Senaste kommentarerna i forumet

Har en 7-årig son och jag får ångest i kubik när jag föreställer mig att han skulle behöva rädda hemmet för att jag på fyllan höll på att elda upp det...Det gör mig inte bättre än din mamma. Det är bara en fråga om hur långt sjukdomen progredierat...bara en tidsfråga. Det är ju inte som att någon PLANERAR att sätta eld på sitt eget hem eller orsaka översvämning....så hur kan man vara säker på att detta inte kommer att hända nästa gång man dricker...eller nästa...
Vi med alkoholproblem ÄR inte egoister, men vi BLIR det under inverkan av alkohol. Det blir människor som inte har alkoholproblem också om de dricker samma mängd alkohol...skillnaden är bara att de sällan gör det...
Min granne ringde vid 22.30 i går. Det gör hon när hon druckit, men inte när hon är nykter. Två olika människor....tyvärr dricker hon varje dag vilket gör att egoisten tagit över henne. Hon själv minns ju dock inte mycket av hur hon uppfört sig eller vad hon gjort på fyllan så i hennes värld finns bara den snälla, omtänksamma personen som tittar fram ibland - mellan fyllorna. Det blir så klart när man ser det utifrån.
Tack för att du delar med dig av din barndom Vändningen...Vem VILL egentligen ge sina barn sådana minnen? Inte din mamma heller naturligtvis, men jag förstår att det är svårt att förlåta när hon fortfarande dricker...
Man kan ju aldrig göra något ogjort, det enda man kan påverka är här, nu och framtiden....
Kramar!

...och....jag lovar, och vet...
Att det går att fira midsommar UTAN alkohol.
Roligare för dig och dina vänner!!!

och i morgon slipper du ha ångest och må uruselt.

Hälsningarna kommer från en som vet
Anders i Röstånga

.

De som sitter där är det många, många år sedan jag tittade snett på. Säga vad man vill om oss på detta forumet, men vi ser inte ner på någon med A-problem. Det kan tyckas magstarkt att jag uttalar mig för alla andra, men efter att ha läst runt här vågar jag faktiskt göra det. Välkommen hit, med eller utan parkbänk!

Det gör ont i hela min kropp och själ att läsa! Men du, hur j-t det än känns, det går att förändra detta och du kan må bra igen. Läs runt på forumet om hur vi andra har betett oss och burit oss åt så inser du att du är i "gott" sällskap. Drick inte IDAG utan gräv ner dig under täcket, säg att du är sjuk, för det är du verkligen, och håll ut! Kram!

Tack även till Macadi för ett radikalt förslag, som inte är vad jag vill höra men som givetvis är helrätt, det inser jag också.....Men det är som V säger, jag vill dricka, särskilt en helg som midsommar. Än en gång känner jag mig som forumets svarta får men tröstar mig med att det heter FÖRÄNDRA sitt drickande och det är DET jag vill. Nu gäller följande.
1. Ingen A före kl 17 varken på midsommarafton eller midsommardagen och inget alls på söndagen,
2. Måttligt och långsamt, som på de lyckade festerna tidigare under våren som jag var så stolt och glad efter, ingen ångest utan pigg och lycklig även dagen efter,
3. Antabus redan på söndag morgon.
4. Tänka som Vilja och Helena, "för det har jag lovat mina forumvänner"
Alla underbara på forumet: Ha en underbar midsommar, med måttligt med A eller utan ! Kramar till er alla!

Vad gullig du är :). Jag tror faktiskt att man kan lära om smaklökarna. Eftersom jag inte gillar när det är för sött så brukar jag lägga i lite limeskivor i vinet. Inte alls så dumt. Sen tror jag bara känslan att sitta o smutta med ett vinglas är en stor del av det hela. Blir lite roligare, som du säger :).
Jag oroar mig inte över min egen nykterhet och midsommar men kan inte låta bli att tänka på alla barn och även vuxna som kommer att fara illa denna helg....
Men oavsett väder så tänker jag njuta av helgen. Syrenerna är knappt utslagna men jag har plockat och tagit in. Ljuvlig doft. Och så lite vildblomsterbuketter på det. Önskar dig en fin midsommar, Vändningen. Ska bli intressant att läsa på forumet efter helgen. Hur det har gått för alla. Håller tummarna för att vi alla får en fin helg. Puss på er :).

Det finns personer där från allt mellan 18 -70. Gå dit.

Du är inte ensam. Prova med AA(anonyma alkoholister). Jag själv trodde det var gamla gubbar som sitter där, men så är det inte!!

Trodde inte detta skulle hända. Men jag är fast i spriten och vet inte hur jag ska ta mig ur detta helvete,

Ditt lilla geni, hur mår du?

Tre månader, fy fan vad bra du är. Nu kör vi mot den 22 juli! Har försökt läsa ikapp lite och du är ju on fire.

Ha en härlig midsommarhelg, och ge en Lucas en extra hård kram i helgen.

