Senaste kommentarerna i forumet

DET ska jag testa!

jag tröstdricker te, och hoppas det hjälper lite!

lyxsorten dessutom, "darjeeling first flush" :-)

vi har alla samma ensidiga, utnyttjande "kompis"! tur man kan skriva av sig här lite!

Det bara kokade till i hela min kropp med. Hade jag inte behövt lämna prover nästa vecka så vettifaen... sitter ensam hemma i min stuga och har pisstråkigt och vet ju vem min bästa vän är. gah!

Jo, jag är törstig. Som barn kunde jag ta en skopa (~1l) kallt brunnsvatten och bälga i mig i ett drag. Men törst kan nog släckas med annat än alkohol ;)

Härligt med värme. Öppnade en flaska a- fritt vitt vin och inom loppet av drygt en timme var den slut. Trots att jag dricker vatten också. hur törstig kan man bli? När jag tänker efter har jag alltid varit en törstig typ. Undrar om det spelar någon roll i dryckesmönstret? Jag har suttit dör med mitt vinglas och vatten och lyckats hinka i mig åtskilliga - av båda sorter. Minns att när jag var liten och kom till någon granne så drack jag ofta vatten även där. Ibland det första jag gjorde. Har aldrig haft tendens till diabetes så det är ingen förklaring heller.
Hur ser det ut med er andra? Är ni törstiga överlag :)?

Jag var liksom inte alls beredd när suget slog till. Hade jag haft möjlighet hade jag garanterat druckit! Så lätt att trilla dit!
Kram på er medsystrar!

Att bestämma sig för att inte vara den som initierar ev inköp är en bra strategi tycker jag!

sitter på stranden och är j-t sugen. Vågar inte föreslå en tur till systemet. Inte idag. Får se hur jag gör i morgon. Har läst igenom min tråd och repat mod.

Förlåt, inte på ett elakt sätt men är det liksom inte sjutton att alkoholen bokstavligen ska kasta sej över dej när du bestämt dej?

Tycker du verkar så stark och bestämd. Du fixar det här! När suget kommer och du blir sugen på rus så kanske du kan tänka på det där härliga ruset av att vakna pigg imorgon istället?

Den ångest som plågar mej som mest är rädslan för sjukdomar. Jag är så rädd att det ska vara försent, rädd att jag förstört något inuti.

Reagerar så konstigt när jag läser om alkoholrelaterade hälsoproblem också: Blir iskall och tänker att jag vill dricka. Jag borde ju snarare tänka att jag inte vilk dricka.

Helst av allt vill jag bara att någon ska säja: Du, det är liten risk att det är någon fara m"ed dej, så mycket har du inte druckit och dessutom bara på helger och bara vin".

Trodde faktiskt att jag skulle vara en av dem som druckit minst innan jag tittade in på forumet men så är det ju inte, det är rätt många som druckit mindre. Och jag VET ju att det är så, att jag legat över gränsen för normalt bruk ganska länge. Nästan en bib VARJE helg. Men på något sätt har jag gjort egna regker för mej själv, läst historier om alkoholister som druckit långt mer och fortfarande lever och känt mej betryggad.

Men det här är i alla fall min största ångest: Tänk om jag redan är sjuk, då är det ju ingen idé? (Otroligt dum tanke)

Men gå till en läkare då? Jag klarar och vågar inte det just nu, kanske sen men inte just nu.

Just ikväll verkar vara den stora "fira in semestern med vin- kvällen" Grannarna skjöt iväg en skumpakork så den träffade mig i hängmattan och som kompensation kom dom givetvis över och skulle bjuda...kvällen blir nog jobbigare än jag tänkt. Men än så länge har inte mitt extrema sug dykt upp, det borde ske om 8 minuter om jag har listat ut hur jag funkar. ;-)

Har också semester, jobbar måndag fem dagar seddn semester igen. Det är svårt. Men det måste gå!!!!!

blir det nu i 10 dagar. ska till fjällen o fajtas mot myggen.
Mår bra i nykterheten o nu ska jag iväg å andas fjälluft å lyssna på porlande bäckar.
Blir väl inget högsommarväder som idag, men det passar mig fint. Svettas idag, och unnar samtidigt traktens barn sina glada stunder i sina små pooler.

M

för ditt svar! Det känns så himla skönt att någon varit med ett tag här liksom bekräftar att: Ja, så här kan det vara!

Apropå träning förresten: Faktum är att det är en av de saker som hjälper mot sug bäst för mej och den enda grej jag kan få ett härligt rus av. Skillnaden med det ruset är att det lämnar en glad och kristallklr i knoppen istället :) Fattar inte varför jag ofta väljer alkohol istället. Så skönt det vore att kunna springa helgen också!

Har tänkt på det där, hur social medier som FB, instagram och så "hjälper" mej att rättfärdiga mitt drickande. Jag ser vinglas och tänker: "Men den och den dricker ju idag och de verkar ju vara så fräscha och ha så ordnade liv" Jo, ja, men de kanske inte kan dricka nästan en halv box på en fredag (eller så kan de det och har också problem). På något sätt inser jag att jag ändå tänkt på alkoholister som att de är lite urspårade i livet men väldigt många här har ju väldigt ordnade liv, utåt sett i alla fall.

Detta kanske är taskigt men om en tänker på att bakom något av de där immiga glasen som åker förbi i flödet så finns det med all säkerhet någon som är som jag. Det hjälper lite faktiskt :)

...semestern har börjat och det verkar vara party över hela stan! Shit vad det suger! Akoholsuger alltså. I mig.
Får bli en tur till butiken och handla a-fritt till kvällen.

