Senaste kommentarerna i forumet

Just nu får det kanske vara så här, du genomgår en stor förändring och kroppen har ett enormt stresspåslag medan du kämpar. Att din mormor var ett benrangel kan vara en målbild som förhindrar dig att dricka. Du har inte skrumplever och ascites, din kropp och ditt sinne kämpar en kamp. Om du inte får det att vända, köp näringsdrycker på Apoteket för att få i dig kalorier. Ät allt du kan komma på att du är sugen på för att få kroppen på rätt köl igen. I det långa loppet kommer inte den hör viktnedgången skada dig, inte så som alkoholen gör. Finns det någon mat som inte är förknippad med vin? Hoppas du hittar något, jag tycker du är så stark och modig som tar den här kampen! Styrkekramar

Ja, a-fria drycker kan nog vara förrädiska ibland... Har testat hemma nu när jag lagade mat men då längtade jag bara efter the real deal. Tror jag ska använda det som substitut i festliga sammanhang, känns bättre än att bara dricka vatten. Har huvud/nack/ryggvärk som vägrar släppa... Vet att det är stress men hjälper inte att veta det. Har läst igen... Märker att den där rösten som finns i mitt huvud om att man nog ska kunna dricka lite sen, den som förhandlar finns hos de flesta här. Om jag är ärlig har jag dock gått på den många gånger... Jag hade inte varit här om jag inte försökt otaliga gånger. Det var som någon skrev i en tråd, först blir det ett glas eller en folköl men det är ju inte nog utan undan för undan trissas det upp, allt eskalerar... Tills det tar stopp, man inser att det inte funkar och så kör man allt ännu ett varv... T o m när jag skriver detta och på ett intellektuellt plan vet det så viskar den där rösten någonstans.... Jag fattar inte hur ni som har partners som är i ett aktivt bruk/missbruk klarar det.. Min livlina (och den jag ser som ett hinder när rösten är igång) är min man som inte ställer upp på detta. Om jag inte hade haft den spärren hade det varit så mycket svårare... Och ibland förbannar jag det, men det är den sjuka delen som talar. Jag är så oerhört glad att jag har honom.

Den här veckan känns lättare än förra. Suget kommer ibland men jag har vant mig vid det så det känns inte som ett hot just nu. Nu är det jag som hånler mot Sir Väs när han kommer. ;-)

Det största problemet är att jag inte har någon matlust och går ner i vikt i en rasande fart. Minst 2 kg på dessa 9 dagar och jag känner mig svag i kroppen. Min" träningshysteri" har inneburit att jag sprungit en runda varje dag men egentligen borde jag gå till ett gym och bygga lite muskler istället. Känner bara att jag vill ha lite endorfiner i kroppen och det får jag ju inte av att köra lägsta belastning på maskinerna på gymmet precis.

Nästan all mat är förknippad med rödvin för mig så det är därför jag inte kan äta tror jag. Samma sak med choklad, ost och sånt, det bara kryper i kroppen och jag vill inget annat än att få dricka mitt goda vin.

Jag är redan lite underviktig så jag måste få stopp på detta innan jag blir ett benrangel. Min mormor var ett riktigt benrangel och hon dog av levercirros efter ett helt liv av hejdlöst supande. Jag kommer ihåg att hon var helt gul som en kyckling och hade stor mage pga ascites av leversvikten och så de mest pinnsmala ben och armar som man kan tänka sig. Ingen rolig målbild precis.

Datorn håller på att kollapsa precis som jag,den lever sitt eget liv.....har beställt en ny....

Admi tog bort de dubblerade inläggen// Li-Lo Alkoholhjälpen

Hur fasiken ska man ta sig ur den?Har varit ensam ett par veckor och iom att vi eldar med ved så tog varmvatten slut.....försökte elda men det bara rök in som bara den.Ringde till mannen och bad honom att komma och fixa så jag får det ordnat....for och handlade och när jag kom hem så kommer han ut och for sin väg tillbaka till hemgården som han håller på att rusta upp.....inte ett ord från honom.Blir tokig.......tar mig så klart tröst i vinet.....

