Senaste kommentarerna i forumet

Snart a-fri i tre månader. Jag behöver ett nytt mål om en vecka. Det är så intressant att se hur den här processen fortskrider. I höstas räknade jag dagar. Mäktade inte med att ha nån större framförhållning. Det var mycket av "Jahapp, nu är det torsdag, 27:e dagen, men hur fasen ska det egentligen bli till helgen?" I höstas färdades jag på en bumpy road, det var skakigt och turbulent och mycket ängsligt. I dag är det annorlunda. I dag sitter jag i ett plan som just lyft. Jag är lite flygrädd och nervös för luftgropar och så där, men jag känner att jag är på en annan nivå nu.

Bara detta att jag behöver ett nästa mål säger mig nånting. Nykterheten är långt ifrån självklar, jag måste ha nåt att ställa in mig på. Därför är det här forumet så förbajjat bra. Jag läste Stingos rader om att 3-6 månaders avhållsamhet är ett minimum för att bryta ett beroende. Och då klack det till i mig. Jag är halvvägs snart, in på det här halvårsloppet. Och jag kan bryta ner det i månader. Att ha varit nykter i fyra månader 22 juli blir ett bra delmål. Så nu har jag bestämt det. Med viss nervositet, det är ju sommar och allt med stundande semestertider. Å andra sidan; finns det nånsin en optimal tidpunkt att sluta dricka eller att fortsätta sluta dricka?

Sen måste jag bara upprepa dessa underbart träffande ord:

"Om man måste dricka
kan man inte vara fri att dricka."
~ Stingo

Ja jag är ny här, har läst här förut men registrerade mig idag. Min man vet att jag dricker för mycket ibland, men han vet och förstår inte omfattningen. Jag gömmer sprit för honom och dricker i smyg. Han dricker själv men måttligt, sällan så att han blir redlös som jag.. Jag har funderat på hjälp, men vet inte riktigt vad husläkare kan göra? Det är mest upp till mig att fixa det här tänker jag. Har funderat på någon typ av terapi men vet inte vart man vänder sig. Just nu mår jag apa efter igår, vill bara att den här dagen ska ta slut så att jag kan börja om imorgon och göra rätt saker. Ska pallra mig till gymmet imorgon efter jobbet, det brukar hjälpa mot ångesten och suget.

Välkommen hit - om du inte har varit här förut. Bra att du startar din tråd. Där kan du läsa kommentarer, och gå tillbaks till vad du själv har skrivit tidigare. Som en dagbok. Det kan vara en bra hjälp på vägen. Förstår dina farhågor om semestern, att den inte skall bli som den förra..... Vad säger din man? Är han likadan, kan du få stöd av honom? Jag hoppas att du pallar att hålla dig nykter idag, och i morgon. Ta en dag i taget. Vet inte om du funderat på att söka hjälp? Vet många som har fått hjälp av vårdcentral/husläkare. Det finns ingen skam i att söka hjälp, tänk på det.....Jag håller på dig, och önskar dig all lycka till med dina problem. Här inne finns alltid någon som läser/lyssnar. Många trådar med enorm erfarenhet och omtanke. Gå in här och läs - ofta.......

Tack för dina ord - de gav styrka, och insikt att jag "gör rätt". Det får göra ont, det får vara lite ångestfyllt, det får vara stressande och det får vara sorgligt! Det är, hur man än vrider och vänder på det hela, bättre än att "strutsa" in i ett förstörande alkoholrus.

kontakta soc på beroende i din kommun, be om hjälp, dom har tystnadsplikt inget du ska skämmas över detta problem.
Du ska istället vara stolt över dig själv som vill ta tag i dina problem =)

Ja.
JA.
JA..!

Välkommen hit!

Känner igen känslan, den är hård och krävande.
Har du stöd runt omkring dig?
Tag fram papper och penna å skriv ner vad du vill ha för hjälp, skriv ut alla dina känslor istället för att supa upp dom. När du skrivit klart all skit som kom från hjärtat läs högt för dig själv, gå sedan ut och bränn upp det. För mig så är skrivandet viktigt jag får ut alla känslor behöver inte vara sammanhängande det är bara du som läser och skriver det men så skönt att få lätta sitt hjärta.
Kom igen kämpa på det är en hård kamp som du kan vinna över =)
Skriv gärna mer här så kämpar vi tillsammans =)
Ha en bra dag
Kram

Man blir trött i kroppen när man dricker. Man mattar ut sin själ. Ju längre man håller på så, desto längre från sig själv kommer man. Låter som ett utmärkt förslag att ta hjälp. Håller på dig, Loke. Kram!

