Senaste kommentarerna i forumet

Att slippa oroa sig över allt sånt skit är guld!

Önskar dig en trevlig tisdagkväll! :)

Gettin' hooked on focus! :)

...som slutade dricka för 5 år sedan. Riktigt intressant att lyssna till.

http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/tommy-nilsson-l%C3%A4mnades-p%C3%A5-b…

Får inte tappa gnistan. Har liksom aldrig tid att gå in här, men jag behöver det, känner jag. För att med jämna mellanrum påminna mig om varför jag ens signade upp mig. Märker hur jag börjar förhandla med mig själv om när jag ska "börja dricka igen".
Drack faktiskt två glas lättvin (8%?) i påskas. Mest för att vara sällskaplig. Men det gav ingen mersmak. Som TUR var! Men senast för två timmar sen var det nära att jag skickade iväg ett sånt där "Vin på kvarterskrogen?"-mess till en kompis. Och det kanske funkar sen, någongång. Men anledningen nu var en helvetesdag på jobbat. Och det är ingen bra anledning!
Så jag kör vitt ett tag till. Är ju faktiskt inne på den tredje månaden!

Ja måndagar är alltid jobbiga tycker jag. Man somnar sent söndag kväll och vaknar dödstrött måndagmorgon och ska upp och jobba. Men en sak kan man väl säga och det är att man är mindre trött sedan man slutade dricka och måndagen är mer hanterbart. En vardag som vilken som. Håller med dig LenaNyman om det.
Vilken lättnad att vakna och kunna gå iväg till jobb utan ångesten för hur man luktar, ser ut, uppför sig o.s.v. Vardagen är så mycket bättre UTAN alkohol. Vardagen den är ju tuff som den är, även utan alkohol!!!!
kram mod60

När det gäller dödslängtan i kombination med alkohol så vill jag skriva några ord. Både till dig och till andra som läser det här och upplever liknande. Alkohol påverkar känslor på alla möjliga, ibland oberäkneliga sätt. Om man har självmordstankar så kan de förstärkas av alkoholen.Spärrar släpper och mer rationella argument förlorar sin kraft och känslor får större spelutrymme. Tyvärr är det många som skadar sig själva då de är berusade och som inte skulle gjort det om de varit nyktra, även om tankarna kan finnas där. Därför kan det vara extra viktigt att prata med någon om sina mörka tanka. Det kan faktiskt vara just livshotande att inte söka hjälp och behandling. Det finns ett flertal olika behandlingar som har goda effekter, både psykologisk behandling och läkemedelsbehandling. För en del kan det kan ta ett par försök innan det blir rätt, men det finns hjälp att få!

Läs mer om depression på 1177.se Vill du prata med någon direkt kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21.00-06.00. Du kan också ringa nationella hjälplinjen på tfnnr 020-22 00 60, de har öppet alla dagar kl. 13.00-22.00.

Vi har valt att ta bort de inlägg du skrev inatt under alkoholpåverkan. Detta av respekt för såväl dig som för andra användare. Du är naturligtvis välkommen att skriva om hur du mår och hur det går för dig. Allas berättelser har ett värde. Även din och du.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag märker att när jag inte dricker så får måndagen mer karaktär av en helt vanlig dag. En av sju. Men en måndag kan ju också vara den första tröstlöst jobbiga anhalten på transportsträckan till fredag där ölen och vinet vinkar välkomnande mot en.

Just nu känns det inte som att det finns nåt välkommet i alkoholen, dock. Den känns snarare olustig eftersom jag vet att jag inte kan lita på mitt förhållande till den. Och det är inte vin- eller ölglaset som är otroget, nej, det är jag själv som tar snedstegen.

Förstår att allt känns tungt nu. Jag kunde inte heller stå emot idag utan hällde i mig en flaska vin. Nu ligger jag i sängen med bultande hjärta och ångest.

Men vet du, vi är inte mer än människor. Vi får stå vårt kasst vi tog idag och genomlida plågorna. Men sen när vi kommer ut på andra sidan är de bara ta nya tag och försöka igen.
Förespråkar inte återfall men händer de så måste vi försöka leva med de och börja om dagen där på. Att ta livet av sig löser inte något. Ända som händer är att du bara inte finns mer. Och de hade ju varit väldigt onödigt!
Hoppas du mår bättre snart
Kram

(Vi har redigerat inledningen på detta inlägg då det kan upplevas som stötande för användare//Li-Lo Alkoholhjälpen)

jag ställer frågor som alla vägrar svara på
jag får en karta, men inte vilken väg att gå
Min själ vill iväg här ifrån
En fånge länge nog, ska världen vara så?

