Senaste kommentarerna i forumet

Här: http://www.ted.com/talks/johann_hari_everything_you_think_you_know_abou…
En mycker intressant föreläsning om beroende och dess grundläggande orsaker.
Och här: http://www.amazon.com/Blackout-Remembering-Things-Drank-Forget/dp/14555…
En smart och rolig bok om en kvinna i USA. Rekommenderas! (Snälla tryck på länken och läs recensionerna, jag gör den inte rättvisa här.)

Kanske var det du som väckte mig...
För jag var ute tidigt och lyssnade på fågelkvitter jag med ;)
Solen lyser där jag är och livet känns hoppfullt. Hade långt fint samtal med älskade mannen i natt.
Kramar tillbaka!

Att förlåta sej själv för alkoholmissbruket. Det ska jag också göra! Tack för den insikten :)

Skulle kunna göra en tidslinje dygnsvis om min ambivalens. Följer ett mönster tror jag, bestämmer mig för olika saker hela tiden. Känslan efter helgen är att jag skjuter upp avslutande t (med a) en vecka. (Har semester då). Kommer bli lättare. Nedtrappning känns därmed onödigt.

Jag blev precis inbjuden till en fest i slutet av oktober. Jag vill också komma i bättre form tills dess. Nu kör vi Nyman. Vi ska va som de snygga fransyskorna (jag skrev om de i min tråd). Lucas, won't know what hit him i december!

Ett misstag händer, det viktiga är vad vi gör av det efteråt. Nu har du druckit upp den andra ölen. Nu ser vi framåt.

KRAM

Jag förlåter mig själv för att ha hamnat i ett alkoholberoende. Tror att det finns en mängd faktorer som måste samspela för att alkoholbruk ska utvecklas till alkoholmissbruk. Om vägen in i ett missbruk är lika lång som vägen ut, ja då får jag ägna resten av livet till att hitta ut. Genetik, socialt arv, samhällssyn, personlighetsdrag, umgänge, sinnesstämning osv spelar säkerligen roll och dess samspel däremellan, men är det en tröst?! Behöver jag få en förklaring som ligger utanför min egen kontroll? Nej, jag hade ett val, valen jag gjort har lett mig hit, - nykterhetskampen. Min alkoholkonsumtion kan jag både förstå och förlåta. Värre är det med andra tillkortakommanden. Saker jag gjort mot mig själv, oförlåtliga val som ödelagt mitt liv.

Två tunna rader vitt pulver fixas iordning på en spegel med hjälp av ett rakblad, pulvret dras in opp i näsan med hoprullad hundradollarssedel, åtföljs av en rejäl dos välbefinnande. Pysslet och kicken såg glamoröst och härligt ut. Det utspelade sig på filmduken. I mina umgängeskretsar har "bara" alkoholen fått flöda. Förvånansvärt insiktsfullt att jag redan som tonåring tänkte att droger är ingenting för mig, provar jag en gång så är det kört sen. Förstod att jag skulle tycka det var en skön känsla som jag skulle jaga resten av mitt liv till att återuppleva. Löftet om att aldrig pröva narkotika har jag hållit, eller snarare var det en stark övertygelse om att droger och jag skulle bli en ohållbar kombination. Likadant har det varit med spel, en fälla för beroende som jag har hållit i schack genom att sluta innan jag börjat.

Första blosset på cigaretten och första klunken alkohol var inte goda, men det lockade mig. Ciggen blev snabbt en vardag. Större mängder alkohol fick vänta tills åldern var inne. Att försvåra tillgängligheten för ungdomar är nog bra för folkhälsan. Det är väl numera 18-årsgräns på både tobak och spel. Visst kan jag gräma mig över alla år och händelser som förgiftats med tobak och alkohol, men det är vad det är. Jag förlåter mig själv.

Senaste åren har ett tomrum fyllts med vin, måste komma på vad jag kan fylla det tomrummet med istället. Idealet vore fysisk träning, lär visst ge endorfinpåslag. Tja, who knows, kan min lärdom från alkoholstopp appliceras på motionsstart? Det var tungt och besvärligt i början och krävde stor viljekraft, men sen har det gått lättare varteftersom. Suck, inte vet jag, mitt uppskjutarbeteende säger imorgon, inte nu.

Så bra att du började reflektera över drickandet och valde att avstå. Då har man kommit långt. Jag tror att det är det medvetna drickandet. Precis som du så har jag börjat notera hur människor runt omkring en dricker, tidigare har jag ju bara varit intresserad av att få i mig alkohol själv.