Nu får du allt masa dig hit, dela med dig lite om hur du har det och inte behålla allt för dig själv! ♥

Så klok du är. Först och främst; underbart att det går bra för dig, att det funkar och att du hittar strategier när det svajar. Sen; det är dig så väl unt att du har stöd, att du upplever det så. Vidare; det låter som att du verkligen vill ta hand om dig själv, värna dig själv, att du inte låter den här självdestruktiviteten få fritt spelrum. Förbaskat fint är det att läsa hela ditt inlägg, lill-G.

Stor stolt kram på dig!

Mysig grillkväll med vänner ikväll, men en något oväntat jobbig situation. När det började pratas om alkoholkonsumtion, bland annat hur det kommer sig att vissa kan konsumera mycket och sedan gå tillbaka till ett fungerande vardagsliv medan andra inte klarar det.

Tunghäftan. Känslan av att det syntes på mitt ansiktsuttryck och kroppsspråk att jag var obekväm. Känslan av att Vara så obekväm som jag faktiskt var, det var oväntat. Nästan lite av en chock.
Tidigare har det liksom inte varit något större problem att prata om det, att diskutera och dela tankar och åsikter. Men att nu sitta och lyssna på mina vänner, som inte har någon aning om mitt problem, höra dem berätta historier om andra och diskutera, och känslan när jag tänker tanken: "Ni vet ju ingenting. Ni har ingen koll. Vilka är ni att sitta här och uttala er, att döma, utan att ha gått i dessa skor. Det handlar inte bara om att bestämma sig. Och ingen annan än personen själv i fråga kan säga 'men nu har du väl ändå kommit till botten? Det här måste ju bli en vändpunkt!'"

En mildare panikkänsla. En vilja att fly. En tanke "kan jag resa mig och gå från bordet eller skulle det verka konstigt?" Beslutet att sitta kvar och bli ännu mer obekväm…

Inser gång efter annan att det här nog är djupare rotat än vad jag trott eller velat erkänna för mig själv. Hur perspektivet vidgas och insikten bit för bit växer och påvisar vilken enorm process det är som pågått och pågår inom mig i och med mitt beslut att dricka som jag gjort och med mitt beslut att sluta.

Låt det växa fram. Låt det ta sin tid.
Skynda långsamt. Informerat och medvetet.

Jag är tacksam över hur långt jag kommit och ser fram emot att få uppleva hur insikten växer vidare och hur jag i och med det lär känna mig själv. Tack...

Javisst är det lite jobbigt när man hänger upp sig på någon person som man känner förtroende för och sedan gör en så otroligt besviken.
Själva kärnan av innehållet är ju nykterheten, och när den bryts så tappar hela incitamentet sin grund, och allt vad den står för rasar samman, så också Sober.
Kikade in som snabbast ikväll på hans FB sida, nu drack han en Klausstaler alkoholfri och sedan kvädade och hädade sina följare, en underhållare?
Han fattade inte vad han drog igång, fick nya anhängare med riskbeteende som han sedan svek, en lek för honom, allvar för de andra.

Besviken ja, dessutom känner jag mig löjlig som pushade för honom och hans nattklubb här på forumet, jag som gick med T-shirten på jobbet, stolt och präktigt.
Känner mig lite smutsig och förrådd, en lättlurad jäkel, billig.

Men nog om honom och hans offentliga återfall som han försvarar med näbbar och klor, vi får se fortsättningen eller så kniper han om den, ett klassiskt alkoholbeteende i båda fallen.

