Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte också att nykterhet förändrar allt i en relation där man ofta träffats över ett glas. Jag har både varit nykter och druckit ett par glas med såna vänner. Det förändrar inte så mycket tycker jag. Har druckit a-fritt istället. Eller druckit nåt glas och fortsatt med a-fritt. Om man känner varandra bra så spelar vinet ingen roll alls. Dricker man a-fritt eller väldigt måttligt, så finns det egentligen bara fördelar. Man kommer ihåg vad man pratade om och det är trevligt att vara klar i knoppen med goda vänner. Och det är väl också som så att människor som inte har något problem med a inte heller har problem med människor som inte dricker. Men jag tror att man oroar sig i onödan. Man har mycket att prata om med vänner och det funkar utan a.

Jag är inne här och läser, varje morgon o kväll- och jag behöver er! Är en människa som gjort mig onåbar- behöver ingen....inte ens mina närmsta vänner heller o inte min partner. Fast jag behöver ju alla egentligen. Uppvuxen som medberoende, fast i föräldrars fylkegräl. Blir nästan rädd för mitt icke- förhållande till mina föräldrar idag. Min pappa gick bort i cancer för ett år sedan, vi hade sporadisk men okomplicerad kontakt. Min mamma kontaktar jag sällan, det väcker alltid en massa. Fast jag instinktivt vet hon har samma starka känslor för mig som jag har för mina barn. Ändå ringer hon aldrig, det är jag som ringer...kanske varannan månad.
Åkte som 16- åring till USA som utbytesstudent, anorektisk. Såg det som en seger att inte ringa hem på flera månader.
Idag har jag iaf mina två barn. En man jag älskar o som älskar mig. Jag har haft det trasigt men kan bli hel. Jag vill inte min dotter ska bli som jag...ser redan flera likheter o blir livrädd. Försöker vara min egen mammas motsats men misslyckas på alkoholen o humöret....
Men vi är inte våra upplevelser, vi är inte vårt förflutna. Vi har kraften att förändra och vända. Vi...JAG har kraften, och jag vill.

Ja, fy fasen. Alkoholens järngrepp. Som en marionett sprattlar i sina trådar, som en liten fluga som fastnat i spindelns nät. Jag tycker att just det här, hur fast jag varit, hur fångad, hur i händerna på alkoholen jag varit - just det framträder så mycket tydligare när jag nu fått lite distans. Men så tänkte jag inte då. Då var det ju högvinst varje gång jag nöjt gnuggade händerna över dom senaste nyinköpen. Ja, kära nån...

Vet du, jag gjorde fisksoppa i kväll. Har inte gjort det sen 22 mars - men nu var det så dags igen. Var på bolaget och köpte två små tetror torrt, vitt vin som skulle i efter jag fräst lök och morötter och fänkål. Saltade och drog över cayennepeppar och smakade av; och fy attsingen - alkoholen hade ju inte hunnit koka bort! Ischuschtvi å blä, vilken chockerande smakupplevelse.

Jag har haft en sån himla bra dag i dag. Varit helt avslappnad och lugn inombords, inte tillstymmelse till nån irratibilitet. Såna dagar är sällsynta i mitt liv och jag har varit vederbörligen tacksam för att en äntligen dök upp.

Soppan? Åh, den smakade utsökt.

<3

Tack. Jo man får väl fortsätta på den nyktra vägen. Inte bakfull o de känns skönt. Suget var där idag igen dock. Farsan erbjöd mig en starköl till pizzan, tackade nej o drack 2.25% cider istället. Inte så farligt, men ja får passa mig, aldrig slappna av liksom. E lite orolig för att cidern bara håller igång ett missbruk eller beroende så att säga.

