Senaste kommentarerna i forumet

Det har går bra så länge jag arbetar, var i väg med barnen en vecka på läger och då är det ju inga problem. Kändes skönt. Nu har vi semester och då är det svårare, ja nästan omöjligt. Jag klarar inte det men det får bli nya tag när semestern är över om 3 veckor. Fast jag har inte blivit full och inte vaknat trött eller så. Tar det lugnare än tidigare semestrar, det finns liksom hela tiden i mitt bakhuvud...

Nej, jag håller med dig LenaNyman, forumet är en enorm hjälp! Vad kul att du tänkte på mig (det "roliga" är att när jag valde namn så tog jag bara något i panik, ville registrera mig direkt och inte få kalla fötter). Bra jobbat med så många nyktra dagar! Idag blir ytterligare en för mig!

Jag tror faktiskt inte att jag hade fixat att hålla mig nykter sen 22 mars om det inte hade varit för forumet. Det påverkar mig jättemycket att hänga här. Bara som ett exempel; du har ju inte haft din tråd så länge. Ändå tänkte jag på att vi har en nyckelpiga här bland oss när jag fick syn på en livs levande nyckelpiga i trädgården i helgen som var. Den var svart med gula små prickar. :)

Blåbären mognar, flädern blommar och broccolin växer.
Mitt i detta grönskande och växande stundar årets andra begravning.
Svårt att förstå att döden knackar på mitt i den blomstertid. Svårt att förstå att någon man älskat och delat glädje och sorg med plötsligt inte finns längre.

Ja den där verkligheten möter nog alla på olika sätt. Jag hoppas o tror verkligen att du klarar dig!!!!

Har läst på andras trådar och det gör en bara mer besluten, man märker att de tankar och förhandlingar som man haft med sig själv delas av alla här. Det gör det svårare att blunda, svårare att intala sig själv att man är "som andra" och kan ta ett glas i solen... Har sagt till min bror att vi tar "poolhänger" lite senare, laddar mentalt för resan som blir på lördag, ska åka till systemet och handla lite a-fria alternativ, se vad som är gott. Någon skrev om drömmar, jag har haft massor den här veckan, alla handlar om att jag misslyckas eller inte hinner på olika sätt... Mycket som pågår undermedvetet, antar jag. Tack för allt stöd här inifrån, ger så mycket när man går in och ser att någon skrivit på ens tråd! Kram

Det är aldrig för sent att sluta, för att man gör det för sig själv.. Det är ju inte förän man kommer en bit in i "nykterheten" som man märker hur skruvade ens alkoholtankar varit..
Ja, jag har också varit där, men är numera helt nykter sedan ett halvår. Min man är alkoholist och jag är på sätt och vis fortfarande medberoende..
Jag retade mig på att han drack varje dag (på söndagarna var det iofs lättöl och folköl) och gör det fortfarande..
Jag insåg att mitt eget mönster började likna hans i alltför stor grad och började med att ändra det jag kunde, dvs mig själv..
Nu efteråt konstaterar jag att jag också generaliserade vårt/mitt drickande.. Herregud ett glas vin (som skam till sägandes kunde bli en hel flaska) var väl inte så farligt, när det var sommar och man var ledig..
Vi började dricka allt tidigare på dan.. ofta redan vid lunch.. Vi började tacka nej till olika inbjudningar av det spontana slaget, helt enkelt för att vi antingen inte var nyktra nog att köra, eller så var vi mer sugna på att dricka..
Det blev "den kokta grodans princip"...

Vaknade upp med ett helt annat lugn idag. Vad mitt temperament beror på kan nog diskuteras till leda. Men delivs beror det nog på att jag ätit så jäkla mycket skräp och skit senaste tiden. Sagt och gjort så har jag nu satt mig på kvarterets juicebar och har beställt mig en grön drink med en massa nyttigheter. Måste bli bättre på att få i mig mina vitaminer.

Så, skål då!

Haha, nä, jag ska inte det.

Det där med löpning är ju annars lurigt, ibland så kan man ju ha lååååånga perioder då man lunkar på i samma takt eller t.o.m långsammare men så lossnar det plötsligt. Nöt på :-)

Kul förresten, att hitta så många här som tränar. Jag har känt mej helt ensam i min värld med mitt problem. Men när man tänker på det så kanske det inte är så ovanligt? Både alkohol och träning handlar ju mycket om kicksökeri även om träning gör det på ett positivt sätt.

Styrkekram till dig också :)

Vad ni är gulliga och kloka!
Jag har läst era trådar och ni är så starka som orkar peppa och stötta i era kommentarer.
Kramar till er!
Jag är också glad över att jag vågade mig hit till slut.