Vers1.
mina känslor, vem skriver om sånt? smörja!
har väntat i 21 år på att livet ska börja!
Kan inte ge tillbaks minnena som åren tog
En vilsen liten pojke som ligger och gråter blod

förtvivlad, fastspänd i en depression
jag vill av den här resan jag kunde ha bett min mor
hon pekade åt rätt håll, men jag vek av halvvägs
livet är ett minfält, långt ifrån en vallfärd

det är kallt här, och förtvivlan bara växer
vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter
Gud, ett litet fel så det blev igen
Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt

Jag är glad utåt, men inåt ett uppror
Står vid gränslandet och missar mitt upprop
Fan! Var är ljuset? Vart är min livslust?
Vill födas på nytt, men kommer ut missfött

Ref. x2

Vers2.
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt

barnet som jag va till killen som jag blev
växte upp fort men aldrig mannen som blev hel
allt gick fel, jag ville starta om
tog nya tag, men blev utslagen i första rond

jag var ditt allt, du blev min främste vän
Jag vet att jag har strulat, men mamma jag älskar dig
min uppväxt, jag klättrade över skyddstängslet
mitt hem ett skyddnäste, och du min skyddsängel

blev en utvald son som fick dela din närhet
Du är som en ståtlig gudinna som hela min kärlek
har aldrig varit orättvis, och fått mig att lida
Du vet att jag är evigt tacksam över att du stått vid min sida

Ref. x2

Vers3.
Tankarna flödar, när jag är själv om natten
Angelika, för dig går jag genom eld och vatten
ingen klyscha, det är bara som det är
Det känns som om gud skröt när han skapa din själ

Till hälften av vår släkt, varför blundade ni?
Min syster blev den kvinnan, ni aldrig kunnat bli!
Sen undrade ni att vi inte hörs längre
En kniv i ryggen, vi behöver inte sånna vänner

hårt mot hårt, vi vet hur stål ska smidas
Du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan
Vi kom från en släkt, där lagen delades upp
Ständig motgång, repriser spelade upp

Vi vann den kampen och vandrade ända hit
Det är ingen slump att du döptes till änglalik

Jag har druckit i princip varje dag i ett par år. Smög med glasen när jag lagade mat åt barnen. När dom flyttade började jag dricka tidigare o tidigare på kvällarna. Mitt beroende är än så länge dedikerat till kvällarna. Jag känner aldrig sug på morgonen eller på dagen. Tröttheten har eskalerat och måndagar har varit värst. Nu när jag fick motivation att gå med här förra veckan så drack jag inget på vardagskvällarna vilket kändes bra. Fredag 4 glas, lördag 10 glas. Söndag.......1 glas. Idag kommer jag inte dricka men känner i hela magen och huvudet ett sug efter alkohol. Min önskan är att kunna dricka på helger men är tveksam om det är en taktik som håller. Kan man bli normaldrickande på helgen igen? Som det känns nu lurar man väl bara sig själv. Jag längtar redan till helgen så jag kan få ett glas vin....eller två.....eller tre. Ja ni förstår vad jag menar. Jag vill inte att veckan ska bli en transportsträcka till helgens njutningsfulla alkoholinnehållande kvällsaktivitet. Jag kommer testa 0 alkohol på vardagar så får vi se vad det lever till. P.s Det bor själv i huset på vardagar så ingen övervakar mig.
Ha de gott.

Undrar om man ibland har för mycket fokus på allt jobbigt och eländigt i ens liv. Kanske allt vore enklare om man bara fokuserade på vad som är bra? Kanske allt skulle lösa sig automatiskt om man bara fokuserar på det som är bra?

Varför är det så svårt att hålla fokusen till det som är bra?

Kram

Men så många ser måndagar som nya möjligheter och utmaningar. Bara positivt.

För mig just nu innebär måndagar en början på en ny ångestfylld vecka med panik över allt jag ska hinna med på jobbet och över allt jag ligger efter med. Är oftast sjukt trött på måndagar....säkerligen ofta efter dryckeshelg....som denna :-( och tungt arbete hemma.

Önskar jag upplevde måndagar positiva.

Varför blir man mer sugen när man bestämt sig för att sluta?
Förr kände jag väl ett visst sug på veckorna men var inte något jag la överdrivet mycket tankekraft på. Sen jag bestämde mig har jag dock haft ett sug varenda dag som är så galet stort. Någon som vet varför de blir så?
Det är väl så att man alltid vill ha de man inte kan få men varför reagerar hjärnan så. Sjukt tröttsamt :(
Legat senaste timmarna och suktat efter ett glas vin. Är så nära att ge efter.

Ville bara upplysa er alla om att det är måndag idag, om nu någon mot förmodan missat det. Måndag hela långa da'n, alltså.