Lite trist att märka hur jag har gett tillvaron mening med alkohol tidigare. Nu känns det liksom tomt en sånhär lördagkväll. Inget sug att tala om för tillfället (brukar vara mest på eftermiddagar, runt kl 16-18, lyckas jag rida ut det så lugnar det sig). Jag gruvar mig för nästa gång en god vän vill ta en vinkväll. Kommer vara skitsvårt att säga nej - det kommer ju att förändra hela relationen, tänk om det blir stel, skuldbeläggande stämning, om hon känner sig ifrågasatt...alkohol är krångligt på mer än ett sätt

Lycka till - ta en dag i taget, som sagt. Av det du skriver så låter det som att du är precis i början av något nytt som kan bli riktigt bra, du har ju redan märkt av positiva följder. Jag hejar på dig.

Ja antabus har hjälpt mig också

..att jag ska klara detta utan medicin. Säkert bra för vissa.

Tedta medicin så du inte kan dricka vet jag. Är bra, hjälper många.

Jag hade laddat för läkarbesök på tisdagen. På torsdagen 1/10 skulle jag på yogaretreat fyra dagar. Perfekt. Så fick jag istället en tid långt in i oktober. Som skulle innebära att jag satte barnen på pottkanten. Sedan gav jag upp.
Vet inte varför denna fixering vid ett
" rätt" datum. Alltid varit så.
Nej till nyår kan jag väl inte vänta. Dessutom provat det förut. Det blir ju alltid " fel " ändå, eftersom man oftast skålar in året...och då har man ju druckit på det nya året...
Ja ni hör... Detta är så djupt rotat, jag vet inget annat sätt att leva.
Men jag har ju resten av mitt liv.

Förstår att det känns tungt när det besöket inte blev av, men ta nya tag nu direkt. Bra att du skriver här för vi är många som har skjutit startdatumet framför oss och känner igen ursäkterna. Tycker verkligen att du ska försöka få det gjort så fort som möjligt. Du har kommit långt, även om det kanske inte känns så.

Välkommen tillbaka. Sommaren är inte så långt tillbaka. Minns du vad som fick dig att börja igen? Tre månader är bra och ju fler nyktra dagar man har under ett år, desto bättre. Önskar dig lycka till!

Har funderat lite på det du skrev. Som jag fattar det blev det ingen läkarträff och ingen ny tid? All den här uppladdningen till ingen nytta, liksom. Och vet du vad jag tänker då? Kommer du ihåg när man hoppade hopprep tillsammans under skolrasterna? Man stod där och laddade bredvid den ena kompisen som vevade runt hopprepet tillsammans med den andra, och man stod och stod, och laddade och laddade, för det gällde ju att komma in rätt; gjorde man inte det så sket sig allt och hopprepets vida båge i skyn blev bara nåt dött snöre liggandes på marken.

Man vill komma in rätt.

Håglöshet kan ju bero på en mängd saker och en av dom kan ju vara att din själ signalerar. Men allt det där vet du ju redan. Jag tror verkligen att det är så att även om man inte tycker eller tror att det händer nåt utvecklande med en - eftersom man ju fortsätter dricka trots sitt bättre vetande - så fortgår processen. När den processen nått hjärtat så börjar det hända grejer, på riktigt börjar saker ske. Inifrån och ut. Och även detta vet du, eftersom du är du.

What will be, will be. Med andra ord. :)

Kram på dig! Och hopp!

Oj vad träffande det var! Precis så är det. Åker gärna dit jag kan förvänta mig att det dricks (eller stannar gärna hemma ensam "måste jobba klart med den och den grejen, tyvärr..." För att kunna dricka ostört utan att upprätthålla den nyktra fasaden). Det blir så verkligt och objektivt att skriva saker såhär svart på vitt - jag blir liksom förvånad över hur uppenbart det är att jag är alkoholist. Förstå gången jag har skrivit det, tänkt det, insett det. Lite av en chockartad insikt, trots att jag innerst inne har vetat länge.

Nyckelpigan du lyckas mycket bra med att inge hopp!! Bara att höra att jag inte är ensam är så otroligt skönt.