Det här med att ta en kvart, timme och dag i taget är jag helt inne på. Jag klarar inte av att tänka på morgondagen eller helgen eller semesterresan som stundar. Egentligen borde jag ändra min rubrik på tråden till att "Jag har kapitulerat" för det är nog egentligen det jag har gjort. Kapitulerat, erkänner att jag är alkoholist eller har grava alkoholproblem i allafall. Samtidigt känner jag mig beslutsam i att jag har druckit färdigt. Jag är klar liksom, det kan inte fortsätta så här. Men jag vet inte hur det kommer kännas eller hur jag kommer må.
Att sluta nu på sommaren och under semestern är just för jag vet inte hur den här sommaren skulle sluta annars.
Jag har ju hittills lyckats hålla skenet uppe och orkat med vardag och jobb men det är en kamp. Kamp mot skuld, kamp mot trötthet, kamp mot sug, kamp att hålla ihop, kamp för att hålla uppe fasaden, kamp för att inte barnen ska bli drabbade eller bli oroliga. Den senaste tiden har jag förlorat den kampen och fasaden börjar vittra sönder och jag släpper på principer som jag lyckats att hålla fast vid tidigare. Allt blir bara värre och värre liksom. Från att i ungdomen festat mycket och alltid oftast blivit fullast till fredagsvin,till fredag och lördagsvin,till onsd, fred, lörd och som nu vilken dag som helst och flera dagar i rad.
Om någon är inne och läser min tråd nu så som jag gjorde i tre års tid så vill jag bara säga stoppa i tid för Guds skull. Jag kände en problematik med fredagsvinetför tre år sedan idag är jag här. Det kanske inte blir så för alla men ändå. Så farligt är det ju inte och dricka vin på fredagen, det gör ju alla... Fast jag läste om och om igen på olika trådar här att det var just så det började för många.
Vad gäller sambon så har han naturligtvis märkt mitt problem och vid ett flertal tillfällen uttryckt att han hatar när hanmärker att det blir förmycket. Jag sluddrar, vinglar eller blir konstig. Många myskvällar när barnen somnat slutar naturligtvis med att jag blir för onykter eller inte kan få nog av vinet. Dagen efter är jag seg men biter ihop för att inte förstöra mer. Jag har varit öppen med att jag har problem, att jag har svårt att sluta, jag ska inte dricka när jag har pms, när jag är stressad, trött eller bla bla
Han är lugn, dömer inte men hans tystnad och blickar talar för sig. Han älskar mig men han vill inte att det ska vara så här det vet jag. Han har inget problem med alkohol kan dricka två öl och sen är det bra... Han kommer märka att jag inte dricker om vi kommer prata om det får tiden utvisa.
En sak jag ser framemot med att inte dricka är att se på relationer och livet nyktert eller hur jag ska säga. Nyktert och samtidigt inte vara gravid eller amma för då har jag inte druckit. Vad har alkoholen åsamkat för problem och vilka problem eller känslor finns utan alkoholen. Just nu vet jag inte...
Gud vilket långt inlägg det blev. Skönt att skriva av sig här, att få ur sig saker som finns inne i huvudet.

Så skönt att slippa känna sej som en bluff, dit vill jag också! :-)

Det där att effekten av träningen kvarstår för min del är väl en sanning med modifikation. Senaste året har jag gått upp över 10 kilo och springer mycket långsammare. Det var nog mycket det som skrämde mej, att jag kände att jag förföll, struntade i träningen.

Ja, boxar, så himla dumt. Egentligen inget som borde få finnas då Systembolaget inte får främja drickandet. Just boxar, kan jag säja, har främjat och eskalerat mitt drickande oerhört.

Insikterna dyker upp en efter en.. Det är saker som jag fattat innan men ändå inte förstått vidden av.

Så här är det: Jag har ätit antidepressiva för min ångest i många år nu. På senaste tuden (senaste åren) har jag inte tyckt att de hjälpt mej som de borde. Grejen är bara att jag VARJE helg har hoppat tabletterna. Någobstans har jag läst att de har viss leverpåverkan samt att man kan snedtända om man tar dem tillsammans med alkohol. Så klart vill jag inte skada min lever (hahahaha) så jag har helt sonika hoppat över dem fredag, lördag, söndag.

Detta är tabletter som kräver sin regelbundenhet, annars utsätter man ju bara hjärnan för en kemisk berg och dalbana som jag dessutom spätt på med alkohol...

