skrev Annabell i Kom igen nu!

Varafrisk ❤️, jag tänker på den pizzan som Se klart brukar snacka om… Hur ska den ätas och var börja? Hela ska ner förr eller senare. Man måste börja knapra. Den här gången tänker jag inledningsvis i slice:ar. Jag behöver ta mig över och förbi det värsta hjärn-läget - det då jag kollrar bort mig själv och slänger mig i gropen hela tiden. Till lite lite stadigare mark. En tiodagars-slice är tunn, men sen tar jag en till. En dag i taget är strategin som gäller (att planera för, att stå ut i och att veta ”oavsett vad - idag nej!”), men för mig hjälper det att i tanken också ”låsa” en liten period i taget framför mig. Göra en kalender med 1-10. Bara följa det som står i kalendern. Säga till ”sitt folk” precis som det är. Äta en vitamin varje morgon (som man låtsas är som antabus - ”har du ätit vitaminen så vet du vad som gäller”). Jag blir lite lite tryggare när jag bestämmer så: ”en hel liten slice med en dag i taget ska ner nu först - oavsett vad”. Inte bara ”idag, vi får se imorrn”. Men det är inte alls säkert att det funkar så för alla! Jag tror på det just nu för mig bara! 😊.

Tack fina majken_r 💕. Känns som att du är väldigt bra på att hålla dig från markerna ✨🤗. Jag har gått i samtalsterapi ett par omgångar, men då kopplat lite mer till bearbetning/hantering av specifika skeenden i livet… Jag tänker att det skulle vara meningsfullt för mig att göra det igen - men då måste jag vara nykter (om jag nu inte söker specifikt för att jag just inte är det)! Annars vet man ju aldrig vad som är vad så att säga 😄. ❤️

”Truten” är ett beteende Vår2022💛, som handlar om att fladdra runt och tjattra och babbla (som ett sätt att undvika att tänka vettigt) och plötsligt ringa folk från bilen och säga ”alltså tänk om vi köper lite bubbel…etc”. Så man kan hålla truten 🦤🤛🏼, men fortfarande prata! Och skriva! 🥰❤️

Se klart ❤️, ja… Det har jag aldrig tänkt på… Ett liv som innehåller så mycket så mycket som den som är skör är så rädd om. Så sårbart och svårt… Men också fint, och hur skulle man annars ha gjort…❤️❤️❤️

Rehacer - tar rygg på dig nu 🥰🤗✨!

Kram 🦆💕.


skrev Sisyfos i Kom igen nu!

Jag har ju hängt här rätt länge och jag säger som de andra. Skam och pinsamt hör inte hemma här. Pinsamt kanske ändå för det är svårt att förstå själv varför man hamnar i ett hål och det är såklart pinsamt - för vi är ju kapabla, välfungerande individer i många andra sammanhang. Tidigare om åren har forumet mer innehållit just de berättelserna. Jag var själv alltid tvungen att låta det gå några dagar innan jag skrev för att få lite distans, men det har funnits folk härinne som berättat väldigt öppet och direkt om sina tillkortakommanden. Jag har lärt mig och fått syn på så mycket genom andras berättelser om sin ickeperfektion. Jag tycker att det är bra att man skriver då. För det ger en insikt i vad det är som händer.
Jag tror att vi som medicinerar med alkoholen behöver analysera vad som händer precis som du gör nu.
Punkt 1-4. Ja, man låter inte som världens smartaste kanske när man mot bättre vetande dricker, men det finns en anledning.
Punkt 2 i din lista är jag intresserad av.
Jag var på en föreläsning som handlade om att skapa vanor. Föreläsaren beskrev ett vanligt beteende som jag såväl känner igen mig i. ”Allt på en gång.” Att sluta dricka och få en kick av det, börja planera och göra allt kul som man tänkt. Jag läser in lite sånt i din punkt 2. ”Skapar en intensifierad rörighet i det praktiska livet som jag sedan själv springer runt och släcker bränder i.”
Sen tar orken slut och då är det lätt att återgå till gamla (o)vanor (mediciner). För mig har nykterheten varit en process där jag har behövt se över livet, val etc. Du skriver att du fixar ”allt” och jag tänker att det faktiskt är snäppet svårare att leva som man vet att man borde när man faktiskt är motorn, sambandscentralen och visionären (allt i ett). Jag återvänder fortfarande till gamla beteendemönster. Nu ser jag dem klarare och kan oftast bromsa innan. Jag har förbannat insikten om att min medicin inte fungerar. För det finns ingen annan Quick fix. Du skriver att du dricker för att du vill bli glad. Jag tänker att det finns en ”här och nu”-känsla i det. När livet är fullt av målstolpar, ”bara nästa stolpe också” så är det svårt att vara glad. Man är liksom hela tiden någon annanstans i tanken.
Jag tror att man lär sig av varje fall i den där gropen, t.ex. var kanterna runt är inststabila så att man rutschar ner. Du kommer att greja det här AnnaBell. Du har samlat ett stort antal nyktra dagar. Det är de man måste minnas när det känns hopplöst.