Nu har jag hunnit landa hemma ett par timmar efter en makalös helg som jag kommer att minnas länge länge. Här kommer en rapport:

Fredag:
Jag åkte som sagt i fredags och kom fram efter en tågfärd till staden där bröllopet skulle hållas. Efter att ha checkat in på hotellet tog jag en tur på stan för att luncha och införskaffa smått och gått inför den stora dagen på lördag. Efter lite vila och träning hörde bruden av sig och sa att de båda var på hotellets terrass så det var bara att dra igenom borsten i håret spraya på lite lukta gott och bege sig ner. Många (majoriteten) av gästerna var inresta från olika delar i Europa så de droppade in under kvällen. Den obligatoriska frågan kom omedelbart; vad vill du dricka? Först började jag stamma och sa att jag skulle gå till baren och köpa något (alkoholfritt) men NEJ "Vi har champagne och rosé här" - så "Vad vill du ha?". Det blev rosé. Ett glas som jag smuttade på hela minglet. Sen helt plötsligt vid 21 så var det dags för en middag (jag hade inte räknat med att det skulle vara någon aktivitet på fredagen) men då valde jag att inte dricka något vin utan höll mig till vattnet, gick utmärkt! Sen när vi var klara med det ja då skulle vi såklart till baren och så fort jag klev in så hade jag ett glas champagne i handen. Det här är extremt generösa människor som verkligen ser till sina gästers bästa och i deras kultur så är champagne svaret på det. Jag smuttade lite på det tills jag tyckte att jag fått nog och tog hissen upp till rummet (himla praktiskt!).

Lördag.
Den stora dagen! Förmiddagen fortlöpte lugnt med piff, frisörfix och långfrukost för att sen bege sig till den vackra vigseln. Efter det var det dags igen, och minglet var återigen igång. Tack och lov hade jag ju hunnit träffa flera under fredagens pre-party så minglet gick väldigt smidigt. Jag tror att jag kanske drack ett glas skumpa. Sen var det dags för middag och då drack jag nog inte mer än ett glas (men väldigt mycket vatten).Det enda dåliga med det är att jag är så sjukt mycket bättre på franska efter ett antal glas än om jag är nästintill nykter, eller så blir jag mindre medveten om mina språkliga brister oavsett så förenklar det. Efter middagen var det dags för dans och efter en ytterligare minglande så insåg jag att jag måste dricka lite mer för att våga mig ut på dansgolvet så det blev lite mer bubbel, kanske två glas. Och sen gick jag ut på dansgolvet och jag kände ändå att jag kunde dansa loss. Vid något tillfälle, kanske en halvtimme innan det skulle ta slut, fick jag impulsen att hämta ytterligare ett glas men reflekterade över det och valde att avstå (seger!). Jag åkte hem när bröllopsfesten var över. Kände mig inte onykter men ändå att alkoholen tagit udden av den värsta osäkerheten. - Jag var och är nöjd!

Söndag
Idag var det dags för brunch och för de som ville bjöds det på bloody mary, vin och öl. Men jag,och många med mig, tog apelsinjuice, smoothies och annat som hör brunch till. Sen var det dags att sätta sig på tåget hem.

Nu är jag hemma och är så otroligt tacksam över att få ha upplevt den här helgen. Osäkerheterna innan var många och den absolut största hade med alkoholen att göra. Jag kan nog med säkerhet säga att jag var medveten om varenda klunk jag tog. Om det var skillnad från Almedalsfyllan? Ja absolut, då gav jag mig hän på ett annat sätt. Jag var mer kontrollerad nu. På Gotland upplevde jag att jag var på väg att tappa kontrollen men dit kom jag inte denna gång. Dessutom blev jag inte bakfull idag, visst var jag trött men det fanns det fler än en anledning till. Ingen ångest heller!

Sen måste jag säga att om man behöver lite träningsinspo så ska man gå på fest med snygga fransyskor. Oh herregud vad de är chica. Alla ser ut som att de kommit från en Voguetidning. Grattis till dem :) Själv ska jag bara äta sparris framöver. Jag försökte till och med tjuvkika vad de hade på sina tallrikar på brunchen men inte fan åt de mindre än jag. aja, någon gång kanske man knäcker koden.

Slutligen, tack för era hejjarop innan festligheterna. Jag vet, att det inte hade gått så bra om det inte varit för att jag hade skrivit om de här och ventilerat dem med er. Ni var med i allra högsta grad. Puss på er alla!

