Senaste kommentarerna i forumet

Nu är jag har igen. Det är nog tredje eller fjärde gången jag kort vändan runt. Är det ett återfall när dryckesperioderna varar längre än de nyktra? Varför lär jag mig aldrig? Gör samma sak om o om igen, och tror att den här gången kommer det gå bra att dricka normalt? Hur många gånger till innan man lär sig?
Dag 1, igen.

Jag håller med er, jag tyckte inte att a påverkat mitt liv och mina relationer men inser att jag också på många sätt valt vänner och aktiviteter med alkohol i bakhuvudet. Innan tänkte jag att jag inte kunde välja bort a eftersom då kunde jag inte göra det eller det... Men för första gången någonsin har jag vänt på det och tänker att i så fall måste jag kanske ändra sakerna i mitt liv istället för tvärtom.

Jag får se hur det blir för mig, kanske är det så att det leder till besvikelse eftersom man inte får någon berusning, hoppas dock att det ska kännas lite mer festligt än bubbelvatten (gillar inte läsk så mycket och definitivt inte till mat).

Men efter 7 dagar så går det lite upp och ner, suget finns kvar där och lurar men jag känner mig inte darrig/orolig i kroppen just nu iallafall.
Hur som helst, abstinens går alltid över och man mår bättre efteråt. :-)

Dagen har bestått av att kroppen känns darrig på nåt vis. Inte så jag skakar så det syns inne i kroppen. Kände det redan i natt. Vågar inte googla på abstinens men förstår ju att det är fysisk abstinens såklart...
I förmiddags kom tankar som att jag inte ville gå ut, tänk om grannarna vet, tänk om det syns på mig hur jag mår, tänk om jag möter någon?
Inbillade mig att det kanske var mitt fel att det flög måsar här utanför, tänk om jag ställde sopor någonstans på tomten i fredags natt och inte kommer i håg det. Ghaaa sluta nu fick jag säga till mig själv. Ingen märkte nåt i fredagsnatt, inte ens sambon som låg och sov nykter i sin säng.
Skulle nu någon märkt nåt så låt det vara så då! Jag får väl kapitulera där också och erkänna att jag har problem och att jag har tagit tag i dom.
Hur länge håller detta på? Fjärde dagen nu när släpper det någon som vet?

Jag har inte tyckt att jag ändrat mitt liv så mycket för att jag dricker men det har jag ju. Jag har hållt människor på avstånd, hoppat över inbjudningar på helger eftersom det är min vindrickartid. Nästan blivit sur för att de inkräktar och inte bara låter mej vara!

Heja dig som klarat av en hel vecka! Som du säger så mår man väldigt mycket bättre när man inte dricker. Vi ska också på grillfest på lördag och det oroar mig litet. Men jag ska köra hem på kvällen. Det är en bra ursäkt att avstå. Vi klarar det här! Låt oss stötta varandra. Men du har rätt att det gäller att inta slappna av. Det är så lätt att plötsligt sitta där med ett glas i handen.

Ha en riktigt bra dag!

Vad har jag lagt åt sidan till förmån för A? Hm....inte så lätt att svara på. Jag har säkert valt relationer - både vänner och kärleksrelationer - efter att de ska passa ihop med mitt alkoholbruk. Åh, nu kom jag på att jag faktiskt aktivt valt bort en vän för att hon var väldigt mycket anti-alkohol! Hon var också sådan att hon kunde komma och hälsa på spontant vid alla möjliga tider på dygnet om hon såg att det lyste. Det hände därför att jag satt hemma i mörkret och drack för att hon inte skulle se att jag var hemma. Så pinsamt...
Minns hur skönt jag tyckte det var när hon flyttade till en annan stad även om jag egentligen gillade henne.
Jag har säkert också hållit många andra människor på avstånd för att skydda mitt alkoholmissbruk. Jo, så är det. Jag har blivit en väldigt sluten människa, med nästan bara ytliga relationer på grund av att jag i så många år haft detta monster att dölja. Inte ens min särbo har fått komma så nära att han kunnat avslöja mig. Även honom håller jag på avstånd. Jag brukar alltid säga att ingen av oss vill flytta ihop när folk frågar varför vi fortfarande lever som särbo, men i själva verket är det nog mest jag som styrt det dit. Så alltså svaret på vad jag har valt bort är de riktigt nära relationerna! Den stora förändring jag behöver göra är att öppna mig och släppa in folk innanför mitt skal, både fysiskt och mentalt. Sluta gömma och smyga, sluta dra mig undan, våga visa sårbarhet. Det är en stor förändring och jag vet inte var jag ska börja, men det känns bra att jag nu i alla fall formulerat det för mig själv. Och så tror jag att jag ska ta kontakt med anti-alkohol kompisen igen :)

Jag vet inte? Det är som om den här veckan gått så himla lätt, har förvisso druckit lite men inte på långa vägar så mycket som jag brukar. Blev därför golvad av suget. En bekant situation där jag brukar dricka, där jag inte kommer att dricka och allt känns så deppigt och tomt.

