Senaste kommentarerna i forumet

Precis så är det, Vändningen. Jag tycker ju att det gått rätt lång tid nu, och det har varit revolutionerande veckor på ett inre plan. Men Lucas har ju ett helt annat perspektiv.

Till min stora förvåning upptäckte jag när jag googlade på olika alkoholhalter, att i Tyskland - där jag trodde de levde på starköl; att mindre än 1 % av all öl de dricker är starköl. Medans i sverige verkar det vara hälften av all öl. Alltså. Har vi i Sverige (jag har det) någon förkärlek att bälga i oss drycker med mycket alkohol? det är inte smaken, utan vännen A vi vill åt?

http://sverigesbryggerier.se/statistik/statistik-2/total-registrerad-ko…

> I Tyskland definieras starköl som ett öl med 16 % stamvörtstyrka eller högre. Det ger en alkholhalt av 5-10 viktprocent. Bland starkölen märks Bockbier, Doppelbock och Eisbock. Starkölens marknadsandel är i Tyskland mindre än en procent av all öl som säljs.[8] <

Blev lite ledsen å dina vägnar över det han sa. Gott!!

Nej, jag blev inte ledsen. Inte ens när vi pratade vidare och han sa "jag har ju varit med förr". Det har han ju. Det var en nyttig påminnelse om att snart 16 veckor är en rätt kort tidsrymd ändå.

Är mycket i en alkoholmissbrukares hjärna, men kanske inte alltid för omgivningen. Funderar på hur länge min mor hade behövt vara nykter för att jag inte skulle klassa henne som alkoholist. Ett år tror jag. Det finns så mycket där som hon skulle bli tvungen att bevisa för att jag skulle sluta titulera henne (inte verbalt) som alkoholist.

Insåg att en 1,5 liters flaska (snart slut) med ciderkaraktär - faktiskt är 500 kalorier, typ den mängd kcal jag kunde få i mig lätt en kväll av öl :-(

Känner så igen det där med pms och ägglossning. Det är också då jag är allra sugnast på att dricka. Jag kan bli så obeskrivligt nere och då känns det som att alkohol är det enda som hjälper men så är det ju naturligtvis inte, antagligen gräver man sej bara djupare och djupare ned.

Tror din man kommer hinna ikapp dig. Blev du ledsen av att han sa så eller hur tog du det?

Suget verkar envist komma varje eftermiddag? Konstigt egentligen, brukar inte ha så i veckorna. Tror det kan bero på att det är semester och varje dag liksom "ska" vara en fest.

Just när det kommer får jag panik, tänker skita i allt. Men sen inser jag att jag öppnat den här dörren och att jag kommer bli så besviken på mej själv. Då blir jag stingslig ett tag. Sen går det över men kan plötsligt komma smygande tillbaka.

Det är som jag måste ha garden uppe hela tiden. Blir så trött. Fick faktiskt lov att sova lite mitt på dagen för att jag var helt utmattad. Snälla, säj att detta går över annars orkar jag inte.

Så här snart 16 veckor in i nykterheten kunde jag inte låta bli att kolla läget med Lucas. Jag är en ordmärkare så det jag var ute efter var om han skulle uttrycka sig i stil med "ja, när du drack så..." eller om det skulle låta "ja, när du dricker så..." - vilket tempus man använder avslöjar rätt mycket om var man befinner sig nånstans i en process.

Han använder fortfarande presens.

Exakt! Det måste ju gå att skaka av sej den där jobbiga känslan, vet inte om jag hade den innan eller om den kommit med alkoholen..
Tror nog att jag alltid varit så, försökt pigga upp liksom. Vardagen ger mej ångest på något vis?

Tror att det bästa är att byta till andra typer av drycker. Tänker som etanoldrift på sockerfria/ ersättningsgodisar, där det ska vara som ett substitut, med bara en massa kemikalier i. Jag tror kroppen behöver näring, massor av näring istället.

Känner igen det där, både planeringen med mat/kalorier, men också känslan av att dricka något alkoholfritt nu och kunna dricka mycket. Med gott samvete. Enda jag är lite rädd för är väl de dryckerna som kan ha upp till 0,5% alkohol men räknas som alkoholfria. Dricker man dem lite för snabbt så är det en snapps sprit trots allt.

