Senaste kommentarerna i forumet

Jag har tänkt mycket kring det där att berätta. Min sambo har jag pratat med men inte sagt det där läskiga, att jag nog faktiskt är alkoholist..På ett sätt är det för att jag vill skydda honom, är rädd att skrämnas men en del av sanningen är nog också tyvärr att jag håller en liten dörr öppen. Om jag berättar hela sanningen så finns det ingen väg tillbaka. På samma sätt undviker jag att berätta för honom om tankarna på alkohol som river i mej.

Det är lite konstigt egentligen för jag har berättat om varje liten känsla jag har, för honom, sen vi träffades.

räknat så också fast tyvärr omvänt :( Typ: För den här boxen hade jag fått ett par nya löpartajts..
Men nu så! :)

Förresten, vet inte om jag skrivit det men din historia och dina kommentarer hos andra har gett mej så mycket hopp. Du visar mej att det går!
Tack!

Det är kanske det jag håller på med just nu, att komma tillbaka som en piggare, gladare människa :) Jag hoppas det.

Förra semestern var helt dränkt i vin, hade planerat att träna för ett lopp men det blev inte många pass löpta...

Heja dej som sprang idag förresten!! Konstigt att bli stolt över någon som man aldrig ens träffat kanske? Men det blir jag, stolt över dej och sjukt tacksam för att du var med och backade upp mej idag. Den här platsen alltså <3

Jag blir glad när jag läser din tråd, känns som att du är i en position där ett livslångt löfte om att avstå från alkohol verkligen skulle fungera. Att du har tagit tag i ditt drickande innan det blir destruktivt, bra gjort. När du cyklar vidare ut i grönskan vill jag att du ska veta att dina ord är lästa. Har idag gråtit när jag lyssnat på sommarprat i P1, Ninna Hemmingsson gillade jag. Fortsätt jobba så kommer du att lyckas, när du gör det skänk oss förlorade själar en tanke. Kramis myrkotten

Jag kan bara tala för mej själv: Jag vet att jag är en känslig människa med relativt lätt till ångest, så var jag även innan jag drack. Men jag vet också att ångesten blir sjuttioelva resor värre av alkohol. Jag ryser när jag tänker på all tid jag slösat bort på ångest som kommer p.g.a alkoholen, all den tiden bara för att få slappna av och vila hjärnan till helgen. Jag känner mej redan lugnare, även om jag hade ett brutalt alkoholsug idag så är det som jag fått lite mer skyddande bomull runt själen.

Jag vet också att människor med adhd/add har lättare till missbruk. Jag har länge misstänkt att jag har någon sån diagnos. Tänjte att jag ska ta tag i nykterheten först för att veta vem som döljer sej bakom den bedövade hjärnan. Sen kanske jag tar tag i ev. diagnos.

I allt Instagramscrollande så hamnade jag på en bild av Elaine Eksvärd. Hon skriver ganska tänkvärt om att använda sig av sommaren till att träna och ta hand om sig. Något som jag tycker är helt applicerbart med hur många här känner kring oket över att sluta dricka i semestertider.

" Jag älskar att nyttja semester till att komma i ännu bättre form. Förr frossade jag i onyttigheter och lyfte inte ett finger för "det är ju semester". Jag kom tillbaka till jobbet trasigare än någonsin. Nuförtiden tänker jag att semestern är ett perfekt tillfälle att ta träningen och hälsan till nästa nivå. Det är lite trixigare med två barn eftersom man är lekledare, men jag har turen att vara i en relation där vi hjälper varandra med hem, barn och träning. Min mamma hade inte haft samma möjlighet till träning. Så jag vill inte shama er som har fullt upp på semestern, bara berätta hur jag tänker och gör.❤️"

att du har en sån vän som du känner dej trygg att berätta för. Blir både rörd och skrattig av historien:-)

Vad kul att höra, heja dej!! Ska också ta ich springa imorgon och skicka dej och alla andra en tacksam tanke för att jag inte drack idag (och mej själv) :)

La mej precis och ligger här och ler, fylld av ett egendomligt lyckorus. Det är långt kvar men flrsta riktiga kampen känner jag att jag utkämpade och vann idag! Imorgon vaknar jag pigg och utan tungt huvud :)

Vad jag läst och förstått, så gör ångest att man löper klart större risk för att få alkoholproblem. Vet inte om det finns också andra mekanismer för det här, men självmedicinerandet, som Platina också nämner kommer väldigt lätt i tankarna där.