En del blir triggade bara av smaker som påminner.. och får sug.. Har en bekant som försökte bryta sitt sockerberoende, med att byta ut sina sötsaker mot sådant med sötningsmedel.. Och hon upplevde till slut att det stjälpte mer än det hjälpte.
Tänker att det kan vara samma sak med alkoholsvaga ( typ 0,5% öl) och det man kallar "alkoholfritt" vin.. Ibland är det ju smaken som triggar igång belöningssystemet och sedan blir man besviken när "effekten" uteblir..?

Själv vet jag inte om vågar prova a-fritt vin igen, jag gjorde det igår och fick världens abstinens efter riktigt vin. Jag köpte iofs min på Ica, kanske finns bättre sorter på systemet?

Ingen ide att prata med min partner,får bara höra att jag är en idiot!Funderar,ältar,tänker,vad är meningen med livet?Måste försöka kravla upp från detta djupa ,mörka.

Ja, den första veckan har gått fint! Men nu börjar en tung vecka med en grillkväll och ett restaurangbesök med provsmakning. Grillkvällen kan jag nog klara mig ifrån men restaurangbesöket blir värre - jag kan inte boka av heller eftersom det varit inbokat så länge. Jag får helt enkelt ge mig fan på att jag ska klara det. Min käre sambo försökte diskutera vilket vin vi skulle ta med på grillkvällen och han muttrade bara när jag sa att det blir alkoholfri cider för min del. Jag har inte sovit så här gott på säkert tjugo år så jag vill inte trilla tillbaka i ångesten. Känner inte ens ångest när jag vaknar - det har jag annars gjort under många många år. Det här känns så djävla rätt så nu måste jag stålsätta mig för jag inser att den första veckan var för lätt - nu kommer det jobbiga.

vilket bra inlägg jag gjorde sist;) hur som helst, jag rekommenderar starkt dagens sommarpratare Kjell Enhager, föreläsare, ledarskapskonsult etc. Intressant om att förändra beteende & lyckas.

Åkte till systemet för första gången för att köpa a-fritt. Kände mig konstigt upprymd innan, valde flera olika sorter. För första gången någonsin hade de vita (!) påsar på systemet, kan det bli mer symboliskt?! Tjejen i kassan kommenterade att "här var det nästan bara a-fritt (det var helt)", jag svarade att det läskade lika bra och hon höll med. Ute i bilen fick jag tårar i ögonen, kändes som ett stort steg, en lättnad och tacksamhet mot alla hör som stöttar!

Jag känner precis igen att man försöker intala sig själv att man inte har så stora alkoholproblem, det finns dom som är värre, några glas i avslappnande syfte är ju normalt, jag är värd det efter allt slit.

Men det du skrev om antidepp tabletter helt oregelbundet tillsammans med stora mängder vin, det där är ju inte bra!

Tänk vad mycket bättre du kommer må när du varit nykter och tagit dina tabletter regelbundet ett tag. Jag tror att du kommer uppleva livet på ett helt annat sätt. Håll ut och undvik bara det första glaset!

Vilja, jag störde mig på att det tog sådan tid att få ut det sista, så att klippa upp övre hörnet och vända påsen upp och ner gjorde att jag fick ut det mesta direkt. Vill ju inte slösa dyrbar tid på att fippla med en påse när man kan dricka istället ;)

Här är det ingen som rynkar på näsan eller ens blir förvånad över det du skriver. Välkommen till klubben är det väl snarare...

Det är inte att du unnat dig att slappna av i soffan med ett par glas vin. Att unna dig att slappna av är en sak, men det behöver man inte vinet för. Däremot är det fantastiskt skönt att göra något fysiskt, typ träna eller åtminstone promenera. Det är inte det första kroppen tänker på när man kommer hem från en tjänsteresa, men gör man det först så är det lättare att sätta sig i soffan sedan och känna att man unnade sig det bästa kroppen kunde få en dag som denna.

Ok, jag har ljugit för er. Det är inte så att jag alltid bara har druckit på helgerna. Jag reser rätt mycket och när jag äntligen kommit hem, vilken veckodag det än må vara, så har jag unnat mej att slappna av i soffan med några (många glas vin).