skrev aldro i jag är livrädd

hände ju i helgen igen fast 2 dagar. dock svagare drycker än ja brukar dricka. samma skit igen men mår bättre snabbare för ej lika många dagar. svullnad tillbaka o allt de där otrevliga. oro o allt som vanligt. har fört alkoholkalendern här och ser ett ganska tydligt mönster. verkar vara speciella datum. ofasts slutet av en månad vi lön o i början. har dock sagt ja till ett jobb nu som kräver all min kraft o uppmärksamhet. inte ens säker på om ja kmr klara trycket på de jobbet men är beredd att testa. är väldigt mån om mitt jobb och när de är höga krav på mig, har ja i dom perioderna kunnat hålla mig borta lättare från A. jobbet ja har nu så började jag dricka igen ungefär vid den tidpunkten jag började bli bekväm o få självförtroende. o inte kände press överhuvudtaget. för ja hade vant mig. alla arbetsuppgifter hade blivit enkla liksom med tiden. tror de är bra för mig och byta ställe. erbjudandet var skyhögt också så de kommer förändra hela livet. kommer inte bo ensam längre och kan bo med mitt barn o tjej. jag tror inte de är bra för mig o bo ensam alls. för mycket frihet och får mej o dra ner o dricka. aja de är bra iaf de va färre dagar denna gång. men me nya jobbet måste ja verkligen ha fet fokus… stort företag. game changer totalt… trött på mej själv men ska försöka tro på mej denna gång. gör en stor förändring här och de här jobbet skulle ja inte vilja mista. vill utvecklas. hoppas ja inte är döende bara. men så känns de såna här dagar.


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Nej…det blev inte vad jag önskade 😪
Å jag tänker för mig handlar det vare sig om ska, måste, hoppas, försöka…eller planering…utan göra. Just nu känns det precis som @annabell skrev…pinsamt …dumt…ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga…men kanske är det bäst att inte skriva förrän jag lyckas för det här känns bara så jobbigt…..

Kram💕


skrev Rehacer i 10 fria dagar

@Qwer1
Heja! 🙌
Man klarar så mycket mer än man tror om man verkligen ger sig den på det! 💪


skrev Varafrisk i Kom igen nu!

@Annabell Vill inte verka knasig men hur tänker du med tio dagar men enligt en dag i taget principen? I mina öron känns det mer kravfyllt än en dag i taget?

Oavsett vad så heja på dig!

Kram🥰


skrev Rehacer i Kom igen nu!