Jag har typ ingen ångest alls, mer än inför saker som verkligen ger mig obehag (att berätta för andra om missbruket mitt nu och rattfyllan är väl enda riktiga ångesten jag känt i år).
Även den har jag dock hanterat väldigt snabbt och i mitt fall så är det nog mitt förhållningssätt till saker och ting som gör att jag sällan upplever någon ångest.

Däremot har jag säkert en annan diagnos, inte riktigt ADHD, men något skruvat jag har ju. Jag kan göra en renovering på ett år som hade tagit en hel familj med vuxna fem år att göra och jag blir alldeles förstummad när folk säger att de bara kan få loss några timmar på en hel vecka till att göra "nytta". För min del ser jag inga som helst problem med att arbeta 40 timmar, lägga ytterligare 30 timmar på renovering och ändå ha gott om tid kvar på veckan till att vårda relationer, träna, sköta hushåll osv - ensam med allt. Hade jag haft barn hade jag bemästrat den delen ihop med precis allt annat lika bra (om det nu inte varit ett spädbarn med kolik som hade krashat nattsömnen osv).

Jag mår inte bra om jag inte har projekt, delprojekt, miniprojekt, uppdrag, todolistor, planer och mål. Tar man bort alla de bitarna blir jag som tokig. Arbetslös vill jag aldrig mer vara i mitt liv. Just nu överväger jag att gå över till en granntant och tvätta hela hennes husfasad, helt gratis. Bara för att jag stör mig på att huset är skitigt och hon är så gammal så hon knappt kan gå. Utöver mina egna todolistor, så ja, varför inte hjälpa och rädda hela världen också!?

Sedan blir jag sönderstressad och dukar under av alla todolistor, vill fly vardagen och pausa allt och hittar den pausknappen med etanolen.

Den hjärnforskaren som ska förstå min hjärna lär både få ångest och missbruk själv.

för en som barnlös låter att dansa med barnen, äta hamburgare, vara och handla med dem långt ifrån ingenting. :-) men klokt att du funderar på skriva ner varför du kommit dit du är. jag tror det kan bära dig dagar som är tuffa, mörka, stormiga eller totalt åt h..vete

Min far säger mycket dumt också... Jag har aldrig tänkt på hur rädd han själv var, och hur han tänkte, men fråga han om hans känslor... *jo glöm det*.

Angående valen man gjort i vardagen. jag brukade flera gånger i veckan skippa middan, bara för att få max ut av ölen... och dessutom undvika få i mig för många kalorier. Det gick så där...

Just nu, just idag har jag valt rätt. Sitter i solen på balkongen efter en härlig dag, och på balkongen fungerar "Pärondryck med ciderkaraktär" i princip lika bra som "riktig" päroncider - i alla fall känns smaken bra, och den läskar minst lika mycket. Jag kan dessutom dricka 1,5 liter utan att bli berusad!

Madeleine83, i ditt fall kan det nog ha varit lite olika aspeketer, men "afritt rödvin" är nog det svåraste att hitta ett som inte smakar saft. Sedan kan det ha varit så att du egentligen inte reagerade på smaken i sig, utan det var din hjärna som blev påmind om att det inte var alkohol i och signalerade att därmed var det inte gott (pucktvåa på det som etanoldrift skrev). Till sist så är ju smaken olika, så visst är det skillnad mellan olika a-fria drycker.

Nyckelpigan; härligt med ditt "äventyr" på bolaget!

