Senaste kommentarerna i forumet

Kanske är det så för oss som strävar efter måttlighet att motivationen inte är helhjärtad utan bara måttlig? Kanske har vi inte drabbats tillräckligt hårtoch hamnat tillräckligt under isen för att fatta? Men jag är glad över alla argument även de ifrågasättande. Jag söker respons och reaktion. M6k egen motivation kommer att mogna fram antar jag.... ? ... Just nu är det ändå ett steg i rätt riktning att undvika vardagsvinet. För mej är det måttligt med vin till middagarna på fredag och lördag. Men jag inser att när semestertider kommer blir det en ny utmaning, då är det risk för "lördag hela veckan lång"

Det gjorde absolut ingenting med flera kramar. Det behöver vi nog lite till mans. Speciellt här på forumet. Ja, jag hoppas att mitt eget resonerande tillsammans med allas kommentarer ska ta mig dit en dag- till den sanna glädjen. Därför vill jag inte sabba det med att dricka heller. Vill släppa alla försvar och murar som jag byggt upp mot omvärlden. Minns en tanke jag hade som liten. Jag bestämde mig att "ingen skulle komma åt mig". Det var säkert när jag var som mest förbannad på nåt och kände mig orättvist behandlad. Det var ju ett barns barnsliga tankar, men jag tror man programmerar sin hjärna mer än man tror genom negativt tänkande. Och nu är det omprogrammering som gäller :). Inte det enklaste man kan ta sig för precis. Men spännande ändå.
Tack än en gång, Muränan och en jättekram till dig för stödet :).

Du fick visst dubbla kramar i texten, men det kanske inte gör något. ;-)

Så fint beskrivet. Att hitta tillbaka till den glädjen. Att kunna vara ett med allt. Att våga känna, utan att döva sig eller bygga murar. Det är väl frihet på riktigt?! Härligt tänk som kommer föra dig på rätt väg.

He he... känner igen mig med att dricka fort och mycket. Det märker man när man inte dricker alkohol. Hur kul är det att halsa en NA-öl eller snabbt dricka flera NA-öl till middagen? Inte särskilt - för då blir man ju mätt! Finns inte plats för mat längre i så fall! Också en insikt...

Det där med måtta... mja... det verkar inte ligga riktigt för oss som måttat till oss en beroendeproblematik. Tror att man behöver ett rejält uppehåll för att man ska våga experimentera med det.

Stor kram till dig

Kram till dig

Har hållit upp ca 6 v nu med några svackor på vägen. Det har ändå varit hanterbart. Så återigen kan jag se hur svart - vit jag är. Allt eller inget. Sluta går bra men inte dricka måttligt. Får jag inte dricka minst tre glas vin så får det vara. Jag kanske skulle kunna testa och fixa det några gånger på ren vilja. Men risken finns, att med den takt jag dricker så försvinner omdömet rätt snabbt och jag är tillbaka på ruta ett. Lade märke till när jag åt en god middag i veckan hur jag drack två Ramlösa till maten medan de andra nöjde sig med en halv. Varför?? Har ingen aning. Har druckit mycket vatten redan som barn. Kanske en (o)vana för att jag åt så jäkla mycket socker? Nåt som kroppen minns och som stannat kvar. Sen att jag dövar känslor med vin har jag väl erkänt först nu. Som liten bar jag på många känslor och mycken ilska som jag också uttryckte på ett sätt som inte accepterades. Ingen frågade varför och själv kunde jag inte sätta ord på varför. Bara att det kändes som ett stort kaos inombords. Till slut "fattade" jag att det inte var ok att rasa och skrika som jag gjorde och jag stängde av. Men bristen på tålamod och rastlösheten fanns kvar och bidrog säkert till en för tidig alkohol- och tobaksdebut. Längtar till den genuina glädje jag minns och som kunde genomströmma hela kroppen i bland som barn. När jag var med mina djur och när jag sjöng. När jag var ett med allt. Utan alkohol. Jag tror att den finns. Nånstans.

Härligt! Gäller att man håller en sån kväll i minnet nästa gång suget sätter in. Minns din vän och hur hon blev allt eftersom kvällen fortskred. Hon mår nog inte så bra idag. Bra jobbat av dig:)! / FM

Hej Annapanna!

Jag känner igen mig otroligt mkt i dina tankar även om jag i dagsläget inte försöker bearbeta någon annan om att få dricka igen. Jag tycker det allra viktigaste i ditt inlägg är att du lyckats identifiera vart du är/var påväg och hinner göra något åt det innan du är i gamla mönster igen.

