skrev farmor i Tydlig vändning

Nää, inte klarade jag att göra rödvinssås av sista skvätten! Fasen heller! Här står jag och dricker 2dl ut plåtmåttet!! Sååå nöjd jag kände mej, just då....sååå mycket större sug jag har NU efter en halvtimme! Vill, vill inte, vill vill inte...vad vill jag?


skrev farmor i Tydlig vändning

Nää, inte klarade jag att göra rödvinssås av sista skvätten! Fasen heller! Här står jag och dricker 2dl ut plåtmåttet!! Sååå nöjd jag kände mej, just då....sååå mycket större sug jag har NU efter en halvtimme! Vill, vill inte, vill vill inte...vad vill jag?


skrev LenaNyman i Från ett missbruk till ett annat

Jag blir - och jag vet inte varför - så här märkligt stolt över dig. Över dina insiktsfulla rader, det du åstadkommit, över ... ja, dig, helt enkelt.

/L


skrev farmor i Tydlig vändning

Ja, jag tror att när hjärnans belöningssystem har återhämtat sig och börjat fungera normalt. Då kommer dopaminduscharna av naturlig njutning och då krävs inte alkohol. Kanske det räcker att ta ett skönt bad, tända ljus och lyssna på musik......och. ...alkoholfritt svalt vitt vin....eller sitta i solstolen på eftermiddagen....lyssna på en ljudbok eller fågelkvitter....åh vad jag ser fram emotvår och sommar!


skrev farmor i Rastlöshet och svartvitt tänkande

HEJ FM!
Tack! Då ska jag testa allt jag hittar som heter vin och är utan alkohol, kanske ordna en alternativ vinprovningskväll hehehehe


skrev Lillgrodan i Från ett missbruk till ett annat

Tack LenaNyman för att du frågar! <3
Terapin går bra! Den är ytterst nödvändig för att komma till botten med mitt missbruk.
Känslan av att våga ta upp dom svåra och djupa frågorna är befriande. Tungt ända in i själen, men förlösande.
Jag har som så många andra länge dolt mitt missbruk, både när det gäller tabletter och alkohol.
Det var först efter månader av terapi som jag vågade vara ärlig, dels mot mig själv, men även mot de som står nära.
Som beroende så trodde jag att ingen visste eller förstod. Jag dolde ju det hela så väl.
Gömde vin i lägenheten, på toaletten och hade alltid en MER-flaska med vin i handväskan.
Jag var en fantastiskt rolig och social människa när jag var onykter! Människor trivdes i min närhet och självförtroendet var på topp.
Men allt var centrerat till alkoholen.
Jag minns en gång när jag var hemma hos en vän och kollade på film. Jag hade glömt min MER-flaska hemma och började bli
desperat efter mer vin. Helt sonika ställer jag mig upp på mina skakiga ben och drar en nödlögn att jag har glömt att ta min
medicin för sköldkörteln och måste hämta den direkt. Jag bor bara några hundra meter bort och skyndar hem för att halsa en halvliter vin
innan jag känner mig lugn igen och kan gå tillbaka.

Såhär i efterhand när jag har berättat för mina nära om mina problem så har i stort sett alla förstått att någonting inte stod rätt till.
Jag har uppträtt konstigt, varit överenergisk eller jättetrött, haft svårt att hålla tråden i ett enkelt samtal och har glömt bort saker som har sagts.
Jag har missat födelsedagar, ställt in möten med vänner och kommit med dåliga undanflykter för att få vara hemma och dricka.
Mina föräldrar har upplevt mig som ytlig och undvikande, vilket jag egentligen inte är. Har alltid tidigare haft lätt för att prata om mina problem och vara helt ärlig.
Men med missbruk kommer skamkänslorna och lögnerna. Jag var ett tag så intrasslad i alla lögner att jag inte visste till vem jag hade sagt vad.
Detta ledde såklart till ännu mer ångest, ännu mer isolering med alkoholen.

Nu är allt ute i det fria och jag har utan censur delat med mig om mina problem till dem jag vill ska veta.
Det har varit en förutsättning för att kunna gå vidare. Jag skäms inte längre. Jag är sjuk och behöver allt stöd jag kan få för att bli frisk.

Idag är fjärde dagen utan alkohol. Så sakteliga lägger sig abstinensbesvären och oron.
Det enda som vittnar om att jag nyligen slutat dricka är hjärtklappningen.
Det dunkar hårt och envist i bröstet. Men jag känner att jag lever och är nykter!

Glad Valborg till er alla härliga kämpar!

