Senaste kommentarerna i forumet

Då var det tillbaka. Sagt efter att dricka på lördag. Känns på något konstigt sätt som jag bestämt mig för att dricka. Vet inte om jag ska acceptera att det är så, att mitt inre vill skåla i ett glas champagne. Eller om jag ska streta emot. Ska jag kriga eller bara ge det ett försök?

Ångest, skuld och skam verka kanta de flestas vägar mot nykterhet. Ebba uttrycker det så klockrent:
"det svåra har inte varit att inte dricka utan att känna alla känslor utan att hälla vin på dem för att få bort dem"

Styrkekramar till dig Natta!

några dagars tjänsteresa med vinflaskan på rummet o massa lockande taxfree o gå förbi barer som
Skulle varit sååå enkla att slå sig ner i. Ändå känns det inte helt 100. Hjälpte att jag har nytt samtal snart. Hon sa ju så
Himla tydligt att min kropp behöver återhämtning i form av total alkoholfrihet.
Behöver definitivt jobba mer med mig själv, långt ifrån stabil nykterhet.
Men hemma o nöjd, det är jag!

All styrka till dig,
M

Kära mod, hoppas du hittar ett bra avstamp från ditt sidosprång. Minns för ett tag sen när någon formulerade kampen som en kamp för mer nykterhet i livet istället för att speca "perfekt" avhållsamhet. Hjälper iallafall mig att tänka så.
Kram!
M

Den fjärde nyktra dagen lider mot sitt slut. Torsdag. En dag då jag garanterat varit på bolaget och handlat drickan till helgen. Det som hänt de senaste åren är att jag allt oftare tjuvstartat helgen redan på torsdagkväll. Och samtidigt sett till att jag köpt så mycket att det räckt till avrundare på söndag också. Måndagar har ofta varit helvita, men tisdag eller onsdag har det påfallande ofta funnits anledning till "ett" glas vin på krogen eller hos någon kompis.
Jag har alltså nästan utan att jag märkt det börjat dricka fem dagar i veckan.
Idag tänkte jag faktiskt inte ens tanken att köpa vin. Kände visserligen lite sug på vägen hem, men nu är det borta! Räckte med mat och vinägerdrinken igen :)

Har ingen aning, men det verkar väl inte omöjligt att sömnbrist och superspända muskler i käkarna och ansiktet skulle kunna ligga bakom?

Har du haft trasslig sömn förut också?

Tack för din kommentar. Jag gick 2 år på AA. Hade nycklar till lokalen. Öppnade möten, kokte kaffe och försökte arbeta med stegen. Sedan en dag tyckte
jag plötsligt att jag fått nog. Det var dumt, vilket jag inser idag. Men idag mår jag bättre än igår. Och nu skall jag verkligen ta nykterheten på allvar.
En dag i taget. /Ingrid

har inte blivit ett dugg bättre. Köpte 2 burkar folköl 2.8, som inte triggar. Det måste väl vara ok. Efter att ha sovit 3 timmar de senaste 3 dygnen måste jag väl i alla fall somna ikväll. Annars åker jag fanimej till psykakuten för jag vägrar supa ner mig! Jag har hörselhallucinationer som har pågått i dessa 3 dygn. Det är någon spelar oc när jag frågade särbon och dottern tittade de undrande på mig. Särbon sa att han inget hörde, vilket inte är så konstigt när man går mot 60. Men när dottern, som är 16 sade. Samma sak blev jag lite knäckt. Någon som har varit med om detta??.

Och det är inte konstigt att du känner som du gör.
Du rannsakar dig själv och ser sanningen i vitögat, då kommer alla känslorna.
Det är faktiskt jättebra och vad som krävs när en förändring ska ske :)

Om det kan vara till någon tröst: Du är inte ensam!
Det du berättar här ovan, har jag hört många gånger.
Det kan kännas som att man är den enda i hela världen som är så usel, gömmer vin och öl, ljuger, döljer, smusslar.... Men tyvärr är det inte ovanligt.

