Senaste kommentarerna i forumet

Tack Rufus! Jag vet att jag inte är ensam men ibland är det svårt att inte tänka på barndomen och allt som gick fel, men ångesten blir bara värre med alkohol! Var ute i fredags med kollegor, såklart blir det ett par drinkar innan jag går ut så annars klarar jag det inte, om det inte är med nära vänner eller min kille. drack ett par gin and tonics ute + en öl + shot och sen hamnade jag hemma hos en av kollegorna och vi rökte på tillsammans vilket låter helt sjukt, jag gillar det inte, och förstår inte varför min alkoholhjärna ALLTID ska "testa" när någon föreslår en drog eller mer alkohol eller vafan som helst. Har i alla fall en minneslucka efter att vi rökte och vaknade upp hemma i soffan med kläderna på, och tror det är kombinationen av de två drogerna tillsammans för jag brukar aldrig få det annars. Sammanfattning av fredagen...

Mitt alkoholintag har verkligen eskalerat det senaste året. När jag började dricka så drack jag kanske en eller två gånger i månaden. Gick ut med vänner. Blev alltid jättefull men allt var nytt och det gjorde inte så mycket eftersom det är så sällan. Sen blev det mer och mer, vid 20 så kan man ju köpa ut så då blev det oftast förfest innan utgång eller bara att köpa vin och hänga med kompisar. Sen flyttade jag hit och det har bara blivit värre. Jag drack aldrig två dagar i rad förut, men det händer ofta nu. Det fanns inte på kartan att jag skulle dricka en dag innan jobbet, men det händer nu. Och nu det senaste... Jag har druckit ett eller två glas innan jobbet bara för att ångesten är så stor. Jag skäms otroligt för det. Aldrig trodde jag att det skulle vara mig. Det känns skönt att skriva ner detta och konstatera att jag mår inte bra när jag håller på såhär. Förra året gick jag till gymmet ofta, men nu är det ohållbart på grund av bakfylla osv. Har gått upp i vikt vilket gör mig osäkrare. Kan inte hålla på såhär!

Jag tränar redan men kan absolut öka på ! Kan lätt bli att hitta ursäkter pga trötthet eller deppighet. Vilket naturligtvis leder till att ta ett glas vin! Vet ju hur bra jag mår av att röra mig! Ska genast ta tag ii ett träningsprogram! Tack!
Har du själv märkt resultat?

Man får väga vad som känns bäst och gå på magkänsla. Ibland blir det klockrent. Ibland bara fel.

Ja, den säger nåt, denna "Till eftertanke". Precis som det här håldramat i fem akter du bjöd på nyligen. :)

Vi ska snart iväg och fira svärmor på Mors dag. Jag firar min mamma i tysthet med tio nyktra veckor. Tror hon gläds med mig i sin himmel i dag. ♥

Så fint du beskriver det. Ja, i kväll samlas vi kring lägerelden och sjunger tillsammans alla de visor som lockar till tårar och skratt, allt om vartannat. Vi sitter där i armkrok, orädda och trygga med varandra, elden gnistrar och sprakar och vi sjunger fel och falskt och korven på spetten spricker i pur glädje. Så gör vi i kväll. Varje kväll. ♥

Grattis!! Önskar att jag kan skriva detsamma om mig själv i augusti :). Kram / FM

att veta vad som är rätt. Det kan ju, som du skrev Vändningen, bli en enorm kränkning. Men i det här fallet VET jag ju att hen varit på behandlingshem förut. Nu skrev hen på FB om sin enorma trötthet och orsaken till detta ( det var inte spriten). Får väl ligga lågt och se om det dyker upp nåt tillfälle till när det känns rätt att ta upp det.

För de orden av Kirkegaard. De kom till hjälp den här morgonen.

Ha en skön söndag.

Ett bra tips är att börja träna regelbundet, eller öka träningsdosen om du redan tränar. Jag har märkt att träning kortsiktigt har ungefär samma effekt som alkohol, men den långsiktiga effekten är betydligt bättre. Träning ger en spiral uppåt, medan alkohol (som alla vet) ger en spiral nedåt. Så, gör upp ett träningschema som passar dig och håll fast vid det, oavsett om det känns motigt eller ej. Börja träna bums som ersättning för alkoholen.

Jag känner igen mig där i det du skriver om middagen där, men gjorde kanske den resan när jag flyttade senast och hittade ett nytt umgänge som enbart ger mig positiv energi och där alkoholen inte är orsaken (eller nödvändigt ont) för att umgås. Se det som en god insikt som bara kan leda till något bättre! Ha världens bästa söndag på er turné!