"Du stärks inte av framgångar, utan av motgångar"


skrev FataMorgana i Tydlig vändning

Ja, verkligen. Synd att det skulle ta så lång tid innan poletten trillade ner på mig kan jag tycka ibland. Men trots olika bakgrund ( jag drack tidigt a), så har vi nog alla här en inneboende rastlöshet. Det mesta ska gå snabbt. Jag äter upp först av alla och hinner dricka flera glas innan andra har tuggat klart. Även vatten. Vinet är i första hand en stressdämpare för mig. Så allt jag sagt och svamlat om smak kanske jag måste ta tillbaka. Det var inte det primära:). .Även äckliga viner har tagit slut hemma hos mig. Och skulle man gå på smak så hade man varit nöjd efter första klunken. Vem tyckte den första klunken vin var god?? Man vänjer sig för att man förknippar smaken med behaglig avslappning. Rena betingningen. Borde gå att göra samma med a-fritt om man knyter drickandet av det till nåt positivt. Eller...? /FM


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Det är sant. I alla fall tycker jag det som inte heller gillar söta, sliskiga drycker. Jag slänger dessutom i lite limeskivor i glaset så blir det ännu strävare. Har dålig koll på bolagets a-fria sortiment för jag köpte mitt på Coop. Kanske finns ännu bättre. Vet inte om dom
kommit på BiB a- fritt än? Finns det? Då skulle jag säkert kunna dra i mig en sån på en kväll också. Valborg har aldrig varit en "stordrickarhelg" för mig så jag känner inte så mycket inför den. Det är vardagsdrickandet o h att jag tycket det är allra mysigast att få krypa upp i soffan och dricka vin alldeles för mig själv - som är mitt stora problem. Snuttefilten min. Kör lugnt tt:)!


skrev anonyMu i Living the dream

Tack för din hälsning gulle du! ❤ Men om jag är storsyrran, så är du verkligen min lillsyrra. :-D Trevlig tanke!

Men du agerar nu själv som en storasyrra, tycker jag. Det går ju så himla bra för dig, eller hur. Även om jag fattar att det är lite rörigt inombords av olika skäl. Är det inte dags för dig också att ta tag i de där trassliga trådarna? Du har ju varit på väg med det ett tag... Du skulle må så bra av det... Jag märker nu att jag inte har det där behovet av att missbruka mat längre. Gode Gud - låt det hålla i sig. Men det är inte förrän nu som jag liksom börjat kunna släppa taget om det. Jag behöver det på något vis inte längre. Eftersom jag har ändrat inställning till mig själv. Det hade jag aaaaaaaaaaaaaldrig klarat utan terapin. Den säger psykologen också - att vissa saker kan man inte lösa själv. Det går liksom inte. Vad har du att förlora...?

Puss och kram och ha en fin, vit Valborg
❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤


skrev anonyMu i If you re waiting for a sign, this is it.

Tror jag fattar. ;-) Men det ÄR extremt viktigt att kunna se och känna att man är värd någonting - det må vara hur klyschigt som helst. Tror att många av oss kämpar med det och därför dövar hålet därinne i bröstkorgen. Att kunna få känna, i alla fall under korta stunder, att man är värd någonting känns ju som när vårsolen plötsligt tittar fram och govärmer våra frusna kroppar.

På tal om svamel...

Önskar dig hur som helst en fin Valborg. Kramis


skrev farmor i Rastlöshet och svartvitt tänkande

HEJ FM!
Jag blir nästan lite upprymd och förväntansfull när du beskriver det vita alkoholfria vinet! Smakar det verkligen bra? Är detcinte sött och sliskigt?
Jag som äter sockerfritt (lchf) avskyr sötma men inte vin. Skulle jag hitta ett alkoholfritt alternativ skulle jag jubla! Även om jag häller i mig enhel flaska på en kväll. Just nu knaprar jag nötter och dricker bubbelvatten....för mycket nötter är inte heller bra. Hm... jaja men jag ser det som en övergångsperiod. Nu vä tar min första alkoholfria valborgsmässoafton på 17 år! Brum brum ut och köra bil! Hahahaha


skrev LenaNyman i If you re waiting for a sign, this is it.

:D

Tack! Vet du? Jag kom plötsligt på en sak. Kan inte formulera det riktigt, men det har att göra med att acceptera det jag inte kan förändra och att bara inse på djupet att jag är "värd det". Det är en underliggande sanning, en naturkraft, ett faktum. Det bara ÄR så, för oss alla, att vi är värda det. Värdefulla. Vi behöver inte tvivla eller förneka längre. Fan, vad jag svamlar, det här går aldrig vägen... Nåväl.