Sedan får man lätt ångest av att missbruka alkohol, även om man inte hade det förr. Och inte bara över allt man ställt till med på fyllan, utan också för att alkoholen ställer till med så mycket otyg med hjärnans kemiska processer.

Så på åtminstone två, tre olika sätt har de som dricker för mycket, mera ångest än andra.

För mig kändes det helt overkligt att någon vecka in i nykterheten ligga vaken på natten, utan ångest. Svårt att sova - jo, men helt lugn - det var något nytt för mig.

Åh, Sattva, fan vad glad jag blir över din tolkning! ♥

SL; nä, precis, sitta här och sursuga! Jag känner att för min del funkar det bra om jag plockar fram di a-fria när det verkligen ska vara guldkant.

Fint att avsluta den med att lämna över vinet till din kompis och berätta varför. En stark handling med en stark symbolik i. Jättebra gjort!
Och att hon sedan trodde det var möhippan som var på gång... Kan inte låta bli att fnissa när jag ser er framför mig :)

Kämpa på! Det är tungt och jobbigt men du kommer att klara det! Finns det någon annan du kan tala med? Innan jag hittade det här forumet pratade jag med jourhavande präst (jag är inte troende jag var bara väldigt desperat) och jag fick en hel del kloka ord på vägen som gjorde att jag fick energi till att hitta hit.

Så jäkla bra, att du reagerade på att det där beteendet till hör något destruktivt. Det händer grejer inuti oss. Och vad sjutton ska du sitta och suga på ett sunkigt låtsas vin. Köp en jävligt god juice/must/ bitter (eller vad sjutton det är som Stingo fick dille på för ett tag sen) istället, en äkta vara av något gött istället för en blek kopia av något som vi vill komma ifrån. Eller?

Fast jag glömmer ju bort att andra faktiskt tycker att vinsmaken är god så jag ska inte vara allt för hård.

Ja det är min tolkning!!!

Blir det lättare med möhippa och bröllop? Kan du tänka om som så att det kanske kan bli roligare för både dig och din kompis, om du håller dig nykter? Eftersom hon en gång är sådan att hon inte gillar att dricka mycket, så kanske ni inte behöver hälla massor i henne heller på möhippan, utan kan hitta andra sätt att ha roligt? Tror du hon skulle uppskatta det?

Nåja, hur det än är med den saken, så väldigt Strongt av dig att bära iväg med vinen och berätta! Och grattis till veckan!!

Blir lite tårig när du berättar om ditt besök hos vänninan. Genom att du delade det med henne kom ni närmare varandra. Du, genom att berätta och säga att du fått nog och hon med sina tankar om middagen och vinet etc. Känns säkert jobbig först men nu står ni starkare tillsammans det är jag övertygad om.

Sen kunde jag inte låta bli att fnissa åt att hon vägrade tro att det inte var en möhippa.

Köpte Natureos vita i dag när jag ändå skulle handla käk, flaskan har stått på kylning sen jag kom hem. Lucas gick nyss och la sig, han ska upp i ottan i morrn och jag tänkte då - i min övergivenhet i soffan - att varför inte testa ett glas? Men vad var det som hände? Jo, bara detta att hälla upp ett glas vitt en vanlig tisdag kändes smått obehagligt. Sunkigt, liksom. Satt bara och betraktade glaset ett tag. Färgen. Sen drog jag in doften. Jisses, det här luktar ju VIN! Till slut tog jag en klunk. Och det smakade nästan-vin.

