Senaste kommentarerna i forumet

Måste bara få säga vad starkt och önska lycka till med nykterheten :)

du mer om detta?

Har alltid trott att Fata Morgana betyder "Dimman lättar". Tänkte det var ett lämpligt nick. "Vindimman lättar".
Nu läste jag senast att det betyder "strålande hav", typ. Tja, det är ju inte så tokigt mål det heller :).

Ny på forumet men har kollat runt några veckor och läst bl a om din resa. Jag har haft stor behållning av det du skrivit :). Tack för det. Du är en kämpe. Kram /FM

Tänker ungefär som du att nu är det ett nytt tänk som gäller. Det är nu och framåt som gäller. Att jag inte vill misshandla min kropp längre. Den är så fantastisk men har fått ta så mycket skit och ändå varit stark i över 50 år. Alkohol, nikotin, skräpmat plus mycket annat som inte var bra. Jag är så otroligt tacksam att den har hållit så bra hitintills. Det är ju inte självklart. Har aldrig tagit återställare men åkte dit ändå. Gled liksom in i en för stor konsumtion. Dövade smärta och ångest. Har också varit utan snart en månad och hittills känns det helt rätt. Jag hoppas det håller i sig för mig och för alla andra också. Kram till dig och alla kämpar här på forumet. / FM

Hur gick det igår Prickis? Och viktigare hur går det idag?

Grattis till månaden Anders 43.

Drack en del av de alkoholfria ölen tidigare, fram till mitten på februari, men kör sedan dess helt utan. Håller med om att vissa är rätt goda, medans andra smakar apa (Carlbergs smakar apa för min del), men smaken är ju som baken, delad.

Håller också med dig om att låta bli att ens försöka f.n. alltför stor risk att överkonsumtionen går igång igen.

Sant Mod. Återigen är det ju det här med att inte sväva i väg med tankarna in i framtiden. utan ta en dag i taget. Eller helst vara bara här och nu. Lättare sagt än gjort men försöka duger. Stress är förödande på många sätt och att bli medveten om sitt tankemönster o sina reaktioner på tankarna är fascinerande. Och hur många av mina stressande tankar som slutar med att jag dricker vin.

Strongt gjort att hälla ut två dunkar - bravo :). Tror inte att jag fixat det. Det är nog först när man verkligen accepterat att jag KAN inte dricka måttligt som lugnet infinner sig. Att man inser att det är det enda och rätta beslutet. Inget mer dribblande och testande fram- och tilöbska. Det är klart, end, finito. Inte en droppe till. Så då är det ju förstås en fördel om man är lite "antingen eller" :).

"Firar" en månad nykter - känns skönt. Går inte och räknar dagar oavbrutet, men noterar ibland hur lång tid det gått, och idag slog det mig att det är en månad sedan.... Jag funderar en del, bl.a. på det där med återställare. Jag tog nog den första för cirka 20 år sedan - innan jag var 30 iaf. Då "upptäckte" jag att jag kunde mildra en baksmälla enbart genom att ta en återsällare. Återhämtningen blev ju, tyckte jag, så mycket softare och uthärdligare om jag tog en återställare dagen efter. Inga tankar då på själva beteendet i sig. Jag nöjde mig med en, och "red ut" baksmällan på ett, för mig, behagligare sätt. Så tokigt - det blev ju bara värre med tiden, och återställarna blev fler.

Har pratat med ett par vänner om detta - och diskuterat skillnaden oss emellan. Hur jag inte "stått ut" med baksmällan, och de, som istället klarat av att må helvete dagen efter, och aldrig har haft tanken på att ta en återställare. Varför tog jag en genväg? Många kan ju nästan spy vid tanken på att dricka något dagen efter - och jag själv kan ju inte säga att jag tyckt det varit gott heller - men gjorde det för att få lugn i kroppen - så det var värt det. Tyckte jag då! Kanske var vi (mina vänner och jag) lika bakfulla - men jag trodde jag kommit på superknepet för att lindra återhämtningen. Så j-a dumt! Så naivt det var/är - men jag tyckte verkligen att "varför lida hela dagen efter, när man kan landa lite mjukare"?

