Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit! Har också ibland lekt med tanken på att låta mig bli avslöjad på bar gärning - genom att lämna tomflaskor synliga eller svara i telefon när jag är så full att det hörs på mig. Men det känns bättre att ha berättat det med ord i nyktert tillstånd.
Fast det var svårt och jag har dragit på det länge. Jag trodde att han skulle bli så besviken på mig för att jag ljugit för honom. Men han reagerade mer med oro än besvikelse. Fast jag vet inte, kanske har hans tillit till mig blivit naggad i kanten? Det återstår att se. Snart ska vi iväg på en semesterresa och då finns inget annat alternativ för mig än att vara nykter. Jag har fasat för resan som jag sett som ett jättedilemma - dricka eller inte dricka? - men har nu börjat orintera mig i hjärnan efter att det är nykterhet som gäller. Kräver däremot inte av mannen att han också ska hålla sig nykter. Han får göra som han vill. Det känns just nu som att det inte spelar någon roll för mig hur han gör.

Ny inifrån och UT ska det stå, ute blir nå't annat

Din gamla skrud ligger nu på komposten och förmultnar. Av jord är du kommen och av jord skall du åter varda. Må du så frön i din nya jordmån som växer till oanade rikedomar. Kom ihåg att gödsla (använd gammal skit) och vattna (med glädjetårar). Dressbytet är en inspiration för oss nya på forumet. Känns tryggt att veta att det går, vill så gärna följa dina spår. Om det gamla var en tung brynja ser jag det nya som en silkestunn negligé (mannen V. behöver få mumsa också).

Apropå Vändningen, Steglitsan vore väl nå't, lagom ung utan barn med en intellektuell knopp och säkerligen sjysst kropp, och väljer man en yngre förmåga måste ölmagen hållas i trim. Och tänk Steglitsan om du vore ledig så kunde du få en alldeles egen handyman och matcha tapeterna efter årstid, tavlan med "Living the dream får förstås hedersplats. Jag behagar skämta, min dystra stämning till trots, kunde bara inte låta bli att se hjärtan när jag läste Muränans reflektion.

Där det är avverkningsförbud...

.. löser man helt enkelt inte själv. Du kanske måste kapitulera, be om hjälp på riktigt. Angående antabus så rekommenderar jag verkligen inte att man tar dessa själv, du borde ta dessa på vårdcentralen lr liknande. Detta är dock bara ett kortvarigt stöd/hjälpmedel. Jag skulle besöka ett AA-möte och ta det därifrån.

Lycka till!

Ja, Muränan om man avverkar för många riskerar man att sluta som ett kalhygge :))))
Bäst i längden att hålla sig i de lugnare skogarna alltså...

Haha, Madeleine, att det är fredag hade totalt gått mej förbi. Helt otroligt, jag kommer inte ihåg senast jag inte noterade fredagen, min största vindrickardag. Iof är det semester men ändå! :)

Vändningen: Jag har också tänkt på det där, att ändra rutinerna lite. Det behöver ju inte vara så mycket. Jag har t.ex. ett favorithörn i soffan där jag alltid setat och klunkat vin men nu märker jag att jag omedvetet sätter mej åt andra hållet :-)

en del i det du skriver. Den där tanken som kommer och att man bara MÅSTE dricka då. Men du, det går! Det blir lättare! Idag är det fredag, den dag som verkligen varit min nummer 1 vindrickardag och endast ett litet sug har nuddat mej, ett sug som var jättelätt att vifta bort.

Och härligt att du är här! Här finns hjälp och stöd i massor att hämta!

Och istället sitta med med en tekopp som någon engelsk överklasstant? Ojoj den förändringen skulle nog inte jag palla ;-)

barnafödande är ett intet mot en rejäl baksmälla med ångest och minnesluckor

Jag gillar i och för sig att föda barn och hade gärna gjort det fler gånger. Men man ska ju kunna ta hand om dem på bästa sätt också och att bli förälder ökar bakfylleångesten tusenfalt (för mig iallafall)

Kan du inte få hjälp med att ta tabletterna någonstans varje dag? Annars kanske behandlingshem kan vara ett alternativ. Du får gå tillbaka till läkaren och säga att det här funkade inte, vad är nästa steg? Suget kan vara förfärligt jobbigt, men ju längre tid du är nykter desto lättare blir det.
Viktigast av allt är iallafall att du inte ska hata dig själv, hata sjukdomen alkoholism istället.

Du kommer ta den där Sir Väs lätt när han väl utmanar dig nästa gång. Lycka till, och jag beklagar sorgen som du har.

