Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte på de här medelålders männen, kan det inte vara på lite samma vis som det ofta är med rökare. Som rökare vill man gärna att andra ska röka för att "rättfärdiga" det man gör och för att inte känna sig ensam i dumheterna. Kanske har männen själva funderat över sina dryckesvanor och det sticker i ögonen när någon annan väljer att inte dricka? En människa som är trygg i sig själv och sin förtäring av alkohol brukar sällan behöva påpeka andras drickande. Fast jag kan ju vara helt ute och cykla också. :-)

Det är på något sätt skönt att veta att man inte är ensam om detta. De flesta runt omkring verkar helt oberörda och tillfreds med sitt drickande. Jag har funderat ett tag på om det faktiskt inte är destruktivt det sätt jag dricker på, men eftersom det är så sällan så glömmer jag liksom bort det mellan gångerna. Jag brukar alltid ha ett par vänner som liksom har koll på mig och som jag brukar fråga dagen efter vad som egentligen hänt, för skulle det vara så att jag (utan att komma ihåg det) varit otrogen eller liknande så måste jag få veta. Annars kan jag inte leva med mig själv. Vilket ändå är svårt dagarna (veckan) efter. Det har hänt att jag druckit något glas hemma själv, men då är det max ett par glas och sen står flaskan och blir gammal.

Jag känner som du, det är tur att man är vid liv och att inget värre hänt!

Jag förstår bara inte varför vissa människor, känner behovet av att bete sig så där?!

Ditt missbruk liknar mitt (ja det är ett missbruk). Hos mig har aldrig vardagsdrickandet varit ett bekymmer. Det har aldrig funnits i min världsbild att ta ett glas hemma själv. Antagligen för att jag faktiskt inte tycker att det är så vansinnigt gott i slutändan. Men är det fest. Ja då jävlar. Alltid varit den som stängt festen, alla mina vänners galnaste festkvällar har samtliga varit tillsammans i mitt sällskap. Och så de där fruktansvärda minnesluckorna. Det är de som är de värsta. Vissa saker har man fått återberättat, vissa nätter kommer jag aldrig veta vad som har hänt. Så vill man ju inte ha det!

Jag har gjort en hel del dumt. Sånt som för alltid kommer ge mig små ångesthugg när jag tänker på dem och det finns människor som jag nog aldrig kommer titta i ögonen pga skam. MEN jag har ändå haft tur. Så många minnesluckor som jag senare inte kunnat bringa klarhet i att det är ett under att jag fortfarande är vid liv. När jag började skriva här kände jag verkligen att min tur var de sista sandkornen i ett timglas som allt snabbare började rinna ut. Och om jag jag inte bröt mönstret så skulle något fruktansvärt hända. Då fattade jag beslutet att det fick vara nog.

Jag blir verkligen så glad av att du skriver här och inser att det måste ta ett stopp. Jag är övertygad om att du kommer lyckas.

Välkommen!
/SL

Engelska Wikipedia definierar missbruk så här:

"Substance abuse, also known as drug abuse and substance use disorder, is a patterned use of a drug in which the user consumes the substance in amounts or with methods which are harmful to themselves or others".

Enligt den här definitionen är mängderna, eller frekvensen mao inte det viktigaste. Om bruket är återkommande och gör skada för en själv eller andra, så är det fråga om missbruk. Det finns många andra definitioner, men själv tycker jag den här är en bra utgångspunkt.

Halloj SL!

Gott att höra ifrån dig. Hoppas att du fick en fin midsommarhelg.

Skickar kramar till dig

Hallo Lenan!

Hur blev det under midsommarhelgen? Myspys?

P & K

...du kommer att klara det. Jag tror att du kan, du är så ung ännu, du har ett helt liv framför dig som du inte får fucka upp med alkohol. Du är så klok som förstår att du behöver hjälp, gå till AA, gå i terapi, vad som helst som kan hjälpa dig... Det är du värd. Har levt precis som du, utsätter mig för risker i fyllan och villan, gör bort mig på jobb och bland vänner. Försöker också sluta nu. Ska hålla upp i ett år - är mitt första steg. Fan så jobbigt... Kramar

...vill börja med att gratulera dig, bra jobbat! Känner så väl igen mig i det du skriver, hatar ångesten dagen efter, minneslucka tre dagar i veckan, gjort bort mig bland folk och på FaceBook. Nu räcker det. Kanske blir jag en "tråkigare" person men nej.... Nej jag kommer att bli en person som folk kan lita på, som är juste och beter mig vettigt. Rolig får jag försöka vara ändå. Kommer säkert att bli tufft men så är det, kan man inte dricka normalt så får man fasiken låta bli. Önskar dig all lycka till i ditt nya nyktra liv.
(Jag är inne på dag två som nykter.... heh)

