Senaste kommentarerna i forumet

att det du skriver ger mej kraft och pepp att försöka vara nykter. Det är så svårt, när man är mitt i det att tro på att det finns hopp och mys på "andra sidan" Tack!

vet jag inte riktigt vad jag behöver: Varva upp eller ned? Det är läskigt att känna att jag tappat vad JAG vill (förutom att dricka vin då).

är i lite samma situation. Jag orkar inte bestämma hur jag ska göra med alkoholen i framtiden men jag har iaf bestämt mej för att hålla mej alkoholfri för nu. Det är verkligen jättejobbigt att känna att glädjeämnen man haft förr inte är kul längre, att det bara är vin man tänker på i slutändan, typ som att en god middag inte räcker i sej själv. Att jag alltid associerar allt kul med alkohol: Sitta ute i solen...med ett glas vin, träna och sedan belöna med ett glas vin, mysig pick nick och så tar man med en flaska vin såklart o.s.v Jag håller mitt drickande till helgerna men det spelar ingen roll när allt jag gör i veckorna är att se fram emot det där vinet. Det är så tröttsamt. Vill ha tillbaka ren glädje, så som det var förr.

För lyckokramen!
Det är faktsikt något som hänt med mig bara nu under sista veckan. Flera gånger har jag kommit på mig själv med att faktiskt känna mig lycklig! Utan någon anledning egentligen. Ingenting annat har förändrats i mitt liv mer än att jag lagt ner alkoholen och börjat med mindfulness, så det måste helt enkelt bero på det. Fantastiskt! Hoppas det håller i sig.

Tack för svaret, det känns iallafall liite bättre att man inte är ensam om att ha problem med alkoholen. ;-) Anledningen till att jag registrerade mig idag var att jag blev sur på min man eftersom JAG hade glömt bort att han skulle ut och cykla ikväll efter maten (och då kunde inte vi dricka vin till maten som jag hade planerat) Plötsligt kände jag inte för att äta alls. Och fotbollsmatchen ikväll känns inte heller kul längre. Känner mig riktigt sugen på att öppna en flaska nu men tänkte att jag ska prova att låta bli... Jag har inte bestämt mig än om jag ska avstå helt från alkohol eller hålla mig till en måttlig mängd (vad det nu är?)

...att ingenting är specillt roligt om jag inte får dricka vin. Registrerade mej precis här idag efter att ha smugit här jättelänge och tänker att det ändå är ett första steg. Har också problematiken med en massa saker inplanerade där det kommer att förekomma alkohol och tycker det känns jobbigt, vet inte hur jag ska göra. Orkar liksom inte ta hela grejen om varför jag inte dricker för folk.

Jag skulle må bra av att bli mer energisk. Du kanske skulle må bra av att stanna upp och ta en paus, njuta av att inte göra någonting. Lägg dig i gräset och betrakta de förbiglidande molnen eller se ut på världen och njut av att göra Ingenting. Jag vill så gärna ha min energidryck, men den kicken är förbi.

Har en mamma som både jag o mina syskon tagit för givet alldeles för ofta. Hon skulle bara finnas där, oavsett. Hann bli vuxen o mer därtill innan jag insåg PÅ RIKTIGT att hon också är en människa med behov...

Hej soff, jag tänkte på det där med pirr och få kickar. Barn känner sig upprymda när de är kreativa och visar stolt upp sina alster. Samma kick kan äldre barn visa upp när de lärt sig ngt nytt. Du som verkar vara en energiskt person kanske kan lära dig ngt helt nytt, spela ett instrument, virka, snickra, dreja, ngn ny sport; bågskytte. Jag är alldeles för bekväm(eller låg) för att göra det själv, en daglig promenad är mitt mål just nu. Kramisar.

Det låter lite som någon slags panikångest. Vet att man kan stressa upp sig så pass mycket att allting bara snurrar, en del löser det med att distrahera sig med ngt, andra med andas lugnt och metodiskt ( i påse). Jag har aldrig haft en panikattack själv. Jag började med antidepp medicin samtidigt som jag slutade med A., därför är det svårt att avgöra om mitt illamående, yrsel, aptitförlust, huvudvärk, magproblem var en läkemedelsbiverkan eller abstinens. Har bytt medicin och mår bättre. Ta INTE till alkoholen för att lugna dig, det blir bättre, från en som nyss slutat (3v). Kämpa!

Andnöd, svimfärdig, yrselattacker. Höll på att inte lyckas ta mig hem från jobbet. Inget alkoholsug men fruktansvärd dödsångest. Det här har hänt förut och jag har ibland blivit liggande en hel dag utan att klara av att resa mig. En gång svimmade jag på riktigt och fick åka ambulans, men de hittade inget fel. Kan det vara något alkohol- eller abstinensrelaterat? Någon som känner igen sig?

Jag har varit spik nykter i 5 månader men är medberoende och gift med en alkoholist..
Dock är det en underbar känsla att vakna utan bakfylla! Inget blytungt huvud, inga funderingar på om man "glömt" något man lovade..
Och nu när friden infunnit sig hos mig har jag allt svårare att klara av gubbens fylla..
Kan komma på mig själv med att tänka att jag också måtte ha gått omkring och småsluddrat och lullat med ett vinglas utan att få någonting gjort..
Det är mycket att ta ikapp nu, men det håller mig sysselsatt ..