Det är i och för sig ett gott betyg, Natureos vita är så naturtroget som det kan bli. Men det intressanta var min reaktion. Jag återbördades till alla gånger jag hällt upp för att sen sätta mig i soffan och ensamdricka att jag var tvungen att hälla ut det i vasken.

Ja, så gick det alldeles nyss till här hemma hos mig. :/

När jag läste att du stått emot suget så tänkte jag att jag inte kunde vara sämre så vad gjorde jag?! Jo, snörade på mig springskorna, laddade ner runkeeper (japp, hade till och med raderat den från telefonen, så länge sen var det), drog på mig lurarna och gick ut och sprang. Eller sprang och sprang. Jag körde någon form av superduperjättelugn intervallträning. Ingen tid eller hastighet att tala om men jag kom ut- och vi vet ju att den träning som räknas är den som blir av.

Träning är i alla fall kul och ännu roligare blir det med snygga träningskläder! I dag var jag därför och shoppade lite nytt i sportbutiken. Sköna kläder i härliga färger för ca 0,5 månads alkoholkonsumtion (min nya valuta). Haha vad det kändes bra :)

Jag skulle inte vilha berätta för någon om mina problem just nu. Sambon vet redan men jag vill inte prata om det än. Varför vet jag inte jag tror jag behöver bearbeta det själv först. Ett första steg för mig var att tänka det(hundra miljoner gånger) mitt andra steg blev att läsa här på forumet(i tre år). Det tredje steget blev att skriva det i en egen tråd här på forumet.
Jag tycker du är supermodig! Ibland måste man ha saker för sig själv tänker jag. En vacker dag är stunden inne och man säger det nog bara, om man vill!
Kram till dig!

Jag tror inte det har ett samband. Särskilt inte och drickandet började innan.
Som sagt, några få rapporter om subgrupper av patienter. För mig är det mer ett befästande av att allt hänger ihop i hjärnan och att det ofta kan vara svårt att säga varför en del är si och andra så. Vi är alla olika!

Däremot tror jag att många av oss som har A-problem även lider av ångest. Jag har haft ångest hela mitt vuxna liv, fick för ett par år sedan diagnosen GAD. Så mitt drickande beror mycket på att jag velat dämpa min ångest. Sen har den onda spiralen bara snurrat på.

Det där namnet har jag undrat över i 20 år. Lyckopiller.... Kanske det dummaste jag hört...

Känner du att hon kan stötta digvi ditt beslut? Blir det lättare med möhippa och bröllop nu?

Tack för era kloka inlägg! Jag har ätit antidepressiva mediciner i 15 år och har haft A - problem ännu längre så jag har svårt att se något direkt samband. Det jag tar är tabletter som innehåller serotonin, det som kallades lyckopiller i början. Ökar de suget, Platina???

Hon var inte så förvånad för hon vet ju hur jag är, både med min uppväxt och att jag dricker vin varje gång vi ses. Jag har liksom glamouriserat vindrickandet och intalat mig själv att det är normalt att ha ett vinglas i handen när man lagar mat för så är det ju på Nyhetsmorgon till och med ;-)

Läser om andra som är modiga och berättar om sina problem med a... Det är ett stort steg... När man väl erkänt och berättat kan man inte hå tillbaka... Att det tar emot att berätta visar att alkoholdjävulen fortfarande ligger på lur... Som viskar något man knappt hör... Om att inte bränna alla sina broar... Men det är ju egentligen det jag vill!!! Antar att det är en process, det var förra helgen jag bestämde mig och jag måste kamske ta ett steg i taget... Men snart är det dags. Skrämmande samtidigt som det blir en lättnad på ett sätt... Bara att skriva det får något i magen dra ihop sig... Denna olidliga ambivalens som saknar rim och reson... Det visar hur sjuk ens relation med a är.