...känner mig stark i kroppen igen efter att alkoholen är ute ur systemet. Är så tacksam för att min kropp fungerar, varför i h-vete förstöra den med alkohol. Nu kommer jag att må bra i en tre fyra dagar, sen kommer suget att knacka på. Framåt torsdag brukar det vara dags för en ny bläcka, sedan lida som ett djur för att ta sig igenom fredagen på jobbet, dricka hela fredag kväll och gärna lördagen också. Men inte denna helg.... nu jäklats... Kramar om er allihop

Ja visst är det skönt när det är över! Allt där det finns stora förväntningar har jag blivit allergisk emot. Orkar inte med stress påslaget tror jag. Det bästa är när ngt oväntat roligt händer i vardagen när jag minst anar det. Inga krav alls, det gillar jag. Kram

Hej! Hur gjorde du för att klara av att komma dit du är idag? Ngt knep? Kram

Kan bara hjärtligt instämma!!

...och jag är glad för det...
En upphaussad blöt midsommar som i stort sett bara gick i en gammal repris, allt ska vara precis som det alltid har varit...
Regn regn ren, en massa förberedelser för en kort tids festande, frugan tillbringade 10 timmar i köket dagen innan, och ytterligare tre på midsommar...
Vi skämtade och sade att nästa gång köper vi all mat färdiglagad, eller så får våra gäster vara med i förberedelserna.
Vi är helt slutkörda på natten till midsommardagen och vill inget hellre än att gå och lägga oss.

Vid flera tillfällen lämnade jag festen för att gå en bit bort i skogen för att lyssna hur mycket vi hördes, och det gjorde vi.
Kunde i årets ljusaste natt skönja två midsommarfester till på avstånd, det skrattades och skreks om vartannat.
Detta är svensk midsommar tänkte jag, duggregnet hade hängt tungt hela dagen, allting var surt, partytältet, dynor, dukar och servetter.
Varför fortsätter vi med detta tänkte jag flera gånger det blir ju mest bara ett evigt tjatande om det förbaskade skitvädret.
Jag vill ha en förändring, men allt är ju redan en tradition, som inte kan förändras för att den just är en trsdition...

Midsommardagen blir alltid bättre, solen kom fram och tinade frusna fötter och vi stoppade ner 9 personer i två små båtar och drog till sjökrogen för att köpa glass.
Vi njöt av vartenda minut med solen i våra ansikten, och så fort den gick i moln började vi huttra och sno tröjor av varandra.
Vi såg en snubbe som var toktankad som satte sig i motorbåten, men lät som tur var någon annan få framföra ekipaget.
Tur för honom, jag hade aldrig tvekat att ringa 112, inte nog med att han kunde ha utsatt sig och sitt sällskap för enorma risker och materiella skador, han kunde ha utsatt andra omedvetande om sitt dåligs omdöme och orsaka dödsfall eller invsliditet bara för att han skulle få ha det lite roligt ett par timmar.
Man behöver tänka mycket längre än just enbart för stunden, man kan ångra en fylla men aldrig tillräckligt mycket för att få tillbaka någon annans liv, det är oåterkalleligt.

Är jag tråkig?
Nej jag tror inte det, men jag har på något sätt lyckat slå hål på en av de svenskaste myterna, att en svensk midsommar ska vara så höljd i mystik.
En massa förberedelser, ofta kasst väder, svårt förankrad tradition och en tsunami med en massa alkohol som gör att vi tappar verklighetsuppfattningen och tror att vi har haft det så himla ballt....
Jag vill inte vara en sådan partypooper, men ska verkligheten få träda fram så tar den udden av mystiken, den suger!
Jag vet det, en del medberoende vet det, en del anhöriga vet det, en del barn vet det, men alla vet det inte...

Det bästa med midsommar är när den är över och allting återgår till var det en gång varit, lugnt och stillsamt med nyktra människor.
Upplever man det som tråkigt, så är det antagligen det också, varken mer eller mindre, och så får man lära sig att leva med det också.
Inte att allt som oftast dra i väg på en verlighetsflykt med alkoholen som draghjälp, det är som att lura sig själv, om och om igen...

