Senaste kommentarerna i forumet

Ujuj, vad jag lände igen mig i det. En liten stuga nånstans "in the middle of nowhere". Jag och en box. Har känt så många gånger när jag tyckt att folk velat äta upp mig. Du skriver bra, Nyman. En blandning av humor och allvar. Aldrig tänkt på att pränta ner dina tankar i novellform?

Det funkar på samma sätt för mig. När känslorna svallar och alltdetdär; det är då nykterheten ligger jäkligt pyrt till. Kom precis hem, skallen sprängvärker och hela dan har jag gått omkring med den här draggen till spyboll som bara sänker mig. Taskig självkänsla, rädsla för konfrontation, att jämföra sig med andra och alltid komma till korta, att inte känna sig äkta, autentisk - nä, fy fan också. Då vill jag bara korka upp, skita i allt, allt är ju bara skit ändå, yadayada... Jobbigt! Det är JOBBIGT att slå på sig själv hela tiden, varför går det inte bara att sluta upp med den jävla ovanan? Det är JOBBIGT att känna och känna in hela tiden; tro sjutton att man längtar efter "avlösning" för ett tacksamt ögonblick.

Och så är det just denna väg ut som är the road to hell. Jag har inte tyckt synd om mig själv en enda gång på dom här veckorna. Gör jag det idag? OM!

Det är JOBBIGT att stå ut i det jobbiga. Jag blir som en liten unge. Och jag har lust att ta beslut som en trotsig tonåring. Jag har lust att klampa iväg med en stor jävla pava vin, sätta mig på solvarma klippor och gömma mig i högprocentig dimma.

Tack för detta! Det hjälper lite mot ångesten vid tanken att inte kunna dricka

Det var skrämmande att läsa ditt inlägg. Jag kan i princip lägga karbonpapper över ditt inlägg och bara skriva av det för att beskriva min situation!

Idag är det 164 dagar sedan jag sist var ute på galej. Det känns givetvis bra men idag blev en sån där dag då jag blev sjukt bitter. Aldrig, aldrig mer dricka alkohol. Fy fan, är det verkligen jag? Känner sån press från omgivningen att jag håller på gå sönder, vill bara skrika rakt ut att jag gör väl vad fan jag vill med mitt liv.

Men, jag andas ut och tänker om. Jag går på en bra stig just nu, jag mår ju bra dessutom. Jobba på, kämpa vidare. Jag har grymt mkt att vinna på min nykterhet,måste bara vända det till att det är jag som har valt det, ingen annan.

Skitdag men jag hoppas jag har bättre tankar imorgon. Allt gott till er som kämpar med mig!

Kram

Gud vad hemskt det låter.....jag som precis ska börja få kontroll över mitt drickande, men jag står inte ut med tanken på avstå från det du räknar upp, AJ

Javisst, det blir mycket fina garner för vinpengarna :-)

Stickning är bra!
Det hade jag glömt bort. Skall testa. Tack för tipset.
Vilken bra idé med lappar, som små dagboksblad som finns kvar som påminnelse den dag man förförhoppningsvis är stabilt nykter.

ska det ju stå...

När jag ser tillbaka så minns jag att jag fyllde all min första lediga oroliga tid med allt som jag kunde slukas upp av som inte påminde om vinstunderna. Jag läste timmar på forum både natt och dag, jag gick igenom sömnkurs o mindfullneskurs som jag köpte på nätet. Längtade till nästa brev skulle komma o engagerade mig stenhårt i övningarna. Jag skickade nitiskt små lappar som blev en filt som påminner mig om hur det o hur det är. Successivt med att alkoholen försvann ur min kropp och mitt tänk så började de gamla intressena bli spännande igen. Det tog tid och misströstan men så skönt när det vänder. Så var det för mig. Säkert olika för alla. Du kommer att hitta tillbaka. Kämpa på!