@Annabell
Tack för att Du tittade in till mig. Som jag sa där så kommer vi komma tillbaka till de starka lejon vi var när vi väl bestämt oss. Vi kan om vi vill och ger oss in i det helhjärtat! ❤️
Vi tar följe, jag tror på Dig. Jag tror på oss.
Kram 🤗


skrev Rehacer i Dricker varje dag, vill sluta

@Annabell
Idag har jag fläskat på mig, huden är inte alls lika tunn & tårarna lika nära. Jag har fått energi bl a genom att en god vän varit här ikväll och hjälpt mig få upp en taklampa jag köpt. Fick skratta, prata om det höga och det djupa i livet. Fina samtal ger så mycket!
Å nog stämmer det att jag (du) var med i balans när alkoholen var en icke-fråga. Då när vi visste vad vi pysslade med och var starka som lejon. Jag avstår ju nu och det går väl bra, men suget finns där ofta. Var så nära att åka in på bolaget idag efter jobbet men hejdade mig.
Vi kommer dit, dit där vi var förrut. En dag i taget.
Kram på dig 🤗


skrev snusen i Orkar inte mer

Nu är hon här. Ligger ihoprullad i en vinterjacka, livrädd. Men varit framme och ätit lite. Vi fick kämpa för fånga in henne, sen var de jätteläskigt åka bil och sitta i en bur och inte förstå vad som händer. Men fått klappa henne lite. Min lilla tjej 😻


skrev Annabell i Dricker varje dag, vill sluta

Hej Rehacer ❤️! Hur mår du idag? Skrev just om det här med att stå ut med tunnhuden och skörheten… Så kämpigt när det är så. Hoppas att det har känts bättre idag 💕! Kommer du ihåg hur mycket tjockare hud man oftast gick runt med när man levt livet nykter en lite längre tid…? Vi kommer tillbaka dit. ✨💛


skrev vår2022 i När kommer dag nr två??

@Varafrisk Hoppas din kväll blev fin och som du önskade🌷💕


skrev Annabell i När kommer dag nr två??

Tänker på dig Varafrisk ❤️. Hoppas att du stannade på rätt sida av tröskeln idag. Ibland tänker jag ”jag ska fasiken släppa en skitstor sten rakt på foten eller nåt, så jag får lite tid att (och tvingas) skapa ett avstånd till mina egna mönster!” Vi borde ju såklart inte göra det nån av oss, men ett avstånd till våra egna mönster tror jag att vi båda måste klura fram hur man får till… Många styrkekramar till dig ❤️


skrev majken_r i Kom igen nu!

@Annabell Läser och känner med dig. Känner igen mig i det där med att röra sig för nära gropen. Passar mig noga för markerna som som inte riktigt bär.. Jag är helt övertygad om att du fixar detta!! För din skull. Har du haft möjlighet att gå i terapi? Tänker det är bra för att arbeta med livet, skörhet och krav. Varm kram till dig fina forumvän❤️


skrev vår2022 i Kom igen nu!

@Annabell Backa hem, stå emot och 10 dagar i taget, med en dag i taget principen låter som en bra plan! Kanske ska du inte hålla truten, eller i alla fall inte sätta för tuffa krav på dig om hur du ska vara, men vet ju inte riktigt vad hålla truten innebär för dig, det vet ju du bäst😁. Det blir en utmaning att orka stå ut tillräckligt länge, med tålamod och acceptans kring skört mående, men du kan fixa det. Skriv så mycket du orkar här om hur du mår, det hjälper att sätta ord på det, det stärker och du är inte ensam. När du gått igenom tillräckligt länge, kommer du att komma ut på andra sidan och det kommer att bli mycket lättare då. Tänk dessa och andra positiva tankar under tiden, tankens kraft är enorm, men låt dem vara positiva och ge ingen energi och kraft till negativa tankar. Mitt motto ”dit uppmärksamheten går, sker tillväxt” har burit mig långt i mitt nyktra liv.

Kämpa på, du kommer att göra det och det kommer att gå bra❤️


skrev Se klart i Kom igen nu!