Idag är en sån dag när jag åker hem. Tankarna finns där: Jag har ju både klarat att dricka måttligt, hålla uppe en fredag. Jag har bara druckit 3,5 glas vin den här veckan. Så lätt kan det inte gå om man har problem väl?

Men stopp, STOPP! Om jag inte har några problem, hur kan det då kännas som livet är helt tomt och tråkigt om jag inte får mitt vinnär jag kommer hem.

Jag HAR problem. Jag ska inte dricka något vin idag!!

Ja, herregud! Insikterna kommer verkligen nu! Hur jag hållit på, hur jag kunnat skada mej själv. Har inte fattat det alls tydligen, tänkt att bara jag tar bort medicinen så är det ingen fara...

Jag tycker det är skämmigt att stå och slänga glasflaskor i sådana där bingar. Ser ju ut som jag är värsta alkisen. Mycket smidigare med boxar. Givetvis tar man ur påsen ur boxen och klipper upp påsen så man får ur sista dropparna, sedan är det bara att vika kartongen. Ryms rätt många kartonger i en sådan där pappkasse från Ica, ehummrrmmmmm *harkel*

Vad gäller antidepressiva där, så ja, jag kan faktiskt inte säga emot dig om att det inte var så bra... vi får vara glada över att det har gått så bra som det har gått ändå för dig, men det kan faktiskt slå slint i huvudet totalt annars. Just det där ska man inte experimentera med eller leka med överlag, utan att vifta för mycket med moralpinnen. Krashar signalsubstanserna så kan man få riktigt tråkiga psykiska reaktioner...

Sedan vad många inte tänker på, även de som mixtrar och försöker växla mellan alkohol/antabus, är halveringstiderna. Likaså att läkemedel som kommer ut i blodet t.ex. kan passera levern flera gånger, långt efteråt att man ätit själva medicinen. Jag är rentav lite nojig med läkemedel som innehåller paracetamol osv, då jag varit bakis har jag hellre försökt rida ut huvudvärken med att dricka vatten och vila än att ta tabletter då lever och njurar redan varit intoxikerade.

Det sköna med insikt är dock att från den kan man dra lärdom och erfarenhet och bli vis och klok som en Gandalf :)

Tack för den LenaNyman, nu ser jag steglitsan framför mig på jobbet idag; "MANUEL!!!!" :D

Jag tror det är mycket så att för oss där A har fått en kanske lite större del av livet än vad man egentligen insåg då man var mitt uppe i det, så blir ett plötsligt avbrott som ett stort svart hål. Ett tomrum. Det i sig kanske kan leda till att man känner en tristess. Åtminstone jag känner igen känslan från när jag var barn och plötsligt satt där och var gråtfärdig över att jag inte hade "något att göra". Mamma kom och undrade vad som stod på. "Har ju inget att göra" brölade jag. Sittandes på ett golv i ett rum FULLT med leksaker. Lego, Playmobil, bilbana, radiostyrda bilar, pistoler. Det var verkligen inte brist på roliga saker att göra. Något fick mig bara att inte ha lust att göra något som jag egentligen tyckte var skoj.

Lite så känner jag nu efter att jag sparkade ut åtminstone delvis av A ur mitt liv. Det är dels ett tomrum där, dels känns "allt annat" lite tråkigt och omotiverat, trots att jag har massor med härliga saker att göra.

Det är kanske ingen dum idé att faktiskt se sig om efter en ny hobby. Jag tittade häromdagen på en pistolskytteklubb, men kom på att rattfyllan knappast är en fördel för att ansöka om vapentillstånd. Jag ska dock kolla om jag kan få tillstånd att skjuta i själva klubben, utan att själv få vapenlicens. Bara en grej jag skulle vilja prova på och varför inte nu när jag plötsligt har fått loss massor med fritid, som jag annars hade lagt på att vara lullig?

Jag vill lära mig mer om trädgård och växter, jag vill ta dykcert, jag vill hälsa på ett par släktingar lite oftare och jag vill ringa ett par vänner lite oftare. Saker som A fick mig att lägga åt sidan. Vad fick A dig att lägga åt sidan?

med kosten påverkar mer än man tror. Jag blir t.ex. mer sugen på alkohol vid lågt blodsocker.
Skål! :)

Begravningar är aldrig roliga, även om det kan vara en fin ceremoni i sig. Det är som ett slags bevis på hur skört livet är och som en påminnelse om att ta vara på det man har idag. Ingen vet vad som väntar imorgon, om det ens blir en morgondag.

Kram till dig kvaddis