Nu ser jag betydligt "nyktrare" på det hela - tack o lov. Återstår bara att se om jag dragit lärdom av det hela? Det får framtiden utvisa. Jag tror och hoppas!

Sitter och läser här ofta, andras och min egen tråd. Till er som också läser, eller funderar på att starta en egen tråd - gör det!!! Det finns så mycket att ta till sig, så mycket klokhet och sunt förnuft här att "snappa upp" från kloka skribenter som kämpar. Och att kunna gå tillbaks och läsa sin egen tråd kan vara bra tillfällen att påminna sig själv om hur man tänkte och kände vid ett visst tillfälle - och det känns gott. Jag är så glad för att denna site finns - och tror att den ibland kan vara rena livlinan för en del besökare och "inneboende".

Jag önskar styrka och harmoni till er alla som kämpar som mest just nu! Titta inte för mycket bakåt, på fotspåren i snön - titta framåt istället, och skapa nya fotspår, i nysnön.......

Grattis till fyra månader, och grattis till att du skippade sug-ölen igår! Vet inte hur det är för dig, men för min del så funkar det att dricka alkofri öl. Jag har alltid älskat öl, speciellt den första och iskalla. Första klunkarna på första ölen. Jag har testat en del alkofria - och de är verkligen av olika kvalitet och smak. Tycker att Mariestad och Carlsberg är de bästa och godaste. De första klunkarna smakar "nästan" som riktig öl. De är dock alla lite sötare än vanlig öl - vilket gör att man är rätt nöjd efter ett par stycken - vilket ju är bra i mitt fall. Själv "firar" jag en månad utan A idag - eller igår faktiskt. Kan inte säga att jag känner något större sug - kanske snarare en önskan om att kunna sitta och dricka ett par tre öl/glas vin - utan att det leder vidare till överkonsumtion. Det är väl kanske också en typ av sug måste jag nog medge. Dock låter jag bli att ens försöka i nuläget - förnuftet säger mig klart och tydligt att jag inte är redo för det ännu - om någonsin? Det får tiden utvisa - fast inte nu. Nu blir det alkofritt tillsvidare.

Igår, efter snart fyra månader, så var det snubblande nära att det blev en kall pilsner. Blev nykter efter nyårsfesten och har inte varit i närheten av gårdagskvällens sug efter alkohol, det var helt enormt. Det som räddade mig var att sambon var hemma.

Underligt att ett sådant starkt sug kan komma efter så många veckor. Häromveckan tänkte jag att öl kommer det aldrig mer bli, kanske något enstaka glas rödvin. Där ser man hur fel ute man kan vara i sina tankar.

Fina, härliga SL,

önskar att du också kunde se det vi andra "ser". En varm, härlig, rolig och skön tjej som man bara måste tycka så himla mycket om.

Men jag vet hur det är... själv ser man bara sina dåliga sidor och allt som man borde ha gjort och borde ha gjort bättre. Är likadan, men känner ändå att terapin hjälper mig. Nu kan jag (nästan) säga (lite tyst för mig själv) att jag nog är en ganska ok människa (emellanåt). Att jag också förtjänar att må bra och ha det bra. TROTS alla men och all skit man har gjort och är... Får man föreslå att du faktiskt söker upp någon som kan hjälpa dig...? Jag märker ju att terapin gör underverk för min del. Vägen är lång, men nu är jag i alla fall på vägen och jobbar mig framåt. Det gjorde jag inte tidigare. Då satt jag bara i mörkret.

Jag gick med i Viktväktarna i måndags. Funkar bra än så länge och tänker hela tiden att jag gör det för mig själv, för att jag ska må bra, att det är min tur nu osv. Och vet du. Jag tänker att den här gången har - både du och jag - alla möjligheter att lyckas. Vi dricker ju inte längre. Det pajade ju vareviga goda föresats. Först hällde man i sig kalorier, sedan överåt man och därefter dövade man alkoångesten med mat/godis och annat. Slut med det i alla fall.

