönster för att kunna börja på ngt nytt. Mitt mål är att bli helt fri, men det är för att jag vet att jag har ett beroende. Bara du kan veta om det räcker med en vit månad då och då för dig. Och mamsen din får tåla att du säger nej tack, mitt ex har blivit inspirerad av min resa så du kanske kan vara en inspirationskälla för henne. Kram

Antidepp-tabletter är inte ingången till tyngre missbruk. De går inte att missbruka, de ger ingen kick på det sättet och tar man för många blir man sjuk eller i ännu värre fall: dör. Jag har precis börjat återupptäcka mina antidepp (när jag druckit för mkt har jag inte tagit dem) De hjälper vetkligen. Jag kämpar med att inte dricka alls och låta medicinen hjälpa mej, för det gör den.

Det där med A, det är inte så härligt som man tänker sej. Mitt huvud blev tungt efter en halvtimme, ändå drack jag mer och kände själförakt. Det är så ovärt, det är sjukt mkt mer värt att vakna utan att vara bakfull.

Om antidepp: Hoppas att ngn läkare talat om för dej att man kan må fruktansvärt dåligt den första tiden? Man måste ge dem några månader (typ två?) för att de ska börja fungera som de ska. Sen ska man absolut inte blanda med alkohol (som jag gjort). Redan efter 2 nyktrare veckor med tabletter dagligen kände jag att jag mådde så mkt bättre :)

Kämpa på Myrkotten,vi hjälps åt! <3

Oh Soff kan du inte ta i från tårna om det negativa, sitter här med mitt a-fria vita bubbel och har ett sån't jättesug. Det har varit en riktig skit dag och nu kan jag inte sova. Vinet fick mig alltid att slumra in. Sen funderar jag på om jag borde ge antidepressiva en chans, prövat två sorter, en kraschade magen av, den andra blev jag dygntrött av. Får du några biverkningar av din medicin? När jag har haft återfall har dagen efter varit riktigt svår, har krävts står viljekraft att låta bli. Så hör av dig imorgon för pepp, kallar mina fyllor för svarta dagar, imorgon tar vi en vit, eller hur! Kramisar