Jag är en person som inte så ofta går på stora fester innehållande alkohol, mitt umgänge är inte riktigt sånt. Men bara för att jag bestämt mej för att ta det lugnt med alkoholen så har det varit 3 såna fester inplanerade (en avklarad där jag drack måttligt utan problem)

Nu är det alltså två såna kvar och jag vet inte riktigt hur jag ska göra? Har ju aldig haft något problem med att dricka måttligt på tillställningar. Samtidigt är jag ju inne i en process nu, då jag inte dricker. Min tanke har hela tiden varit att dricka lite, smutta men nu vet jag inte längre? Det är ändå lockande att vara helnykter. Samtidigt vill jag inte känna mej annorlunda. Fast jag är ju annorlunda. Åååh!

Skönt ändå, att höra att värsta tröttheten går över. Just nu låter faktiskt 0-nivå lockande :)

Ja, så är det säkert: Jag har dövat så mycket stress och trötthet med alkiool att kroppen alldekes säkert har en hel del sömn att ta igen. Och ja, faktiskt, som du skriver: Även om jag är trött så känns kroppen redan lite bättre och smidigare :)

Jag var övermäktigt trött de första dagarna, om det var kopplat till mitt beslut eller vad vet jag inte, men just nu är det typ på nollnivå, jag känner mig varken supertrött, superpigg eller supermänniska. Vissa nätter sover jag bra, andra är åt hvete

tänka på eftermiddagen utan att det knyter sig i magen och jag får hjärtklappning.
Jag måste vara här och nu. Skulle jag tänka 90 dagar drabbas jag av panik.
Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte vill tillbaka till där jag är och har varit.
Jag måste framåt och just nu är det total nykterhet som gäller torsdag 9 juli kl 11.51.
Jag har inget vin hemma och jag kommer inte trigga mig med alkoholfria alternativ.
Minut för minut tar jag mig framåt. Jag är i en undersökningsfas där jag försöker ta reda på varför jag har hamnat här, på botten.
Jag tror att alla hittar sina egna strategier som funkar.

Kramar till dig Platina!

Jag gäspar dagarna i ända. MEN jag sover sååå mycket bättre! Jag tänker att kroppen kanske har en och annan sovtimme att ta igen, efter år av dålig sömnkvalitet? Och även om jag är trött på dagarna mår min kropp så väldigt mycket bättre, den känns lättare och starkare och inte alls lika seg. Mindre svullen, bättre hy, inga påsar under ögonen.

Kanske har du varit supertrött förut också, men med en flaska vin lite då och då så dämpas ju de flesta känslor och intryck... Nu när du inte har alkoholfiltret på kanske du noterar andra saker än tidigare?

Jag har använt programmet här på Alkoholhjälpen för att tänka igenom vad jag har för mål med det här. Inte för hela livet, men för ett tag framåt. När jag formulerat det - att inte dricka alkohol på 90 dagar - blev det väldigt konkret. Då behöver jag inte tänka på hur mitt resterande liv med alkohol ska se ut, bara vad jag ska försöka åstadkomma här och nu.

Det kanske skulle hjälpa dig att formulera ett mål? Vad vill du? Idag? Imorgon? Om en vecka? Om en månad? När du har tänkt klart och bestämt dig, håll dig till det och tänk inte på "sen". Det tar vi då! Nästa steg är att tänka igenom HUR du ska nå ditt mål. Vilka situationer kan stå i vägen för att du ska nå dit du vill? Vad kan du göra för att förenkla för dig själv? Är det något du behöver ändra på?

Jag formulerade saker som att inte ha vin hemma, undvika vissa miljöer nu i början, bestämma hur jag ska fira och uppmärksamma mig själv varje gång det gått en till vecka utan A, etc etc.