Berra

Hej! Hur går det för dig? Kram

Hej! Jag tycker alltid det är så jobbigt att läsa och höra när barn far eller farit illa! Det finns inget försvar alls i hela världen när barn inte får sina grundbehov tillgodosedda, och det skapar så mycket lidande även i vuxen ålder för det vuxna barnet. Kanske även för dennes barn om man inte fått hjälp att bearbeta det man gått igenom som barn. Inga föräldrar är felfria, men ett barn är helt utelämnad till sina föräldrar..Det måste vi alla komma ihåg ! Kram

Tänker att det ska bli spännande att umgås med mina vindrickande vänner i sommar, intalar mig det i alla fall, och själv vara nykter. Har för länge sedan faktiskt varit den som sällan dricker. Kunde då sitta en hel lång kväll och sippa på ett glas vin och vanligtvis inte klara av att dricka ur det glaset.Hur kunde det gå så snett...fattar det inte. Blir mer och mer övertygad om att jag aldrig mer vill dricka men är samtidigt livrädd för att falla. Läser som en tok varje dag på forumet för att styrka mig.

Märkligt hur jag är, vill ha min dagliga dos vin Max tre glas men kan räcka bra med ett eller två också. Behöver och önskar inte dricka mer. Men jag har fått förändrade blod och levervärden på det. Så jag måste väl ändå ses som en typ av alkoholist också. Men det spelar ingen roll egentligen vad jag är, jag känner bara att alkoholen drar ner mig psykiskt och fysiskt och det är tillräckligt för mig. Har blivit en dålig ovana att slappna av. Som en betingad reflex, slappnar av bara jag håller i glaset. Det började för sju år sedan då jag var nyskild och träffade min nuvarande man, som drack på ett helt annat sätt än mig. Det var romantiskt och härligt med gott vin och skumpa i tid och otid. Vi blev som unga på nytt. Men ack vad vi båda har gått ner oss på dessa år. Vi känner knappt igen varandra längre till utseendet men insidan är lika. Han har fått mycket svårare problem än mig, med med min mogna ålder vet jag att det inte går att förändra ngn annan. Jag ska bli pigg igen och han får ta ansvar över sin hälsa.

Sug skulle det stå såklart!

Känner att jag har isolerat mig lite för mycket den senaste tiden. Är inte riktigt säker på varför men det har varit så gött att bara komma hem, slänga sig på soffan med en bok eller God knows what. Istället för att hänga med mina vänner som jag annars gärna gör. Jag har verkligen inte ätit bra eller rört på mig. alls. Vilket säkerligen påverkar. Ligga på soffa=förslappad =känna sig osnygg. Så nu råder bot och bättring. Jag satte ner foten och gick till affären och köpte tidning Topphälsa, hahahaha. Som att det kommer vara räddningen?! Ah well jag får komplettera med någon form av motion också. Såg på framsidan att de hade något reportage som hette "Jag sprang mig nykter". Återkommer om det kan vara ngt av värde.

Helt rätt! Märker redan efter ngn dag ,tre tror jag att en massa plufsig vätska försvinner ur kroppen. Det är skönt börjar känna igen mitt ansikte. Trots det och att jag inte varit ngn stor konsument så har jag ett sig som måste stillas på ngt annat sätt! Kram och lycka till

Och jag önskar dig det samma! Barn hemma eller inte, VI är värda ett bra, friskt liv!
Kram

...du skriver. Det är som att läsa om mitt eget liv. Känner igen allt. Jag är visserligen lite äldre och har utflugna barn nu men.... Håller verkligen tummarna för dig att du ska må bra nu. Kramar om

Jo jag har alkoholproblem. Visst är det så... Men det har inte alltid varit så här, när barnen var små tyckte jag det var läskigt om jag kände mig onykter... Så fort jag kände av effekten av vinet så slutade jag dricka - då på den tiden. Drack max ett glas... Men nu är ungarna utflugna och jag behöver bara hålla reda på mig själv - vilket jag inte klarar så bra. Är inne på samma linje som du, att inte dricka alls, iaf inte på länge. (Ett år eller så..) Vet inte om jag klarar det tyvärr. En vecka går bra men sedan kommer suget.. eller suget finns där redan på dag tre efter en bläcka men det går att hålla ut en vecka... Otäckt att se det jag skriver, trodde inte att jag skulle hamna här. Tack för kramar, vi får stötta varann...

du har alkoholproblem vännen. Det är bara så. Känner så väl igen mig och ångesten är inte att leka med...Usch! Du är långt ifrån ensam om att fungera så här och trots att man verkligen bestämt sig för att dricka bara två glas så slutar det ändå med att man dricker tills allt är slut och man däckar. Jag klarar ofta av att dricka bara ett par glas, men mitt förhållningssätt till alkohol är inte normalt. Jag sitter hela tiden och tittar på hur snabbt andra dricker och försöker själv dricka långsammare. Njuter man då av ett glas vin? Nej det gör man inte och det enda sättet är att inte dricka något alls...
Kramar!

Vad hände Blomman?
Berätta, det brukar hjälpa åtminstone lite.