Åh, tack för alla boktipsen! Några av dem tillhör redan mina favoriter, Karin Alvtegen t ex, så jag anar att vi har lite samma smak. Ska bli spännande att läsa Khaled Hosseini som jag aldrig läst tidigare.
Skööön söndag!

Välkommen till forumet och bra att du ställer frågan och funderingen kring ditt bruk! Läser du runt här på forumet så kommer du att se att vi är rätt många som använder alkohol just precis för att dämpa oro, ångest, kanske glömma eller förtränga för stunden något som är jobbigt.

Det finns kanske ingen snabb lösning eller enkelt svar på det du beskriver. För en del finns det något underliggande man behöver få bukt med, en rotorsak i sig som skapar ångesten/oron i grund och botten. För andra kan det vara att man helt enkelt har vant sig att känns något jobbigt i livet, så dövar alkoholen temporärt. Då är det primärt kanske alkoholen man behöver mota i grinden, samt öva sig på att stå ut med känslan att saker och ting inte alltid är guld och gröna skogar. Det finns allt från terapi till medicinering att tillgå, men det är så individuellt för varje person om vad som är bästa lösningen. Det är dock bra att du kommit till insikten och det är en bra början. Läs gärna runt i andras trådar här på forumet, kanske får du inspiration och vägledning till vad ditt nästa steg blir. Lycka till!

Det var inte alls svårt för mig att låta bli alkoholen på middagsbjudningen i går kväll, men som jag förutsåg blev det inte särskilt trevligt. Insåg när jag satt där att egentligen har jag inte tyckt att det varit så roligt i det sällskapet förut heller, men jag har kunnat döva känslorna. Nu var jag tvungen att fejsa att jag faktiskt riktigt ogillar värden och hans dominanta skrävlande sätt. Såg också att hans fru verkade anstränga sig för att försöka dölja sin irritation mot honom och att hon drack för mycket och för fort. Tror jag har hittat en medsyster där...
Vi åkte - på mitt initiativ - hem ganska tidigt så jag såg inte hur kvällen slutade. Det kändes skönt att komma hem nykter, men jag drabbades av lite nedstämdehet och funderade över mitt liv överhuvudtaget. Känns som att jag behöver ta tag i flera saker som jag egentligen inte trivs med.

Idag ska vi åka på Mors dags turne till alla våra närstående mödrar! Det blir roligt :)
Ha en bra dag!

Härligt att du hade en kul kväll med lagom av A!
Ha en bra söndag!

Hade skitkul på festen igår! Drack men blev inte full! Dansade och snackade med folk! Inga minnesluckor och var inte kvar till sist. Bara en sådan sak att jag nu har varit vaken en timme och kommer att ha en skön söndag. Förr hade jag sovit halva dagen och haft världens ångest. Haft minnesluckor efter att ha snackat en j-a massa skit, bla om mina alkoholproblem....

Jag har tränat en del på att vara nykter på tillställningar innan jag gjorde valet att vilja leva utan a. Jag har däremot valt bort aktiviteter, fester, möhippor och sånt kul för att jag hellre sitter ensam hemma med mitt vin.

Så det är det som är det värsta för mig, att veta vad jag ska göra när kvällarna kommer å jag inte längre häver i mig alkohol.

De senaste två veckorna har varit helt vita, å jag har kollat en del på film, men det jag ägnat mest tid till är faktiskt sömnen. Herregud va jag är trött.. Sömnig alltså, jag sover å sover å sover, å när jag inte sover vill jag bara sova.
Drömmer oxå hur mycket som helst och tror lixom ni att hjärnan bearbetar en himla massa skit som jag sopat under mattan i flera år..

Kanske kan det även vara det Vändningen beskriver; att kroppen ska ställa om sig på alla sätt å vis rent fysikaliskt som gör mig så förbaskat trött.

Imorgon vaknar vi utan bakrus! :-)) / Tulla

Min lokala vårdcentral. tappat lusten att försöka där något mer. Jag gör det här själv nu. Har många närstående som stöttar mig. Hade jag haft alkohol hemma nu så hade det vart kört. Men jag sitter fast här och har inget val. Så jag får vara nykter. Jag har hopp. Jag försöker blicka framåt och sedan försöker jag tänka hur jag kommer sluta om jag fortsätter. Jag vill inte hamna i den världen.