Ja, Izabell..
Han ÄR alkoholist.. sedan minst 30 år tillbaks.. Även om han inte ser sig som alkis, utan möjligen som "vinkännare" och storkonsument..
Jag har ofta undrat om det är nån som går på hans svada längre.. Han har umgåtts i kretsarna till några av våra kända "krögare" (och jag lovar att en del av dom också har problem med alkoholen.. )
Fast det talas det naturligtvis inte öppet om.. Lika lite som det talades om att Lennart Hyland och Pekka Langer var alkisar..
När körkorten blir indragna, så skyller man naturligtvis på fortkörning.. (som i regel ingår eftersom man inte bryr sig om hastighetsgränser när man är på fyllan..)
Min gubbe blev påkommen just pga en hastighetskontroll.. Eftersom han är just "storkonsument" så blev de mycket förvånade när han blåste 1,8, utan att vare sig sluddra eller ragla...
Ett år utan körkort, som blev närmare 2 med alla läkarbesök och kontroller.. plus samhällstjänst, eftersom han hade ett bra jobb, och ordnade förhållanden i övrigt..
Läkarbesöken och alla intyg fick han betala ur egen ficka (då gäller inga 250:- kronor på VC!)
Tror att det kostade honom sammanlagt ca 40 papp att få tillbaks körkortet, så dom som grämde sig över att han inte fick böter, kan sluta tjura.. Det kostade mer än de 15 tusen i böter som en kollega till honom fick vanlig rattfylla!

Håller med stingo.
Boxar skulle jag också gärna förbjuda.. Dels för att det är svårt att hålla koll på hur mycket man dricker för det är alldeles för lätt att fylla på småskvättar.. Sedan för att många dricker mer pga ren snålhet.. I en box får man ju 4 flaskor till priset av 3...
Okej, 3 flaskor är mer än nog.. Men 4 är definitivt inte bättre..
Min gubbe dricker inte för att han är "deprimerad" eller har tråkigt.. det är det som är problemet.. precis som du vill han ha det extra lilla "pirret" när det är roligt.. Det har att göra med hjärnans belöningssystem som vant sig vid endorfinkickar PLUS alkohol..
Jag kan märka det själv ibland nu när jag varit nykter i 5 månader.. När man ska göra nåt kul, så känns det som den betingade reflexen att tänka alkohol slår till..
Kan trösta dig med att det är samma sak som när man slutar med tobak.. Kroppen måste liksom sätta igång den här produktionen själv.. Och det kommer efter ett tag..
Du har inte funderat i andra banor, vad du brukade göra utan alkohol tidigare..? Ibland måste vi helt enkelt omprogramera oss och hitta på helt nya saker.. Kanske nåt med mindfullness istället, som hjälper dig att varva ner, istället för att varva upp? så att hjärnan och kroppen hinner ifatt dig istället för tvärtom..

Nu är jag en person, som betydligt hellre tillåter än förbjuder. Men efter att ha hängt på det här forumet i snart ett år skulle jag så jävla gärna förbjuda allt vad vinboxar heter. Om de inte rent av skapar, så förvärrar de så många mänskors problem, så väldigt påtagligt.

Nu låter det, som om du kanske nått så långt att du behöver göra betydligt mera än så, men det minsta du kan göra för dig själv är att aldrig mera köpa en box! Ur flaska märker man bättre hur mycket man har druckit och så kan man lägga extra koll på om man verkligen behöver öppna en till.

Någon form av ångestproblematik har väl nästan varenda en som slutat här på forumet kämpat med. Om inte redan tidigare, så åtminstone efter att drickandet glidit ur händerna. Alkohol i för stora mängder är otroligt ångestgivande.

Mina egna ångestnätter lugnade sig på bara några nyktra veckor, men det varierar. Så här skrev jag om ångest, efter 5 veckors nykterhet:
https://alkoholhjalpen.se/comment/74214#comment-74214
Litet lägre ned i samma tråd finns en lista över hur det fysiska började bli bättre för mig.

...att jag så gärna vill få tillbaka förmågan att känna lycka och pirr utan alkohol, ni vet den känslan en ofta har som liten?
Nu känns det som att om saker ska kännas riktigt härliga, då måste de ackompanjeras av alkohol. Jag har egentligen kommit till den punkten då det känns som om jag inte kan komma på saker som är kul och härliga om de inte innehåller alkohol. Det känns så jäkla sorgligt.

*G*R*A*T*T*I*S*

<3

Det va någon som skrev en väldig bra grej som jag har börjat med, att ha en kalender och för varje dag som som man är nykter så ritar man ett hjärta där och det får en verkligen att fortsätta för man vill ju inte ha en tom lucka nånstans och se sitt misslyckande svart på vitt, kommer inte ihåg vem som skrev de men tack så jätte mycket för tipset!

