Senaste kommentarerna i forumet

Med önskan om en god tisdag förmiddag. :)

Men ändå så faller jag dit om och om igen. Hur fan ska jag ta mig ur detta helvete. Jag tycker inte ens det är gott längre men ändå så dricker jag skiten.

JAG VILL VARA FRISK OCH MÅ BRA. Är det att be om för mycket?

Snälla högre makter.....hjälp mig :-(

Vi är många som kämpar mot A. Jag förlorar jämt. Mycket starkt av dig att hälla ut vinet.

Kämpa på

Kram

Trillade dit igår kväll, fan, fan, fan
Nya tag IGEN!!!!! Ja nu kör vi en månad.
Det måste gå.

Har jag denna dumma sjukdom :-( fan fan fan

Ligger här bakis för mitt dumma beteende igår. Som sagt.....vill inte må såhär....det är inte värt det och ändå utsätter vi oss för det igen och igen.

Styrkekramar

Hjärnspöken, SL. Man tror på dom men dom finns inte på riktigt. Det finns inte att du skulle misslyckas på jobbet. Du kan göra ett misstag, aldrig misslyckas. Ängslan över att bli genomskådad? Jag hoppas att folk genomskådar dig, SL. Då får dom ynnesten att visuellt riktigt dissekera en helt strålande fin människa.

Och visst kan man snöa in på pengar och kilon så inåt helvete irriterande mycket. Ibland kommer man på att man inte är vare sig sina överflödskilon eller sitt kontosaldo utan nåt helt annat, nåt mycket större. Och då känns det bättre för en stund (varför kommer jag plötsligt att tänka på reklamen för Norrlands Guld nu?).

Det känns som att mardrömmarna hör ihop med rädslan och ängslan. När det här ljuset gått upp för dig, att du är en alldeles utmärkt älskvärd varelse, så kanske både mardrömmar och hjärnspöken lämnar dig ifred. Lämnar plats och rum åt någon annan. ;)

SL betyder inte Stockholms lokaltrafik. SL är förkortningen för So Loveable. Så det så.

Nu ska LenaNyman försöka sova. God natt, kära du.

Kanske är det lite annorlunda denna nykterhetssväng. Jag tänker mindre på att jag inte "får" dricka och mer på att det är så himla skönt att slippa vara med om den typen av själsurholkande situationer. Vi måste allihop värna mer om oss själva.

Oj, så jag förstår detta aber du beskriver. Att tro, men inte för mycket för då går proppen ur när alkoholisten korkar upp. Inte för lite, för då känns det cyniskt och så inbillar man sig att man är ett dåligt stöd. Ja, jag vet inte, jag. Kanske man kan tro på själva intentionen som sådan? Skilja på personen och föresatsen?

Hade situationen varit den omvända här hemma tror jag att jag slagit ihjäl Lucas för länge sen. Och jag begriper inte hur Lucas är funtad som inte gjort detsamma. Men jag är mycket tacksam över att han fortfarande står vid min sida.

Du är en bra brutta, Ullabulla. Vet om det.

De där med självbehärskning ja. Nu ligger jag här med värre hjärtklappning än tidigare. Kring 15 öppnade jag den sista flaskan jag hade hemma. Ville döva ångesten och de rusande hjärtat. Och visst. Mådde tipptopp efter två glas. Men tänkte som vanligt att nu är den ändå öppnad! Lika dricka upp allt nu så de inte finns nå kvar sen! Jojo, nu när alkoholen typ gått ur mår man värre än innan. Och som vanligt börjar tankarna snurra om DT och hemska mardrömmar (vilket jag tror jag framkallar av att vara rädd för att få dom) vet att natten kommer vara hemsk. Så varför utsätter jag mig för se här gång på gång? Är ju helt jävla sinnessjukt faktiskt. Har iofs aldrig skrivit de förut så nu säger jag åt framtida mig: DU VILL INTE MÅ SÅHÄR! DE ÄR INTE VÄRT DE!