Som många här innan har läst och berättat är det inte så dumt att vara helt fri från alkohol ett tag för att se var man landar, hur man mår utan och verkligen ge kroppen och hjärnan en chans att återhämta sig. Men det har varit väldigt svårt för mig att faktiskt inse att jag inte kan dricka. Alls. Jag kan inte dricka "ett glas bara", det blir ALLTID flera. Huruvida jag kommer att kunna "findricka" ett glas "bara" i framtiden vet jag inte. Men eftersom mitt mål är att inte dricka alls under 90 dagar kan jag släppa den funderingen :-)

Jag är dock nyfiken på hur ni andra tänker kring när-man-kanske-kan-dricka-ett-glas-vin-eftersom-jag-mår-bra-nu-och-det-var-nog-inte-så-allvarligt-och-ett-glas-klarar-ju-alla....

Den sortens tankar slår mig i huvudet lite då och då, nämligen. Trots att jag övar på att hitta andra sätt att tänka och förhålla mig.

Kram!

Jaha, här slutar man dricka och förväntar sej pigghet som belöning men istället är jag helt utpumpad och matt, skull kunna sova hela tiden.

Fast nej, jag förstår ju att riktigt så fort går det inte. Nu är jag på 9:e dagen sen jag bestämde mej för att förändra mitt drickande och började skriva här. I och för sej fick kroppen en lite alkohol"fix" i lördags men det var så otroligt mycket mundre än vad jag brukar dricka så den registrerade det väl knappt?

Klart att jag är trött, det förstår jag ju. Hjärnan snurrar oavbrutet, kroppen fattar inte var de där 2-3 liter vinet är är, det som den brukar få till helgen.

Har bara så svårt att fatta att jag kanske drabbats av abstinens. Återigen kommer de där tankarna: Så farligt var det väl ändå inte. Att tänka på att jag druckit så att jag vant min kropp, det är svårt att förstå.

Hur är det med er? Känner ni igen tröttheten?

den bilden ska jag spara i minnet och ta fram när det känns motigt :)

Blev berörd av ditt inlägg på min tråd. Du skev att du kände dig så ensam... Ensamhet har för mig blivit en del av mitt drickande. Jag har märkt att jag drar mig undan sociala sammanhang, dels för jag vill dricka ifred och dels för att jag är rädd att det ska gå överstyr. Alkoholen blir en "vän" som finns där men som också stjäl det andra. Ångesten av drickandet förstärker ensamheten för mig genom självföraktet av att inte kunna hantera alkoholen vilket i sin tur försvagar självkänslan som i nästa steg gör att jag dricker mer.
Jag är precis i början av min resa så jag har inga goda råd eller liknande. Däremot vill jag visa att jag finns här.
Kram till dig!

jag också gått på i många år. Trott att alkoholen hjälper mej med min ångestmen det är ju bara kortsiktigt. Egentligen gör den ju ångesten så mycket värre.

Och ja, visst hjälper det att läsa och skriva här! Så bra att du har hittat hit :)

Det som fick mig att köra rattfull var inte alkoholen i sig. Nog för att den gjorde att jag hade lättare att ta ett korkat beslut, men det som hade hänt under en längre period var att jag började se alkoholen som min vardag och att vara lullig som ett normaltillstånd. Det var så en "vanlig" kväll skulle se ut. Jag kände mig också vid mina sinnes fulla bruk, trots 1,5 promille i kroppen.

Så innan själva fyllekörningen, så var det ju massor med spärrar som hade låsts upp... sedan kan det vara individuellt också hur stark den spärren är. Jag är uppvuxen på bondvischan, där man inte tagit lika hårt på olovlig körning osv, åtminstone inte förr i tiden. Det är fullt möjligt att jag av sociala faktorer hade med mig något i bagaget som "tog för lätt" på det.