:)

Ikväll ska jag gå på konsert....Det är första söndagen på evigheter som jag har orken att göra mer än ligga i soffan. Ännu en nykter helg och jag är glad inombords!

För många av oss som har problem med alkoholen känns ett återfall som att man därefter måste börja om från början igen. Nu minns jag inte hur många nyktra dagar jag hade på raken i höstas, men det var några stycken i allafall. Upplevde jag det för tre veckor sen att jag var tillbaka på ruta ett? I viss mening, kanske, eftersom antalet "avverkade nyktra dagar" då låg på noll. Men själva resan vi gör, själva livet som vi lever, det är en pågående process. Den processen kan aldrig gå i repris eller tas om från början igen. Den bara fortsätter. Och på vägen lär vi oss hela tiden. Ingenting är bortkastat.

Skön söndag på er alla.

I fredags var vi borta på middag och jag drack vin till maten. När vi kom hem sent på kvällen blev det mer vin. Dumt! Men jag tänkte att eftersom jag ändå hade druckit så kunde jag ju dricka litet till. Sedan blev det vin på lördagskvällen också, eftersom jag ändå hade druckit kvällen innan. Ännu dummare! Där förstörde jag 8 dagars nykterhet. Nu är det bara att börja om igen. Aldrig mer ska jag ta "bara ett glas vin" för det går inte. Det blir många glas vin. Jag lyckades till och med att bli osams med maken i går kväll. Jag var riktigt dum. Reptilhjärnan hade kickat in. I dag mår jag riktigt dåligt och tycker inte om mig själv. Jag har bett om ursäkt till maken och lovar mig själv att nu räcker det. De här dagarna utan alkohol har jag mått så bra och varit glad. Det ska jag tänka på när suget kommer. Livet är så mycket bättre utan vin.

lilla Anna

Trevlig att läsa ännu en framgångshistoria. Kommer själv ihåg hur viktigt det var i början av den egna resan.

Ha det fint!

//PP

1 år och 4 månader sen jag skrev här. Jag helt nykter idag och jag mår väldigt bra =) Dem första 4 månaderna var riktigt jobbiga, suget var fruktansvärt och jag drömde om alkohol hela tiden. Jag hittade på allt möjligt och tränade, gick på museum, sökte upp gamla vänner. Jag tror de som hjälpte bäst var att jag erkände till slut att jag hade dem här problemen inför vänner och föräldrar. Även om de blev glest på inbjudningar och middagar så kom de enorm hjälp efter ett tag och jag kunde slappna av och söka nya jobb.. Just nu bor jag utomlands och delar vardagen med otroligt härlig tjej jag mötte på planet ner =)... Suget efter alkohol kan komma ibland faktiskt, men jag tänker bort tanken ganska omgående nu. De stora skillnaden med nyktert liv de att man blir lugnare och klokare. Man blir inte lika frustrerade när folk är vägen eller när man diskuterar något man inte delar samma uppfattning med. Man är inte ständigt bitter heller eller orolig. Man känner inre lugn och man är glad utåt sett på riktigt. Inte som när man drack alkohol, man låsas vara glad, och man låsas att allt är så himla bra, fast de inte är det.

Jag skall försöka svara lite ibland trådarna här och försöka hjälpa folk med den erfarenhet jag fått med mig sen jag lyckades sluta.

Ha de gött / mvH - ApriCot.

...ligger i min säng, lyssnar på frugans snusandet som sakta övergår till rosslande snarkningar.
Vi har haft en tuff dag, hjälpt våra grannar att flytta en bit härifrån..
14 timmar tog det, ja självaste flytten tog väl inte mer än sex, men hemma en snutt för att ta bort det allra lökigaste.
Och sedan flyttfest, jodå en ganska så lugn tillställning då vi alla närmas oss femtiostrecket.
Några ungdomar var ju med, de som var under tjugostrecket hade väl mest sjå med att få igång datorerna och internatet,
Men de över höll sig till oss andra vuxna och verkade trivas i vårat sällskap, skrattade och höll med.
Kände mig trygg i sällskapet och kunde leva ut fullständigt, trots många okända ansikten, och det handlar just nog väldigt mycket om att känna sig trygg med nya människor.
Man behöver inte dricka något med alkoholen då, utan kan jamsa med, med mina alkoholfria alternativ såsom rödvin och låtsasöl värdparet så nogranna försett mig med.
Populärt även för de andra som skulle köra bilen hem upptäckte jag, det funkar med alkoholfri öl och vin.

Morgondagen lär svida i armar och ben, fattar inte hur i helskotta riktigt gamla möbler kan vara så tunga, vi flyttade på ett herrejössesskåp i massiv ek på fyra välvuxna karlar som inte ens gick att ta genom trappen inomhus, utan genom trädgård och branta slänter, vad är det för fel på helt vanliga Ikea-möbler?
Två sängar på vinden fick vi lämna kvar i gamla huset, trappen hade blivit ombyggd sedan dess, kvar att styckas med fogsvansen.