Hur eller hur. Du är en kanonfin människa SL och jag önskar av hela mitt hjärta att du också ska få se och känna det. <3<3<3

Största kramen från Muränan

♥

Blomman, jag är säker på att du kommer dithän också. Hur man tänker på alkohol, vad man vill uppnå (bli nykter, nyktrare eller bara fortsätta i gamla hjulspår), alla resonemang man för med sig själv, känslorna ... det känns som att allt detta, och mer därtill, är ingredienser i en process som pågår hela tiden. Man befinner sig på en resa, i ett förändringstillstånd. Hela tiden. Ja, så inbillar jag mig att det är.

Och jösses, vad man är otålig ibland! Oj, sån lust man har att inte vara just där man är. Man vill ju ha kommit mycket längre!

Vi får ha tålamod. Kanske ta ett klokt beslut när känslan drar en i en helt annan riktning. Vara sådär vuxen som man inte egentligen har lust med. Acceptera och ha hopp och tillit. Bara stå ut i sin ökentorrhet när det känns så.

Och så har vi hjälp och tröst av varandra här inne på forumet. Det känns fint.

♥

:)

Dit vill jag komma......ha känslan av att jag vill vara nykter och inte "måste" vara nykter.

Jag tror stenhårt på att ta en dag i taget och verkligen göra det bästa av den dagen. Utan alkohol! Med tiden tänker man mindre och mindre på alkohol, det är som att man läker på något sätt. Man orkR jobba och leva!! Det blir bättre med tiden tycker jag att jag kan säga efter 4 månader nykter! Mycket bättre!
Kram
Jag tänker oxå att jag inte ska ta första glaset suget går ju över :)

Ju mer öppen du är med ditt beroende av alkohol, desto mer förståelse och stöd kommer du att få. De flesta av oss smyger och vill inte erkänna knappt för sej själv. Du har tagit första steget NU! Var rädd om dej!

Det gör jag verkligen Mod60 tack för att du tar dig tid och skriver till mig.... det gör mig så varm och sätter ett leende på mina läppar så här på kvällskvisten!

Stor kram!

Du är toppen du med LN. Läser dina fina kommentarer lite här och var och tänker att det är en ovanligt klok kvinna.

Jag tänker oxå mycket mer på fördelarna med att vara nykter denna gången, vilken glädje det är att vara nykter. Surar inte eller deppar för att jag "måste " vara nykter. Tvärtom. Det är såååå härligt.
Ha en härlig kväll och i morgon en go onsdag :)//mod60

Jag läser också vad du skriver och känner med dig så mycket jag kan. Vet inte riktigt vad jag ska säga...du har ju svaret på ett sätt tror jag. Skickar JÄTTESTORA styrkekramar till dig.kram mod60

Låt inte dina hjärnspöken ta ner dig.... det låter ju så banalt att säga men jag tar chansen och gör det ända. Bli vän med dig själv och tyck om dig själv med alla fel och brister och försök tycka om den du är....

Ta en sak i taget annars kanske det blir för mycket...nu dricker du inte HURRA och du tränar HURRA ta resten pö om pö. Det kommer....
Hoppas du hör värmen och omtanken genom datorn....//mod60

Hoppade på vågen på gymmet idag. Alltså chocken (inte positiv alltså). Nu är det bara att ta tag i det. Jag är på ett sätt glad att jag ställde mig på skiten eftersom nu kan det bara gå neråt och nu kommer jag kunna veta om jag är på rätt väg. Men fy satan i gatan.

Tack för glada tillrop :) Dagen har varit ok men helgen sitter fortfarande kvar i mitt minne.

Vet inte hur jag ska hantera allt eftersom jag vet att vi kommer att träffas igen i olika sammanhang men jag har ingen lust. Har ingen lust att se hur vettet bara rinner ner i magen ihop med alkoholen. Trist.

Men det kom faktiskt en positiv sak ut av det hela och det var att jag och min man pratade om hans drickande på morgonen efter festen, när vi samtidigt pratade om de andra. Mannen tillstod att han "nog dricker lite mycket ibland" och DET var ett stort erkännande som jag blev väldigt glad över. Så har han aldrig sagt förut. Känner att vi tillsammans nog ska klara detta bara jag inte tjatar för mycket eller oroar mig :)
Tittar på solnedgången och njuter av att våren äntligen är riktigt på G......

Ha en härlig tisdagkväll//mod60