Senaste kommentarerna i forumet

Från instagram:

Between stimulus and response, there is a space.
In that space is our power to choose our response.
In our response lies our growth and our freedom.
// Viktor E. Frankl, Man's search for meaning

Hej där!
Här tänkt på dig o ville bara höra hur det går för dig? Tyckte så synd om dig härom kvällen. Det kändes som att du verkligen inte ville vara i den situationen du var i. Hoppas resten av tiden avlöpt väl!

Här hos mig har det varit skapligt, lite sånt där som flyger i luften mest.
Ha ha, lyssna inte på texterna så är det ju lugnande musik? Visste inte att kanalen fanns fortfarande, men minns den som avkopplande!

Tja, i mitt liv händer inte så mycket mer än inomhusarbete. Vardagsrummet snart klart, bara enrollning väggar kvar. Säng nr 2 nästan klar. Fått så jäkla ont i handen, har just inga greppvänliga verktyg. Och det verkar som den storleken på skruvhuvudet som skulle skruvas i på hundra olika ställen, inte var det jag hade. Så kryssen blev slöa o jag fick ta i ännu mer... Men herregud, detta är kära besvär! Och vädret är perfekt för att greja inne!

Kommer sakna dina inlägg här en sväng men njut av resan nu! Tycker du har gjort kanonbra framsteg med insikt och med kommunikation. Jag tror stenhårt på dig! Flaggan i topp!

H Regnet vräker ned, alltså verkligen vräker, buckets.
Försökte mej på en promenad i uppbyggligt syfte. Kunde lika gärna slängt mej i sjön med kläderna på.
Nu är det dripp dropp överallt.
Ligger i soffan med kalla fötter och blött hår och lyssnar på Lugna Favoriter. " musik och romantik". Tjosan haha...snarare musik och dystopi. Rena självmordskanalen ju.

Jag ser vad du skriver......hoppas du kan få bukt med ångesten - utan alkohol i bästa fall.....

Det är jävligt tufft ibland, men jag hoppas att du kan få bukt med ångesten, den är så förlamande. Hoppas på dig!/Anders

Verkar inte spela nån roll om jag är nykter . Det är bara ångest all over . Jävla skit!

Glad om min rader kan hjälpa någon - och jag lider med dig. Förstår att du har ett "helvete" just nu. Inte roligt att läsa om separation och uppsägning från jobbet. Jag har "dansat med djävulen" åter en gång - men har jobbet kvar, även om jag kände mig tveksam när det var som värst för några dagar sedan. Lyckades "rädda" situationen den här gången. Hur går det nästa? Jag är fast beslutsam att kontakta en terapeut för att på något sätt börja bända och vrida på problemet. Tror inte att Antabus är något för mig, men jag vet att det finns någon annan medicin som gör att det lustfyllda med alkohol försvinner. Min alkoholism ser ut som så att jag utan vidare kan vara nykter, utan att vara sugen över huvudtaget, i veckor/månader. Konstigt? När sen tillfälle gives så kan jag ta fyllerace på 4-5 dagar. Blir inte klok på mig själv.

Jag var till en läkare härom dagen och fick något lugnande. Har gjort mitt eget "nedtrappningsschema" där jag började med 5 tabletter, och sen tar jag 4 nästa dag o.s.v. Det ger ett lugn i kropp och själ - samtidigt som det finns ett slut på det hela - utan att jag riskerar att få sug efter mer. Viss sinnesro känner jag för tillfället - och jag önskar detsamma till dig. Hoppas att det är något lite bättre idag. I morgon så är du ytterligare en dag ifrån den värsta abstinensen.

Idag är det en vecka sedan jag drack någon alkohol - och det känns mer än bra. Inte sugen på någon heller - och det känns ännu bättre.

Hoppas Jonte att du håller samman - och ser ljuset i tunneln. Det finns där, även om det är svårt att se ibland. Håller på dig!!!/Anders

Känner igen det du skriver.....så är det för mig också.Barnen utflyttade,en bor iUSA alldeles för långt borta,den andra iStockholm.Mannen håller på att rusta upp sin hemgård,jag sitter ensam här,(har 2 hundar som får mig att gå ut).Ledsen ,deprimerad,har en stor sorg o saknad i hjärtat.Vill slippa allt men vågar inte taa steget.Ingen mening med livet alltså.Fyyyyyy,inte undra på att man söker tröst i vinet.Försöker i alla fall minska,och sluta med pimplandet till slut.Vill bara gråta........

Känner igen det du skriver.....så är det för mig också.Barnen utflyttade,en bor iUSA alldeles för långt borta,den andra iStockholm.Mannen håller på att rusta upp sin hemgård,jag sitter ensam här,(har 2 hundar som får mig att gå ut).Ledsen ,deprimerad,har en stor sorg o saknad i hjärtat.Vill slippa allt men vågar inte taa steget.Ingen mening med livet alltså.Fyyyyyy,inte undra på att man söker tröst i vinet.Försöker i alla fall minska,och sluta med pimplandet till slut.Vill bara gråta........

Du sprudlar liv o livslust!!!!!!

Fantastiskt härligt att läsa, ditt inlägg ger eko genom hela kroppen.

Bon voyage nu!