Min känsla över det hela med alkoholen är dock att vi gärna gör allt så himla mkt större än vad det är. Dina tankar är nog väldigt vanliga och konstigt vore nog annat, alkoholen har påverkat än stor del av ditt liv och nu försöker du förändra det. Samtidigt finns den så otroligt mkt runt om oss och det gör det ju inte lättare direkt..

Gällande att du "ber om lov" hos dina närstående så är det ju också väldigt vanligt men i slutändan är det bara du som bestämmer vilket liv du vill leva.

Självklart ska vi slå oss för bröstet för 6 nyktra månader men det behövs nog så mycket mer för att kunna se på allt med "friska ögon". Jag ska verkligen njuta av sommaren, pigg och fräsch, hoppas du gör detsamma!

Lycka till och kramar till dig!

Det är en sak som verkar vara väldigt viktig, att kunna dricka "måttligt". Även jag har tänkt så tidigare. Men faktiskt, det kanske tar längre eller kortare tid men det finns ett bra liv utan alkohol. Att lära sej dricka måttligt betyder ju ett ständigt kontrollerande och tänkande på alkohol. Vad är för mycket och när får man dricka. Att skippa det helt ger frihet.

godis i soppåsen när jag känt mej äcklad och sen grävt upp det igen och tvättat av det. Samma sjuka missbruksbeteende

Väldigt oproffsigt av en läkare på ett beroendecentrum att säga sånt. Jag försökte en gång vara ärlig hos företagshälsovården. Dom ställer ju frågor om rökning och alkoholkonsumtion och sköterskan blev helt ställd då jag sa att jag dricker för mycket. Hon måste kalla in en mer erfaren sköterska . Eller nåja, den sköterskan tyckte att jag istället för att dricka på vardagskvällarna skulle satsa på att köpa ett dyrt fint vin till helgen istället. Om det vore så enkelt ja. Så jag fortsatte dricka ett tag till eftersom mina prover var bra. Sen har jag blivit nykter utan "hjälp" från vården. Att skriva och läsa här blev min räddning när jag kände att botten var nådd.

Vaknade med ett ryck just. Det oundvikliga har börjat. Tillät mig att dricka och ta ett sista förväl igår. Och blev en hel del. Två flaskor vin, Slurp. Var inte speciellt gott och ruset ville inte riktigt infinna sig. Var bara totalt onödigt. Och nu när ångesten börjar smyga sig på. Fy, vet att de bara kommer bli värre och värre ju längre dagen går också. Får såklart skylla mig själv men nu är jag redo. Sagt de förr men har nog inte riktigt menat de då, ändå haft i bakhuvudet att man ville dricka. Nu vill jag inte de. Total avhållsamhet är vad som gäller.

Första dagen på mitt nya liv. Och den kommer verkligen spenderas i plågor.

Jag gjorde det!!
Ikväll, på min femte nyktra dag, sattes jag på prov. Jag och en vän var hembjuden till en annan vän på mat och bubbel.
Jag sa direkt att jag inte tänker dricka någon alkohol ikväll och blev inte på något vis ifrågasatt.
Bubblet korkades upp och i början var mitt sug enormt starkt och jag var nära på att ge upp. Det såg så läskande och festligt ut.
Men jag höll mig till min Ramlösa.
Ju längre kvällen gick och ju onyktrare mina vänner blev desto mindre blev mitt sug. Det är intressant att se hur alkoholen förändrar människor och får dom att tappa omdömet. En av vännerna blev riktigt riktigt full. Sa saker som jag vet att hon kommer ångra. Hon kunde knappt gå och var till slut så väck att hon knappt kunde prata. Läskigt att se med nyktra ögon.

Trots att jag var nykter var detta en av de trevligaste kvällar jag har haft på länge. Jag skrattade mycket. Ett äkta och innerligt skratt helt utan påverkan av någonting annat än mig själv. Den känslan är otrolig och väldigt stärkande.

Ligger i sängen och ler för mig själv. Klappar mig på axeln och fylls av stolthet.
Att få somna nykter, glad och utan rädsla för bakfylla och ångest är en stor seger!

Lillgrodan - alkohol 1-0

"Det är ju bara att sluta dricka". Hur kan en läkare som jobbar med missbruk uttala sig så??? Blir så ledsen när jag läser om det bemötande du fick. Man förväntar ju sig att de man möter ska vara experter inom området.
Och att "bara ta och gå ut" är inte så jäkla lätt när kroppen är förlamad av ångest. Förnuftet vill, men kroppen och ens känslor skriker NEJ!
Ge inte upp! Ta kontakt med en annan mottagning om du inte känner dig nöjd. Eller fråga om att få byta läkare. Förtroende är det absolut viktigaste. Man är ju i en väldigt utsatt situation som patient. Ofta har man gått och tvekat länge på att söka hjälp och möter man då någon som inte förstår är det lätt att bara ge upp och skita i det.