Jag tycker det låter bra med 10 dagar i taget. Hjärnan blir som sagt trött när en kommer dragandes med nya friska tag- så bra med analys.
Och du har varit långt bort från de där markerna @annabell- glöm inte det.
Och jag tror du säger det bäst själv- att orka det sköra måendet. Usch det är jobbigt. Det är kanske extra jobbigt för oss som sällan hinner med att visa oss sköra- för något annat måste alltid fixas.
Och det gör vi.
Fixa grejer går först (talar för mig nu).
Jag har funderat mycket på varför jag har dukat upp ett liv med barn/barnbarn/hundar/jobb etc.
Som är svårt att kombinera med skörhet.
Alla skapar inte sådana liv.
Så det är intressanta teman att pyssla med lite medan dagarna går.
Det kommer att bli bra. 🥰


skrev Annabell i Kom igen nu!

Tack Vår2022 och Se klart!! Jag vet vad som händer och försöker skriva fram det här (lite stökigt men…): Det är att jag inte på riktigt går/tar mig ifrån markerna där gropen är. Jag stannar mentalt på markerna. Och då är det hela tiden bara en tidsfråga innan jag hoppar/ramlar ner i gropen (för det är beroendestyrt). När jag är så här så gäller: hur jävla dåligt jag än vet att det blir/är att/om jag dricker igen (jag för inte längre mig själv bakom ljuset ens just innan jag väljer glaset. Jag säger inte till mig själv ”det här blir nog bra och problemfritt trots allt!”), så kollrar jag bort mig själv och bara kör. För att jag vill byta ut känslan jag har inombords - som visserligen delvis orsakas av en lite kämpig vardag, men som är allra mest orsakad av att jag är i en period där tillräckligt många dagar eller meter mellan mig och gropen aldrig går. Jag vill inte känna mig jagad, oroad eller stressad. Jag vill bara bara vara glad. Och det blir jag om jag dricker. Men INTE på helheten! På helheten blir jag förstörd och kan då nästan bara vara lugn inombords och superglad om jag ”dricker lite vin”. Det är det som är grejen… Jag måste härda ut en längre sträcka för att bryta det. För - det vet jag också, och alla som känner mig - att om jag INTE dricker (under en lite längre period) så mår jag bra och är lugn och lagomt glad, ibland lite låg och ibland jätteglad på riktigt (även när det är dags att deklarera 😊)!! Men det är den utmaningen jag står med nu: orka under tillräckligt lång tid och ha tillräckligt med tålamod och acceptans kring ett skört mående. SEN (om ett tag) kommer andra utmaningar kopplade till att känna sig bra och stark igen… Men jag tror fan att om jag bara tar mig tillräckligt långt denna gång - så lämnar jag mark-helvetet för sista gången…

Det måste börja nu. Och jag inleder med tio dagar (sen planerar jag tio till etc) där jag försöker göra som du skriver: undvik alla riskytor, planera andra små guldkanter dagtid (och kvällstid bara med kidsen - tex Eurovision på lördag 😅).

Backa hem. Håll truten. Stå emot. (Håll truten är för att jag ofta babblar och surrar runt (är utanför mig själv på nåt vis) tills jag bubblar, istället för att vara (med) mig själv i nuet). Tio dagar - men enligt en-dag-i-taget-principen. Jag kommer att göra det. 🎶💪🏼🦆✅. ❤️❤️❤️


skrev Se klart i Kom igen nu!

Jag tror dessvärre du har helt rätt.
”Att bara inte dricka” tror jag är tricket. Men jag vill också säga att det blir rörigt i livet och huvudet av på och av- det är inte så lätt för hjärnan att ta ny sats och vända på en femöring.

Så på så vis kan det vara vettigt att ”från måndag/valfri dag gäller det här”
Och att försöka se till:
* inga risksituationer första veckorna.
*Se till att göra mysiga och kul vän-grejer på dagtid.
* Acceptera ditt lite isolerade läge ett tag, men livet med barnen gör det ju aldrig tråkigt. Självbilden- bara stå ut.
Det vänder.