Att jag "mått så bra under de här två veckorna". Det är ju inte riktigt sanning. Jag har mått superbra ibland, varit förbannad och ledsen ibland och haft sug ibland. Det jag menade var egentligen att de senaste dagarna har allt det där börjat plana ut och jag börjar hitta mej själv och lugnet igen. Känner mej som jag inte känt mej på flera år. Det vore för himla dumt att förstöra det nu.

idag (har skrivit om det i min tråd). Väljer att se det som en erfarenhet, det tycker jag du också ska göra. Slå inte ned på dej själv fina du, du är grym!

Jahopp, du drack öl och märkte att det inte var så lattjo, nu vet du det!

med två tredjedelars vinflaska. Då kom något över mej: Det skulle vara skönt att slappa i soffan med ett glas.. Slog bort tankar på att det var Sir Väs som talade, hällde upp ett glas men märkte genast att jag dricker fortare hemma. Häklde ändå trotsigt upp ett glas till, drack upp det men kom liksom ikapp mej själv. Har mått så bra de här två veckorna av mycket måttligt drickande, vill inte förstöra, vill må så här. Kunna ha roligt utan alkohol, vara balanserad, lugn, få saker gjorda.

Gav det som var kvar i flaskan till mannen. Ska inte ha alkohol hemma, ska inte dricka hemma. Socialt drickande fungerar hitills för mej men hemma vill det lätt spåra. Bra! Då vet jag det, behöver alltså inte testa det igen. Jag väljer att se det så, som en insikt, inte som ett misslyckande.

Känner också att det är superviktigt för mej att hålla fast vid forumet. Ska inte släppa det även om jag hittar till ett balanserat eller inget drickande. Det är så lätt att glömma.. Tycker att forumet hjälper att skrapa lyckoglansen från vinet. När man läser här är det inte lika lätt att ljuga för sej själv.

En annan grej jag märkt är att jag blir så uppmärksam på hur andra dricker. Jag noterar vem som dricker fort, vem som fyller glaset till bredden och är på sitt tredje glas när andra är på sitt första. Nu vet jag i och för sej att alkoholisten lika gärna kan vara den som dricker sakta i sällskap (sån är jag).

...utan hur vi tänker efter den. Får man i sig en liten mängd alkohol i misstag, så är så gott som ingen skada skedd. Att du drack den andra ölen var en onödig dumhet, men inget värre än så. Inget är förlorat, du kan fortsätta med nykterheten som om det där inte alls hade hänt. Det är bara "Sir Vääs" som försöker intala dig något annat. Upp med hakan och ge inte upp för honom.

Köp cola istället för öl är mitt råd.

Igår köpte min man alkoholfri öl till mig som han serverade i glas. Så gulligt! När vi ställde undan de två flaskorna han serverat mig tillsammans med middagen under kvällen såg vi att det inte alls var alkoholfritt utan 3,5%. Carlsberg - förvillande lika.

Idag har jag känt mig ledsen och nedstämd och inte alls lika "fri" i sinnet som den senaste tiden. Bara för att stävja detta dricker jag en till (!!!) av samma öl nu ikväll och känner det som att jag bara vill gråta och lägga mig i ett hörn.

Är det så illa att två folköl ställer till det så dan't?

Usch, mår inget vidare. Är inge glad, liksom.

till att röra sig. Jag tror också på att försöka med nåt enkelt, nåt man gillar, eller ogillar minst. En del hittar träningskompisar som hjälper en att hålla föresatserna.
Promenader är väl så bra!

Vissa perioder måste man kanske bida sin tid tills det blir mindre tråkigt, eller man får liten ingivelse att komma igång.

M

i fjällen, men nyktert o bra. Har rört mig rejält men när det var som uschligast väder kom jag inte alls ihåg varför fjällen lät som en bra ide.
Nu är jag hemma o njuter lite extra av alla bekvämligheter jag saknat.
M

en lurig jävel som ibland bara poppar upp från ingenstans. Det är ju som du säger, Vilja.. Man måste våga stanna kvar i det tråkiga och ibland obehagliga. Och för min del handlar det också om en fysisk smärta med tillhörande katastroftankar som skapar ångest. Så det är en cirkel som man inte vet var den började riktigt. Vad är vad?
Kan inte minnas några gräl vid matbordet, Gumslums. Så jag tror inte det är orsaken till min hets. Men har man som jag komtrollfreakstendenser så blir det lätt att man inte njuter av det man håller på med. Allt ska snabbt stökas undan för det ligger ju tusen andra saker och väntar på att bli gjorda. Så även mat och dryck tyvärr. Jag jobbar mycket på här och nu i yogan och mindfulnessen. Hitta balansen och den verkliga glädjen för den försvann med först all kontroll och sen med alkoholen som behövdes för att släppa kontrollen och kunna slappna av och ha kul. Låter helt sjukt och det är det väl också.
Jo LN- lite stolt är jag nog över mig själv också att jag stod ut :). Tack och kram :) <3