Jag hoppas att nästa vecka blir en fin början på din nykterhet. Tänk inte på de dagar nu när du har druckit. Ibland behöver man göra slut med alkoholen. Ta ett sista farväl. Det har du gjort nu och kan med gott samvete lämna "vännen" bakom dig.

Jag tänker och tror på dig!! Inom dig finns en styrka du kanske inte vet att du har.
Vi kommer fixa det här!

Många kramar

Jag blir glad över att möta er andra med precis samma svagheter som mej själv. Även att kunna skratta åt sitr eget beteende. Det är inte stärkande att slå på sej själv. Gjort är gjort. Nästa gång kan du överlista dej själv, om du vill. Allt handlar om vilja och motivation.

Tänker på dig. Själv har jag druckit igår och idag. Men hade bestämt mig innan för att göra de. Ska börja ta medicine på måndag så ville säga förväl till min bästa vän A. Totalt fel tänkande ja jag vet men nu blev de så. Vet att ångesten kommer vara stor imorgon och ser inte fram emot de..

Hoppas din helg är bättre än förra iaf!
Kram

Tack Stingo! Jag blir verkligen berörd!

Jag snubblar verkligen fram...det är så mycket annat att jobba med just nu...kraften och motivationen räcker inte till...jag försvarar mitt drickande och känner mig väldigt måttlig nu...pust, vet inte vad jag vill eller önskar.

Du är kreativ och problemlösningsorienterad! Skämt åsido köp inte hem igen, nu är det gjort. Trevlig helg på dig :).

Jag har litet liknande erfarenheter som muränan. Då jag ännu drack, så hade jag helt gett upp inför alkoholen. Min framtid var en framtid som alkoholist, högt fungerande visserligen (alternativet ville jag inte tänka på), men likväl alkoholist. Då var måttlighetsdrickande inte ett alternativ, inte heller nykterhet. Jag vet inte riktigt hur jag klarade mig genom de första månaderna, eftersom jag är finländare så var det nog med en hel del Perkele.

Jag såg inga liljekonvaljer i skogen, men långsamt växte något nytt fram i mig. En insikt om att jag kan leva ett nyktert liv och att ett nyktert liv kan vara ett gott liv. För mig tog det väl 3-4 månader för den känslan att slå rot, men nu känns den självklar och säker. Det är ur den känslan jag nu försiktigt experimenterar med att måttlighetsdricka, utan den skulle jag inte ge det en chans. Om man måste dricka kan man inte vara fri att dricka.

https://www.youtube.com/watch?v=X-PZXEKReVQ

Men jag ställer samma frågor. ...jag har dessutom gett upp och är inget bra föredöme. Jag siktar mot måttligt drickande som jag vet är emot de flestas inställning här på forum. Så jag vet inte ens om det är möjligt. ...

Stort tack för ert stöd. Det behövs nu. Känner hur det här tar upp hela min tankeverksamhet nu. Varför är det så svårt att acceptera läget? Varför vill jag åt det där så mycket? Känslan? Hur gör man för att acceptera och gå vidare utan att känna en längtan efter känslan som alkoholen ger? Tar just nu bara dag för dag. Tack för att ni finns.

Tack, för att du satt ord på det som drabbar dej! Det betyder mycket att få läsa om hur det kan fungera inombords och hur lätt man kan lura sej själv.

Kära AnnaPanna,

Det kanske inte känns så här just nu - men i mina ögon har du haft ett enormt stort genombrott! Du har punkterat alkoholdemonen för den här gången. Extremt bra gjort. Förstår dock att du är helt slut och dödstrött. Tänk bara vilken kamp som pågår inom dig.

Som sagt - extremt bra gjort att både kunna och våga se sitt eget beteende!

Kram

Ja, det var bra att vi skulle slänga ut det men jag tog bara flaskorna och boxen och hivade i soptunnan.
Gissa vem som smög sig tillbaka och tog upp vinet och hällde i sig.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vilket jävla beteende!!!!!

bra du sätter ord på det.
Det är ju på pricken så där som man har hållt på och lurat sig själv och andra. Det är läskigt när man så tydligt ser sitt eget beteende och jag tycker att det är så himla bra, starkt och klokt av dig att se det själv och dessutom sätta ord på det och dela med dig. BRA JOBBAT! Det sägs att alkoholen är LISTIG, FALSK OCH STARK och det stämmer tycker jag.

KRAM TILL DIG!