KRAM

Ser att jag inte uppdaterat i tråden sedan i maj. Det var mycket som hände med flytt och grejer som gjorde att jag föll ur forumcykeln och för varje dag som går blev det svårare och svårare att komma tillbaka. Så dumt. För jag mår ju så bra av att få skriva av mig och läsa det ni skriver.
I alla fall så tror jag att jag var i bostadsjakt senast och kan nu meddela att jag köpt ett litet krypin. Tillträde är inte förens i augusti men jag går i inredningsplaner och det känns mycket bra. Oftast, för stundtals tänker jag att jag blivit grundlurad med tanke på hur sjuka priserna är här i sthlm. Men jag måste ju bo någonstans och förhoppningsvis blir det toppen.

Alkoholen då? Jo jag har haft vin i glasen på ett par middagar. Inte så att jag känt mig påverkad men jag har smuttat på vin. Just nu känns det bra. Jag tackar fortfarande nej ca 95 % av alla tillfällen som erbjuds vilket jag har för avsikt att göra framöver. Jag försöker intala mig själv att jag nu håller på att lära mig att dricka alkohol igen och om jag har en sund inställning från början, till skillnad från när jag var fjortis, så kanske det går? Jag dricker dock inte starksprit och inte heller rött vin för det är alldeles för surt. För ett tag sedan så var jag på resa med mina kollegor där två idioter började härja om jag var gravid för att jag tog en 0%-öl. Jag blir först och främst arg för att han/de ska få mig att känna mig dum för att jag inte dricker sen blir jag också arg på mig själv för att jag beställer ett glas rosé för att blidka dem. Det ställde jag dock på terrassen och fortsatte med vidare med min öl. Så jävla sjukt att en medelålders man ska ha synpunkter på detta när ingen i min egen ålder hetsar eller ifrågasätter. Jag trodde att det borde vara tvärtom. Jävla bonde. Förlåt men jag är lite stingslig stundtals.

Vad gäller det själsliga planet så går det upp och ner (som ni märkte :) ). Jag fick för mig att slopa de antideppressiva för ca en månad sedan och det känns som att det är först nu som kroppen rensat ut det mesta på gott och ont.

Jomen visst ska jag åka till min kära vän och ta ansvar för min nykterhet, kände mig lite tjurig inledningsvis men har funderat fram och tillbaka...självklart ska inte mina nära och kära avstå från att dricka för att jag valt bort det. Så jag åker , just i dag känner jag mig säker bli men kommer att följa ditt råd mod, vid minsta tecken på osäkerhet att jag inte fixar det så blir jag hemma. Trevlig midsommar önskar jag Er :)

Närstående brukar ofta veta, gissa, eller känna på sig betydligt mera än den som dricker tror. Alltid är det naturligtvis inte så, men ofta.

Är inte van vid denna sida ännu! Därför blev det två likadana inlägg. K

Tack för uppmuntrande svar! Skönt att inte vara ensam, tog ett litet glas vin ikväll ändå! Märkligt hur man fungerar, var så yr i huvudet innan och det är väl förmodligen ngn sorts abstinens. Men jag ska på ett eller annat sätt sluta. Tar fö imovane som ångest medicin då jag inte tål ngt annat. Fick det utskrivet för över ett år sedan pga post traumatiskt stress syndrom efter att jag vara nära att mista två av mina barn. Nu är det så att de tillfrisknat och jag mår sämre än dom. Vill inte vara beroende av ngt typ av droger. Vet knappt vad jag ska ta bort först! Ett elände att få ny medicin nu när sjukvården tycker att det ska vara klart med mitt sörjande, hade jag vetat att utsättnings symtomen var så svåra skulle jag aldrig tagit en enda tablett. Under denna tid har det även blivit vin dagligen men inte på jobb och bilkörning tack och lov. Känner att kroppen inte mår bra svullen över buken och otroligt stress känslig. Nya tag i morgon på midsommarafton. Stor kram till alla som kämpar på med detta elände.

Tack för uppmuntrande svar! Skönt att inte vara ensam, tog ett litet glas vin ikväll ändå! Märkligt hur man fungerar, var så yr i huvudet innan och det är väl förmodligen ngn sorts abstinens. Men jag ska på ett eller annat sätt sluta. Tar fö imovane som ångest medicin då jag inte tål ngt annat. Fick det utskrivet för över ett år sedan pga post traumatiskt stress syndrom efter att jag vara nära att mista två av mina barn. Nu är det så att de tillfrisknat och jag mår sämre än dom. Vill inte vara beroende av ngt typ av droger. Vet knappt vad jag ska ta bort först! Ett elände att få ny medicin nu när sjukvården tycker att det ska vara klart med mitt sörjande, hade jag vetat att utsättnings symtomen var så svåra skulle jag aldrig tagit en enda tablett. Under denna tid har det även blivit vin dagligen men inte på jobb och bilkörning tack och lov. Känner att kroppen inte mår bra svullen över buken och otroligt stress känslig. Nya tag i morgon på midsommarafton. Stor kram till alla som kämpar på med detta elände.