Tack platina, sof, valeria och myrkotten!!! Era ord hjäpte mig verkligen! Det var en mycket jobbig kväll, efteråt var det ändå skönt att min man åkte hem till sin mamma, även om all min ångest spillde över på honom när han kom hem, vi pratade dock igenom det.
Nu är jag i Danmark i stuga med två andra barnfamiljer, vi har det kättemysigt och de andra dricker inte alls mycket, jag har ändå en ångestklump i bröstet/magen som jag inte riktigt kan tyda. Flera har precis fyllt 40 och vi ska skålani champagne... (Även igår). Det känns så konstigt att inte få ta det lilla glaset... Hur kan det få mig att känna mig så utanför. Jag vet att jag skulle klara av det men då suddat man ut gränserna och det är lätt att fortsätta med det. Dessutom skulle min man aldrig säga att det är ok nu... Vet inte om det är förhandlingarna inombords som ger mig ångest... Fattar ni? Om det bara handlar om ett glas ska man ju inte känna sig så utanför för att man avstår.... Det är ju sjukt... De andra har inte gjort något fel, jag sa till en familj att jag avstår a nu pga att det triggar min migrän (vilket iofs ät sant), men ändå... Vill ju njuta fullt ut av familjesemestern...

Helena, jag kan verkligen relatera. Jag har ingen ärftlighet i alkoholism men väl i ångestproblematik, och när jag fick diagnosen generaliserat ångestsyndrom för två år sedan och kunde sätta det i relation till min mamma föll mycket på plats. Hon led av ångest hela sitt liv och tog till mat för att dämpa. Det resulterade i att jag lärde mig att styra mina känslor med hjälp av mat, och vips kom bulimin som ett brev på posten. Alkoholen är för mig ännu ett sätt att döva och glömma för en stund, och som vi redan konstaterat, alkohol föder ångest, som föder sug efter mer A osv osv osv.

Jag håller med dig om att det är en lättnad i att få någon slags förklaring. Det jag vill uppmana dig till är att inte prata om andra som "normala". För din egen skull! Det betyder ju att du ser dig själv som onormal, och det är du ju INTE!

I mitt jobb träffar jag dagligen människor med psykiska problem, reumatism, astma, fel på njurar, cancer, psoriasis, HIV, malaria, Parkinson, Alzheimer etc etc etc. Och alla är ju normala, fast även sjuka. Tänk på dig själv som så, normal med en sjukdom!

Du är perfekt och normal precis som du är! Glöm inte det <3

Kram,

Tack aeromagnus för dina kloka råd!

Välkommen hit. Här är vi alla jämbördiga och dömer inte folk efter vad de gör eller har gjort. Historia kan man inte ändra men framtiden kan man påverka.Hej! Några goda råd först. Se till att inte ha något hemma. När suget kommer, gör som du skrev. Sysselsätt dig med något. Choklad och cola funkade för mig när suget kom. Ta en dag i taget. Våga vägra alkohol om någon bjuder. Säg att du inte dricker alkohol. Vet det är onormalt att inte dricka men det borde vara onormalt att dricka. Hälla i sig ett nervgift som ökar cancerrisken ganska så radikalt.

Hej Lena!
Har inte varit inloggad på ett tag, har fullt upp med flytt, hytt o mytt! Annars är det bra. Livet rullar på under kontroll. Inte träffat barnen på en vecka nu och längtar efter den. Förhoppningsvis kan jag träffa dem en vända på onsdag, då jag får nycklarna till nya bostaden. De är eg hos sin pappa men nu kommer vi bo såpass nära varandra att det bara är för barnen att gå ett par kvarter, härligt för oss alla!
Hoppas allt är väl med dig!

Wihooo, det gick jättebra att hålla mej till mina två (små) glas vin igår! Ett tag funderade jag på ett tredje men så tänkta jag på om det verkligen blur roligare då? Svaret var nej, hade ju supertrevligt ändå. Dessutom vaknade jag pigg, glad och fräsch idag! Så underbar känsla :)

Ögonrödor vet jag vad det är men ögongulor lät intressant. Vad är det? :)