Jag vill önska alla härinne på forumet en härlig Valborgsafton. Minns inte vad jag gjorde i fjol. I år dyker jag in i denna dag med känslan att det är så himla skönt att fira sista april sprakande nykter. Alltså;

Go for it.
Be it.
Cause we're worth it.


skrev Flärpen i En början

Ok, hittade han massa halvtomma vinflaskor? Men som du själv säger det kanske blir enklare. Är gömman (som nu inte är en gömma) borta?Om inte ta bort den! Tror att jag förstår din känsla av skam men den leder inte till något bra för dig. Ta hand om dig och stor Valborgskram.


skrev farmor i Tydlig vändning

Ok Muränan, jag förstår logiken med att acceptera mataffärens matlagningsvin. Måste väl bara gilla läget. Eller...ett annat alternativ...här på "landet" har systembolaget ombud, då kanjag ju beställ alkoholfritt! Thjohoo, det måste testas! Jag har kollat sortimentet och hittat en röd för 49 kr nr 1919.
Vita alkoholfria1912 och 1911, mousserande 1932. Nån som testat? Undrar just hur de smakar. Jag har kommit på att eftersom min tolerans mot alkohol har ökat så "känner " jag ändå inte av alkoholen på bara ett par glas som normala människor. Då kan jag ju lika gärna dricka utan alkohol om det smakar gott. Jag har heller aldrig druckit för att kunna "släppa loss". Jag är tillräckligt spontan och social som jag är. Så egentligen undrar jag VARFÖR jag har druckit? Jag började inte att dricka förrän vid 40 års åldern då jag träffade min man. Jat kom frånen helt alkoholfri bakgrund. Kanske är jag helt enkelt en beroendepersonlighet där allt eller inget styr. Det finns en del att jobba med inombords. Att löra känna sej själv är en utmaning!


skrev anonyMu i Tydlig vändning

Hej Träningstanten,

Ja... för vissa går det inte att ha någon alkohol hemma alls... Plocka fram bilden av dig och decilitermåttet nästa gång som suget sätter in. Jag tror att den kan hjälpa dig att stå emot då. Inte för att du ska må dåligt över dig själv, utan för att påminna dig om var "nivån ligger". Jag har en del sådana bilder som är "fina" att plocka fram som avskräckare ibland. Man får vara försiktig så man inte mår för dåligt bara, men ett decilitermått är väl lagom hemsk påminnelse?

Jag har alltid haft vin i maten. Vet inte om det ursprungligen har varit en ursäkt för att få dricka vin. Säkert. Vad jag gör nu är att jag köper matlagningsvin på affären. Visst, det är inte lika fylligt som vanligt vin. Men det kompenseras av att man inte behöver gå till systemet. Och tills läget är lugnare, så klarar man sig i ärlighetens namn ganska bra på det där gamla matlagningsvinet.

Kram


skrev farmor i Tydlig vändning

Vilka möjligheter! För första gången på 17 år ska jag fira en nykter Valborg. Det öppnar möjligheter som jag vill ta tillvara. Varför inte delta i ett nyktert firande med IOGT/NTO? Till min glädje så är vi helt överens om nykterhet nu och framöver, kanske pga. Olika motiv. Jag är öppen med att jagdruckit för mycket, så mycket att det har blivit ett beroende. Min partner ser det mest som en ekonomisk sak. Men det spelar ingen roll vilket som ökar mmotivationen. Men jag tror inte att han har insett vidden av mitt beroende. Kändes ynkligt av mig att smygdricka av matvinet igår....ur ett decilitermått av plåt! Herregud! När jag ser den bilden framför mej så ser jag en alkoholiserad tant! Må så vara att hon är vältränad som få...hjärnan är ändå kapad av alkoholmonstret! Den lilla dl. Vin jag drack igår drog igång magkatarren direkt! Bra! Jag fick mitt straff och en påminnelse.
Ps: jag rusade också till skafferiet en gång och togen rejäl klunk direkt ur flaskan! Den bilden skrämmer mig ännu mer! Hur lågt kan man komma?
Det var absolut inte värt det, för det triggade igång suget direkt och hela kvällen gick åt till att tänka på det där matvinet och hur jag skulle kunna få åt mig en klunk till......
Jag kommer att klaradet här! Jag vill helt och fullt leva upp till min egen och andras bild av mig som träningstanten hahahaha.
Allt gott kära vänner denna Valborg i nykterhet!


skrev farmor i Ångesten tar mitt liv...