Ta hjälp drycker, den finns där att få och du kommer bara att tacka dig själv om du får stopp på det i tid. Sitt där om två år och tänk tillbaka på hur det var här och nu och minns detta som något du fick stopp på i tid, innan det blev värre.

Jag känner så igen mig, jag började också förhandla med mig själv igår, var rastlös osv... Att ha forumet och veta allt man läst och skriver hoppas jag ska hjälpa mig, men inser att det blir många förhandlingar... Men jag har vunnit den första.

Dags för en ny dag. Sommarsol har du semester än? Kan ju blivit bra tillfälle att varva ner och släppa alla måsten.

Jag tänkte på det här med att när man börjar må bättre, abstinensen släpper och man tänker att man kanske inte har alkoholproblem utan kan dricka lite vin som alla andra...

Var ska man göra för att påminna sig och inte falla dit igen? Egentligen borde man ha ett foto på sig själv, bakfull, ångestfylld och sleten, uppsatt på kylskåpet. ;-)
Hoppas dagen blir bra!

Glimten i ögat och humor är inte lätt att få fram i enbart text i dialog med främmande människor, trots att jag försöker använda smileys för att understryka när det är just med glimten i ögat. Jag är författare och har ett speciellt sätt att skriva på.

Mellan allt så finns det dock en hel del allvar i det jag skriver och jag skriver hur livet känns och upplevs i mina ögon och i mina fotspår. Det är också en bra grej att reflektera över hur man själv agerar och hur man uppfattar livet kontra sin omvärld. Det är inte fel att vara annorlunda eller olik, men det kan vara väldigt nyttigt att förstå att man inte är som alla andra och jag har god insikt i hur och på vad jag är annorlunda mot för "mainstream". Jag skrev också att jag har något skruvat i huvudet, en diagnos som ännu inte är ställd.

Jag har inte kommit hit för att sabba andras sinnesnärvaro, inte minst för folk som redan befinner sig i en kamp av något slag. Får be om ursäkt om du tog illa vid dig Sattva. Önskar er en trevlig sommar och ett stort lycka till i kampen mot alkoholen. Kramar. /V

ändå är på gång med att bytlåna hjärnor av varandra, skulle jag just idag ha nytta av Vändningens tornadoegenskaper.
Kan du inte bara svänga förbi Vändningen och storma genom dammtussarna i mitt hem? Borde inte ta många sekunder :)

Jaaa! Kan du inte kloona den i ett antal exemplar som är lätta att montera in vid behov?
Vilken affärsidé! Du kan bli mångmiljonär, Vilja!

Jo, jag skaffade appen förra veckan när jag läste någon annans tips här på Forumet. Det jag hitills har dokuemnterat är mest mina svajiga tankar..... illusterat med dystra bilder på mig själv :)

Ja jäklar Valeria, det vore en oväntad semester! Jo jag har läst boken för länge sedan, har den i bokhyllan. Kanske skulle läsa om den nu :)
Alltså....i ärlighetens namn, tror jag att jag försöker skylla på mina vänner fast det handlar om mig själv och att jag just nu längtar så in i bängen efter att släppa kontrollen och ge efter... Varför? Bara för att det är semester och semester = alkohol? Jo det måste det vara, svajandet började ju när jag for hem från jobbet i fredags.
Försöker påminna mig om varför jag kom fram till att jag skulle lägga av helt, men det är som att de tankarna förlorat sin kraft. Börjar istället förhandla med mig själv om REGLER för drickande, aldrig hemma, aldrig till vardags, aldrig i närheten av mina barn, aldrig mer än tre glas per tillfälle, aldrig mer än sju glas per vecka, aldrig ensam....
Åh jag VET att det är självbedrägeri av solklaraste sorten, men så där håller min hjärna på nu.
Och då när jag inser att det är självbedrägeri tänker jag att jag kanske inte har nått min botten än. Jag kanske måste ställa till de för mig lite mer för att verkligen bli totalt övertygad om att nykterhet är den enda rätta vägen.
Hur korkad får man vara?