Min telefon har visst annan uppfattning om stavning än jag......:)

Vaknade med insikten om hur mycket jag tycker om den " grå" vardagen och hur illa jag tycker om fredagar. Fredag = sug efter a och en enda väntan på att systemet skall stänga. Efter kl 7, om man nu kommer så långt infinner sej ett visst lugn när detvåk stängt. Jag brukade älska mina helger förut. Allt man kunde göra. Måste hitta tillbaka dit. Längta efter kreativ ledighet med sund sysselsättning.
Nån som har tips på hur'
Det är inte det att jag har brist på roliga saker att göra, jag tappar bara lusten att göra dem och aokt intresse fokuserad på vinet.
Är då trött på det.

O ja, jag känner verkligen att mitt löfte förpliktar. Och det var nog det som var meningen. Berättade också för särbon som inte blev förvånad eftersom jag pratat om hur less jag är på alkohol länge.
Han tycker också att det är självklart att han inte heller dricker hemma hos mig. Vi får väl se vilken effekt det får på vår relation framöver, men jag är hoppfull :)

Hej Helena

Läste ditt inlägg att du berättat för barnen. Tänkte på min egen olust att berätta om alkoholproblemen för mina barn och anhöriga, i synnerhet i början. Jag tycker det är modigt samtidigt som det innebär en liten risk. Barnen har som du skrev märkt av ditt drickande. De drar sig undan när du dricker, så det tror jag verkligen du kan utgå ifrån, förminska inte den insikten ;-)

Jag tror alltså tyvärr att du kan utgå från variant 2 när du analyserar deras reaktion. Tycker det är modigt att berätta för barnen, men det är samtidigt något som nu förpliktigar till varaktig förändring. Ja, förändring är ju det vi eftersträvar, men det är samtidigt en risk att berätta, om man som så många av oss i början, är orolig för att misslyckas. Det var nog därför som jag själv "fegade" ut, och det tog säkert över ett halvår innan jag vågade berätta om min förändring, för någon i min närhet. Inte ens idag - efter 1 1/2 år har jag klarat av att säga att förändringen är permanent och att jag idag är en nykter alkoholist. Usch, jag får fortfarande rysningar av att skriva så om mig själv :-)

Tycker det är modigt, men jag tror nog du beslutade att berätta för att "höja insatsen". Jag hoppas innerligt att du klarar av att hålla löftet, och jag tror det, för du verkar beslutsam och motiverad. Kanske är det så att vi som har problem med drickat ibland inte förmår infria de löften vi ger gällande att förändra vårt sätt att dricka. Vi bör nog vara medvetna om att så snart vi berättar om våra avsikter att förändra, så är det i våra barns värld ett löfte. Bryter vi sedan det löftet så är skadan i förtroendet nog större än innan.
Jag kände samma sak när jag efter ganska lång tid berättade. Jag var livrädd. Jag upplever det som att det tar tid att återbygga ett skadat förtroende. Men det går, det är det fina ;-)

Fortsatt lycka till med att infria ditt löfte. Det är ju faktiskt helt möjligt!

//PP

Den andra dagen utan baksmälla har börjat, men känner mig minst lika trött som om jag skulle ha druckit. Kanske beror på att jag ägnade halva natten åt att läsa i trådar här på forumet. Vad berörd jag blev av alla berättelser! Tänk att vi är så många som på var sitt håll kämpar med att bli fria från alkoholen eller medberoendet.
Det är en sorg att inse hur stark denna drogen är för oss som trillat dit, men också en enorm tröst att känna att jag inte är ensam. Tack alla ni som delar med er och finns där för att stötta och hjälpa!

Gym låter som ett bra substitut :)
Skönt att läsa att du inte känt något vinsug.
Det har inte jag heller, men känt mig ganska låg hela dagen. Inser att det jag tyckt varit roligt alltid handlat om alkohol, resor, goda middagar, träffa vänner, mysa på terrassen i solnedgången ...Tanken på att göra sådant nykter känns nästan meningslöst. Förstår när jag läser andras trådar att det går över, men just nu känns det tomt.