Hör av dig. Synd vi inte kan PM'a här, men hör av dig. Vill veta hur det går för dig.

Samma som har hjälpt mig några kvällar nu, men tycker inte det var så tokigt ändå faktiskt. Det smakar inte äppeljuice, utan har någon udda smak. Inte riktigt vin, men känns roligare att dricka än att sitta med något tråkigt te eller så.

Galet tidig semesterstart dock, men jag blir glad och stolt över dig! så ska semestern mötas! Du är bäst =)

När din vän skrev så, så märkte hon att du var onykter. 100% säker.
Det var hennes sätt att försöka att inte trampa på några tår.

Men OJ vad jag kände igen dotter där. Fast jag var 9 år. Men jag såg när min mamma hade druckit en enda öl. En folköl. Det syntes direkt, framför allt i ansiktet, då det syntes att planen var inte att stoppa med den ölen utan det var början till något. Det var som att se en djävul le genom min mammas i vanliga fall vackra ansikte. Brrr, jag får faktiskt gåshud när jag läser det du skriver, bara för att det skickar mig i 100 knyck tillbaka till min egen barndom och uppväxt. Att se min mamma laga mat lite påverkad, om så enbart av någon folköl, var hemskt. Äckligt. Jag blev illamående. Kände panik, ville bara fly, hemmet som skulle vara min borg och min trygghet, blev äckligt. Min mamma hade svårt o förstå. Var ju bara en folköl? Var ju inte ens full? Nej, inte just då, men hur många gånger hade jag inte sett henne full?

Jag skulle kunna skriva en bok om hur äcklig min mamma var så fort hon ens rörde något med alkohol.
Jag skulle kunna skriva en till bok om hur få mammor var så underbara som min mor. Som nykter. Som alltid ville allas bästa, men som dövade sin ångest med alkohol vilket orsakade skilsmässa, övervikt, dålig hälsa (senare hjärnblödning då hon höll på att dö för 2 år sedan och har inte ens fyllt 65 än) - och hon förstörde delar av min uppväxt som jag aldrig kommer att förlåta henne för. Hon har frågat så många gånger då jag har dömt henne, "kan du verkligen inte förlåta mig min son?". Mitt svar är nej, till den dagen hon uppvisar en lång tid av nykterhet. Den dagen kan jag glömma den sidan av min mamma som äcklade mig och istället minnas den sida av min mamma som jag ändå älskar. Jag har gett upp hoppet dock om att få uppleva det.

... men att våga lägga sig platt på marken är det som faktiskt får två lejon i konflikt att kramas och slicka varandras päls, det är något som vi däggdjur har med oss och som stärker våra band. Det är inte en svaghet att erkänna ett problem, det är en styrka och med rätt person så stärker det bara banden och kärleken ytterligare för varandra. Ribban blir lagd och man vet att varje dag resten av sitt liv kommer man att kunna prata och ta upp precis allt. Shit vad jag hade önskat en sådan partner och en sådan relation. Så mycket enklare livet hade varit om man haft någon som verkligen kunde lyssna på och ta emot allt.

Måste säga att jag får verkligen en skön magkänsla hela tiden när du skriver om dig och din partner. ÄNTLIGEN ett par som kommunicerar, skapligt iaf ;)
Det känns dock som om ni faktiskt är ett föredöme för BRA många på det här forumet! Bara att han ställer upp och tar en vit midsommar ihop med dig, jag blir alldeles rörd, det är fin kärlek på riktigt! Vafan har jag inte träffat någon sådan som din sambo för?!.. eller ja, jag dras ju iofs inte till män riktigt än, även om jag börjar krisa nu :P ...

Jag tycker faktiskt det låter som om du borde berätta ALLT för honom.... om ditt problem. För han verkar vara av den typen som faktiskt bryr sig och stöttar, som inte dömer eller fördömer. Du har inget att förlora på det, men desto mer att vinna. Desto mer kommer han stötta, peppa och kämpa med dig. Med kärlek kan man gå genom vind, vatten och eld.

Jag blev nästan taggad av att läsa det sista du skrev! OJ vad jag vill åka dit och träffa väninnan och vara spiknykter OCH visa att jag mår fantastiskt bra av det!
Hade du taggat till så åååååååååååk och ställ dig stark, stolt och visa styrka! Det kommer bara boosta dig själv enormt. Tvivlar du på att du kommer klara det? Chansa. Eller avstå. Beroende på hur starkt tvivlet är.

Har du någon aning om vad det beror på, något du har kollat upp? Vad jag förstod så är du i klimakteriezonen och det kan absolut påverka. Jag erfor nämligen personligen hur mitt ex fick rejäla humörsvängningar och förändrades rätt så radikalt när hon klev på en ppillersort. Ingen av oss förstod det där och då, men det visade sig lite senare när hon klev av. Hormonerna gör sitt till humöret, så det vore nästan konstigt om klimakterieperioden smet förbi obemärkt ;)

Glad nykter midsommar påre!