Senaste kommentarerna i forumet

Nej, jag vet inte! Jag kände inte alls för vin och ju längre kvällen gick desto mer avsmak fick jag för deras beteende. Helt oförklarligt. Ny utmaning i kväll - jag ska gå på restaurang och då lär sambon försöka igen.

intressant att du verkar ha lättare att säga nej när du inte dricker A. Min egen erfarenhet är att fyllorna ger mig dåligt samvete och ångest vilket i sin tur gör mig svagare och leder till att jag inte orkar stå på mig mot min omgivning. A är personlighetsförändrande på många sätt

TACK skulle det så klart vara :)

Yack fina du! Ska absolut ta med mej a-fritt också så att jag inte lockas att dricka mer vin för att jag inte har något annat :)

fantastiskt att du inte kände sug! Kan du förklara vad som gjorde att du inte kände något?

Det låter fantastiskt bra!

så kom samtalet... och vilka hjärnspöken man kan ha, det samtalet gick hur bra som helst! f.n att man ska vara nervös över sådana saker, och tankarna kommer ju - hur mycket påverkar mina hjärnspöken allt annat i mitt liv, på andra sätt ?

tur man kan ändra sig och förhoppningsvis växa upp

Inget vinsug på fredagen, vilken härlig förändring Soff! Och på så här kort tid, bra jobbat. Lycka till med smuttandet imorgon, köp med något a-fritt också om du blir törstig. KRAM

Fredag idag, min nummer ett vindrickardag men idag ska jag INTE dricka vin!! Just nu känns det inte speciellt svårt, är inte speciellt sugen ens.

Igår kim den för första gången, den där känslan, nästan som en aha-upplevelse: Jag kan ha det mysigt, roligt, härligt utan vin. Jag har inte känt så på många år. Det är som ett stort lugn, JAG BEHÖVER INTE DRICKA. Det kommer ju att gå upp och ned det där men just nu känns det så himla fint och bra.

Festen imorgon tror jag att jag löser genom att smutta, en skör lina, jag vet men det får vara så.

Du är stark och kommer fixa det här, jättebra lista att ha som motivation till att aldrig falla tillbaka. Hoppas dagen blir bra!

Jag tolkade det inte alls som "låt mig vara", de saker jag tänker att jag måste prata med andra om sedan är saker som jag gjort mot dem, be om ursäkt för att kunna gå vidare, inte lägg sten på bördan. En dag i taget.

Jag läste mitt inlägg igen och insåg att det lät som att låt mig va typ, men det var inte alls så jag menade.
Varje kommentar och allt ni skriver suger jag åt mig av som en svamp!
KRAM till alla!:-)

Han fick ett mail med en sammanfattning, så får han ringa om han vill. Puuust!

Om jag ... super ... ursh det ordet har jag inte skrivit i en mening med mig själv i förrut... ikväll... så blir det antagligen storm i flaggstången en stund och sen vindstilla resten av helgen, och tillbaka till ruta ett.

Jag skulle inte berätta detta för någon annan. Jag kommer nog aldrig göra det. För vissa människor är det säkert viktigt men jag ser inte syftet med att berätta för min mamma, mina vänner eller mina arbetskamrater om vad jag har gjort.
Jag vill att de ska fortsätta se mig på det sättet de gör. Mina vänner vet att jag kan bli för full när vi är ute eller har andra tillställningar men de vet ju inte om drickandet hemma.
Detta är min kamp och om eller när jag kommer att behöva hjälp vänder jag mig till proffesionella experter inom sjukvården eller varför inte AA.
Jag vill att det ska vara min kamp. Jag vill inte oroa någon annan med mina problem med alkoholen. Jag vet inte varför jag känner så?
Anledningen till att jag skrev ner dessa händelser och konsekvenser är för att jag ska lyfta dom från mitt inte. Slippa ha dom i huvudet som små röster som kommer närsomhelst. I kön på mataffären, när jag hämtar på förskolan eller på jobbet. Hur kunde du dricka så mycket igår? Vilken slags människa är du egentligen? Du är fejk rakt igenom, snart kommer alla veta vem du egentligen är!
Nu har jag plockat ur dom. Jag har påbörjat en resa bort ifrån eländet. Jag är så mycket mer än vad alkoholen tar fram. Jag vill att den delen av mig ska ta kommando över livet.
Den delen av mig som vill ha alkoholen måste jag fråga varför jag behöver dricka.
Jag är helt säker på att det går att komma bort i från detta. Det är inte lätt men jag känner hopp!
Idag är det den 10e Juli kl 09.26.
Jag är nykter!

Tror nog att jag skippar löpningen idag, känns som att jag inte behöver dra igång någon träningshysteri just nu, väntar tills jag är lite mer stabil.

Idag ska jag och min mamma åka och köpa födelsedagspresent till min man ( från henne, jag har redan köpt biljetter till standup)
Ska bli skönt att komma ifrån familjen lite faktiskt och förhoppningsvis känner jag att det blir tillfälle att prata med mamma också.

Fördelen med att ha varit en varjedag-vindrickare är att man inte blir mer sugen bara för att det är fredag ;-) Kämpa på alla ni därute som känner extra sug på helgen. Kramar!

I mina ögon belönar du dig bara genom att följa din innersta vilja och säga nej! Det borde få flaggan att gå i topp och fladdra stolt i vinden!!
Men vad händer med flaggan om du super till ikväll?

Fantastiskt att du känner den där känslan av att det bär nu! Oavsett varför tror jag att det är den känslan som avgör om man verkligen har valt den nyktra vägen på allvar.
Själv är jag inte riktigt där än. Det bär inte riktigt, jag svajar och tvekar och tänker dumoptimistiska tankar.
Men du ger mig hopp om att det kan bli bärigt även för mig så måningom. Tack för att du varit så öppen med dina upp och nedgångar!
Kram på dig!