Jag befinner mig ofta i situationer där det förväntas att jag ska dricka, men måttligt, förstås ... Och det klarar inte jag! Hur gör man??

Vet inte vad som hände men allt försvann som jag skrev, ville bara säga att jag tänkt på dig och att du gjort skillnad för mig. Tror absolut att du har kontroll. Kram

Logga

Ja vi kämpar på och jag delar varenda känsla av saknad du har.
kram mod

hoppas att allt är bra LN..
kramar kramar :)
//mod

Men jag har druckit i helgen som gick. Vet inte vad jag ska säga. Jo jag säger precis som det är........

Var på en resa i sällskap som jag inte känner och av olika omständigheter så blev det så att jag till slut drack. En kväll en öl, nästa dag en öl och senare på kvällen ett litet glas vin. Jag var nykter de första dagarna men sedan blev det så här. Det sociala trycket var för stort och jag hade inte kraften i situationen att säga nej. Blev lite feg tycker jag så här efteråt. Slappnade av lite för mycket i min övertygelse.
Men jag känner inte att det triggade igång mig, för lite alkohol kanske, och jag är tillbaka på banan igen. Ingen sprit för mig framöver :)

Har jag kontroll??? Ja det vill jag tro att jag har. Är egentligen inte orolig men kanske lite. Ska läsa på forumet mer än vanligt för att hålla nykterhetskursen. Gäller att inte tappa fokus. Ska gå tillbaka och läsa mina gamla inlägg.
Resan var fantastiskt rolig och mysig på alla sätt och jag försöker att se detta som en lärdom för framtiden:)
Ha en bra vecka alla här på forumet!

Ja du, Blomman, vad jag känner igen det du beskriver. Både hos mig själv och andra familjemedlemmar. Känns som vi snart är slavar allihop. Är det inte droger så är det nåt annat. FB är ju en jäkla drog det med. Lika falsk. Och hur kommer man åt det? Tror på det du säger om att släppa taget. Lättare sagt än gjort men man skulle vinna mycken själsfrid på det om man vågar v Ha det gott du med. /FM

Helgen var lugn och jag var också lugn:). Jippi!!! Jag som förr om åren tyckt att trädgården och att påta runt där är så kul på våren, har totalt tappat gnistan. Men nu i helgen när jag sådde lite frön med barnbarnet så kunde jag känna den där stilla lyckan för en stund. Att allt var bra och inget mer behövdes. En stund när jag kunde bara vara och rastlösheten höll sig borta. Hur stor del har egentligen alkoholen haft i bristen på ork och engagemang? Det kan man ju undra. Har ju inte tyckt jag druckit SÅ mycket men, men... allt är relativt. Ska bli intressant att se hur mycket jag kan höja energinivån. Om jag fixar sommaren så är det nog min första helt alkoholfria sommar på ... tja, 42 år. Det är ju skrämmande. Hjälp! Har jag inte ens tänkt på förut. Jag ska fortsätta med min yoga, meditation och mindfulness. Jag har varit en sökare i hela mitt liv och jag tror att de ingredienserna ska hjälpa mig få balans i tillvaron. Måste bara ge det en chans och uppbåda det jag har allra minst av: TÅLAMOD. Ha en fin kväll alla.

Du ligger ca en vecka före mig tror jag. Jag vet inte exakt när jag drack senast. Nån gång i mars. Beslutet smög liksom på.. Less på att varje helg såg likadan ut och jag oförmögen att köra en förmiddag. Har gått hyfsat med nån rejäl svacka. Fortsätter med yoga, mindfulness och meditation som jag tror är det nästa sättet för mig att få balans i tillvaron. För jag längtar inte efter fest så jag får dricka. Nej, det är när känslorna svallar och rastlösheten rafsar runt i mig som jag vill hälla i mig.
Hoppas du slipper bli däckad i influensa nu. Kryp ner och sov. Bästa medicinen:). Kram / FM