Du kommer repa dig nu och som du säger börjar en ny fas istället som du kommer få behöva vara lite beredd på.
Du verkar ha fått en bra insikt och resonerar klokt, så det här kommer att gå finfint!

och jag får inget gjort men det kanske är okej.
Idag har jag dansat med barnen, ätit hamburgare, varit och handlat och i affären lät jag den lill* gå omkring och titta på allt i sitt tempo. Skönt på ett vis men jobbigt på ett annat.
Jag mår bättre idag, darrningarna känns inte lika starkt men jag känner mig oerhört tung, långsam och seg.
Jag tänker på vad jag låtit min kropp utstå. När den antagligen behövt vila har jag fyllt den med gift för att orka. Kämpat hela dagar nykter(bakis) men seg från gårdagens alkoholintag, ny påfyllning för att slippa känna trötthet. Usch!
Jag hoppas verkligen min effektivitet kommer tillbaka.
Jag känner av ett litet sug och jag antar att en ny utmaning börjar nu när jag fysiskt inte mår så dåligt.
Jag tror att det är dags för mig att skriva ner de händelser som gjorde att jag tillslut skapade ett konto här. Det kommer att bli tufft men jag vill verkligen kunna gå hit och läsa så jag inte "glömmer" varför jag inte vill dricka mer.

Plötsligt kom den där tristessen/rastlösheten över mig... Ingenting känns kul, har huvudvärk som inte släpper. Vill träffa folk utan att känna mig konstig, vill vara som alla andra. Varför ska det vara så här?! Inte sug efter alkohol i sig men situationerna man befinner sig i med det och det är väl lite samma sak. Känns skit!

Ja semester är förknippad med avkoppling och etanolen är ett medel för att få känna just avkoppling. Jag tror att det är en bidragande orsak till att svensken generellt sett gärna dricker mer på sin semester. Semestern är ju bara 4v kanske och då vill man hinna hälsa på vänner, fara med husvagnen, renovera sommarstugan, måla båten... semestern i sig kan vara en stressig tillvaro, fast man egentligen vill koppla av. Så i med lite etanol i kroppen, för då hamnar man i det avkopplade stadiet ändå.

Sedan skulle jag tro att semestern också bjuder på lite mindre förpliktelser. Många har ju kvar den spärren som jag släppte upp för länge sedan, men där man kanske faktiskt vill dricka etanol en vardag, men inte tillåter sig för att man har jobbet att tänka på dagen efter. Eller hämta på dagis. Eller andra sådana förpliktelser. Så när semestern kommer och det är mindre sådant att ta hänsyn till, så blir det fredag varje dag istället.

Så det är nog flera saker som gör att semestern i sig upplevs som lite farlig etanolmässigt. Det vi kan vara säkra på är att även denna sommar kommer att lämna efter sig en hel hög med nya alkoholberoende människor och nyblivna missbrukare när husvagnarna åter rullar hemåt och boxarna är sönderklippta och ihopvikta.

Jag har alltså pms. Det är ett fanstyg. Vid ägglossning och strax innan mens är det alltid flera dar på raken som går åt till att vara på dåligt humör, trött, grinig, ont i skallen, bekräftelsetörstande, så effing förbannad ... allt det där. Och det är vid dom här tillfällena jag skulle kunna åka dit på att dricka. Grejen är att jag inte fattar att det är pms förrän efteråt. Varenda gång blir det så; jamenvisstja, det var ju DET det berodde på. Sen käkar jag p-piller så jag har aldrig nån riktig koll på var i cykeln jag befinner mig.

Sug en hel dag i helgen, huvudvärk, försök till att "tröstdricka" i går kväll - och förstås den demolerade datormusen. Suck...

Jag har varit medlem i forumet en bara en vecka men det har redan hjälpt mej så mycket, det kommer du att märka att det gör för dej med. Mitt bästa råd: Läs, läs, läs, skriv, skriv, skriv. Släpp inte forumet :)

Mitt drickande eskalerade också i en sån där livskris och sorg, det är så lätt att hamna där.

Men nu har du tagit ett första viktigt steg. Det låter helt galet att du inte får hjälp när du drabbats av sjukdom, är i en depression och dessutom utvecklat alkoholberoende. Du ska helt klart ha hjälp nu!

jaha, världens A-sug mitt på dan en vanlig arbetsdag. (bara måste skriva av mig)..

...att man sysslar med någonting som man ser som ett " måste" relaterat till träning. Jag har tränat i hela mitt liv med allt från multisport och klättring till gym o spinning. Sedan några år nästan bara yoga. För mig har träning alltid varit glädjefyllt. Motivationen måste ju komma inifrån som jag ser det. Men kanske om man jagar resultat och ständigt ska spräcka nåt rekord etc så blir det kravfyllt?