Nu fylls hela Facebookflödet av vinglas i sommarsolen och jag känner mig så avundsjuk på att alla kan hantera och njuta av alkohol utom jag.
Min träningshysteri som jag hade planerat går inte så bra heller, det är alldeles för varmt för att springa och jag kan ju inte åka till gymmet en så här fin dag!
Nu, ner till sjön med kidsen och svalka oss lite.

Vad skönt att du inte bara fortsätter, låter det snurra vidare för att sedan "vakna upp" i slutet av sommaren och ha befunnit dig i alkoholkarusellen dag efter dag.
Det blir så och är så för så många som vi alla vet...
Du är inte värd ångest, trötthet och bakfylla du är värd skratt, harmoni och ro.
Jo! Jag höll i Steglitsan (pocket) igår i bokhandeln men valde del två i serien om Maj...
Tänkte hur som helst såklart på dig då iaf.

<3

Hej Soff, jag såg ditt inlägg på min sida. Tänkte att jag kommer till dig och svarar. Välkommen som sagt, jag förstår precis hur det är i början här när man bara läser och läser och skriver. Man suger åt sig ALLT. Jag tror att det är helt logiskt. Det är klart man vill prata och dela erfarenheter med likasinnade när man fattat ett så stort beslut. Men det är inte så många som man kan prata sig till leda om det med.

Jag tänkte på det som du skrev om gällande pirret som man vill känna utan alkohol. Det gjorde jag! Fast kanske inte direkt men ett par veckor in i nykterheten så kände jag en så enorm tacksamhet. Nästan så att jag fick ont i huvet över allt jag tänkte på som jag var tacksam över. Middagar med vänner mindes jag med värme eftersom jag tycket att de var mer äkta än det varit på flera flera år (det lägger sig dock).

Sen har vi ilskan, läste att du redan känt av den. Ho ho jaja, den är vi flera som åkt på. Det finns lite historier här och där här på forumet när vissa av oss ilsknat till på personer som fått åka på det. Ibland kanske lite oprovocerat....vissel... Det hör till! Det händer massvis i psyket, både genom att kroppen inte fattar att det inte kommer alkohol men sen också för att man börjar reflektera över hur saker och ting kommit att bli de senaste åren.

Ser så fram emot att följa din resa och du, släng gärna in lite träningsinspo. Det skulle säkert fler med mig härinne behöva ;)

/SL

Ja lagom till att jag kom hem igår så satte jag ner foten och sa SL- sluta mjäka dig. Gjort är gjort och att jag drack var ett beslut som fattat. Nu får jag se framåt och fundera kring ditten och datten men sluta gå runt och tycka synd om sig själv för att man tog ett aktivt beslut att ge sig hän. För till syvende och sist är det helt och hållet mitt eget ansvar.

Det värsta med festkvällen? Baksmällan och den lite molnande ångesten. Och tröttheten. Var trött som bara den också i morse. Fy fan vad ovärt. Jag värdesätter att kunna gå upp på morgonen och känna mig fräsch - det har jag gjort varje dag i åtta månader fram tills igår. Någonstan inom mig så har jag kommit till att anse att jag är värd bättre än att ha huvudvärk och ångest pga. alkohol.

Snart vankas det bröllop. Jag kommer köra på taktiken jag haft tidigare. Jag smuttar. Det har inte varit ett bekymmer tidigare och den taktiken har visat sig fungera alldeles utmärkt. Jag får inte i mig tillräckligt mycket för att få något sug. Eller är det att jag smuttat som lett till att jag i onsdags lättade på spelreglerna? Jag har fortfarande en hel del att bearbeta inser jag :). Men den största insikten av dem alla: Jag måste vara försiktig.

Jag håller med. Jag vågar inte säga hur länge jag ska vara alkoholfri men iallafall tills jag inte känner av det här suget längre. Om jag inte klarar att avstå självständigt ska jag gå direkt till ett AA-möte (om det ens finns i verkligheten) för jag känner att jag måste ta mig ur det här beroendet nu.

Jag har tidigare träffat patienter med grav abstinens och kramper när jag jobbat som sjuksköterska , men trots att jag druckit regelbundet trodde jag inte att jag skulle känna av abstinens, så det är egentligen först nu jag inser att jag är alkoholist.

Jag tror på dig och jag tror du gör det enda rätta. Dags för en nystart, låt framtiden bli som den bli, men ställ de krav du behöver på dig själv och på din omgivning. Välmående, kärlek och hälsa i fokus!

Ja jag går in i nytt, igen. Har bara bott m honom i ett år. Satsade allt, sålde min bostad, gjorde mig av m alla möbler, bytte jobb. Och nu tillbaka igen, till dyrare bostad men bättre jobb! Jag tänker att allt har en mening. Och att man lär sig massor på vägen. Barnens mående går först, och de har haft det tufft detta året. Jag också. Detta beslut är rätt. Så får jag också större möjlighet att hitta den jag verkligen är, utan alkohol ( eller andra bedövningsmedel, tex mat/ godis etc). Så får vi se hur resten blir. Dagtid o nykter är han min bästa vän o någon jag verkligen trivs med. Efter första glaset vin vet jag att han snart sover...så jäkla trist. Men det är ju bara på kvällarna kunde varit värre antar jag...

Ett tag har jag trott att jag bara blir effektiv när jag dricker, får saker gjorda, i alla fall på ett bättre vis. Men sen slår det mej att jag druckit för mycket i säkert 10 år, herregud, jag är ändå relativt ung. Men hur ska jag liksom kunna veta hur jag egentligen är då?

I mitt huvud har det sett ut ungefär så här: Men jag dricker ju bara på helgerna, klart det inte påverkar mej i veckorna. Men det är ju KLART det gör! Min hjärns längtar ju efter den där alkoholen i veckorna och ingen är gladare än jag om det är någon högtid så att jag får dricka mitt i veckan också.

Vill veta vem människan under allt är!