Vidare i Berras dagbok, åter vid stugan, har aldrig varit här så ofta i början på säsongen, och bara frugan och jag, och vi trivs storartat.
Det fina vädret gjorde att jag laddade stenhårt på att få i ordning på trädgården inför midsommar om en knapp vecka.
Frugan som är rojalist har suttit inomhus hela dagen för att flukta på bröllopet, pysslar med att städa ut efter mina byggnationer och plocka med att ändra på inredningar..
Jobbade hårt så att svetten lackade T-shirten åkte av och vartefter benen blev svettiga hasade brallorna ner och till slut åkte de av helt och hållet.
Kvar stod jag i ett par foppatofflor kalsonger och ett par arbetshandskar och en kratta i min hand, ett par grannar gick förbi på stigen intill och vi pratade midsommarväder,
Tänkte på i efterhand hur det måste sett ut, i ett par svettblöta kallingar, ingen snygging som skulle ha passat på det kungliga bröllopet precis, haha!

Efter att ha kört av alltnåing med trimmer, kratta och till sist lövblåst hela tomten så blev det en välbehövlig dusch, barren satt envist kvar i min hårbotten länge.
En flintastek hamnade på rödvita grillkol och sakta såg vi på hur solen strimmade igenom den blåaktiga grillröken tills den gick ner i horisonten.
Det blev kyligt och vi fick äta vår middag inomhus med rödvin och för mig, låtsasöl...
Vi var väldigt hungriga efter ett gott dagsarbete när vi kom på att vi enbart hade levt på en tidigt frukost under hela dagen.
Nu ligger vi båda i soffan och slötittar på bröllopsfesten samtidigt som vi zappar runt på våra paddor.

Det värker lite i mina armmuskler och det kommer kännas sju resor värre i morgon, men det kunde ha varit värre än så, jag kunde ha varit bakis.te
Tittar på teven och ser på alla kungligheter, jag är nöjd med mitt liv, jag är ju kung över nykterheten, och inte som Magnus Uglla brukar sjunga, kung i baren.

Svårt att leva, njae inte alls, om jag får bestämma om vad ingredienserna får vara så är det att finna ro och återkoppling, nära naturen med de jag älskar, får göra det som jag gillar att göra och vara helt fri från alkoholen, då infinner sig en sorts livsglädje som bygger på ett ärligt och ett naturligt sätt att leva, utan syntetiska låtsas-livsglädje.

Man måste få ork till att leva, och det gör man inte genom att dricka sig till det, det kan bara komma genom att bygga upp det själv, från början och finna äkta glädjeämnen.
Kan berätta om alla djur och insekter som berikat min dag idag, men ni orkar nog inte läsa allt.
Nu ska jag gå ut på berget och hälsa til alla stjärnorna som vakar över oss på nätterna, de är också mina långdistansvänner, precis som ni på forumet.
Förutan vänner vore jag heller intet.

Berra

Vi har mycket gemensamt beträffande bortgångna nära och kära låter det som, Vändningen. Sjukdom, självmord, helt bisarra olyckor... Ja, och så står man då där, handfallen. Gång efter annan. Ett tag kände jag det som att jag ville skrika åt folk: "Kom inte nära mig, det är nåt djävulskt med mig, jag får människor att dö!"

Det är konstigt, egentligen, att vi ska frukta det naturligaste som finns. Den kommer ju till slut, förr eller senare, den här döden. Man vill bara inte att den ska komma precis nu. Och inte på det eller det sättet. Och absolut inte hemsöka den vi älskar. Det är så in i själen slitsamt att lämnas. Min stora skräck numera är att det ska hända Lucas nåt. Och så försöker jag att inte tänka på det eftersom det man tänker på framkallar man... Typ. Men så slog det mig en dag att det här kan jag ju få bukt med väldigt enkelt. Så nu har jag uttryckligen förbjudit honom att gå före mig. Ja, du ser, Vändningen. Vi måste alla förhålla oss till och handskas med döden på ett eller annat sätt. Jag gör det genom nån slags morbid galghumor.

Tack för din respons. Uppskattar det, verkligen.

P.S Kärleksgrotta oinvigd. Sambo bortrest. :D

Självklart är de tragiskt att de skall behöva gååå så långt, men samtigt hade de inte hänt kanske jag inte insett mina problem och jag gått ännu längre ner i träsket och de gått åt helvete ännu mer!