Har svårt för att somna, båda ungarna är ute på galej, en viss seg och inbiten oro finns inom mig, kommer de att greja drickande ikväll?
Den ena sover borta, och den andra ska komma hem senare, men i vilket skick?
Är beredd att hoppa in i bilen om de skulle behöva assistans, en sådan sak jag bara har kunnat erbjuda dem sedan jag blev helt nykter.
En fördel man inte ska stryka på foten inför, kan vara pappa på heltid.

Imorgon kalas här hemma då ena barnet fyller år, men det hamnar bara i ett kaffekalas för släkten, deras egna firanden får vi inte veta så mycket av nuförtiden.
Svårt att släppa föräldrarollen när ens barn börjar bli vuxna...
Men den rollen kommer vi aldrig att släppa...
Tänker bara på den där historien om den 90åriga kvinnan som frågar sin 70åriga son på konserthustrappan, är du säker på att du inte behöver kissa nu innan föreställningen börjar?
Vi blir aldrig barnfria...

Nästan lika säkert som att en alkoholberoende person aldrig kommer att kunna släppa känslan över en nykter alkoholist-känsla.
Den dagen vi glömmer detta så kan vi plocka bort nykter framför alkoholisten, och övergå till det vi var innan, alkoholberoende...
Och så börjar vi att lägga våra tankar på vad som är gränser för att vara en alkoholist.
När vi egentligen borde tänka på vad det är som får oss att dricka alkoholen istället.

När anledningarna är borta så är nog också behovet det.
Vad ska man med ett glas till om man inte är törstig?

Berra

Grattis till dina nyktra dagar. Vi kämpar på och stöttar varandra så gott det går. Jag har varit nykter i tre månader nu och det är det längsta på fem år. Då hade jag ett uppehåll med hjälp av antabus. Men nu går det bra utan medicin tycker jag. Jag tänkte lite på det du skrev om att du är rädd för att bli deppig o bitter i framtiden. Ja det är ju ingenting man vill men vänd på det. Om du fortsätter dricka kommer du garanterat att bli deppig, sambandet alkohol- depressioner, är ju klart konstaterat i forskning, och säkert blir du bitter också. Om du låter bli alkoholen så ökar dina chanser att bli gladare, mer harmonisk och nöjd med livet. Du har allt att vinna på att vara nykter. Min tanke är att man ska försöka bejaka allt gott det innebär med att låta bli alkoholen och vad det kan föra med sig. Det är inte lätt det säger jag inte men så mycket sitter i våra tankar.
önskar dig en härlig dag i vårsolen//mod60

tror på det LenaNyman skriver om att bejaka suget, ok så här är det och släppa det. Någon skrev att det är inte farligt att tänka på alkohol, det är vad vi gör av tanken som spelar roll :)

Tack steglitsan, LN och Meredith :)
Känner glädje och tacksamhet för ytterligare en nykter lördagörmiddag utan bakfylleångest.

Var på väldigt trevlig middag igår med goda vänner och det känns helt ok att vara nykter nu. Har inga problem med att de andra blir på lyser, jo kanske maken då, utan är bara så glad att jag inte är det. Vet ju att det inte stannar med några glas som det gör för mina vänner. Slipper alla tankar på "vad sa jag? pratade jag för mycket?"osv.

Idag skiner solen och våren är verkligen på väg här i södra Sverige tack o lov.
Önskar alla en riktigt härlig dag//mod60

Tredje nyktra helgen på raken för min del. Så för dig med, gissar jag?

Tänker på det du skriver om sug. När jag får det där suget så blir jag närapå rädd. Jag vill att nykterheten ska gå som en dans och blir missmodig när begäret sticker fram sitt dreglande tryne och stökar till det i mina föresatser. Men det är kanske "fel sätt" att reagera? Kanske ska jag testa att bara stilla acceptera suget när det väl kommer. Vara i det. Undersöka det. Den här rädslan spår ju på flyktbenägenheten än mer.

Ja, bara lite tankar så här på lördag förmiddag.

Hang in there.

/L

Som du säger; det låter som att det helt enkelt "var dags".

En indirekt behållning av ditt inlägg fick jag också när jag skrollade upp för att se mer av tråden. Bara strax ovanför hittar jag en kommentar jag själv skrivit. Jag fylls av ett omedelbart obehag eftersom jag så väl ser att, jaha, där var jag packad. Riktigt obehagligt var det och samtidigt en påminnelse om att nej, sådär vill jag inte hålla på längre.

Tack, treårsenare!

/Lena