Undrar om hon kom i håg dagen efter vad hon berättade? Kanske bara är en stor fet minneslucka. Får ångest bara jag tänker på det. Nej, håller med. Dit ska vi inte igen. Ever
FM

Åh Mod60, tänk om det ändå vore så väl. Min styrka tillika min svaghet är nog att jag lätt ger sken av att saker och ting är bra och som det ska va. Ja alkoholen är borta, och suget likaså. Rött kött finns inte på tallriken och för närvarande håller jag sockret borta. Men så finns ju allt mörker. Ängslan över att misslyckas på jobbet, tron om att bli genomskådad, ensamheten i att inte hitta en partner, mardrömmarna som dyker upp titt som tätt, att jag aldrig lyckas hålla de där j-vla kilona borta, stressen över att jag aldrig får igång mitt sparande ordentligt....fan fan fan.

Pricks, häng med på denna månad som en start. Vi kan peppa varandra! Skulle vara roligt att ha någon med sig :). Gäller att boka upp sig järnet till helgen, gärna med mycket sen bilkörning...

mod, måste säga att det vackra vårvädret för tankarna till soliga uteserveringar, usch. Men det finns ju snälla drycker att svalka sig med.

Har läst mycket av det du skrivit under mina veckor här innan jag registrerade mig. Känner också igen mig mycket i det du skriver. Tyckte inte jag hade så stora problem. Blev mest bara trött och somnade i soffan på fredag -lördag. Bilder som ungarna tog på en sovande, halvfull morsa med gapande mun var dock inte så kul att se. Samma sak helg efter helg. Aldrig körbar en tidig helgmorgon. Ska man leva sitt liv så? Det går ju så fort. Jobba, äta ( dricka), sova, dö? Och inte ha ork för annat heller. Nä fy! Jag vill ha tillbaka livsglädjen i mitt liv. Den äkta.

Känner igen det så väl. Oron och rastlösheten och att vilja fly in i dimman. Vi är allt- eller inget människor. Sluta kan man men dricka lagom- nej. Jag vet att jag tycker det är värdelöst att dricka två glas vin. Eller ännu värre - ett. Då kan jag inte ens köra bil så varför skulle jag? Det är den inre oron och rastlösheten som ställer till det. Kanske tål vi stress sämre än normaldrickarna?? Rastlösheten får mig i alla fall att svepa tre glas innan andra druckit ett. Med känt resultat.

För de första, tack för orden i min tråd. Svarat lie kort där. Flyget dit gick bra men flyget hem gick åt h-vete... Läst din tråd nu och önskar att jag kunde vara Lika stark! Jag kan verkligen inte stå emot ibland. Vilka otroliga framsteg du gör! Att klara av att bara ta en liten öl eller ett glas vin finns inte i min värld just nu. Tar jag lite MÅSTE jag ha mer. Blir som besatt och hjärnan skriker efter mer, för tänk va skönt att få slippa ångesten ett tag. Nu när jag ligger här på soffan har tankarna redan varit på vinflaskan x antal ggr idag. Kommer med dumma ursäkter för mig själv för att få dricka upp den. Tex, "är ju bra om jag dricker upp den nu, då finns de ju inte kvar något hemma längre att dricka!" Borde egentligen gå och hälla ut den men kommer mig inte för de..

Läste att du bytt ut vinet mot te. Var ett bra tips. Ska nog häva mig iväg och bunkra upp med lite olika smaker!

Ja. Suck. I fredags morse tappade jag mobilen i backen. Totalt jävla paj blev den så varit utan hela helgen vilket varit galet frustrerande. Grovt beroeende av den;)

Så flygningen då. Dit gick de så jädra bra! Jag köpte mig en god macka som jag tog med mig på planet och lyssnade sen ljudbok hela vägen. inte någon ångest över huvudtaget vilket gjorde mig galet stolt! Hem dock. Kände redan flera timmar innan hur ångesten började smyga sig på. När jag sen kom till flygplatsen och fick meddelande om att planet var försenat så brast de. Direkt till restaurangen och hällde i mig två glas vin. Dämpade hjärtjklappningen något. På planet ett glas till och sen när jag kom hem till min tomma lägenhet stod där en öppnad vinflaska. Och eftersom att jag redan "förstört" dagen hällde jag i mig den med. Suck. Verkligen ingen självbehärskning. Idag ligger jag och är varm men fryser med hjärtklappning. Hade jag bara inte hällt i mig de där sista glasen hade jag säkert sluppit de. Sucksucksuck.