Fint att läsa dina inlägg Berra! Framför mig har jag den första Valborg utan alkohol på 17 år! Jag ser fram emot det, faktiskt!


skrev Prickis i En början

Jag skäms Jag skäms Jag skäms Jag skäms Jag skäms
Jag kan skriva det en miljon gånger men det räcker inte för att tala om hur jag mår.
Min man hittade min vin gömma igår! Jag är helt tom inuti, vad fan håller jag på med.
Jag har världens underbaraste man och nu riskerar jag detta.
Vilket "Wake upp call"
Kanske, kanske blir det enklare att motivera sig i fortsättningen. Jag hoppas verkligen det.
Kramar och lycka till, till alla som kämpar


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Tack för tipset, mt :)! Det kan vara gott ibland med nåt liknande rödvin till god mat. Hoppas på att kunna lägga ner även det a- fria till slut. I går köpte jag en flaska vitt a-fritt o hällde i mig den på en halvtimme. Vad säger det? Jo, att jag har kvar mitt beteende att jag MÄSTE dricka nåt som belöning eller avslappning när jag är stressad. I fint glas framför tv:n. Knäppt. Blir som en ritual. Ofarlig just nu men ändå nåt jag vill ha bort. Valborg nu och lite jobb innan det drar igång med allt vad det innebär. Önskar dig mt, och alla andra här en fin och vit ( inte snö) Valborg./ FM


skrev santorini i ett nyktert liv

Jag har själv många gånger haft samma tankar. Varför slutade jag inte tidigare? Men. vi har ju försökt både du och jag och var nog inte mogna förut. Jag tycker det finns några mer eller mindre förlorade år här emellan, bortslösade. Men man får försöka försonas med det. Förlåta sej själv. Man ska ju ändra det man kan och glömma resten. Nu är vi här.
Jag blir fortfarande lycklig ibland bara över att jag är fri. Bortsett från ett oemotståndligt godissug som jag kämpat med ett tag, men det får inte alls samma konsekvenser. Tydligt är att det är samma sorts missbruk, sockersug. Det lär vara väldigt starkt och svårt att bli fri ifrån. Jag kämpar vidare mot det. Men aldrig mer alkohol, där är jag övertygad. För mej är det inte alls en dag i taget. Jag bestämde genast att jag skulle lära mej acceptera att det är för gott. Det tror jag ni med en dag i taget också vet, vi använder bara olika metoder. Det viktiga är att sluta tycka synd om sej själv. Att vara tacksam för att man slipper dricka och inte vara avundsjuk på dom som kan. Den känslan finns säkert inte i början men kommer om man håller ut. Jag kan i korta glimtar sakna känslan av att vara "normal", på resor kanske, att kunna dela en flaska vin till maten som andra par. Ett litet vemod känner jag ibland men inser också att nu är det så här. Trevlig helg önskar jag, nu måste jag rusa på jobb!


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

har jag många gånger benämnt detta. Och ja, du gjorde det igen Berra. Livsforum, javisst.
Glad valborg och varm vårkram till dig - bästa forumbrorsan Berra! / mt


skrev mulletant i Rastlöshet och svartvitt tänkande

såg i Stingos tråd att du saknade ett a-fritt rödvin. Håller helt med om att det vita är gott och det röda smakar blsk el saft. Min man är nykter sen flera år tillbaka (en lång resa) och vi dricker alltmer sällan annat än vatten. Så har det blivit och det är otroligt skönt. Om jag vill ha nåt smakligt till lamm el annat rött kött dricker jag 100% Blåbär. Det gillar jag verkligen. Ibland blandar jag det med en skvätt a-låg röd natureo så blir det lite rundare i smaken. Så fint att du hittat hit! Allt det bästa till dig! / mt


skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!

Jag sitter just här med mitt morronkaffe och kom på att logga in! Det är förstås naturligt att gå vidare, bra att man kan bli fri från medberoendet. Jag är ännu lite fast i det även om det är mycket mycket bättre. Svårt att helt släppa kontrollen. Men för egen del är jag fri från alkoholen, istället har jag just nu en svacka med oemotståndligt godissug. Fungerar på samma sätt, är säkert samma mekanismer. Bestämmer att idag ska jag inte äta och så gör jag det ändå. Smyger med det...Men konsekvenserna är betydligt lättare att leva med.
Trevlig helg!


skrev mulletant i Måste bli ett slut på detta!

- jag skriver nästan aldrig mer men läser, om än sporadiskt. Tack för din hälsning i min tråd för ett tag sen och ja, jag känner mig tämligen fri från medberoende. Det är som en ömsesidig process... många mönster har förändrats i vårt liv. Kanske jag skriver om det nu i helgen - känner att inspirationen rinner till:) Glad Valborg och Vårkram! / mt