Jag förstår dig helt, att livet känns som en kamp itan ljuspunkter om/när man ger upp a. Jah förstår eftersom jag kände exakt samma sak. Det var det som fick mig att hålla kvar krampaktigt trots att jag svek dem omkring mig (och mig själv) gång på gång. Jag hade det tufft i början, jag tog ett återfall, kag sörjde, tyckte synd om mig själv och var förbannad... Det jag vill försöka är att inge hopp... Det GÅR att känna annorlunda men inte utan att gå igenom vissa saker och erkänna det som är så svårt - att vi inte klarar av a. Det är inte fel på min karaktär, det var inte yttre omständigheter som fick mig att dricka för mycket ännu en gång... Felet kommer inifrån, en oförmåga att hantera a och hur gärna jag än skulle vilja (och som kag ville) kunde jag inte kontrollera det mer än vissa gånger. Även om det inte känns så nu, ha bara ett litet frö kvar att det finns ett liv utan a som är värt att leva, som har ljuspunkter, närvaro och glädje. Jag är så glad att slippa känslan jag inte ens visste var kopplad till a - rastlösheten efter att hitta situationer där det var tillåtet att dricka. Jag visste inte hur jagad jag kände mig förrän jag slutade. Du måste dock hitta din väg, ville vara inge lite hopp! Kram

Ja kanske det är det. För jag vet att stoppet måste vara riktigt långt. Vet att jag inte klarar " måttligt". Min hjärna är sån o det vet jag ju. Men samtidigt måste jag. För att alternativet inte är ett alternativ längre.

Tack för pepp!
Än så länge känns det inte särskilt svårt, men jag vet att erfarenhet av tidigare försök att just i början är man motiverad och peppad men sen när nyhetens behag har lagt sig så blir det så lätt att bara tacka ja eller köpa hem bara eeen gång.

Bra jobbat Valeria, att lyckas måttlighetsdricka. Hur fixar du det? Kan du njuta av det? Jag önskar att jag kunde fixa det på ett bra sätt, men jag blir liksom helt fixerad vid att försöka fylla på glaset, på ett sätt som inte ska märkas/ska verka "naturligt".

Nyckelpigan, just nu känns det som att livet blir en kamp utan ljuspunkter utan A (förutom barnen, som förstås är ljuspunkter) - men det känns hoppfullt att höra att det inte behöver vara så... Det känns som att jag inte riktigt har lärt mig det där med glädje och eufori utan A.

Hej Maria68
Välkommen till forumet! Forumet är känsligt för olika typer av Emoijs, det kan vara det som gör att ditt inlägg inte postas. Om det var det som var problemet prova gärna igen. Dina tankar och din berättelse spelar roll!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Förstår att det är tufft när du hade blottat dig för läkaren och det sedan inte blev som ni planerat. Jag tror också på dig! Vänta inte till jul, börja nu - vi finns här! Styrkekramar

Förstår att det är tufft när du hade blottat dig för läkaren och det sedan inte blev som ni planerat. Jag tror också på dig! Vänta inte till jul, börja nu - vi finns här! Styrkekramar

Aeromagnis: Ja, jag vet att det är ett beroende, eftersom jag dricker fast jag egentligen inte vill och vet att jag inte borde.Tack Valeria!

Välkommen hit! Här finns massor av stöd, för mig är det nästan ett beroende att gå in och läsa, men om man nu ska ha något beroende är väl detta ett av de få bra! Du skrev om att du ljugit för dig själv många gånger och att det nästan är en lättnad att skita i det. Jag förstår precis hur du menar, just den känslan är en av mina motivationsfaktorer. Jag har tidigare försökt dricka måttligt, provat såååå många olika sätt, haft många bortförklaringar varför det inte funkade just den gången... Men att ha a kvar i mitt liv var så oerhört viktigt att jag inte kunde tänka mig ett liv utan. Tills nu. Det finns ett helt annat sätt att leva på, ett annat sätt att känna och vara på. Det finns glädje och eufori utan a. Naturligtvis finns alla andra problem kvar men du slipper möta dem med tyngden av skam och skuld. Styrkekramar

Hoppas att ni hade en trevlig fredagkväll utan A! För mig är en fredagkväll utan A helt otänkbar och inget jag eftersträvar, men vi har ju olika tankar om vad det innebär att "förändra sitt drickande" . Hur som helst, grattis !

Eeeeen dag i taget, ju flera dagar det blir desto lättare känns det!