Du har ju, precis som många här, en väldig bra koll på vad som gäller och vad som händer när det inte gäller.

Men noterar- att du beskriver de här ”ner i gropen”- tillfällen något flyktigt numera.
Hur hamnar du där? Vad är det för järnvägsbommar du bara går rakt igenom.
Vad händer då?
Är det- livets röra- som du beskriver så bra? Som är för jobbig. Jag vet himla mycket om livets röra.
Har tex druckit mig halvfull för att ”orka” deklarera.
Och obs.
Jag tycker INTE för att forumet behöver veta de här sakerna.. Men jag tänker på vad gör när man släpper ”vad som egentligen hände”. Då är det lite fritt fram.
Polisen tagit helg- och så skönt och vilken jäkla välförtjänt helg sedan.
Men det jobbiga är ju det du sedan beskriver.
Så vare sig du skriver här - eller i programmet på AH- gör du det? Eller som skomakaren i Den Vita stenen- som skrev i luften om kvällarna.
Var är det som händer?
Hur kan jag försöka agera på det- innan det händer?
Hur lyftet jag tråk- livet- illusionen från nyktra (tråk?) livet.
Kram från fru plotter med babbel


skrev vår2022 i Kom igen nu!

@Annabell Ja, att ta de där första helvetesdagarna och en dag i taget. Med näbbar och klor, pannben och fysisk aktivitet. Upp på hästen igen och sitta kvar i sadeln oavsett vad. Det är första steget💪.

🎼Kom igen Annabell kom igen!👏👏🎼 🌷💕


skrev Annabell i Kom igen nu!

Tack snälla ni ❤️!

Jag vet vad som är kruxet för mig i det här läget. Nu har jag hållit på så här fram och tillbaka sedan mars. Det har medfört saker på flera plan som hänger ihop och förstärker varandra: 1. Blir sämre och sämre på den dag-för-dag-färdighet (liksom ”här-och-nu-tänket”) som jag faktiskt hade övat upp. 2. Skapar en intensifierad rörighet i det praktiska livet som jag sedan själv springer runt och släcker bränder i. 3. Blir snabbare och snabbare i fokus-skiften i huvudet - som gör att jag undviker/väjer ifrån att håva hem mig själv och tänka/känna efter. 4. Blir (precis som du är inne på Se klart) dramatisk och åker upp och ner i stora känslor. Ja… Jag blir en person som helt enkelt har riktigt dåliga förutsättningar att aktivt göra förändringar med hjälp av medvetna val (eller beslutsamhet). (Jag låter ju helt vettlös när jag läser punkt 1-4, men riktigt så är det ju inte förstås 😅! Jag håller ju ihop ”allt”, än så länge iaf…).

Frågan är var jag ska börja för att på riktigt vända det här 🤔…? Saken är ju klar att det är drickandet som skapar punkt 1-4. Men när punkt 1-4 är ett faktum, är det ju så gräsligt svårt att akta sig för gropen!! Hjärnan är ju typ helt oanvändbar! Men jag vet också att för varje dag som går nykter, blir punkt 1-4 mindre och mindre ett faktum och det blir lättare och lättare att ta steg för steg från markerna… Så frågan om var jag ska börja får nog bli på punkt 1… Det finns inget annat än att ”bara” inte dricka… inte här och nu och inte idag. Kramar❤️🦆!


skrev Qwer1 i 10 fria dagar

Absolut! Räknar dagarna nu. @vår2022 @Rehacer


skrev vår2022 i 10 fria dagar

@Qwer1 Bra där! Fortsätt så!💪🌷💕


skrev Qwer1 i 10 fria dagar

Dag fem! Känns bra. ser fram emot vit sommar!


skrev Qwer1 i 10 fria dagar

Dag fem! Känns bra. ser fram emot vit sommar!


skrev Adde i Jämt kissnödig

Inte fel att kolla blodsocker så du kan se om du kanske har diabetes.