Ni är hjältar <3

Men Vändningen - i så fall har ju du och Steglitsan något gemensamt ;-)

Läser med spänning om hur det kan gå om man berättar om sitt förhållande till alkoholen för sin man. Jag är särbo och tycker också att jag lyckas hålla det ganska bra inför honom. Jag dricker mest i min ensamhet, anstränger mig för att vara mycket måttligt när jag är tillsammans med honom. Låter t ex medvetet bli att dricka upp vinet bara för att visa.... att jag inte har några problem.... Sedan en tid tillbaka kan jag istället gå på toan eller i sovrummet där jag har en flaska gömd och "fylla på...." Jag skulle verkligen vilja berätta, men vågar inte.... vill inte erkänna att jag tappat kontrollen över alkoholen för någon i min omgivning. Tänker att jag ska klara det själv och då är det ju dumt att ha blandat in andra... Det som hindrar mig är skammen och den blir ju inte mindre när jag smygdricker. I helgen när jag var smuttade i gaderoben hörde jag att han kom in från balkongen, just då önskade jag att han kom på mig, att jag skulle ställas mot väggen... Men så blev det inte han kom inte in i rummet och jag sa inget heller...

Nu har jag ju snitt bakom mina förlossningar. Inga detaljer men ... mardrömssituationer ... ok - you get the picture. Dessa minnen förföljer mig. Men INTE på när så mycket som den ågren och skuld och skam som jag bär från mina värsta ångestbakfyllor. Helt ärligt. Så var det med det.

Men gode tid... skrev jag "avverkat"...? Hrm... Ibland är man kanske ärligare än man tänkt sig... :-/

Hej Helena,

Skönt med stöd! Det blir så oändligt mycket lättare då.

Måste småle lite när du skriver om "spännande" män. Välkommen i klubben. Har avverkat en hel hög av "Persbrantare", men någonstans valde jag att tänka om. Men oj vad ovant det var. Inga storslagna gräl, inga verbala örfilar... det onormala hade blivit det normala... Kan säga att jag fortfarande jobbar med det.

Nä, vad säger du? Nog med spänning för vår del nu va?

Kram

Måste bara skriva av mig. Har äntligen sökt hjälp. Och har med diverse mediciner haft ett alkoholfritt dygn. Är helt genom svettig, har som tur är tagit antabus 600 mg, annars hade jag gått till bolaget vid det här laget. En fråga, nitrazepam, ngn som vet när man kan köra bil efteråt?

Ja han är en klippa! Han har en sådan där självklar trygg kärna i sig, som gör honom så god att vara med. Något som inte varit alldeles enkelt för mig. Tidigare har jag dragits till män som varit mer "spännande" ...och fått ett turbulent destruktivt förhållande på köpet.
Jag är såååå glad och tacksam för att jag inte har det så nu.

Sattva, starkt av dig att du valt bort alkohol och satsar på din egen tillvaro fast din man inte riktigt vill vara med på tåget :)

Jag ska prova att bryta mina invanda beteendemönster lite kraftigare och se vad som händer, men jag tror att det finns rätt så starka tankekedjor i mitt huvud. Typ gör jag A så kommer det leda till Ö, via en massa steg mellan. Det gör att bara jag tänker på A (första aktiviteten, inte etanolen alltså), så vet hjärnan om att det kommer att leda till Ö (som kanske är etanolen).

Jag ska prova att skapa lite kaos på hjärnkontoret, men bryta flertalet mönster och sådana kedjor helt. Nu kanske kaffe är ett dåligt exempel, men låt säga att jag en gång om dagen när jag blir sugen på kaffe, istället gör te. Nu var det exemplet lite tokigt då kaffesuget i sig sällan lett till att jag druckit alkohol, men jag har andra händelsekedjor där jag ska göra en sak och där bara tanken på det också triggar ett A-sug.

Haha, känner igen städandet och fixandet för att med gott samvete kunna slå sig ner med ett vinglas.
Kanske beror det på att det är fredag som Sir Väs dyker upp igen? Du är så grymt bra som bara städar bort honom ;-)
Ja, vad ska man göra för alla pengar som tidigare gick till alkohol + diverse extra utgifter? Det blir faktiskt mycket pengar särskilt om man räknar in taxinotan och sådana grejer. Kanske börja planera för en vinterresa? :-D

Baksmälla förstås!
Föda barn ger liv - baksmällor tar liv.
Barnafödandet har nog gjort mer fysiskt ont för stunden än de värsta baksmällor jag haft. Men lägger man till det psykiska lidandet med baksmällan så är det tusen gånger värre. Utan minsta tvekan.

Det låter superhärligt med spa:t, vad fint att du fick en så härlig upplevelse den här gången.

Och det där med duktigheten alltså: Jag är också sån, börjar förstå att det varit ett sätt att upprätthålla mitt drickande. Precis som du skriver: Jag som är så duktig, jag måste väl också få ha någon last. Men också, jag som hjälper alla, har så fint hemma: Jag är VÄRD detta! Så sjukt dumt. Vad då värd liksom, att dra ned mej själv i depression?

Haha, det är inte för inte som jag får alkoholsug när jag torkar golv (skrev om det i min tråd nyss)