Hej etanoldrift! Det låter precis som en alkolist för mig. Kanske du måste sätta dig ner med honom och försöka få honom att förstå att han har har ett problem som han måste ta tag i, för hans EGEN skull, för att må bättre och bli gladare i livet för din skull också för jag vet hur irriterad man blir och rastlös och bara längtar efter dom där ölen. Men om du ska prata med honom ta det lugnt och försiktigt. Det är en sjukdom och jag tror inte att man kan sluta förrän man verkligen inser att man har problem! Det är svårt de där och även för anhöriga som ser på och känner sig hjälplösa. Vet inte om jag har förstått dig rätt nu i de jag har skrivit. Men jag hoppas att allt löser sig! Rekommendera t.ex den här sidan för honom den fick mig att sluta och har hjälpt mig otroligt mycket. Lycka till! Mvh izabell

Gick sådär, var inte helt utan alkohol på sem, men var uppe 7 varje morgon o yogade, sprang en morgon. Barnen hittade kompisar snabbt så de har också haft det bra!

Japp, tycker också det är helt meningslöst att prata m någon som bara är virrig o tjatig. Inte lärt mig sätta den gränsen men behöver det...

Hej fullgumman! Jag är glad att du har tagit beslutet att sluta dricka, det är inte lätt men det är ett steg i rätt riktning till ett bättre och gladare liv. Jag själv drack också 7 dagar i veckan varje vecka under en väldigt lång period. Är inne på min 7de dag nu och allt börjar kännas lite ljusare redan och jag känner mig friskare i kroppen. Jag har fortfarande 2 öl kvar i kylen men är absolut inte sugen på dom. Jag själv kommer inte kunna ta ett glas nån gång utan att få ett återfall utan jag måste vara nykter hela livet men efter en stund kommer man nog börja hata alkohol och att man klarar sig bättre utan. Man kan ju kolla på folk som dricker och se hur dom beter sig så kommer man aldrig vilja hålla på så, göra bort sig gapa o skrika o vingla runt där på gatorna o krogen med värsta minnesluckorna bakfylla och värsta ångesten. Sen dricker man igen för att försöka komma bort från allt och man blir glad för en liten stund tills ångesten kommer för man skäms och undrar va fan man håller på med och man vill så gärna sluta men det är svårt och jag blir så glad när jag ser att så många har tagit de beslutet att sluta och även jag för jag trodde aldrig att det skulle gå, men nu mår jag bättre för varje dag som går så det är så jävla värt de även hur jobbigt de än är första dagarna. Man blir stolt över sig själv och självförtroendet växer. Och som du skriver att du dricker så pass mycket så tycker jag inte att du ska dra ner på de utan sluta helt istället annars kanske du fastnar i dom dåliga vanorna igen, men som sagt alla är kanske inte som mig och jag känner ju inte dig. Men jag hejjar på dig och kämpa på du klarar de här och vi finns här för dig om det blir jobbigt lr vad som helst, här är det ingen som dömer någon vilket är otroligt skönt att ha folk som verkligen förstår vad man går igenom. Kram till dig mvh izabell

jag gillar din kommentar om att "alkisen" (inbegrip gärna alla kategorier från brukare till vrak) inte är en dålig person!
Nej, innerst inne så är det ju inte det, men under inverkan av A, så kan de vara "djävlar" rent ut sagt..
När alkoholen väl kidnappat hjärnan så finns knappt spår av personen man älskar kvar.. Jodå någonstans, men i nyktert tillstånd ofta kamouflerat av dåligt samvete, ruelse över det man gjort på fyllan och skammen..
Jag har aldrig tagit avstånd från personerna.. däremot har jag förbehålit mig själv rätten att få bestämma när jag vill "umgås" eller prata i telefon med dem.. Jag har kommit så långt att jag är "allergisk" mot fylletirader.. Och då drar jag mig undan (anses säkert osällskaplig..)

Låter härligt dock! Gick det bra med A? Slapp du svärmor? ;)
kram påre!

hmm.. inget sug?
När jag läser en del av era kommentarer (inget illa menat, för jag tror att jag vet vad ni går igenom, har själv varit där!) så småler jag, för exakt så säger numera min gubbe.. "Jag har inget "sug"..alltså kan jag inte vara alkoholist"
Men rastlös, irriterad, otålig.. vankar av och an, både ute och inne.. hittar ständigt på nya saker att "plocka" med.. Labil, obalanserad, ändrar sig stup i kvarten.. Men "sug" nejdå det förnekar han.. (kanske behövs 10 års supande/vinpimplande till?)
Jag ser ju på söndagsmorgnarna hur kaffekoppen darrar i hans hand och hur han sneglar mot klockan, för att kunna utbrista: "jaha, då åker jag och handlar/köper tidningen".. För att kunna åka och köpa sig en 6-pack folkisar eller lättöl.. SUG.. nejdå.. bara törstig och han ska ju jobba ute i trädgårn, och då är det bra med några öl för "vätskebalansen"..

Precis, jag måste byta ut det. Jag springer ju massor men får springa mer helt enkelt :) Jag är en person som söker kickar och lätt blir uttråkad, det måste liksom hända något, annars får jag ångest. Det är nog definitivt jättedumt för mej att sitta hemma en hel helg :/