Du ska veta att du kommer må bra igen, det känns kanske inte möjligt nu, men det är möjligt och du vet ju redan vad som krävs.
Att sluta dricka.
Jag börjar närma mig ett år som nykter och det är en process som har innehållit alla möjliga olika slags känslor, tankar och måenden.
Sömnproblem, depression, lycka, frid, ångest, bearbetning m.m m.m
Absolut ingen dans på rosor alltid men vad hade alternativet varit?
Att vrida sig i bakisångest är inte ett behagligt liv det heller.

Jag läker för varje dag som går.
Jag känner mer och mer frid.
Min oro och förmåga att bli stressad för minsta lilla börjar försvinna.
Det är underbart skönt att leva utan vin/öl.
Det lugn jag sökte med hjälp av alkohol börjar komma till mig - nu när alkohol är ute ur mitt liv :)
Det har inte varit enkelt och det svåra har inte varit att inte dricka utan att känna alla känslor utan att hälla vin på dem för att få bort dem.

Du är värd att få må bra och jag lovar att det är möjligt!
KRAM

...vill bara gråta. Vad eländig jag känner mig. Fungerar inget vidare idag.

Kloka ord! Blev så glad att få lite bekräftelse.

Det är en stor skillnad, nu vill du inte dricka. Tanken har väckts och du vill förändras, det är bra. Ny start idag? Det tar tid, var inte hård mot dig själv. Kanske tillåta dig att dricka 1 gång per vecka istället för 7/7? Jag vet inte om det är ett dumt förslag men om du kan hålla dig sön-fredag och tillåta dig vin på lördag? Blir det mer uthärdligt då? Jag vet inte? Hade jag svaret på hur man slutar / får ett normal drickande hade jag varit rik :). Jag tycker du är bra, snart kommer ju bilrsemestern och då skall du ju köra varje dag. Kram

Det vore skönt att ringa ngn som är denna situationenen istället för stt bara maila....

Visst jag känner igen mig i allt vad du säger..jag har gjort en sk klassresa nedåt ..mycket pengar o relationer har förvunnit..frågan är hur mycket man orkar mer Kram

Ja herregud vilka symrom man kan få Valeria! Ursäkta att jag inte kan låta bli att le lite åt din spända nästipp :)

Välkommen hit! På de här dagarna jag har varit med har jag känt ett enormnt stöd av att bara läsa runt i trådarna här. Det har lättat ångesten en hel del att hitta stöd från andra i samma båt.

Kram!

tack helenaN ska släpa mig till jobbet, har spänningsvärk tom i nästippen

Det där låter jobbigt Valeria, förstår att du är slut. Skammen och skulden och ältandet hör nog till den första tiden av nykterhet, men det låter som att du kanske behöver mer stöd än bara forumet just nu? Där jag bor finns en beroendeenhet inom sjukvården som man kan kontakta. Finns det sådant där du bor?

Stor kram!

Förra veckan var jag supertaggad, denna veckan nere på botten. Jag har druckit varje dag!!!
Ångest, ilska, å en massa annat. Hur tusan ska man behålla sin motivation.
Varför går jag in på systemet?! Det sjuka är att jag dricker i smyg så min man inte ska märka något.
Jag blir så trött på mig själv.

ingen alkohol sedan i måndags kväll, närmare bestämt

har inte druckit på dygn och sovit sammanlagt 3 timmar under de 3 senaste nätterna. Den första o tredje helt sömnlösa! Måste sköta mitt jobb, kan inte banga nu när jag ska sluta dricka!, hur länge klarar man utan sömn? Har nu ältat hur mitt drickande utvecklats under åren och har kommit fram till att det nog var småbarnstiden med dubbelarbete som var en tung orsak. Men nu är de tonåringar så jag inte skylla på detta. Är heeelt slut

Är också ny här och reggade ett konto idag. Tänker också skriva lite som en dagbok här om de tankar, svårigheter o positiva saker som händer. Just nu har jag bara sådan ångest. Lycka till!

alla gånger jag varit full och gjort saker jag har svårt för att ens orka tänka på skulle kunna fylla (ha) en tegelstensroman men jag kan inte än

Jag känner också att jag håller på med nåt slags utforskande av vad som egentligen får mig att dricka. Känns redan som att det här forumet kommer att lära mig mycket om mig själv.