Sara:
Jag har inte fått provsvaren än. Jag ska dit på onsdag och prata med dom och få svaren så får se vad dom visar då.
Vet inte riktigt hur dom tänker när dom sa att om inte proverna visar något så kan dom inte hjälpa. Är verkligen helt galet. Jag är ju rädd att proverna ska visa att allt står bra till och då ge mig en större anledning till att dricka. För då har jag ju inte något problem enl expertena så varför då sluta?!
Nu vet jag ju inte än att proverna inte kommer visa något men:) mycket möjligt dom gör de.
Kommer uppdatera när jag fått svaren

när jag pratade med exet igår.Att varje period med nykterhet trots återfall ändå stärker upp en i resan.Att ni är ju trots allt beroende av alkohol och kommer med största sannolikhet att trilla dit en eller flera gånger trots era intentioner.Jag har på honom märkt en stadigare ryggrad from julen då jag första gången (nästan) trodde på hans ord att vilja bli nykter.
Att vilja och våga tro som anhörig är ett djla gissel.Att tro lagom och klappa på ryggen med lite milt överseende funkar ju inte heller.
Det krävs ju nån sorts djävlar anamma och tankeflykt även från oss anhöriga för att ge tyngd i vårt stöd även om vi vet att det så ofta falerar.

Håller alla tummar för dig och tack för din delning om vistelsen inne på bolaget och fiket,den måste ha varit hemsk.

knappt. Inga problem alls. Sen tyckte jag att jag kunde testa igen. Och det gjorde jag. Och det gick bra. De första fem, sex gångerna - så oerhört måttlig, nu har jag två helger på raken blivit riktigt full och ångesten är tillbaka. Jag vet ju. Jag VET ju att det är så här det går till. Bra och lugnt i början efter ett långt uppehåll och sen eskalerar det. Jag tänker se till att det stannar här och nu. Jag tänker inte låta det här bli en ursäkt för att långsamt slira ner mig till att tycka att det är okej att dricka vin till matlagningen en tisdag igen, i helvete heller. Det här slutar nu.
Det här är det som bekymrar mig mest: när jag vet hur fruktansvärt mycket ångest jag får, jag vet exakt känslan man får i kroppen när man vaknar med ett ryck i vargtimman och ligger vaken i två timmar och marinerar sig i självhat, när jag nu vet detta och vet att flykten man får under kvällen aldrig står i paritet med straffet och ångesten dagen efter, varför gör jag det i alla fall? Varför? Det bekymrar mig för det indikerar att det här är något som styr sig själv, något som står utanför min egen kognition. Det skrämmer mig. Det enda som tröstar mig just nu den här hemska måndagen är att det faktiskt, trots det jag precis skrev, är jag själv som bestämmer och om jag bestämmer mig nu för att inte dricka mer så behöver jag inte göra det. Jag kan slippa det här. Och det är inte ens särskilt svårt att inte dricka, däremot är det mycket svårt att sluta när man väl börjat. I vilket fall så är det här första dagen. Igen. Någon gång ska ju bli den sista första dagen och jag tror det blir i dag.

Gynekologen tyckte att jag skulle prova hormonspiralen för att den ska tydligen hjälpa mot PMSD. Jag är så skeptisk att jag hellre provar hormonfritt först. Dessutom har jag provat kopparspiralen och då höll jag på att bryta ihop pga blödningar i två månader....då gav jag upp och tog ut skiten.

Jag var där och ville bli steriliserad.....doktorn typ avrådde för att blödningar och PMSD kan bli värre......jag undrade om det kunde vara så även för en som inte har mens så ofta. Hon sa att PCOS:en var borta.....öh ju tänkte jag....jag har ju haft hormoner länge och det brukar ta bort det.

Hoppas det är ok att jag även skriver om alla mina andra beskymmer också och inte bara alkoholen.

Kram

Jag har tjatat på läkarna i flera år. Allt blåses bort. Alla mina blodprov är bra, även levern!

Att jag fryser så att jag skakar och blir blå om fingrarna när det är över 20 grader i rummet hjälpte inte ens. Stress sa den läkaren.