Såg situationen som en räddning för att seee mitt beetende mönster men samtidigt ett fördärv för att de skapar ju ångest i sin tur.....

Men tack för peppet, de är behövligt och den här sidan är full av fantastiska människor och alla har sin egan kamp att brottas med!

Men en eloge till alla medlemmar som är med här och delar sin historier <3

Vill krama dig också!

Tack, alla! Ni är dom bästa! Valeria, det är klart, självklart, att du är förlåten, att jag förlåter dig. Förlåt mig med. Jag ville inte få nån att må dåligt, det är det värsta som finns. Om vi varit i verkliga livet nu skulle jag ge dig en stor, stor kram! ♥

Jag är också intresserad av dessa tankar. Inte alls rörigt!

"En sån stilla junikväll i sommarns ljusa dar. Kan man minnas långt in december". Så sjöng Lena Andersson nån gång på 70-talet. Det är verkligen nåt speciellt med junikvällar. Alla fruktträd som blommar, fågelkvittret och framför allt.... Doften :). Sitta ute med en god bok och ett glas kallt vitt a- fritt går precis lika bra som det gjorde i fjol med starkare i glaset. Vanans makt igen. Och när solen börjar sjunka så förstärks alla dofter. Ljuvligt. Och jag njuter.

Inte för mig för jag håller med dig Sattva. Vissa beteenden ( läs beroenden) är ju mer än accepterade. De applåderas. Alla träningsfreaks som lider av ortorexi plus ofta någon form av ätstörning. Oj, vilken bekräftelse de får när de visar upp sina bilder av den vältränade kroppen. Gillaknappen går varm. Helt klart är det också fult att vara långsam och eftertänksam i de snabba beslutens tidevarv. Och vem vill vara och känna sig som en stoppkloss? Fast det är de eftertänksamma som verkligen skulle kunna hjälpa oss till en mer balanserad värld. Varför ska allt gå så fort? Vad är vitsen? Nästa grej och sen nästa. Det tar aldrig slut och vi blir aldrig nöjda. Buddhismen har rätt. Det är människors begär som orsakar allt lidande. Och de sociala medierna spär på det ytterligare. Nu blev jag rörig. Tror jag :).

Tror du har rätt i att stress är en stor del i det hela. Den blockerar ju allt sunt tänkande och gör att man inte ser "nyktert" på nånting. Bara kör på tills det brakar. Sen kommer allt det andra och lägger sig ovanpå stressen. Vi kan inte sortera och måste få hjärnan att coola ner...Resultat - en utbränd människa eller en alkoholist- eller bådadera.

Där ingen känner någon, där alla har en gemensam nämnare, men resten är ovisst. Vi vet inte hur den andre ser ut, vad den andre varit med om eller vem människan är. Samtidigt är vi öppna mot varandra och det blir lätt så när så många personer bär på en eller flera tunga stenar som man kanske inte pratat om på länge (eller någonsin) för andra.

Jag tror det viktiga på sådana här forum är att läsa lite mellan raderna, för här kommer folk att missförstå, misstolka och kanske ge råd/tips som är helt galet fel ute till någon. Det blir lätt så. Det viktiga är att man förstår att folk ändå vill väl och att man förstår att det finns hjärta och värme bakom inläggen. Det tror och hoppas jag att de flesta här ändå känner.

Att det går trögt kan du bortse från, försök ha tålamod! Varje steg framåt är bättre än alla steg bakåt, även om man har eller får sådana ibland! Vad underbart att läsa att du är så pass på g och att det ändå går så bra med festerna o allt. Det där gav energi tillbaka lillgrodis!

Ah, det låter som att frekvensen är det som har varit en bov i dramat där... det är så olika bara hur folks liv ser ut och hur A kommer in i bilden. Vissa dricker sällan, men går all in när de väl får chansen. Lite typiskt "svenskt", även om jag tror att sen BiB'arna kom, så har smygdrickandet och vardagsdrickandet blivit en allt större bov i svenska hem...

Jag vill också leva fullt ut, utan att sinnenena är avtrubbade och utan skuldkänslor..
Vet att jag aldrig kommer må helt och fullt bra så länge alkoholen finns med i bilden, så valet är egentligen lätt. Fast svårt...