Denna vecka, sedan jag började skriva här är första veckan jag tagit tabletterna som jag ska hela veckan, känner mej redan lite lugnare i själen.

Hur har jag inte kunnat se???

En vecka ÄR fantastiskt, du är jätteduktig, en inspiration! Det hjälper mej jättemycket att läsa om hur du klarar abstinensen, att det faktiskt går över. Tack!

Just nu är motivationen väldrigt låg. Barnen är på egna äventyr större delen av sommaren och det jag själv planerat att göra denna semester känns inte alls kul just nu. Pliktfyllda släktbesök och en resa som inte heller lockar eftersom det jag mest ser framför mig är två veckors kamp mot alkoholsug!
Om jag ger efter och dricker, skulle det bli det roligare då? Det är en jättejobbig fråga att tänka på, för det jag inser är att det inte skulle bli roligare, men att jag kanske lättare skulle uthärda känslan av tristess. Nykterheten avslöjar tristessen i mitt liv, så är det. Jag får ångest av att tänka på det, att jag behöver göra förändringar på fler områden än det som handlar om alkohol. Det är nästan som att jag behöver hitta en ny mening med mitt liv. Och det ger mig panik! För hur ska jag hitta den? Hur hittar man en ny mening med sitt liv vid min ålder? Hur ska jag hinna, var ska jag börja?
Med dessa små livsgrubblerier inleder jag nu min andra semesterdag. Och regnar gör det visst också.

Tummen upp för din vecka! Men gå tillbaka till det här du nyss skrev, och läs det ur någon annans perspektiv, så förstår du att du har all rätt vara stolt över det du uppnått!

:-)

Åh vad bra, vill ju inte riskera att vi blir våldsamma sonen och jag :-)

Idag har jag varit nykter i en vecka. "Dumhuvud det är inget att vara stolt över, det klarar ju alla andra utan att ens tänka på det." Jag har alltid så taskiga tankar till mig själv men när jag läser här inne om någon annan som är i en liknande situation så tänker jag bara positivt om dem.

Idag ska jag åka hem till min bästa kompis, ge henne mina finaste vinflaskor och berätta att jag har slutat. Hon är en sån som får huvudvärk om hon dricker mer än ett glas vin, perfekt att dela en flaska vin med har jag alltid tyckt ;-)

Välkommen hit, jag har bara varit med en dryg vecka men det ger ett enormt stöd! Vad bra att du tagit ditt beslut och vad starkt att du gjort det inför sommaren! Jag känner även att det är så svårt nu, när allt kretsar runt alkohol och man blir så avundsjuk på alla som kan dricka... Samtidigt ställs ju allt på sin spets just då och din självbevarelsedrift drog i bromsen just pga av ovabstående. Längst in visste du nog hur sommaren skulle bli, att det skulle leda till en ännu ondare spiral. Istället för att lägga den ångesten till allt kan du nu använda ledigheten till att hitta en annan väg! Drömmarna känner jag igen, mina handlar hela tiden om at tappa kontrollen på olika sätt och att misslyckas. Bra jobbat och en stor styrkekram!

Bra jobbat! Bara fortsätt, en dag i taget! Kram

Äsch, förvrängd och förvrängd. Men säg ... oförlöst livslust? Ja! Så säger vi.

Hahaha, oh dear lord..! John Cleese, liksom. Puss på dig, SL! Och ja, inkompetens är det absolut mest allergiframkallande som finns!

Nej, varken rep eller alkohol är någon bra idé. Däremot fick du ett bra råd av "Vändningen" att försöka prata med din partner. Eller kanske någon annan som du litar på. Det går alltid att förändra en situation - när livet känns som mest hopplöst finns det alltid en möjlighet till förändring. Fortsätt skriv här - det är ett första steg mot något nytt som kan ta dig ur den situation du inte vill befinna dig i. Kram Annapannasanna

Nej, varken rep eller alkohol är någon bra idé. Däremot fick du ett bra råd av "Vändningen" att försöka prata med din partner. Eller kanske någon annan som du litar på. Det går alltid att förändra en situation - när livet känns som mest hopplöst finns det alltid en möjlighet till förändring. Fortsätt skriv här - det är ett första steg mot något nytt som kan ta dig ur den situation du inte vill befinna dig i. Kram Annapannasanna

Wow vilket bra och roligt beslut! Min nu nästan vuxne son har hållit på med kampsport sedan han var liten och han har inte utvecklat några som helst våldstendenser - tvärtom! - så du behöver inte oroa dig. Det kommer att bli superbra även för dig :)

Grattis! Du är där, på väg, i gång, allt det där! Tisdagskramar i massor till dig!