Känslorna går upp och ner, ibland lyckokänslor över insikterna mm fått... Undrar hur det blir efter ett tag, antar att euforin lägger sig och att det då kan bli svårare att stå emot a. Hur är det för er som varit nyktra länge?

detta med att säga nej. förrut, i min "ungdom", typ 20-30 årsåldern var jag i ett ettårigt förhållande för att jag inte vågade säga nej till henne. det höll på sluta med nått som kunde blivit en psykisk deffekt ordentligt. långa perioder låg jag på sängen okontaktbar, zoomade ut, bara för att slippa, men jag kunde inte säga nej jag vill inte vara med dig.

tala om att vara självskadeinriktad.

och vad skönt alkohol dämpar allt.... det är fredag, har hunnit tänka tanken jag ska belöna mig, vore det så fel? om jag är duktig och hanterar det här idag. en? eller är belöningen kanske att jag tar en långpromenad. vem vet. vad jag än väljer är just alkoholen för mig nog många gånger inte problemet, utan det finns massa skit under

Ja exakt, förnuftet vet ju det.

har ju för fasen offrat mig hela livet för att andra inte ska bli besvikna på mig.

jag skulle (känslomässigt) kunna låta mig bli anställd bara för att inte behöva säga nej. så hemskt är det.
det värsta som händer vid ett nej är att ... han blir ledsen en stund, men antagligen blir han inte ens det.

nu har jag ringt upp han jag pratade med, men han var inte tillgänglig på telefon. :-( så nu kommer jag vara nervös av att han ska ringa tillbaka

Om man uttrycker det lite hårddraget så offrar du dig själv och dina önskningar för att inte riskera att göra någon annan besviken. Det här kanske är ett superbra tillfälle att öva på att säga nej? Vad är det värsta som kan hända om du gör det? Jämför det med konsekvenserna av om du säger ja fast du egentligen inte vill.

Så njut av känslan att vara efterfrågad och värdefull för andra, men fatta beslutet utifrån det som är mest värdefullt för dig själv!
Kram och grattis flaggstången!

Ja, det finns så många saker som man gjort som ligger under ytan... Jag tror ångesten över detta är en orsak till att man fortsätter dricka... Man känner sig så värdelös och vill bara fly. Just nu skrapar jag bara lite på ytan, kan inte dra i allt på en gång eftersom jag måste fokusera på de delar sv mig som är värda att "rädda", jag vet dock att jag måste stå för allt. Vad stark du är som berättar, det är ett bra ställe att börja på, det räcker att möta sin egennångest just nu och inte sitta inför andra människor som dömer en. Det finns ingen som dömer oss hårdare än vi själva... Vi måste sluta sparka på oss själva för att inte fly till a igen. Starkt jobbat, styrkekram!

Jag har funderat på vad det är som bär denna gång. Tror det är att jag äntligen slutat lura mig själv. Slutat hoppas. Man är ju så evinnerligt dumoptimistisk. Om jag testar att göra si, om jag testar att göra så, så ska det här drickandet funka. Men nä, icke för mig. Jag gav upp i höstas efter nio veckor. Tog en öl, fantastiskt, tog två, underbart, och på tredje ölen brakade intentionerna samman och a-hjärnan tog kommandot igen. Sen förflöt fyra månader innan jag hade turen att bli stoppad på Systembolaget; då klev jag på tåget igen.

Kram på er alla! Tack för att ni finns! Fin fredag ska vi ha nu - i alla fall uthärdbar. Det är inte kattskit, det heller.

Jag kommer att stå alldeles intill dig, osynlig men påtaglig, och i ditt öra viska vanvördiga iakttagelser om environgerna. Så till den grad, faktiskt, att du kommer att möta varje annan bröllopsgäst med ett brett å intagande leende. Kram, SL. Jag har full tilltro till dig. <3

Det finns många vindlingar och vrår i ens (min) skalle. En av de värsta sakerna jag vet är att säga nej till säljare som ska leverera något, inte när man bara pratat lite, vid första träffen, utan mer efter något möte eller två, då man förstår att produkten inte är rätt. Nu är jag i en sits idag, där jag varit på en anställningsintervju, och jag ska säga till företaget, nej jag vill inte. Eller... jag måste få veta mer innan jag vet vad jag vill. Det stora problemet är för mig i detta att denna oro inför just nejet lägger sig som en kladdig filt (eller nått) över alla andra tankar rörande jobbet, vad jag vill.

Jag fattar inte känslomässigt att jag har ett så pass stort värde, och att det är rätt för både mig och dem att jag säger att jag inte vill. Känslomässigt skulle jag kunna gå med på vad som helst för att inte såra någon.

Skit.

Förståndsmässigt är jag inte dum, så jag ser ju vad jag gör, hur jag gör, hur jag tänker och hur fel det kan bli.

Men... för att knyta till detta med alkoholen, på ett sätt kan man hitta likheter. Jag har druckit, för att döva, för att trösta, men mycket för att det varit meningslöst att låta bli, det är ju ändå redan kört. Här i den andra situationen - där jag egentligen borde vara lång som en flaggstång att någon sökt upp mig och vill prata med mig och ha mig som sin anställd - istället går jag ner som en liten myra och skulle kunna göra vad som helst för att inte göra någon annan besviken.

Värdelös nånstans där inne är känslan. Den borde vara - du måste för fasen fatta att du är jättevärdefull. Både när du presterar bra på jobbet, så att andra vill ha dig, och som person - inte för att du är så förbaskat duktig på något, utan för att du är ... du.