Har du sökt hjälp men inte blivit tagen på allvar? Vad säger du?! Den ångest du beskriver rent generellt ska du absolut få hjälp för. Vet inte var du vänt dig för att få hjälp, men mitt råd är att genast göra ett nytt försök. Hjälpen finns där.

Riktigt bra att du klarat av en vecka nu dock och det tolkar jag också som att du rider ut denna helg nykter. Då har du styrkan i dig, det är jobbigt, men tvivla inte på din förmåga. Du kan mer än du tror.

Idag är det en vecka sedan jag söp, jobbigt som satan. Skulle gärna vara onykter nu, det hade varit så mycket lättare. Kunna slappna av och kunna släppa allt skit. Sen att få somna (däcka). Istället för att ligga och vrida på sig hela nätterna

Så kom den äntligen. Sugvågen. Har undrat när den skulle dyka upp. I dag, visade det sig. Och det är ju inga märkvärdigheter. Man frustar lite extra, slår med framhovarna och gnäggar av sig i kontrollerad trav. Inget sparka bakut och skena iväg i tokgalopp dock. Lugn och fin.

Kom av nån anledning att tänka på några kloka ord av Sören Kierkegaard medan sugvågen drog in, över och sen vidare. "Till eftertanke" - and it goes like this:

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå
vad hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon.

Som sagt, kloka ord, tillämpbara närhelst man har med människosläktet att göra. Ha det gott nu, alla, denna lördag kväll i sena maj.

Det trodde jag att jag var när jag konfronterade en medarbetare (jag är chef) som jag var högst övertygad hade alkoholproblem. Det var även den personens kollegor. Dålig hygien, konstant snuvig/hostig, alltid trött (somnade på jobbet några gånger), ofta blodsprängda och/eller vätskefyllda ögon, ofta rödflammig näsa och såg svullen, trött och sliten ut. Det var inte ofta jag såg människan pigg, det såg ut som om det var en bakfylla varje dag.

Så jag tog ett förtroendesamtal med medarbetaren och ställde lite frågor, inte riktat mot alkohol men runt hälsa och välmående i sig, men personen i fråga förstod vad jag fiskade efter och flög ut ursinnig. Senare samma arbetsvecka dundrade medarbetaren in och slängde upp ett nytt läkarintyg + CDT och ALAT/ASAT-prover med normala värden och inte ett spår av alkoholmissbruk.

Det framgick inget om den dåliga hygienen, däremot stod det i läkarintyget att medarbetaren utvecklat en allergi (minns inte idag mot vad). Tröttheten på jobbet berodde på att personen börjat ta antihistamin. Även om det var för personens bästa som vi tog samtalet, så var det ändå rätt pinsamt. Sådant där kan vara otroligt känsligt.

Heja er, Prickis, Flärpen och Valeria! Jag försöker mig på samma grej, att lära mig ett ok drickande. Var helt vit i typ två månader. Sen har jag haft "planerade återfall"; alltså jag har bestämt att "på lördag får jag dricka två glas vin för då är det födelsedag" eller "på måndag är det AW, då får jag dricka en cider". Det har funkat, peppar peppar. Men big no-no är att köpa hem och sitta och slentriandricka. Förmodligen kommer det nåt bakslag, men det gör det ju även när man är helvit.
Så jag hoppas och tror att det ska gå att programmera om sig till ett sunt drickande.
Den där ångesten som ni beskriver, man vill ju inte tillbaka dit!! Jag svullar i mackor med för mycket smör, eller godis när jag vill tröst-missbruka. Och har nästan alltid alkofri öl el cider hemma.
Men hade maken velat ha vin hemma, då hade jag inte klarat det. Undrar om det någonsin kommer att gå?

Ja, tänk att man kan se fram emot ett glas på fredagen som INTE är alkohol.. Trodde jag aldrig! En ny favorit är en "gingerbeer" (alkoholfri) som finns på min lokala Coop. Grattis till alla dina månader!

Blev ett återfall. Raka vägen till systemet efter jobbet. Jag skäms när jag kommer in där. Bor in ett mindre samhälle, så man är ju inte anonym precis. Fast det är kanske bra för då drar jag mig lite för att gå dit. Lungn lördag.

Tror också att man känner igen "de sina" snabbt. Så var det när jag träffade min sambo. Men jag valde att ignorera. Vilket har inneburit att mitt eget alkoholintag har varit högre sedan vi flyttade ihop. Tills nu, då jag satt stopp för egen del. Vi får se vart förhållandet leder...
Men oavsett, jag kan bara hålla med om att det nog är bra att prata med kollegan. Även om hen inte vill erkänna något kommer du vara en förebild...