I slutet på april ska jag träffa sjuksköterskan på vuxenpsyk. Laddar för att prata ut och hoppas på lite mer hjälp. Fast jag har tidigare sagt saker.....säkert halvhjärtade försök att skrika efter hjälp.

Vad tror du om att träffa en läkare och säga som du upplever det, att du inte är i balans, överjävligt trött och känner dig allmänt under isen? Kanske en kortare sjukskrivning kan ge dig möjlighet att samla krafter, vila ut, sova ikapp och stämma av lite mer med dig själv? Det är svårt att tänka klart i kaos.

Kram på dig, Blomman!

Jag har varit mycket försiktig med tidsmässiga mål för nykterheten. Det har mer varit "day by day". Nu undrar jag om det delvis har att göra med att jag vill ha bakdörren öppen. Om inga formulerade mål finns, finns heller inga formulerade mål att misslyckas med att uppnå. Smakar jag på den helgarderingen efterlämnar den en något fadd smak i munnen.

Så jag har funderat lite. Första inlägget i den här tråden postade jag klockan 00.12 den 12:e maj förra året. Vad tror du, LenaNyman, om att hålla dig nykter fram till dess? Det skulle vara en skön känsla att fira ett år här på forumet med dom veckorna i ryggen.

Japp, då var det överenskommet. Handslag på det.

Tack Meredith och mod. Det har slutat svalla inombords nu och jag är lite inne på att bara, som mod säger, ställa mig över det. Vinkompisen är just inget annat än vinkompis och ifrågasätter jag hennes uttalanden lockar jag bara fram hennes försvarsmekanismer. Ingen av oss tjänar något på det. Jag begraver hennes tillkortakommanden och så får dom vila i frid.

Som sagt var; ny vecka, nya intryck och förhoppningsvis lite nya tankar. Det här blir bra, ska vi se.

:)

/Lena

Jag har länge funderat på vad jag håller på med. Ramlade in på denna sidan och läste ditt inlägg. Tänkte direkt att det är ju jag!!!!
Det är ju hemskt att säga men det är så skönt att inte vara ensam. Läser om alla som kämpar.
Det här känns riktigt bra, att ha flera som förstår, som kan hjälpa.
Det värsta hos mig själv är att jag bestämmer mig efter varje gång det har blivit för mycket och att jag inte ska köpa hem mera alkohol.
Men går till systemet i alla fall, ska inte dricka, första klunken är vidrig, men dricker i alla fall.
Försöker hitta motivation på alla möjliga sätt.

För denna gång.

Ibland.....eller rättare sagt ofta....så tänker jag på vad som är vad.....vad är orsaken och vad är symptomen.....förstår ni....såklart ni gör :-)

Men alltså......är det alkoholen eller smärtan eller allt jobb som orsakar den abnormala tröttheten.

Är jag deppig pga alkoholen eller smärtan eller ADHD:n eller PCOS:en eller att jag är tjock. Har min PMSD:n ökat så kraftigt pga preventinmedlet....hormonerna eller alkoholen eller tröttheten.

Nu tar jag bort hormonerna på test. Jag vill absolut inte ha fler barn. Risken är mycket liten att jag blir gravid utan preventinmedel. Jag fick mina två barn genom att ta medicin för att få ägglossning. Förut fick jag mens bara typ 1-3 gånger per år. Skönt var det. Får se hur det blir denna gången.

Jag har tidigare tagit SSRI medicin med dålig effekt....dock var det inte för PMSD för den har bara kommit och blivit värre de senaste två åren eller sedan jag började använda nuvaringen.

Jag borde såklart sluta helt med vinet och spriten och ta min concerta istället. Jag får väl hoppas att mitt avsmak för vin och fylla fortsätter öka så att min instikt blir till slut klar.

Idag blir jag hemma. Ja, jag drack lite igår, blev påverkad men inte särskilt full. Jag är dock inte hemma idag pga ångest eller bakfylla utan för att kropp och själ är helt slut.

Att jag drack vin och sprit igår tycker jag bara att jag är korkat.....ingen mer ångest över det.

Vet inte om jag lyckades få ner några vettiga ord här nu men nått blev det för mig att titta tillbaka senare.

Kram