Innan jag loggar ut för resan - lär inte bli så många tillfällen till uppdateringar under den - att jag mår så himla bra just nu!
Har återupptagit ett stort fritidsprojekt som legat i träda ett tag och kommit en bra bit på väg, har också kontaktat gamla vänner som jag "tappat bort" de senaste åren och fått omedelbar positivt gensvar! Konditionen har blivit tydligt bättre efter de nyktra månadernas flitiga träning, kroppen känns lätt och frisk! Och framförallt känner jag mig så mycket närmare mina närmaste, både partner och barn! När skammen över missbruket inte behöver döljas kan jag vara så mycket öppnare och mer närvarande för dem. Hade inte riktigt förstått innan hur stor skillnad det skulle bli - höll ju mitt drickande för mig själv. Trodde jag.....
Just nu är nykterheten enkel och skön och självklar. Må den fortsätta att kännas så.
Kampen för nykterhet är bara sååå mycket värd, även om det kan kännas så in i bängen jobbigt och tröstlöst emellanåt.
Massor av kärlek till er forumvänner! Värme och frid och sol, även om vädret blir skit.
Vi hörs igen om några veckor!

Var dock noga med att de som drack skulle inte lämna nåt kvar och det blev inget kvar heller. Hade nog inte druckit upp det ändå men för att vara på säkra sidan.

Det ger en själv rn massa insikter att vara nykter i sällskap när andra dricker. Man ser hur folk sakta förändras och man tänker på hu man själv har förändrats och hur man blir med för mycket vin i sig.
Och sen att man inte riktigt minns vad man sagt, gjort och betett sig.
Igår hade jag helt garanterat roligare nykter och hade inte ett enda sug på att dricka :)

Att dricka alkohol borde vara normalt. Hälla i sig ett cancerframjallande nervgift frivilligt, eller ja inte alltid frivilligt. Skam att vara nykterist, borde vara skam att dricka. Bra att du sakta men säkert är på väg tillbaka. Pepp pepp

Ikväll ska vi på fest och jag känner inte en enda där förutom min sambo. Skitläskigt är det.

Önskar jag vore så stark som ni är och kunde låtit bli alkoholen :-(
Jag är så imponerad av er :-)

Jag blev inte ledsen men tyckte det var smålustigt att få påpekat att jag har alkoholproblem, för det har vi ju allihop!

Vad bra att det inte gick värre än så. Jag hade nog ringt ambulans om det fanns oro för nacken.

Rusig av och i o-fyllan..! :)

Sådärja, efter kaffe på säng väntar nu en power walk i förmiddagssol. (Det går inte att säga promenad för då framgår det inte att aktiviteten är förknippad med svett, flås och hög ansiktsfärg.)

Skön lördag på er alla!

Vi hade också en hund som barn, vet precis vad du menar!! Min särbo har en tik, som blir exakt sådan när hon ser en flock fåglar på ett fält...pdf she goes, och hans hundar är annars väldigt lydiga. Min poäng är, att vi nog alla har våra personliga grindar som vi måste upptäcka och stänga snabbt om vi inte ska åka dit...

Jag tror på dig Myrkotten!

Men gud, så långt skulle jag ju tänkt själv. Såklart de måste in o hämta ut kulorna, jag tänkte mig ett litet snitt bara... Hoppas det går snabbt med läkningen. Men han bor med sin kattmamma också, om jag tolkat rätt? Ja där blir du sittande, vad gör man inte för sin bebis:)
Barnen sover här också, jag tar en kaffe innan målning.

En hel del intressant läsning på forumet. En bra länk med AA & förändrade steg. Tackade nej till att delta i möte pga att det känns mer eller mindre omöjligt att, eller tillochmed obehagligt, att prata om gud, om än i liten omfattning(Nu har jag inte varit på ngt möte, vet inte xakt hur man säger).
Så flexiblare steg låter bättre (även fast jag inte har en aning om vad jag egentligen snackar om) jag ska spana in länken en gång till, lite noggrannare.

En tanke... Varför kastrerade inte mina föräldrar den stackars hunden? ;)

Kändes jobbigt att valeria tog illa vid sig av mitt inlägg på hennes tråd, försöker skaka det av mig och har bett om ursäkt. Vi vill ju hjälpa varandra, därför är det jobbigt när någon blir ledsen när man säger fel saker. Jag får släppa det.
Vaknade ganska tidigt. Har läst och skrivit lite. Trots återfallet i veckan känner jag att jag är på rätt väg, mer stärkt i MITT beslut. Försöker för tillfället skjuta ifrån mig att jag sårat min man, vi har pratat men han kan ju inte förstå... Det kan nog bara de som har ett missbruk. Jag får fortsätta jobba på att få tillbaka tilliten, tänka att det jag gjort den senaste månaden inte var förgäves. Just nu känns det som om jag fick en insikt efter återfallet - jag hade tidigare gått och tyckt allt mer synd om mig själv för att jag knte kunde ta det där glaset rosé osv med alla andra. Jag måste byta fokus - bort från offerrollen (som jag hatar över allt annat) - se allt jag har istället. Jag håller fortfarande fast vid det jag skrev innan återfallet, att jag vill akta mig för att försöka bli bäst på att vara nykter ;vilket jag inte är), för mig innebär det att erkänna de känslor av sorg och förlust som jag känner av att säga adjö till a. Detta ska inte bli ännu en prestationstävling som resten av mitt luv tidigare varit. Jag måste hitta en mellanväg.
Jag har satt upp en mental bild som jag ska ha aktiv inom mig - vår hund vi hade när jag växte upp, när tikarna löpte i området fick han en blick i ögonen, vek on öronen och då visste man att det kvittade vad man skrek, här gällde det att stänga grinden fort som f*n, annars skulle han sticka. Lite så är det med mig och när jag får för mig att dricka på senare tid när min man inte vill det. Jag måste själv hålla koll på när jag fäller in öronen och stänga grinden omedelbart! Be om hjälp för att inte falla dit. Stor kram